Varför känns det inte genialiskt på Nobelmuséet?

Bästa läsare!

Jag kände tröttnad över pappershögen på skrivbordet och skickade ett SMS till hjärtevännen: ”Var är du?”. Hon svarade: ”Jag är på Nobelmuséet”. Jag: ”Så lustigt, jag tänkte visa dig det stället efter jobbet. Betalade du?”. Hjärtevännen: ”SEK 100”. Jag: ”Du skulle ha väntat till efter 17. Då är det gratis”. Hjärtevännen: ”WHAT???

Jag anlände ungefär 17:10 till Nobelmuséet vid Stortorget. Och gick in gratis. Min vän som redan varit här i tre kvart var en hundralapp fattigare. Däremot var hon betydligt mer påläst om Nobelpristagarna. Det var många fotografier på dessa, och alla var citerade med kloka ord som de påstås ha yttrat. Temat var ”förebilder”. Muséet ville locka sina besökare att se dessa pristagare som sina förebilder. Inte minst genom att höra hur pristagarna själva inspirerats av sina egna förebilder.

Sedan var det ett galleri där pristagarna lämnat någon ägodel. Jag skakade på huvudet. Muséets stolthet över pennor och andra vardagsföremål kändes som när en 12-årig flicka blir euforisk över en från e-bay inköpt pappersnäsduk som Justin Bieber snutit sig i. Det enda objektet som imponerade var en laserutrustning som lyckades mäta atomers svängning. Objektet var utformat så att det gick att förstå det genialiska i apparaten.

Det visades upp en del gamla svartvita filmer med högtravande speakerröster. Filmerna handlade givetvis om de genialiska upptäckter som de belönade genierna prisats för. Ändå kändes det lite svårt att komma dessa inpå livet. Än mindre lyckas få en helhetsbild över bakgrunden till deras dåd. Jag tror att Alexander Fleming hamnade närmast; han hade rörigt och skräpigt på sitt jobb och upptäckte på så sätt penicillinet. Senare – någon dag efter besöket på Nobelmuséet och berättade om mina intryck vid lunchbordet – lärde jag mig att Fleming hade ett ordnat kaos, och att han avsiktligt lät odla sina kulturer även i gamla glas. Man vet aldrig vad man hittar, resonerade han tydligen, och gav exempel på en nyttig nyfikenhet.

Vad är ett geni?

Jag tror inte att Nobelmuséet lyckades besvara den frågan. Jag tvivlar inte på att de flesta Nobelpristagare är genier, i vart fall inom de vetenskapliga disciplinerna. Men jag kände inte att jag kom dessa särskilt nära. Att illustrera Albert Einstein med det sedvanliga tung-porträttet när han var på väg hem efter sin 72-årsskiva kändes vare sig respektfullt eller seriöst.

Kort sagt, muséet visar upp ett galleri av namn och porträtt på människor som belönats för vad man i allmänhet betraktat som remarkabla insatser inom vetenskapen. Men man gör det utan att man som besökare förstår dessa genialiska människor. Presentationen blir därför ytlig. Kanske publiken inte tarvar mer än den allmänna beundran för dessa historiska namn?

Vad blir kvar då av utställningen? Ja, jag fick intryck av att det viktigaste var varumärket Alfred Nobel. Här fanns originaldokument, fotografier och en hel del informativ text om hans uppfinnargärning. Några föremål från hans samtid visades också upp. Det är ju trots allt tack vare honom det finns Nobelpristagare ö h t.

Fast även när det gällde uppvisandet av herr Alfred kände jag mig otillfredsställd. Varför just här i det gamla Börshuset? Ja, det är centralt; ett par stenkast från det kungliga slottet. Bra om man skall locka till sig förbipasserande turister.

Men varför inte lokalisera ett muséum vid Vinterviken där han verkade med sina och sitt företags anläggningar, av vilka flera byggnader fortfarande existerar? Här skulle man kunna ha tidstypiska skådespel. Man skulle kunna spränga med knallskott för effekternas skull. Visserligen bodde herr Nobel utomlands, men visst skulle det vara en intressant att besöka ett äkta Nobelmuséum – som visar maskiner och utrustning och skapar en förståelse för den banbrytande epok som andra halvan av 1800-talet var – och som inte bara är exponeringsanläggning för Nobelstiftelsen!

Men någon etablering vid Vinterviken kommer inte att ske. Istället skall Nobelstiftelsen uppföra ett skrytbygge på det arkitektoniskt känsliga Blasieholmen.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Varför känns det inte genialiskt på Nobelmuséet?

  1. pelle 3 skriver:

    Hej peter

    Jag har läst dina inlägg under lång tid,,,,,tycker du har vettiga åsikter o skriver underhållande.
    En fråga,,,,,vad skulle usa ha för glädje av att europa blir ett kaos genom invandringen?
    Pelle

    • Peter Harold skriver:

      USA som nation har nog inte stor nytta av det. Men jag kan mycket väl tänka mig att de banker som är delägare i Federal Reserve System, IMF och Världsbanken, ser en potential i att Europa drabbas av ett kaos som beror på invandring. Medborgarna kommer att göra revolution ifall de inte får behålla välfärden, och därför kommer EU och EU:s medlemsstater att tvingas öka sina statsskulder. Och pengarna kommer de att hämta bl.a. från de amerikanska storbankerna. Dessutom kan den typ av invandring som äger rum nu ha destruktiva konsekvenser för samhället i stort, d.v.s. det sker en degenerering på alla områden (i Sverige utmärker vi oss främst inom skolan med sjunkande resultat i PISA, men också inom vården). Detta kommer i jämförelse stärka USA:s position i förhållande till Europa, och ett svagt Europa är att föredra för USA (USD får högre värde). Politiskt sett blir Europa en vasallstat till USA (Storbritannien är redan där, och Frankrike är på väg i samma riktning). Sedan finns det spekulationer om att det är grupper med anknytning till den israeliska makteliten som umgås med idéer om att störta Europa i fördärvet (och samtidigt göra sig en förtjänst), via den amerikanska politiken. Ett starkt Europa skulle innebära ett hot mot den amerikanska dominansen. Det kan inte heller uteslutas att man vill driva hela samhället till en total kollaps och via medierna få medborgarna att acceptera en överstatlig regim.

  2. pelle 3 skriver:

    Tack för svar,låter rimligt

  3. Herr Flick skriver:

    Nobelstiftelsen har väl fått en fläck på sig i och med bojkotten av Jimmie Åkesson.
    Verkar som om själva stiftelsen inte är fullt så genial som de själva vill tro.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s