Det svenska folket har berövats sitt språk. Med allvarliga konsekvenser som följd.

Bästa läsare!

Hur länge skall ni då, Sveriges riksdag, till slut missbruka vårt tålamod? Hur länge än skall ert välbekanta vansinne undslippa? Hur skall er otyglade fräckhet förhäva sig? Gör inte gränsvakten vid Öresundsbron, eller de förstärkta avdelningarna hos Migrationsverket, eller folkets fruktande hållning, eller alla dessa sammanslutningar av fosterlandsvänner, eller de uppgraderade bevakningsinsatserna av riksdagshuset, och alla miner och blickar på er, det minsta intryck? Märker ni inte att era avsikter ligger i öppen dager?

Dessa ord är egentligen inte mina. Jag var ute på promenad härom veckan och smet in på ett antikvariat i jakt efter en bok som dessvärre blivit såld en tid innan mitt besök. Som tröst köpte jag istället den från år 1871 utgivna ”Valda tal av Marcus Tullius Cicero” i svensk översättning av Julius Centerwall (som några av er kanske känner igen som medförfattare i Nordisk Familjebok). Första kapitlet utgörs av ”Ciceros första tal mot Lucius Catilina, hållet i senaten”.

Jag gav mig hän Ciceros anklagande tal mot Catilina, och för varje rad blev jag mer beklämd över ett annat ämne. Jag drog mig till minnes alla svenska riksdagsdebatter, partiledardebatter, valdebatter och alla TV- och radiointervjuer med våra politiker som jag åhört, och kunde inte någon gång minnas att jag hört en svensk politiker formulera sig med samma vältaliga glöd som romaren Cicero.

Och samtidigt slogs jag över hur rätt Ciceros ord skulle slå än idag mot våra makthavare, med inte större insats än att man byter ut några enstaka ord och begrepp, såsom jag gjort här ovan. Låt mig ta några fler exempel, men i samma skick som Julius Centerwall lämnade dem efter sin översättning. Jag påminner läsaren att det är Lucius Catilina – konspiratören – som angrips med de hårda anklagelserna:

”Tror du, att någon enda af oss är okunnig om, hvad du företaget dig natten till idag, natten till igår, hvar du har varit, vilka du haft med dig, hvad beslut du fattat? O tider, o seder! Senaten märker det, konsuln ser det – mannen lefver dock. Lefver? ja och kommer till och med i senaten, deltager i rådslagen om statens väl, betecknar och utser med sina blickar hvar och en af oss till offer. Och vi modige män anse oss fullgöra vår plikt mot staten, då vi undvika den uslingens vanvettiga anfall. […] Förbi, förbi är den dygd, som fordom var vanlig i vår stat, att modige män med strängare straff tuktade en fördärflig medborgare, än den bittraste yttre fiende.”

Där har vi uttrycket ”O tider, o seder” – i latin ”O tempora, o mores” – som är lika aktuell idag som den var den gången nästan en mansålder före vår tidsräkning. Det är dock inte bara de goda sederna som befinner sig i förfall, även retoriken i det offentliga samtalet.

Nu kanske någon invänder och påpekar att politiken skulle bli väldigt exkluderande ifall våra folkvalda började tala lika uppstyltat som Cicero. Eller ifall de blev lika vältaliga som t.ex. Winston Churchill, att lyssnaren istället för att lyssna på budskapet låter sig förtrollas av skönheten i retoriken, vilken är både rik och omsorgsfullt komponerad av ett språkligt snille. Och därmed skulle folk ändå inte förstå vad som sägs för att bönder inte tilltalas på bönders vis.

Men jag håller inte med. Vi har gått för långt åt andra hållet. Samhällets förenklade retorik har inte bara resulterat i en trivial språkdräkt som är lättillgänglig för barn. Nej, vad som mera hänt är att reducerandet av nyanserna i ordvalet, och uppluckrandet av ordens betydelse, har gett oss ett samhälle som inte längre kan sätta ord på vad vi tänker, vare sig som individ eller i vårt kollektiv. Och då vi inte längre kan formulera våra tankar på ett adekvat sätt kommer vi att istället försöka ge uttryck för känslor istället för logik. En människa utan språk mister inte bara sin förmåga att tala, utan också sin förmåga att tänka.

Detta slog mig nu i samband med nyhetsrapporteringen ifrån Trollhättan där två personer dödades av en galning, och ytterligare ett par personer skadades. Sveriges Radio reste dit, och så även statsministern.

Sveriges Radio lät folket i den drabbade skolan och stadsdelen komma till tals. I intervjun ville reportern höra om människornas känslor efter dådet. Min första tanke var att stänga av bilradion, eller ratta över till musiken i P2. Jag förväntade mig verkligen inte tjo och tjim, men jag blev nyfiken att höra på vilken nivå statsradion skulle lägga sig. Och Sveriges Radio överträffade inte heller mina förväntningar på något vis. Det var den obligatoriska känsloporren, kanderat med lokalinvånarnas krav på mer pengar av stat och kommun till… var det ungdomsgårdar? Sedan några förvirrade slagord av en ung kvinna, först ”Utan Sverige inga invandrare”, som sedan omformulerades till ett ”Utan invandrare stannar Sverige”. En manlig företrädare för det offentliga Sverige intervjuades också, men nivån på det utspelet gav föga någon ytterligare fördjupning än vad de närvarande invandrarna redan gett uttryck för.

Jag lyssnade aldrig på statsministerns intervju. Om retorik graderas i en tiogradig skala är det högsta betyget 10 representerad av Marcus Tullius Cicero, och det lägsta betyget 0 representerad av en Amazona festiva sittande på pinne i en bur med tidningspapper på botten, så klassar jag statsminister Stefan Löfvén som en stark 1:a eller svag 2:a på skalan. Det är lika meningslöst att lyssna på honom som att hälla socker i sirap, även om jag skulle hellre göra det än att behöva bevittna något av hans anförande. Vad som hände i Trollhättan kan mycket väl vara en miniversion av vad Anders Behring Breivik gjorde, men med den skillnaden att den Starwars-klädde ynglingen angrep dem som han anser inkräktar på hans land, istället för att angripa den politiska kraft som förändrat hans samhälle. Det är lika fel i vilket fall som helst. Men dessvärre är jag inte säker på att det svenska samhället drar de nödvändiga slutsatserna av tragedin.

Jag har avsiktligt använt mig av migrationspolitiken som det ”brott” som passade in i Ciceros (av mig modifierade) anförande. För stunden – men läget kan snabbt förändras – påverkas jag inte alls av den ström av migranter som vill ta sig till den svenska välfärdsstaten. Jag har inga sådana människor utanför mitt hus, jag har dem inte på min arbetsplats, och de syns inte i min vardag annat än i nyhetsuppläsningarna. Men samtidigt vet jag att det som sker nu är en påfyllning av vad vi redan har, och vad som gjort flera stadsdelar till enklaver dit jag inte är välkommen som etnisk svensk. Även om det känns svårt att ta dessa ord i min mun, som frukten av en förvirrad förnekelse, så måste jag inse att mitt land inte längre är vad det varit. Och jag har inte tillåtelse att förhindra att denna destruktiva utveckling fortsätter.

Häromdagen reagerade regering och riksdag på vad som pågått i ett par års tid, och som eskalerat till aldrig tidigare skådade proportioner. Med en ”Don’t mention the war”-mentalitet, fast med omvänd ambition där allt skall beskrivas som frukten av ett krig långt borta, har svenska politiker undvikit att säga varför dessa främlingar sökt sig till Sverige. Regeringens och riksdagens reaktion är skrattretande, och deras åtgärder kan beskrivas ett ”välbekant vansinne”, för att låna Ciceros ord. Att reaktionen sker nu, två månader efter folkvandringens start i Turkiet, visar med all önskvärd tydlighet att våra politiker inte är lämpade att regera över en stat, och att vi idag får betala för en politik som strider mot all logik när det gäller försvarandet av den beryktade välfärdsstaten.

Det är svårt att bedöma om politikerna haft avsikter i denna riktning eller om det rör sig om ren inkompetens. Jag och några libertarianer har under några års tid under ganska städade former påpekat att fri invandring och välfärdsstat inte fungerar tillsammans. Och idag har vi i praktiken fri invandring, om än anmodad av det politiska etablissemangets handlingar, där ”flyktingar” kommer kunna stanna i landet trots nekad asyl. Politikernas avsikter ligger i öppen dager, trots att man viftat med hästen och löparen för att ge sken av att man försöker hålla (SD) i schack, och vi vet att staten kommer ordna så att även de som nekas asyl i Sverige nu skall kunna få en hygglig tillvaro på skattebetalarnas bekostnad tills de befunnit sig tillräckligt länge och får sitt uppehållstillstånd av detta skäl istället. Och för att möjliggöra detta måste staten höja skatterna och öka statsskulden.

Resultatet blir ett fördärv av vår nation som ingen kommer att tjäna på. Kanske är det bara månader kvar innan även jag får min tillvaro omkullkastad för att staten utnämnt sig till en humanitär stormakt.

Jag vill inte ha det så. Det vill inte många andra heller . Men ingen av oss tillåts stå där Cicero stod och avslöja maktetablissemanget och förmå dem att ta till sjappen för att rädda sina skinn. Istället har vi låtit välja Lucius Catilina till vår härskare att leda konspirationen mot sitt eget folk. Vi kan inte säga ifrån; vi vet inte vilka ord som ger verkan, och snart kommer vi vara förbjudna att yttra dem.

O tider, o seder.

Hälsar eder Peter Harold

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Historia, Politik. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Det svenska folket har berövats sitt språk. Med allvarliga konsekvenser som följd.

  1. Anonym skriver:

    Ja, Peter. Att leva i Sverige och planera framtiden för sig och sina barn är inte någon lätt sak. Åtminstone om du inte har en spåkula! När jag växte upp rådde det helt andra spelregler. Då var det inte så viktigt att utbilda sig. I dag får du som lägre utbildad svensk slava under värre förhållanden än de nyligen hitkomna så kallade flyktingarna. Våra barn saknar språkets nyanser och djup. Åtminstone om de växer upp med lärare och skolkompisar som använder svenskan som ett nödvändigt ont, ett språk som de är smärtsamt medvetna om, något de inte klarar av. Svenskan uppfattas som ett maktspråk. Makten utgår ifrån folket, heter det…Yeah right! Förorten kommer till alla fortare än ni anar. Skyll er själva alla som röstat på fria gränser! Jag önskar ibland att jag inte hade barn. För att det är mina barn som får betala med sin bistra uppväxt för att ingenstans går att fly för att få en bra uppväxt där det jag fick som liten var självklarheter.

  2. Anonym skriver:

    ”Trollhättan” skulle jag skrivit. Inte ” förorter”. Inte lätt skriva från liten mobil. Både IPad och stationära har fått rabies…

  3. Martin skriver:

    Jag är ej berövad MITT språk. MITT språk är fortsatt rikt. Dock. Det enda jag finner lönt att uttrycka nu för tiden. Är DÖ FIENDE. DÖ DÖ DÖ DÖ DÖ DÖ SATANS AS. DÖ FIENDE.
    Detta ej för att jag berövats mitt språk. Detta däför att jag inte hittar något som är mer värt att säga.

  4. Sofia skriver:

    Excellent uttryckt! –
    mitt i QXZ#~^±X∞∞∞∞!!! (Det borde finnas tecken för ursinne)
    Skönt att du hittat dina bokstäver igen!

  5. Rune skriver:

    ”Det är svårt att bedöma om politikerna haft avsikter i denna riktning eller om det rör sig om ren inkompetens.”
    ————————————
    En del av dem har förstås avsikter med politiken. Och en annan del försöker hålla sin person flytande. Och en tredje del är som vanligt sk nyttiga idioter.

  6. Benny skriver:

    Och kräken andra sidan Atlanten som ställt till med eländet slipper som vanligt all kritik! Men så ska ju Sverige fösas in i Nato och då vill man inte avslöja vad för gangsterorganisation man vill tvinga med Sverige in i.

    • Peter Harold skriver:

      Precis, detta är ett enastående exempel där folk inte förstår nyanser eller innebörder av orden de läser, främst att kalla folk för mördare fastän de inte är det. Jag hade faktiskt tänkt lägga in denna länk som exempel igår, men den här datorn är helknäpp.

  7. zanning skriver:

    Tack för detta inlägg, helt suveränt!
    Vad gäller språket vill jag rekommendera dig att göra samma misstag som mig, dvs se (eller bara lyssna) på gårdagens ”Så mycket bättre” på svtplay: http://www.tv4play.se/program/s%C3%A5-mycket-b%C3%A4ttre?video_id=3210993 Jämför Sven-Bertils svenska med denna för mig helt okända Miriam, så förstår du vad jag menar.
    För 2 dagar sedan skrev jag ett längre inlägg på min facebooksida, men eftersom det är såpass långt valde jag att bara klippa in sista stycket här eftersom jag tycker det väl beskriver var vi befinner oss idag.
    Det är inte alltför svårt att inse att det välfärdssamhälle vi och våra förfäder slitit och jobbat ihop snart är ett minne blott. Det enda som kan avstyra ett totalt kaos (enligt min enkla mening) är att vi, folket, avsätter de politiker som sitter i riskdagen (medveten felstavning), eller tvingar dom att följa de lagar landet redan har och som de själva skrivit under på, plus att tvingas lova göra sitt bästa för oss, folket, inte näringslivet och bankirerna.
    Eller är det helt kört redan?
    Vill/orkar du läsa hela är länken dit: https://www.facebook.com/stigatcyberliv.se/posts/1193105204039039

    • Peter Harold skriver:

      Ja, det är nog ajöss med välfärdssamhället som vi kommer ihåg det från förr. Dock har jag en känsla av att allt inte sker medvetet. Våra politiker har tomt i sina bollar.

  8. Ping: Förmyndarstyre nästa? | Jan Millds blogg

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s