Vissa lever dagligen med samma fruktan som vi kände under natten i Bois de Boulogne…

Bästa läsare!

Jag vet inte ifall mina reseminnen intresserar er, kära läsare. Om icke, hoppa då över de första styckena i denna bloggpost…

För er andra som uthärdar en stunds resejournal skall jag berätta att jag och min vän gjorde Paris till fots tidigare i månaden. Nattetid.

Efter ett besök på Notre Dame timman före stängningsdags föreslog jag en promenad till Marsfältet och Eiffeltornet. Förslaget accepterades, och vi anlände väldigt sent. Men tydligen finns det alltid folk vid Eiffeltornet, även efter mörkrets inbrott. Och folkmängden gav en viss trygghetskänsla, varför mitt sällskap ansåg att det vore dyrt och kanske också farligt att ta en taxi istället för att vandra tillbaka till campingplatsen.

Campingplatsen ifråga låg på andra sidan om den ökända Boulogne-skogen. Aldrig hört talas om denna? Men du har väl läst ”Asterix och guldskäran”? Äventyret där Asterix och Obelix letar efter Obelix kusin skärsmeden, och de tar sig – mot allas inrådan – till Boulognerskogen som är fylld av rövare och vargar. ” – Ingen förnuftig människa går dit efter mörkrets inbrott”, som en Lutetiabo sade varnande.

Klockan var strax före midnatt när vi steg av metron vid Porte d’Auteuil efter att ha rest ungefär tre stationer (som kanske tagit oss halvannan timma att promenera gratis, min anm.). Det var mörkt. Jag tänkte på allt jag läst om Bois de Boulogne. Några vargar behövde vi nog inte oroas över. Men rövare kunde det säkert finnas, d.v.s. rånare som väntade på att överfalla glädjeflickornas kunder. Ty vi hade redan under dagen sett gott om gamla kondomer på marken när vi vandrat på stigen längs Avenue du Mahatma Ghandi.

Den kortaste vägen mellan två punkter är en rät linje, och sålunda pekade jag med hela handen i den riktning som mitt inre kompass sade mig att vi skulle gå. För säkerhets skull följde vi den upplysta gatan upp mot hippodromen…

…där snart mörkret ånyo omfamnade oss så snart gatlyktorna tagit slut. Min vän, klädd för Parisisk högsommarhetta, frös och var tyst. Jag erbjöd mig gentlemannamässigt min tunna sommarjacka. Men när hon hörde mina tänder skallra returnerade hon denna.

Det är sant att mina tänder skallrade av köld. Min väns tänder hade dock kunnat skallra av skräck om det inte varit för att hon var så sammanbiten efter en lång dag med missberäknade avstånd från den ena sevärdheten till den andra. Ty någonstans måste hon ha uppfattat att Bois de Boulogne har ett ganska dåligt rykte av sig under nattetid.

Vi befann oss strax vid en oupplyst parkeringsplats. Vi var två mörka silhuetter som avtecknades mot den dunkla himlen där vi korsade den tomma ytan. Men ensamma var vi inte. Två hastiga blinkningar från ett par billyktor avslöjade att det fanns folk i omgivningen. ” – Gott, de ger oss lite ljus att orientera oss efter”, sade jag med behärskat lugn och styrde oss bort från platsen där bilen stod parkerad. Vi hörde ljudet av bildörrar som öppnades och vi skyndade oss mot en annan väg.

Min vän höll min arm i ett stadigt grepp. Några sekunder senare observerade vi en man som gick tiotalet meter bakom oss. Min logik sade att detta var bilisten som tagit en genväg över den kolsvarta gräsmattan, ty fotstegen hade dykt upp plötsligt bakom oss.

” – Varför går han här mitt i natten?”, sade min vän och strypte blodflödet i min högerarm.
” – Jag misstänker att han tror att jag är din hallick…”, sade jag i det sakligaste tonfall som var möjligt. Jag hörde det inte, men jag kände att min vän svor ilsket inombords. Jag vill minnas att hon dock nämnde någonting om flygplats, hemresa och något misskrediterande om undertecknad.

Efter ett tag verkade mannen bakom oss inse att han skulle gå miste om det han hoppades på. Exakt vad det var törs jag inte uttala mig om; det parisiska friluftssexet är ett okänt ämne för mig.

För säkerhets skull styrde jag oss in på den parkväg som enligt min mening skulle föra oss till nästa hippodrom, från vilken vi framgångsrikt och enkelt skulle kunna navigera oss via någon skogsstig till gatan mot campingplatsen. Men så snart vi återsåg en upplyst väg – i detta fall Allée du Reine Margueritte – insisterade min vän på att vi skulle gå via denna. Jag började faktiskt känna mig något trött själv, så jag biföll förslaget.

Det var då vi såg fyra unga män av arabisk härkomst på andra sidan vägen. Jag rätade min rygg. Jag höjde mina axlar. Min vän – vilket hon vill att jag påpekar – var bekymrad över att hon hade alla sina pengar, sitt ID-kort och andra värdesaker på sig. Ah, hon vill också påpeka att hon var irriterad över min ovana att aldrig fråga folk om vägen. Så, nu var det sagt…!

Allé du Reine Margueritte var inte helt övergivet. Varannan minut passerade en bil, taxi eller motorcykel. Förhoppningsvis skulle arabgossarna inte hinna slita in oss i skogen innan nästa fordon passerade. Och förhoppningsvis, om ett vittne såg oss, skulle denne rapportera och rädda oss.

Men arabgossarna lämnade oss i fred. Även bilen som åkte fram och tillbaka ett par gånger och tittade på mig och min vän tycktes till slut finna rätt väg bort från oss. Modet återvände, och med detta började jag lite smått kommentera omgivningen. När vi gått en stund på Avenue de Hippodrome såg vi två glädjeflickor modell styggliga.

” – Det där var inga skönheter direkt”, viskade jag i min väns öra när vi passerat.
” – Jag tittade ner i marken…”,svarade hon.
” – Ah, då såg du inte att det var transvestiter!”
” – Jag bryr mig inte.”
” – Bois de Boulogne är berömt för sina transexuella prostituerade…”
” – Jag bryr mig inte…!”, svarade min vän med ett ännu mer övertygande eftertryck.

Jag gissade att denna retlighet från min väns sida berodde på den spänning hon upplevt under de sista timmarna. Och dessutom visste hon inte, vilket jag med min manliga förmåga till lokalsinne var övertygad om, var att vi nu var mindre än en futtig kilometer från camping platsen. Ja, det faktum att min desorienterade vän, graden under skräck och panik, var helt i mina händer, var knappast något som gladde henne. Min vän är en typisk ”jag-kan-själv”-person. Och tro mig, jag beundrar henne därför att hon i nio fall av tio också verkligen kan allt själv (och hon var till stor hjälp många gånger under resan när jag själv varit tveksam till min egen förmåga). Fast strax var vi tillbaka vid campingplatsen och det väntande tältet. Precis som jag räknat med!

Så, ni som inte var intresserade av min reseskildring har nu hoppat till dessa rader:

Det här blogginlägget handlar egentligen om rädslan att bli rånad, våldtagen eller mördad.

Tidigare i månaden publicerade Gatestone-institutet en artikel om en epidemi av våldtäkter i Tyskland. Nu kan man förvisso frestas att avfärda Gatestone för vad de är, nämligen en lobbyingorganisation med förankringar till både CIA och Israel. Men det skall ändå noteras att kvinnorättsorganisationerna i Tyskland faktiskt uppmärksammar att kvinnor utsätts för sexuellt våld av män som tagit sig till landet som flyktingar, vilket Gatestone summerar på engelska. Man pekar ut män från ett brett upptagningsområde; Mellersta Östern, Asien och Afrika. I klartext: muslimska män.

Tysk radio har beskrivit att problemet är störst i landets flyktingförläggningar där ensamma kvinnliga flyktingar tvingas till prostitution av manliga flyktingar. Priset för sexuella tjänster kostar ungefär 10 Euro, vilket är långt under gängse ”marknadspris”. Polisen kan inte bekräfta att det rör sig om en utbredd verksamhet (man har dock hittat droger och vapen som personal försett flyktingarna med mot betalning). Men en socialarbetare uppger att man ”driver Bayerns största bordell”.

Nu kan ju en cyniker säga att det hela inte är något större problem så länge det hela sker inne i flyktingarnas egna härbärgen, men för att väcka högre grad av indignation skall tilläggas att det övriga tyska civilsamhället också är utsatta. Bl.a. uppmärksammas att unga tjejer inte kan bada ifred på allmänna badplatser och badhus om de är klädda i bikini. Ja, förutom de mer i förhållande ovanligare överfallsvåldtäkterna. Men tyskar reagerar även mot ofredanden. Ja, utom medierna. Även där läggs locket på.

Tysk domstol har också – måhända inspirerade av svenskt rättsväsende? – kommit fram till att det är en förmildrande omständighet att gärningsmannen själv bor i en flyktinganläggning då han begått sin våldtäkt. Bland männen anses ensamma kvinnor i lägret vara ”lovliga byten”.

Jag vill inte beskriva mig som en man överfylld av empati. Men i perspektivet av nattvandringen i Bois de Boulogne kan jag nästan föreställa mig hur ohyggligt det måste vara att vara ung kvinna i närheten av en flyktingförläggning i Europa. Och samtidigt menar EU-kommissionen att det största säkerhetshotet som uppstått i och med den gigantiska flyktingströmmen till Europa utgörs av ”protesterande högerextremister”.

Kanske EU-kommissionens ledamöter borde inkvarteras en vecka i ett sydtyskt flyktingläger…? Bara för att få lite perspektiv, typ?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik, Privat, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Vissa lever dagligen med samma fruktan som vi kände under natten i Bois de Boulogne…

  1. Det hade varit mer passande om det hade funnits ett Allé du René Goscinny. Eventuellt med tillägget et Albert Uderzo. Hade dom säkert varit väl värda att hedras med.

  2. Läsare skriver:

    Sveriges så kallade ”statsminister” var i New York i helgen och skröt om att han leder världens första femenistiska regering.
    __________

    Känt flyktingslott fick HBTQ-certifierad bastu
    Publicerad 17 juni 2015 kl 20.47

    INRIKES.Attendos asylboende Westsura herrgård i Surahammar är ett av de första asylboenden som har HBTQ-certifierats – och bland annat begåvats med könsneutrala toaletter och ”normkritisk inredning”. Men alla asylsökare från tredje världen är inte nöjda med det skattefinansierade tilltaget.

    http://www.friatider.se/k-nt-flyktingslott-fick-hbtq-certifierad-bastu

    Dessutom lovade Rövfen att fixa toaletter och bajspapper till 60 miljoner i hela världen. Sök själv, orkar bara inte länka till idiotin.

    Jo, och på P4 idag sände de från bokmässan i Göteborg.

    Mens-sexism var ett huvudtema. Nä, jag hittar inte på. Sök själv på P4.

    Samtidigt som det väller in 10.000 asylturister – veckan. Det är minst en halv miljon asylshoppande iphoneturister om året.

    ________

    Asylsökande kritiserar Finland i hårda ordalag – ”För kallt, det finns inget te…”) upp det som nyhetsbyrån AFP rapporterar den 25 september från Torneå under rubriken ‘Finland’s no good’: Disappointed migrants turn back (Finland är inte bra: besvikna migranter vänder tillbaka):

    https://meritwager.wordpress.com/2015/09/26/finland-mohammed-22-ar-du-kan-beratta-for-varlden-att-jag-hatar-finland/

  3. Sofia skriver:

    En ungersk kvinna berättar hur asylanter bar sig åt:
    (ställ in engelsk undertext själv)
    http://www.infowars.com/eyewitness-migrants-threatened-to-take-me-hostage-and-rape-me/

    • Peter Harold skriver:

      Fyyyy faaaan!😦

      Vet du om det finns något motsvarande bild av detta i gammelmedierna? Det här är faktiskt väldigt allvarligt.

      • Sofia skriver:

        Tvärtom!
        ”Gammelmedierna” konstruerar konsekvent bilden av invaderarna som goda, oskyldiga offer som européerna är moraliskt skyldiga att ge allt de vill ha.

      • Läsare skriver:

        Nu var du komisk Peter. Det är judar som ligger bakom och driver på massinvasionen. Dessa agendajudars mål är att utrota den vita rasen.

        Alla asylshoppande iphoneturisterna framställs oupphörligt som Europas räddning. Ge mig ett enda skäl till att jude”media” skulle börja visa sådant som går emot judarnas plan?

        I massinvasionenens spår följer en epedemi av mord, våldtäkter och grov misshandel av de infödda. Varför skulle dessa agendajudar berätta i ”media” om det? Vänta … det är ju just det jude”media” INTE berättar.

        Nejdu, detta kommer aldrig att visas på jude-TV.

    • Läsare skriver:

      Klicka på CC längst ner till höger. Good find Sofia. Du har väl lagt upp den hos Jan Milld?

  4. Läsare skriver:

    En rolig tråd på Flashback🙂

    Ha ha!  

    Gammelmedia slåss verkligen om brödsmulor nu.

    Thomas Mattson får alltså hjärtflimmer på grund av att SVT lanserar en receptsajt? Jisses…

    ”Flintskalliga män som slåss om en kam”

    __________________

    https://www.flashback.org/t2626724

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s