Är jag synskadad eller är gammelmedierna bara ointresserade av tågskytten?

Bästa läsare!

I lördags morse öppnade jag som vanligt höger öga och tafsade mig fram till mobiltelefonen på nattduksbordet. Jag började mitt sökande efter nyheter om vår ruttnande värld. Och på Fria Tider såg jag en artikel om ”hjältarna som stoppade terrordåd på tåget mellan Paris och Amsterdam” föregående dag.

Jag har ända sedan år 2001 grubblat över varför vi anstränger oss så intensivt för att förhindra terrorister från att äntra flygplan, samtidigt som det är fullt möjligt att ta sig ombord på ett tåg och göra vansinnigheter?

Något år senare fick jag ju mitt resonemang kvitterat i stationssprängningarna i Madrid och lokaltrafikattentaten i London. Det läggs ner miljardbelopp på att hålla flyget säkert i världen, samtidigt som man med en sprängladdning på ”rätt” komponent kan få ett höghastighetståg att haverera med hundratals döda. Jag tänker inte tala om hur, men jag kan säga att min metod är mer sofistikerad än att spränga räls. Med andra ord, tåg borde vara terrorismens nya scen.

Det intressanta är att vi fortfarande inte går genom säkerhetskontroller (security-charad) för att åka tåg eller för att stiga in i järnvägsstationer. Det är besynnerligt att  säkerhetsbranschen inte lyckats ”sälja in” sina tjänster här. Fast det kanske beror på att tåget rent generellt inte har lika stränga generella säkerhetsregler som flyget. Eller i vart fall inte efterlever dem. Sitter någon skruv lös på planet, eller saknas det en säkerhetsdekal någonstans, då blir planet kvar på marken. Saknas en varningslampa så åker inte piloten iväg förrän flygplansteknikern fixat det.

Jämför detta med säkerhetstänket inom järnvägsbranschen, där inte ens ett kommersiellt intresse är motiv nog att hålla systemet i gott skick. Där Luftfartsverket (numera Transportstyrelsen) går ut och provmäter asfaltens bärighet på start- och landningsbanor kör Banverket sina tåg på banvallar med ruttna slipers som fragmenteras av väder och vind. Sprickor på räls markeras med sprayfärg och intet mer, typ.

Med andra ord, det finns inget riktigt tvång för tågbranschen att ha samma hysteriska säkerhetstänkande som flygbranschen. Vilket är på gott och ont. Det kan vara kul att resa någonstans utan att behöva exponera vare sig kropp eller innehållet i ens privata bagage för en klåfingrig kontrollant.

Nåväl, åter till lördagsmorgonen. Efter ett ” – Åh, fan, nu hade de tur” från min mun surfade jag vidare från Fria Tiders artikel om den knivbeväpnade tågskytten till SvD samt till DN för att läsa om ämnet på deras hemsidor. Jag tittade på förstasidorna. Jag fann inget. Jag gnuggade mina ögon, försökte fokusera blicken, på med glasögon, av med glasögon, och letade igen. Ingenting.

Fria Tider uppgav att händelsen utspelat sig föregående dag, d.v.s. fredagen. Var det hela redan en överstånden nyhet för mainstream media i Sverige? Eller var jag oerhört blind?

Följande dag frågade jag min vän om hon läst något. Nej, inget i malajiska medier, men däremot i brittisk press. Ok, det är alltså inte bara i Sverige tröskeln för att uppmärksamma islamistiska försök till terrordåd är väldigt hög, utan även i andra länder.

Under söndagen tittade jag hastigt genom DN.se och SvD.se. Men alltjämt inga förstasidesrubriker med kompletterande information. Hagamannen och Lars Amble.

Det hela får mig att tänka på talesättet ”Står det inte i tidningarna så har det inte hänt”.

Fast jag börjar känna mig smått konfunderad. Är Paris och Amsterdam så långt borta att svenska medier inte bryr sig ifall en snubbe sätter igång att skjuta ombord på ett tåg? Det är ju hur lätt som helst att vinkla nyheten till en ensam galning (som bara ”råkar vara en icke-europé”, om man nu vill utmana andan i det svenska pressetiska reglementet).

Men jag ser bara tystnad. Det finns en pliktskyldig notis under ”Utrikes” med rubriken ”Frankrike belönar tåghjältar”, men med tanke på vad som nyligen hände på Ikea i Västerås så torde ju publiken säkert köpa lösnummer om löpsedeln förkunnade ”Dramatiken ombord på tåget – skytt hejdades i sista ögonblicket. Ögonvittnen berättar om paniken.

Och framför allt skulle man i artikeln kunna fråga sig hur det kommer sig att gärningsmannen kunde ge sig i kast med sitt dåd trots att säkerhetspolis i fyra länder redan i förväg pekat ut honom som en säkerhetsrisk p.g.a. sin radikala trosuppfattning? Vad har vi för nytta av all massövervakning när utfallet för ett terrordåd är avhängigt civilpersoners direkta agerande eller icke?

Eller var det så att man (medvetet) lät gärningsmannen gå ut och göra sitt jobb för att skapa en ny våg av terror-skräck i Europa, och på så sätt kunna göra anspråk på införandet av ännu mer (ineffektiv massövervakning som enbart tjänar syftet att kontrollera alla hederliga medborgare så att de inte ger sig i kast med samhällskritiska yttringar)? Med tanke på att en av de ledande presidentkandidaterna (Hillary Clinton) är en av de islamistiska terroristernas nyttigaste vän så ser jag det inte alls som otänkbart att myndigheterna ville ha ett blodigt terrordåd ombord på tåget mellan Paris och Amsterdam.

Nej, nog om detta. Jag måste packa. Jag skall till Paris. Och jag tar bilen.

Hälsar eder Peter Harold

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Är jag synskadad eller är gammelmedierna bara ointresserade av tågskytten?

  1. Vauen skriver:

    Jag kan se två skäl till att pressen är så fåordig. För det första så gynnar inte ett sånt här drama inte deras invandringspolitik. För det andra kanske denna falskflagg (som det såklart är) inte gick som den skulle och ”högre ort” som normalt dikterar pressens linje (typ Kalles Veckoblad lurifaxaktiviterna i Paris) i dessa spörsmål inte har någon plan B klar.

    Eller så gick det precis som man ville. Enligt en av de modiga hjältarna så hade AK:n försetts med dålig/defekt ammo som klickade (enligt AP). Hjälten sa även att galningen troligen inte hade någon som helst träning i vapenhantering.

  2. Marianne skriver:

    Tack Peter för dagens krönika. Jag hade precis samma reflektion angående terrorattacken som i sista stund stoppades av dessa tre amerikanska hjältar. Och en britt. Inte ett ord i mainstream media, locket på.
    Trevlig vistelse i Paris, Frankrike och Paris har en särskild plats i mitt hjärta.

  3. Sofia skriver:

    Trevlig resa!
    Får bloggens läsare rapporter från Paris?

    • Peter Harold skriver:

      Tack för det! Ja, men det kommer att bli en viss fördröjning. Vi kommer köra snålt på Internet, och mitt resesällskap har lovat att bli hotfull om jag sneglar mot något jobbrelaterat. Och hennes misstanke kommer väckas så fort jag håller näsan över en pekskärm…😉

  4. Bo Adolfsson skriver:

    Detta stod direkt i Russia Today (RT), i tyska , franska , engelska och amerikanska medier. Svenska medier mörkade. Precis som i ”IKEA-incidenten”. Fria Tider är de mest vakna i Sverige.
    Civilingenjör Bo Adolfsson

  5. Lisa skriver:

    Säkerhet på tåget bryr sig makthavarna inte om. De tar inte tåget, de flyger.

    • Vauen skriver:

      Sen kan man fråga sig om de åtgärder som gjorts för flygsäkerheten är befogade, eller ens höjer säkerheten över huvudtaget. Det var någon expert som kom med invändningen att numer har man ju bara samlat ännu större mängder folk i klungor som ska inspekteras, som kan utsättas för attentat. Vem har inte stått i en stor hall med tusen andra personer och väntat på att få ta av sig skor och bälte samt häva ur sitt carry-on framför nån NWO tjänsteman som skall kolla vad man har med sig!?

      • Peter Harold skriver:

        I USA är det tveksamt om säkerhetsåtgärderna för att förebygga hot mot luftfarten är särskilt effektiva. Jag tror att de klarar bara av att upptäcka någon enstaka procent av förbjudna föremål i handbagaget och i kroppsvisitation. I Sverige ligger man på 70-85%, vilket är avsevärt mycket bättre. Men så är ju den amerikanska säkerhetskontrollen utförd av en statlig myndighet. Det faktum att USA inte haft något nytt Nine Eleven på snart ett och ett halvt årtionde trots deras urusla säkerhetskontroll talar för – enligt mina ögon – att dessa dåd är helt och hållet avhängigt vad CIA har för aktiviteter på gång.

    • Anna skriver:

      Jaja, vi vet att du är MTR- anställd.

      • Anna skriver:

        Lisa alltså. En sån där som går i gula kläder och är stationsansvarig för Vällingby, brommaplans och en till tunnelbanestation. Och som tycker att alla som inte gillar flyktingpolitiken är rasister. Jag tipsade dig om den här siten. Så ge fan i att skvallra och spionera. tack på förhand.

  6. Peter skriver:

    Jag reagerade precis som du. Blev närmast chockad av det svenska ointresset. Som så ofta vid sådana här tillfällen sökte jag mig till danska och brittiska tidningar.

    • Peter Harold skriver:

      Så brukar det vara för mig också. Nackdelen är att jag missar när svenska kändisar går och dör. Men å andra sidan är den bristen på kunskap ganska harmlös. Det gör ju ingen skada om jag går och tror att Brasse Brännström är fortfarande i livet.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s