Söndagskrönika: Tyvärr, det blir ingen reformerad islam i Sverige.

Ännu en lång text utan korrekturläsning; klaga/anmärk i keommentarsfältet så skall jag redigera i efterhand. Nu är det dags för en sen söndagspromenad. Lev väl, medborgare!

Bästa läsare!

Även om jag känner att jag skrivit överflöd på temat om migration och islam på senare tid, så känner jag att det finns ytterligare några tankar som jag måste sätta på pränt. Man kan inte alltid avstå från tankearbete bara därför att det känns jobbigt.

Nu kanske läsaren undrar varför jag säger att det är ”jobbigt att blogga om migration och islam”, inte minst nu i dessa tider då det finns hur mycket som helst att skriva. Låt mig börja i den änden och förklara mig i så fall.

För det första: Många har redan sagt kloka och kloka ord om ämnet. Jag är inte bombis på att jag tillför särskilt mycket.

För det andra: Jag borde ha kreativitet och prioritera andra ämnen.

För det tredje: Jag kan inte komma ifrån att jag är kritiskt inställd till statssubventionerat folkutbyte. Jag tror att det nuvarande läget kommer tvinga fram en situation där allting ställs på sin spets. Och nej, jag är inte övertygad om att alla som kommit hit snart vill resa hem, och att staten lärt sig en läxa. Snarare tror jag att staten och etablissemanget kommer lägga i överväxeln och på olika sätt angripa de som framför åsikter som jag gör, och de som går ännu längre i sin kritik. Jag tror att mycket av det jag skrivit kan användas mot mig när staten och etablissemanget lyckas göra lag eller norm att man inte får kritisera eller frångå den rådande värdegrunden om ”alla likas värde”, eller vad de använder för gummiparagraf för att klämma åt svenska dissidenter.

Med andra ord, jag skulle kunna förvänta mig ett besök av Robert Ashberg idag, eller ett besök av några uniformerade i morgon, och sedan skall mitt liv aldrig förbli vad det varit.

Nå, än så länge är stunden inte inne då jag springer iväg med svansen mellan benen.

Anledningen till att jag för femtioelfte gången skriver om migration och islam i denna bloggpost är därför att jag är övertygad om att det influx av muslimska migranter till Sverige vi nu upplever kommer leda till besvärliga konsekvenser. Och nej, jag tror inte att vi skall begränsa våra förväntningar till att det kommer dyka upp några nya spännande mataffärer, någon ny fotbollsstjärna och en handfull nya tidningsskribenter och TV-personligheter som med brytning och förortsdialekt talar om för oss svenskar hur ovälkomnande vi är. Jag tror inte heller att vi kommer se hur BNP per capita skjuter i höjden tack vare alla färdigutbildade raketingenjörer vi nu begåvas med (även om det påstås att några av dem som kommit hit har hanterat raketer, eller åtminstone granatgevär).

Nej, jag tror att vi kommer få en samhällsförändring som är politisk.

Det första spåret har jag redan nämnt här ovan. Sjuklövern och för all del eventuell falsk opposition kommer införa nolltolerans mot rasism i medier, i skolor, på arbetsplatser och i hela samhället. Det intressanta är definitionen av rasism från deras sida, och jag tror att vi kommer se en vidareutveckling av den svenska lagen om hets mot folkgrupp som redan idag är fördärvlig för yttrandefriheten. Räkna med att feministernas särintressen kommer tillgodoses ifråga om att kunna attackera den manliga delen av den etniskt svenska befolkningen. Hur lagar och normer kommer formuleras är i sig värt en egen lång bloggpost.

Vi kommer att se en högre grad av politisk indoktrinering. Vi vet redan nu att många som arbetar inom de svenska medierna inte har samma syn på verkligheten som de flesta av medborgarna, och även om det uppkommer avfällingar från ”den rätta tron” inom mediebranschen så kommer det motivera de som står kvar att engagera sig ännu hårdare. Och allt de behöver göra är egentligen bara att fortsätta som de gjort hittills och vifta med rasistkortet. Se bara på vad våra mediepersonligheter skriver på Twitter när någon som t.ex. popmusikern Christer Sandelin bestämmer sig för att säga vad han tycker.

Detta ovan sagt gäller då den svenska sfären i det offentliga samtalet och politiken. Samtidigt bör vi förvänta oss att det sker en utveckling även inom invandrarnas sfär, eller de som vi inte får benämna som icke-svenskar, men som jag dessvärre för tydlighetens skull beskriva som just icke-svenskar. Vad jag talar om är den grupp av invandrare som inte assimilerar sig till det svenska samhället. Jag vill säga ”den grupp som inte integrerar sig”, men dessvärre är nyttjandet av socialt skyddsnät och sällan meningsfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärder en del av integrationen; d.v.s. att icke-svenskar lär sig att få sin försörjning genom offentliga medel.

Vad förväntar jag mig för utveckling hos icke assimilerade icke-svenskar? Jo, mer av vad vi redan har. Enklavisering. Som jag lyfte fram i det tidigare blogginlägget om dansken Mikael Jalvings påstående så kommer muslimer till Sverige därför att här redan finns etablerade kolonier.

När vi går mot att fördubbla den muslimska gruppen i Sverige så är det naturligt att källarmoskéer byts ut mot nya byggnader som tar större plats i det offentliga rummet. Vi kommer se samma sak inom skolväsendet. Eftersom det av staten initierade integrationsarbetet inte kommer ge utdelning kommer staten flytta över allt mer av ansvaret för genomförandet till det muslimska civilsamhället som vill etablera sig i Sverige. Det kommer resas hårdare krav på mer pengar till integrationsarbete, pengar som går rakt ner i de muslimska institutioner som kommer etablera sig både lokalt och nationellt. Jag säger inte att det är fel eller orätt av muslimerna att organisera sig; jag anser att det är fel att skattebetalarna skall behöva stå för detta. Olyckligtvis kommer inte allt försvinna i korruption, även om man kunde önska detta.

Varför tar jag upp moskébyggandet? Jo, dessa institutioner är A och O för muslimerna. De har inte samma lakoniska syn på religion och religionens institutioner som vi svenskar som bara besöker kyrkan vid dop, konfirmation, bröllop och begravning. För muslimer är moskén dit man vänder sig med sina problem, privata som offentliga. Vid moskén får man veta vad som sker i både omvärlden och där man bor. I moskén kittas folket samman och blir en enhet, även om de under övrig fritid sitter och röker på torget eller sitter hemma och tittar på satellit-TV.

Det är av mycket stor betydelse för Sverige vad som kommer dryftas i moskéerna.

I takt med att staten kommer få vissa besvär med att stödja arbetet med integration (räkna med att SD fortfarande kommer få komma med invändningar men avstå från inflytande) kommer det ligga i det muslimska civilsamhällets intresse att pengarna fortsätter att komma in. Detta kommer ske dels genom att fler muslimer (i debatten beskrivna som individer med invandrarbakgrund, i det att den kulturella tillhörigheten till islam tonas ner) kommer etablera sig som kandidater i de nuvarande partierna. Vi bör – som vi i viss mån redan sett exempel på – kunna se hur grupper tar över lokala partiorganisationer, eventuellt även på nationell nivå.

Jag vill här lyfta fram situationer där en hel hord av personer ansluter sig till ett parti som medlemmar – och de hälsas välkomna – och sedan börjar framföra krav som egentligen inte är förenliga med partiets ideologi. Intresset hos dessa är inte ideologin, utan den maktbas som partiet kan erbjuda. Vi ser redan idag exempel på detta, men jag hoppar över name-dropping för stunden.

Beroende på hur pass begåvade de nya muslimska politikerna med invandrarbakgrund är så bör vi nog kunna se att de etablerar sig ganska starkt inom de svenska partierna. Jag tror att partierna själva – i jakt på röster – kommer ge sina invandrade kandidater ganska fria händer att värva väljare i de egna valkretsarna. Här kommer vi in på nästa dimension. Även kandidaterna kommer vara angelägna om att bli valda (en politisk karriär kan leda till andra lukrativa karriärer), och därför kommer de sannolikt att köpslå med moskéerna om att rekrytera väljarstöd. På så vis kommer moskéerna att – på samma sätt som när t.ex. Israelvänliga organisationer köper amerikanska presidentkandidater – skaffa sig ett politiskt inflytande som inte syns utåt.

En mening som är ofta återkommande inom islam är att det bara finns en gud, och Muhammed är hans profet. Det finns bara en lära som är rätt, och det är islam. Och endast delar av de politiska partiernas politik är förenlig med islam. Sålunda sker den ovan beskrivna utvecklingen i strid med den rätta läran. Logiken säger därför att moskéerna vid en kommande brytpunkt kommer att orientera sig mot ett eget formulerat politiskt program.

Det finns ett par anledningar till att jag bedömer denna utveckling som logisk. Det första är att väljarbasen kommer bli stor nog för etableringen av genuint islamiska partier (och med de krav de kommer att ställa). Det kommer i första hand handla om plånboksfrågor för muslimer, men också krav på att islamska institutioner medges myndighetsutövning. I takt med att det svenska civilsamhället frånsäger sig både befogenheter och ansvar (se ovan) så kommer detta att bli en naturlig följd. Räkna inte med att ”Muslimernas Parti” kommer bemötas som t.ex. Sverigedemokraterna, även om en och annan avart inom partiet kommer att skrika sig genom taket på ett uppseendeväckande sätt med krav, som t.ex. dödsstraff för bögar. Men medierna kommer dölja detta. Precis som de lägger locket på idag.

Vad är ett genuint muslimskt parti? Här talar vi om grader i helvetet, precis som vi frågar oss om vad som är ett liberalt, socialistiskt eller konservativt parti i övrigt på den svenska politiska scenen. Men det är ganska uppenbart att ett muslimskt parti kommer att utgå från sin religion, annars vore det meningslöst att etablera ett sådant parti.

Vad är då det för typ av islam som kommer försöka etablera sig i de folkvalda beslutsförsamlingarna?

Många menar att den islam som kommit till Sverige och som vill utövas här är en reformerad variant av islam. Argumentet för denna teori är att de muslimer som kommit till Sverige har lämnat det arabiskdominerande islam, vilken i vissa fall hänger sig åt teologisk totalitärism (Saudiarabien), och i andra fall är en statskorrumperande ideologi (Egypten). De nysvenska muslimerna vill alltså inte leva i den typen av samhällen, utan föredrar den svenska modellen med att allt skall vara lagom och med måtta. Därför tror många att islam kommer att påverkas mer av svenska värderingar än vise versa.

Jag själv är inte lika övertygad. Varför jag är skeptisk till detta beror på att vi sett arabiska nationer gå från en kultur med acceptans för moderna västerländska vanor och beteenden, till förmån för just den teologiska toppstyrningen. Islam är som politisk ideologi reaktionär, det ser vi från just arabvärlden och övriga Mellersta östern. Dessutom är religionen toppstyrd.

Om vi skall försöka göra oss en bild av hur Muslimernas Parti kan se ut och vilja så bör vi studera det som redan idag är embryot till detta blivande parti i Sverige. Jag talar här om en tankesmedja som kallar sig för Hizb-ut-Tahrir, och som med eftertryck fördömer skapandet av ett islam som kallar sig för svensk islam som står i motsats till t.ex. arabisk islam.

Enligt Hizb-ut-Tahrir finns det ingen ”arabisk islam”, och sålunda kan det inte skapas en svensk variant, d.v.s. den variant som populärt kallas för ”reformerad islam”. Man skall visserligen ha i åtanke att Hizb-ut-Tahrir bara är en tankesmedja, och det finns de som kritiserar denna grupp och deras budskap. Men jag anser att det är viktigt att studera vad islam i Sverige kan utvecklas till, och varför. En reaktionär och toppstyrd religion med politiska ambitioner, och där ledarna finansieras av just dem som delar Hizb-ut-Tahrirs syn på islam, har alla förutsättningar att utvecklas i just denna riktning. Därför måste vi också resonera om detta, och helst – vilket jag som libertarian verkligen önskar – förkasta alla prospekt som kan leda till att denna religion får inflytande över den svenska staten.

Hizb-ut-Tahrir menar att alla muslimer bara kan bekänna sig till en variant av islam:

 Islam är en andlig (uppenbarad av Allah) och politisk (tar hand om människors livs- och samhällsaffärer) ideologi (komplett livssystem), uppenbarad av den Allvetande Skaparen Allah som har skapat allt, däribland människan och som känner henne bäst. Denna ideologi innehåller lagar, som ska tillämpas av muslimer var än de befinner sig, för att behaga Allah och njuta Hans gunst. Dessa lagar måste implementeras såsom de har uppenbarats och deriverats ut ur Koranen och Sunnah av mujtahidin (personer som språkligt och juridiskt är kvalificerade till att derivera ut lagar ur Islams juridiska texter) så länge lagarnas bevisning håller och inte omkullkastas av andra starkare bevis.[…]

Annorlunda tid och rum används som förevändning numera för att legitimera avvikelse från Allahs lagar. Förespråkare för regeln om att ”Islams lagar förändras i förhållande till tid och rum” har grundligen fel. Och detta kan bevisas med följande:

1. Sändebudet sade: ”Vad Mohammad har förklarat som halal är halal till Domedagen, och vad Mohammad har förklarat som haram är haram till Domedagen.” Inget utrymme för ändringar föranledda av tid eller rum, alltså!

Detta kan synas vara ett besvärligt dilemma för de muslimska politikerna i Sverige. För väljarna är det ju intressant att fråga sig var lojaliteten finns hos dessa politiker/politiska kandidater. Är de lojala mot partiprogrammen som socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, moderaterna och sverigedemokraterna presenterat? Eller är lojaliteten i första hand riktad mot Allahs lagar?

För de enskilda politikerna är det frågan om att kunna övertyga väljare och sin partiorganisation. Om partierna har någon form av renhållning så bör politikern vara borta efter en mandatperiod (även om det är troligt att en ny tagit den förstes plats) om de hänger sig åt alltför mycket dubbelspel och förklarar sig med halvsanningar eller lögner. Detta är dock också betingat av hur pass mycket gisslan respektive parti befinner sig i (som t.ex. Miljöpartiet i Stockholm).

Vad som ovan sagts är alltså vad vi har idag och vad vi kan förvänta oss närmast efter att Sverige och det islamska civilsamhället passerat den brytpunkt då de börjar ta makten på egen hand. Vad som följer därefter är ett annat scenario som vi borde belysa i avskräckande syfte, inte minst därför att utsikterna för en reformerad islam är mycket liten i det långa loppet.

Men vad som är allra viktigast är frågan hur vi undviker denna utveckling mot att Sverige fortsätter att islamiseras. Vi har redan gått så långt att det blir allt färre vägar som är både anständiga och berättigade, och att vi går mot en utveckling där den snart bara kan stoppas med radikala insatser – om nu inte kapitulation är att föredra. Jag röstar för att vi helt enkelt stryper penningkranen. Det är bättre att göra det nu än att behöva återkomma med ett brutalt repatrieringsprogram om tio år.

By the way, tack svenska staten för att ni fuckade upp vårt land. Jag glömde säga det. Tack. Hemskt mycket tack.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Religion, Söndagskrönika. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Söndagskrönika: Tyvärr, det blir ingen reformerad islam i Sverige.

  1. Sofia skriver:

    Tonsättaren Bach levde under det 30-åriga krigets tid, då ca 70% av det tyska folket dog i förtid i sitt eget land.
    Jag delar nog Bach´s sinnesstämning när han komponerade

    • Peter Harold skriver:

      Vackert och stämningsfullt! Perfekt arbetsmusik. Tackar!🙂

    • Sofia skriver:

      Fel tidsålder.
      JS Bach levde EFTER 30-åriga kriget.
      Det kändes nog mycket, mycket dystert.

    • Peter Harold skriver:

      Nåväl, Bach levde i alla fall under en del av det 335-åriga kriget mellan Scilly-öarna och Holland. Jag med. Kriget tog slut 1986. Förmodligen ett av de bästa krigen i världshistorien. Intet skott avlossades, och ingen skadades/dog. Ändå tog det 335 år innan man tecknade ett fredsavtal (och jag tänker hänvisa till denna händelse varje gång någon irriterad kollega klagar på mig att jag glömt något).

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s