Är det verkligen så klokt av USA att börja mucka med Kina?

Bästa läsare!

Det har väl inte undgått den välunderrättade läsaren att enpartistaten Kina byggt en och bygger på ett antal konstgjorda öar ute i Sydkinesiska havet för att positionera sina yttre militärbaser där. Det har väl inte heller undgått att reaktionerna på detta är synnerligen stränga från tvåpartistaten USA:s sida, som menar att detta är ett försök av Kina att dominera i regionen militärt. Häromveckan stationerade Kina ett antal stridsplan av typen J-11BH/BHS på Yongxingön, en handling betraktas som ett bevis för Kinas ökade militarisering av farvattnen.

USA har svarat på de kinesiska etableringarna med att öka sin patrullering i området med krigsfartyg. Allt tyder på att det håller på att ske en utökning av det militära engagemanget i området, men sanningen är den att USA och Kina under lång tid lekt katt och råtta, om än med måttlig blodspillan. Dock har det hänt olyckor; för något år sedan kolliderade ett kinesiskt stridsplan med ett amerikanskt spaningsplan (det kinesiska planet störtade och piloten omkom), och det är sannolikt att fler incidenter kommer att hända.

Vad som förändrats är att det saknats kapacitet att eskalera en incident till en mer regelrätt strid. För att den kinesiska sidan skall kunna genomföra stridsuppdrag mot t.ex. ett amerikanskt mål i regionen har de behövt sända attack- eller bombflyg från fastlandet, och då är räckvidden starkt begränsad. Med skapandet av ett antal flygbaser på konstgjorda öar ökar Kinas räckvidd, och då baserna är utspridda över området ökar stridsförmågan året runt, då vädret bör vara gynnsamt på åtminstone en eller ett par av baserna.

Vad handlar kampen om detta i övrigt på kartan till synes ödsliga hav om?

Till viss del skulle det kunna handla om möjligheten att borra efter olja under havsbottnen. Det handlar också om att kunna göra anspråk på fiskerätt. Här kolliderar Kinas intresse med t.ex. Filippinerna och Vietnam.

Men inte minst lika viktigt är kampen om rörligheten på havet. Flera viktiga handelsvägar för sjöfarten passerar genom Sydkinesiska havet. När USA talar om att landets sjöstridskrafter måste vara närvarande för att förhindra att den kinesiska flottan tar kontroll över området, t.ex. för att blockera sjöfarten till och från Japan, så menar Kina att en amerikansk dominans skulle kunna fresta amerikanarna att blockera eller besvära sjöfarten till och från Kina, d.v.s. i den händelse att USA skulle frestas att genomföra en blockad. Kina förmodas ha placerat sina positioner ute i havet som en åtgärd för att förhindra en amerikanskt dominans i området. Detta tycker givetvis inte Vita huset om, och retoriken blir allt hårdare för var månad.

Frågan är om det är så klokt av USA att mucka med kärnvapennationen Kina? Men det faktum att USA trots allt väljer att ta risken att stöta samman med kinesisk militär tyder på en amerikansk segervishet. Och Pentagon har all anledning till att räkna med att slå Kina i ett krig.

Kina har inte kapacitet att attackera det amerikanska fastlandet. De har inte ens tillräckligt med skepp för att kunna föra över några större trupper, och än mindre är deras enda hangarfartyg byggt för att fungera i strid i östra Stilla havet; det tjänstgör mest som skolfartyg och kretsar omkring i västra Stilla havet. Experter räknar med att den kinesiska flottan skulle kunna få ut 8’000 infanterister i sina militära transportfartyg, och då kommer dessa ändå att vara sänkta innan man ens hunnit passera Hawaii.

Därmed återstår endast kärnvapen om Kina skulle vilja skada USA. Och vi kan bara tala i termer om skada, d.v.s. angripa storstäderna Los Angeles, San Fransisco och Seattle med interkontinentala missiler. Den amerikanska ostkusten med Washington och New York ligger utom räckhåll för dessa missiler, men möjliga att attackera med missilbärande undervattensfartyg. Kina har mindre än 200 stridsspetsar. Det betyder att det är omöjligt för Kina att utplåna USA från kartan (som bekant går ju regering och kongress under jorden vid skarpt läge, och flera andra viktiga samhällsinstitutioner har beredskapsplaner för återstart vid en eventuell kärnvapenattack).

För USA:s del vore det dödfött med en first-strike-attack mot Kina. Kina är USA:s viktigaste handelspartner, och USA har en skuld till Kina på 1’270 miljarder US-dollar. Kina är viktig för USA vars existens bygger på att man kan fortsätta att bygga sin statsskuld med kinesisk hjälp. Vilket är ganska ironiskt eftersom USA betraktas som ett rikt land och Kina som ett halvfattigt land (megastäderna till trots). Därför torde det vara rimligare att misstänka att konfrontationerna mellan östra östern och västra västern kommer verkställas i form av eventuella proxykrig, vilket är av stort intresse för USA, och kanske också Kina om de drabbas av samma förbannelse som USA med sitt militärindustriella komplex.

Förutsättningarna att skapa konflikter är stor eftersom Kina sätter sin nautiska gräns väldigt nära Filipinerna, Vietnam och Malaysia. Frågan är bara vad som kommer trigga en väpnad konflikt mellan något eller några av dessa länder och Kina? Kanske ett nedskjutet plan eller ett söndersprängt fartyg kan bli tändstickan som sätter eld på brasan även i Sydostasien?

En sak är i alla fall tydlig, och det är att vår värld blir allt oroligare, och att utvecklingen gäller allt fler områden. I detta läge vore det klokt att arbeta för fred och samexistens istället för krig som bara gynnar ett fåtal intressenter. Med andra ord, det är dags att medborgarna världen över avlövar regeringarna makten att föra sina krig med hjälp av krediter.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Krig & fred. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Är det verkligen så klokt av USA att börja mucka med Kina?

  1. Sofia skriver:

    Intressant är att bio-hollywood har gjort filmer i förväg med ingredienser av globalisternas framtidsplaner.
    Hhmmm…..sanningsdetektiverna vill nog se ”Spectre”!?!?

    • Peter Harold skriver:

      Hm, det där var intressant. Ja, det är ju sannolikt att inte bara bloggosfären har insikter, så måste väl även en och annan manusförfattare i Hollywood också besitta. Jag är inte filmfantast, men jag gillade den där Star Wars-filmen som handlad eom false flags, och som drev universum in i tyranni.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s