Partidemokrati bland maskrosor och blåsippor

Bästa läsare!

Jag noterar att den allmänna politiska debatten tagit upp två fenomen som man anser är oerhört viktiga. Det ena är att Miljöpartiet är på väg att hålla en intern omröstning om deras deal med socialdemokraterna om att minska invandringen till Sverige, och det andra fenomenet är toppstyrningen av Sverigedemokraterna.

Jag kan instämma i att dessa frågor är intressanta. Jag kan dock inte komma ifrån att det är lite underligt att fokus kring en invandringspolitisk fråga hamnar på Miljöpartiet; varför inte vidga perspektivet och börja diskutera en nationell folkomröstning om invandringspolitiken istället? Är demokrati bara en intern angelägenhet för partierna?

Steget från Miljöpartiet till Sverigedemokraterna är mindre än vad man kan tro, även om de ideologiskt sett står på ett hyfsat säkerhetsavstånd från varandra.

Precis som med Miljöpartiet är Sverigedemokraterna långt ifrån mogna eller ens lämpade att sitta i en regering. Nu skall jag för all del erkänna att jag inte skulle vilja ge regeringsmakten till något riksdagsparti över huvud taget (de är alla en samling lögnare och skurkar), men med tanke på hur Sverigedemokraterna utvecklats på senare år så känner jag mig inte alls trygg med att väljarna verkligen kommer få vad de egentligen vill ha.

Den potential hos SD som jag uppskattat som observatör är att partiet kunnat vara en plats för människor som opponerar sig mot maktetablissemanget. Nu i samband med partiets landsdagar kan man konstatera att utvecklingen hos dem går i en helt annan riktning; utspelet om regeringssamarbete med Moderata samlingspartiet visar snarare att SD-ledningen vill vara en del av etablissemanget. Lägg därtill alla utrensningar som begåtts under det senaste året, bl.a. uteslutningen av sitt eget ungdomsförbund.

Konsekvensen kommer bli – om det inte redan hänt – att partiet kommer befolkas av skitnödiga karriärister som lydigt fogar sig till vad en liten klick i partitoppen tycker, tänker och säger. Man kväver idédebatten och gör livet svårt för alla som inte hurrar för de styrande namnen. Kort sagt, SD kommer bli precis som socialdemokraterna och moderaterna… kanske till slut både i ord och i handling. Vem vet vilka toppjobb som kan locka ledningen att förändra politiken till egen gagn istället för landets och folkets, precis såsom skett när brevbärare och sjuksköterskor blivit generaldirektörer och landshövdingar via riksdagen.

Vill väljarna verkligen ha det så? Och vart skall de missnöjda väljarna ta vägen när de upptäcker att vägen till frihet inte gick via ett av medierna hatat missnöjesparti som från andra sidan kritiserats för att vara ”kontrollerad opposition”. Partipolitik är snusk. Varför inte skapa partier som vill avveckla politikernas makt istället?

Vad gäller miljöpartiet så tänker jag inte hejda deras undergång. Tvärtom, jag hejar på. Öka takten mot kvicksanden, Åsa, Mehmet och Gustav! Heja! Heja!

Hälsar eder Peter Harold

===========================================
Jag hävdar att 6’000’000 judar
5’900’000 judar
5’800’000 judar
5’700’000 judar
5’600’000 judar
5’500’000 judar
5’400’000 judar
5’300’000 judar
dödades av nazisterna under Förintelsen. (Se förklaring här)
===========================================