Kriget i Ukraina pågår fortfarande (och EU vill utvidga österut)

Bästa läsare!

Under de senaste dagarna har jag spekulerat kring ämnet om ett inbördeskrig i Sverige, men jag erkänner att jag gjort det utan några måleriska egenskaper. Och det är helt avsiktligt. Vi vet inte hur detta eventuella inbördeskrig kommer att gestalta sig. Min gissning är att vi kommer se en hel del beskjutningar, sannolikt där offret attackeras p.g.a. sin hudfärg/klädsel. Vi kommer med allra största sannolikhet också se mängder av bränder, företrädesvis av skolor, kyrkor, moskéer, bensinstationer, polisstationer, bussgarage, och så vidare.

Men detta är inte nu. Och vi bör också eftersträva att inte hamna i denna situation.

För att förstå allvaret med inbördeskrig vill jag att man tar i beaktande att det redan nu pågår ett inbördeskrig i ett europeiskt land. Det är kriget mellan den väststyrda regimen i Kiev, Ukraina, mot utbrytarprovinserna Donetsk och Luhansk. Även om nyhetsmedierna inte rapporterar särskilt mycket – om någonting alls – om det ukrainska inbördeskriget så fortskrider det. Skott för skott, granat efter granat.

Den brittiska frilansjournalisten Graham Philips är en av få västerländska journalister på plats i östra Ukraina. Han är f.n. mycket involverad i distribution av mat och andra förnödenheter till människor som stannat kvar i de byar som regelbundet attackeras av den Kievkontrollerade militären. Via Twitter och sin YouTube-kanal förmedlar han bilder av de krigshärjade utbrytarprovinserna som beskjuts av den ukrainska regeringens armé (och oligarkkontrollerade miliser), samtidigt som Rysslands president Vladimir Putin vägrar att låta dessa provinser ansluta sig till den ryska federationen.

Den lågintensiva krigföring som pågår just nu förändrar inte den gräns som respektive part angriper/försvarar. Inga framryckningar eller reträtter tycks ske i större omfattning. Detta betyder att folket som fortfarande lever här måste fortsätta att utstå beskjutning, och hoppas att inte träffas av någon förlupen kula eller bli sprängd av någon granat. Den ukrainska arméns trupper är positionerade blott en kilometer från byn.

Graham Philips har före julen filmat en av dessa byar från luften med en drönare, för att visa hur det ser ut i Spartak efter 20 månaders beskjutning. Byn hade från början 2000 invånare. Nu är det mindre än 100 personer kvar. Och läget tycks vara låst, där utvecklingen eller avvecklingen av kriget förhindras av ett eld upphör-avtal som inte respekteras.

De få invånarna som finns kvar i Spartak har inte haft elektricitet eller vatten i kranarna på över 18 månader. Jämför detta med den storm av klagomål som blåser upp om strömmen eller vattnet försvinner blott för några timmar här hemma i Sverige. Och det finns inte heller någon livsmedelbutik öppen längre, varför de kvarvarande människorna som stannat är beroende av stöd utifrån. Troligtvis har omkring 100 personer i byn dött vid beskjutningen.

Anledningen till att Spartak hamnat i skottzonen beror på att byn ligger alldeles intill Donetsk flygplats, vilken angripits mycket intensivt av den ukrainska armén. Flygplatsen har varit ett av flera infrastrukturmål som angripits med syfte att skada civilsamhället så mycket som möjligt. Periodvis har flygplatsen också varit under kontroll av den ukrainska armén, vilket innebär att det varit högintensiv strid blott någon enstaka kilometer från provinshuvudstaden Donetsk.

Inom EU nämner man inte längre någonting om beskjutningarna, fastän militären efter julens kortvariga och faktiska vapenvila på nytt börjat beskjuta området intill industri- och gruvstaden Gorlovkan 30 km norr om Donetsk.

I Bryssel har man istället korkat upp champagneflaskorna och firar att samarbetsavtalet med regimen i Kiev trätt ikraft, vilket är det första steget mot ett EU-medlemskap för Ukraina.

I resten av Europa, utanför EU-högkvarteret i Bryssel, är man inte lika entusiastiska. I Holland har medborgarna genom en petition (undertecknad av 450’000 medborgare)tvingat fram en rådgivande folkomröstning om Ukrainas medlemskap i EU. Och i en färsk opinionsundersökning säger omkring 75% av väljarna att de kommer rösta nej till att Ukraina skall få gå med i EU.

Detta har fått EU:s ej folkvalde president Jean-Claude Juncker att rikta sig direkt till det holländska folket och be dem att inte rösta nej.

” – I have no criticism of the political system in the Netherlands, or on this opportunity to speak out, but I am saying: watch out, this could change the balance in Europe. So the Dutch voter must act on April 6 as a European strategist.” säger Juncker, den europeiska versionen av Boris Jeltsin.

Den ej folkvalde presidenten Jean-Claude Juncker säger ingenting om att ett ukrainskt medlemskap är precis det som kommer förändra balansen i Europa, mer än tvärtom. Det blir ytterligare ett land som kommer kräva det västra Europas stöd, både monetärt men också politiskt och sannolikt även militärt då Kiev-regimens fight mot Ryssland därmed blir en direkt fråga för EU att förhålla sig till.

Holländarna fruktar att Ukraina är ett land som kommer leverera ännu fler fattiga migranter. Med tanke på att EU alltid lyckas förvandla vin till vatten så fruktar jag personligen att EU kommer ta över det ukrainska inbördeskriget och göra det till ett fullskaligt krig med Ryssland (ivrigt påhejade av USA:s nästa president). Är det verkligen så klokt?

Det som skulle behövas är faktiskt en klarsynt och nykter debatt om det som är ”en europeisk strategi” i enlighet med den icke folkvalde EU-presidentens idé. Hur mycket av denna strategi är i själva verket inte en global strategi?!! EU har varit en lydig tjänare åt den offentliga regimen i Washington, och den dolda i New York.

Ett nej till ukrainskt medlemskap i EU är nödvändigt för att bromsa implementeringen av den globala världsregeringen.

Vore det inte en idé att kräva en folkomröstning om ett svenskt utträde ur EU någon gång?

Hälsar eder Peter Harold