Yttrandefrihetsrörelsen – Trots ett .se-namn behövs idéerna ses över

Bästa läsare!

I all hast och utan korrekturläsning…

Om inte Passagen raderat alla sina bloggar så skulle jag kunna visa upp att jag varit en förkämpe för yttrandefriheten i väldigt många år. Och om jag fick bestämma skulle jag vara för en total och oinskränkt yttrandefrihet. Det gör mig kanske lite extrem i sällskapet, men what the häck…

Sålunda borde jag ju kvalificera mig som hedersledamot av det tydligen nystartade ”Yttrandefrihetsrörelsen”. De/den har i alla fall en hemsida som heter yttrandefrihetsrorelsen.se [länk] Och vad vill Yttrandefrihetsrörelsen då? Ja, inte oväntat föreslår de vissa begränsningar av yttrandefriheten… suck.

Efter att ha läst deras 10-punktsprogram konstaterar jag att det inte handlar om någon libertariansk hemsida eller organisation. Det luktar väldigt ungt och anslaget av ”jag-vill-förbättra-världen-och-det-är-bäst-om-man-gör-som-jag-vill”  dominerar (Been there, done that). Jag tar mig friheten att reflektera lite över deras program utifrån mitt eget frihetliga perspektiv.

1. Politiskt våld som innebär ett hot mot yttrandefriheten skall innebära långa fängelsestraff.

Intressant nog kom Örebro Högskola (av politikerna benämnt Universitet) härom dagen ut med en rapport som berättar att 1 av 15 sextonåringar anser att våld är motiverat för att förändra samhället. Grattis, Vänsterpartiets framtid tycks vara tryggat. Ur ett libertarianskt perspektiv är alla former av våld annat än i självförsvar förkastligt. Men det är ändå ett problem ifall lagstiftningen skall definiera ”politiskt våld” jämfört med annat våld. Och vad är ett ”långt” fängelsestraff för detta brott? 6 månader? 1 år? 3 år? 5 år? 10 år?

2. Demonstrationsrätten ska säkerställas genom hårdare straff mot den som försöker hindra en demonstration. Dessutom ska polisen omedelbart ingripa om någon försöker hindra eller störa demonstrationsrätten.

Nu börjar det låta som att det är en irriterad valarbetare för SD som skriver manifestet. Hårdare straff mot dem som hindrar vårt budskap, lyder kravet. Ja, nu är det så att vi har redan lagar, och varför inte följa dem? Här skall kritiken riktas mot staten som påstår sig garantera demonstrationsrätten, men som uppenbarligen har problem med utövandet. Därmed kan man också spekulera i huruvida det kanske rent av finns problem med det som kallas för demonstrationsrätten.

3. Alla motdemonstrationer ska förbjudas då de syftar till att tabubelägga och skapa rädsla.

Som libertarian utgår jag ifrån ägandeprincipen. Sålunda må var och en upplåta sin egendom till vilken opinionsyttring som vederbörande önskar. Om en innehavare av en ölkällare vill låta Vitt Ariskt Motstånd ha sitt sammanträde där så må så ske, utan att någon annan kan inkräkta och stoppa mötet.

Det blir dock problem när ett möte hålls på allmän plats som inte ägs av någon, utan är ett statligt (kommunalt) kontrollerat område, till vilket alla har tillträde. Här har staten bestämt sig för att fungera som regulator till vem som skall få ha möte och vilka som skall få yttra sig. Ur ett libertarianskt perspektiv finns ingen s.k. demonstrationsrätt. Du får yttra vad du vill, men du får ta konsekvenserna för det om ägaren av lokalen inte håller med. En motdemonstration måste väl också få ha yttrandefrihet?

4. Den som extremiststämplar någon och inte kan bevisa detta skall kunna dömas till hårda straff då godtycklig extremiststämpling annars kan förstöra en människas liv.

Här ropar Yttrandefrihetsrörelsen efter en slags extremistcertifiering. Hur skall bevis för extremism vara utformade, och vem fastställer detta? Expo?

I ett libertarianskt samhälle – där yttrandefriheten i grund och botten är att betrakta som fullständig – får du inte slåss, stjäla eller luras. Det sista är att du får inte sälja en tvål till någon och säga att det är ost. Däremot ingår det i yttrandefriheten att folk skall kunna säga vad som helst, utan att staten involveras. Problemet i dagens samhälle är att vissa institutioner har getts rätten att klassificera olika individer som ”extremister”, med eller utan grund. Och dagens samhälle har verktyg i form av lagar om ärekränkning. I ett libertarianskt samhälle skulle folk behöva vara mer medvetna än att tro på allt som sägs i en kvällstidning (apropå uthängningar av kommentatorer på Avpixlat och Flashback).

5. Man ska fritt och utan oro kunna hyra lokaler för att träffa andra människor och opinionsbilda.

Återigen det jag nämnde om egendomsrätten här ovan. I ett libertarianskt samhälle är det lokalens ägare som bestämmer vem denne vill hyra/låna ut till. Ja, denna kan diskriminera SD. Och alla som sympatiserar med SD kan omvänt diskriminera denne näringsidkare om de så vill.

6. Man ska kunna umgås med vem man vill oavsett dennes åsikter, utan att riskera att bli stämplad på ett eller annat sätt.

Stämplad av vem?  I ett libertarianskt samhälle står det fritt för alla människor att ha en åsikt om allt. Tycker folk illa om mig för att jag träffar Carl Bildt eller spelar biljard med en jude så är det en smäll jag får ta. Vi behöver ett samhälle där folk lär sig att sköta sina egna affärer istället för att lägga sig i andras. Det tror jag kan komma automatiskt i ett libertarianskt samhälle eftersom filosofin bygger på frihetlighet, och med frihet kommer också tolerans.

7. Ingen ska behöva vara rädd för att uttrycka sina åsikter.

Det beror tyvärr på vilka åsikter man har. Oavsett vilken typ av samhälle vi lever i. Alla har ett ansvar för sin egen säkerhet. Men jag gillar utopin i detta.

8. Ingen ska behöva förlora vänner och arbete på grund av sina åsikter. Alla åsikter ska respekteras.

Här berör vi ett ämne som irriterade mig när jag var en skolpojke.  I min klass fanns en kille som jag verkligen inte tyckte om. Men min lärare sa att vi måste hålla sams och vara vänner. Det ansåg jag vara en inskränkning i min individuella rätt; jag som person måste ha rätt att själv välja vilka jag sympatiserar med. Detta betydde dock inte att jag var ovän och ställde till med djävulskaper. Men man kan inte tvinga folk till att vara vän med folk som inte delar ens åsikter. Respektera andras åsikter – ja. Men man skall också ha rätt att få ta avstånd också.

9. Alla ska få komma till tals i public service-media åtminstone en gång oavsett åsikter eller forum. Så är det inte idag, varken i media och i samhället. Endast de som har PK-åsikter får vara med.

I ett libertarinskt samhälle bestämmer innehavaren av sitt medie vad som skall sändas och inte sändas/tryckas och inte tryckas. Ungefär som idag, men med den stora skillnaden att skattebetalarna/licensbetalarna själva får välja om de skall betala för politisk reklam eller inte. Vore jag riksdagsman skulle min första motion handla om avveckling av public service.

10. Vi vill ha ärliga diskussioner och debatter inom politik och media. Där ska man inte avbryta varandra, inte medvetet missförstå, inte anklaga om det inte finns grund, skilja på sak och person. Vi vill ha tillbaka den gamla hederliga debatt-och diskussions-kulturen.

Tionde punkten låter som den formulerats av ungdomlig naivitet, men skribenten gär ändå anspråk på sanningen om att det en gång i tiden existerat en hederlig debatt- och diskussionskultur. Är det påståendet med sanningen överensstämmande? Har inte politiker alltid ljugit även förr i tiden? Och kan man med säkerhet påstå att medierna inte förvrängde sanningen för 40 år sedan? Jag tror inte det.

Snarare är det väl så att vi idag har verktyg som mycket snabbt kan få fram polemiken mellan de politiska polerna. Det är mycket lättare att åskådliggöra det politiska vansinnet i världen genom Internet som en neutral distributionskanal. Vi skall vara tacksamma för den anarki som råder på Internet. Anarkin på digitala medier är det första som Yttrandefrihetsrörelsen borde engagera sig för.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff, Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Yttrandefrihetsrörelsen – Trots ett .se-namn behövs idéerna ses över

  1. Martin skriver:

    Fast hur mycket att klaga på är det?`Det är skrivet av personer som ser de omedelbara problemen och hur förtrycket utövas JUST NU men som inte formulerar någonting principiellt genomtänkt? Finns betydligt värre saker att ironisera över och den som har skrivit ovanstående har goda möjligheter att bli en yttrandefrihetens försvarare med litet mer utveckling och eftertanke.

    • Peter Harold skriver:

      Tro mig, jag höll igen…😉 Skämt åsido, jag anser att om man skall ta ett sådant begrepp som ”yttrandefrihetsrörelsen” i anspråk som man gjort genom att tillgripa sig ett .se-namn, då förpliktigar det. Det är som du säger en god början sett ur det perspektivet att yttrandefriheten är under attack, men jag tror att dessa skulle vinna på att kanske bara ha fem, eller ännu hellre endast tre punkter att arbeta för.

    • Sofia skriver:

      Ni som är intresserade av Åsiktsfrihet i Norden –
      lyssna på dessa gamla kämpar;
      (ca en kvart)

  2. Risto Matinen skriver:

    Men, nu spillde du väl över, käre Peter Harold?

    Förmodligen är de unga som skrev det du kritiserar, men det kan man ha överseende med!?

    Jag håller istället med om det mesta de skriver, och konstigt nog även de mesta du skriver emot. Dock bör man komma ihåg att de flesta är hjärntvättade i detta land. De har inte ett libertarianskt perspektiv!

    Jag är en individualist, sedan barnsben. Blev libertarian för över 35 år sedan. Har inte läst så mycket, utan själv kommit fram till mina ståndpunkter. Blev blockad för livstid på http://www.mises.se/. De tycker inte om kritik, även om jag håller med om 98 % av det de skriver.

    Jag var alldeles för mycket emot invasionen araber, negrer, zigenare osv för att min röst skulle få höras/läsas där. Det visade sig dock att jag hade samma uppfattning om den saken som HH Hoppe har. Det visste inte jag, eftersom inte läst mig till det. Sedan dess har de förbättrat sig angående invasionen, och det är därför jag vet om HHH:s perspektiv, som också är mitt.

    Mises.se körde också ett fultrick. De, som är ”ankor”, satte censur på alla som de såg som libertarianer/nattväktare. Våra kommentarer förhandscensurerades, medan övriga släpptes fria. Det slutade med att de flesta ”nattväktare” gav upp, då.

    Sedan dess har det dykt upp andra, som går samma ”öde” till mötes? Kolla om ”utlandssvensk” blir kvar länge? Själv skrev jag under psedonymen ”Tålis”

    • Peter Harold skriver:

      Jag tycker att det följer ett ansvar när man tar namnet ”Yttrandefrihetsrörelsen”. Och när man levererar en ofullständig presentation av sin organisation samtidigt som man vill sälja flygblad och pins för jättehöga priser, då blir jag inte överlycklig när jag ser deras ”manifestation”. Det är givetvis deras fullständiga rätt att kalla dem för vad de vill, men i dess nuvarande form är det feltolkat vad yttrandefrihet är, och det är än mindre av rörelse. Jag säger inte att det här inte kommer bli något gott i slutändan, alla är vi barn i början (jag tror jag nämnde mina egna ideologiska tillkortakommanden som ung).

      Vad gäller Mises.se är de för mig bara underhållning. Problemet i det forumet (klubben) är att diskussionen där handlar om en samhällssyn i ett samhälle som inte är libertarianskt/anarko-kapitalistiskt. Det är jättesvårt att diskutera t.ex. invandringspolitik därför att slutsatsen hamnar olika i förhållande till vilken ”verklighet” man refererar till (d.v.s. dagens situation kontra nattväktarstatens kontra det anarko-kapitalistiska samhället). Men det är värre bland de vanliga hushållsliberalerna. Sedan kommer man inte ifrån att det finns en viss politiskt korrekt betonad skitnödighet hos vissa på mises.se. De har sina grindvakter som ser till att inte släppa in för mycket SD-folk (det ÄR ett dilemma att SD-sympatisörer klagar på bristande yttrandefrihet i Sverige, samtidigt som de är måttligt intresserade av att slå ett slag för andra gruppers yttrandefrihet – även om det finns ett och annat undantag i det gänget som till slut fått upp ögonen för genuina frihetsfrågor).

      Sedan kan vi konstatera att de flesta ”rättar till sig” nu när invandrarna anländer i tiotusenden varje vecka. Och återigen får man en anledning att säga vad var det vi sa”.

      • Anna skriver:

        Allt hade fallit på sin plats om vi i västvärlden hade fått behålla vår identitet. Utan inflytande/ överfyllande/automatisk korrektion, av den muslimska så KALLADE kulturen. Den enda egentliga felande länken är och förblir, att en stenålders”kultur” krockar med en samtida och uppenbart, sista generationen av socialdemokrati som världen skådat. I nästa generation kommer den här tidsåldern bli benämnt i Sverige som ett enfaldigt och gulligt utopi-samhälle som kan beskådas på Skansens akvarium. Minus krokodilerna. Om 2 generationer kommer lika många av Sveriges medborgare att minnas oss, som dagens 20-åringar kan svara på frågan ”vem var Greta Garbo”?

  3. Anna skriver:

    Vilket behjärtansvärt initiativ det här var! Känns som att punkterna fötts på ett mysigt litet kollektiv beläget i utkanterna av ngn stad, av några gulliga studenter. Punkt 8 lyder väl: Ingen ska behöva FÖRLORA vänner och inte att alla måste vara vänner, men hur ska man göra med ens vänner som tagit avstånd då, då? Ska man ta de till skranket för att de tagit avstånd pga ens politiska inkorrekta åsikter? Hehe. Eller det här scenariot: ”Du gjorde slut med mig av fel anledning”, eller ”Du vill skilja dig av fel anledning- det är olagligt ska du veta! ”

    Det trista är ju att det mesta av de här obekväma åsikterna har ju skapats genom dagens extrema politik. Utan den här politiken som råder hade folk fortfarande varit vänner och inte uttryckt åsikter som vännerna är antingen för fega för att diskutera, eller bara känner ett obehag inför pga den vedertagna normen de hjärntvättats med. Folk är väl olika mottagliga för hjärntvätt, helt enkelt.

    I fredstider behöver man inte tvista kanske. Jag skulle vilja påstå att vi har ett större krig pågående här i Sverige än i Syrien. Psykologisk krigsföring.

    • Peter Harold skriver:

      Ha ha, du ger ett strålande exempel på det dilemma jag ser i obligatorisk vänskap som gruppen står för.

      Sedan kan jag mycket väl tänka mig att om man har kontroversiella åsikter så vill man väldigt gärna försvara sig, och när man gör det kanske omgivningen känner det som att man predikar. Jag är lite rädd för det när jag kommer igång i lunchrummet och plötsligt öppnar min mun därför att jag inte står ut med vansinnet när folk refererar till aftonbladet.se och andra skitsajter. Och eftersom saker och ting tarvar en grundlig förklaring blir man ganska lätt väldigt mässande…

  4. Herr Flick skriver:

    Man kan säga vad man vill om yttrandefriheten, men… öh, ja det var väl det jag hade att säga tror jag.

  5. Sofia skriver:

    Den fängelseinspärrade skattevägraren Irwin Schiff är avliden:

    http://www.infowars.com/irwin-schiff-passes-away/

  6. John skriver:

    Ett förslag. Istället för att spekulera om vad Yttrandefrihetsrörelsen är eller inte är, varför inte skriva till dem och fråga? Jag tror nog att du kommer få svar.
    För övrigt, enligt vad jag har läst på deras hemsida så tror jag inte att de är libertarianer, eller nåt annat heller för den delen och punkt 2 m.fl. som du verkar uttolka till att ”Nu börjar det låta som att det är en irriterad valarbetare för SD som skriver manifestet” så tokar jag det till att det ska gälla alla utan någon som helst åtskillnad.

    Sen vet inte jag om det är någon SD:are, moderat, sosse, vänsterpartist, identitär, anarkist eller vad som har skrivit texterna och jag bryr mig inte heller utan anser att det mesta verkar bra. Men så finns det förstås de som måste klaga på det mesta som andra gör och i det här fallet kan det vara för lite yttrandefrihet eftersom dom vill ha lagar som skyddar mot personer eller grupper som kan hota yttrandefriheten, eller för mycket yttrandefrihet eftersom någon stackare kanske kan känna sig kränkt om andra nyttjar sin internationella och grundlagsskyddade rätt till yttrandefrihet. ”Suck” var rätta ordet i sammanhanget :-p

    • Peter Harold skriver:

      Jag vet inte om du noterade det, men min bloggpost är inte några egentliga frågor, utan snarare ett bemötande av deras i mina ögon inte helt korrekta approach till frågan om ytrrandefrihet, sett ur ett libertarianskt perspektiv. Min invändning är att de som kallar sig för Yttrandefrihetsrörelsen är en falsk rörelse som mot verkar spridning av äkta yttrandefrihet genom dessa påtalade brister.

      • John skriver:

        Jodå, jag noterade att det inte var frågor, utan bemötanden och självklart får du tycka vad du vill i yttrandefrihetens namn vilket är vad jag uttolkar av Yttrandefrihetsrörelsens hemsida med begränsningen att försöka inskränka andras yttrandefrihet vilket jag tycker verkar helt korrekt då man inte kan använda sin yttrandefrihet för att begränsa andras yttrandefrihet, för då är det inte yttrandefrihet längre utan något slags tvång eller censur eller nåt.

        Men varför inte kontakta dom och framföra din kritik mot deras i dina ögon inte helt korrekta approach och påtala de bristerna som du upplever?
        Dom bits inte, dom bet iaf inte mig när jag kontaktade dom utan svarade på ett mycket vänligt sätt😉

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s