Lördagens Norrmalmstorgsdrama… som jag lämnade i god tid.

Bästa läsare!

Jag vet att arrangörerna säkert uppskattar god anslutning, men jag hoppas att det var gott nog att jag stod ut med att stanna över de första öppningsnumren. Därefter kände jag att jag trivs bättre med att odla mina tankar om nationens tillstånd för mig själv under en ensam promenad, än att stå i snålblåsten och försöka höra det budskap som jag redan hört hundratals gånger, och som jag säkert själv delvis varit med om att formulera utifrån mina egna politiska preferenser. Det krävs inte en doktorshatt för att inse att Stefan Löfvén är historiens… nä, jag orkar int’ säga mer än att karln är en frisläppt idiot.

Det handlar alltså om ”Folkets Demonstration” på Norrmalmstorg under lördagseftermiddagen. Jag kom, jag frös, jag gick… Eller som romarna kanske skulle ha sagt: veni, congelati, ambulanti… (Rätta mig gärna, ni som talar bra latin…!)

Mina politiska preferenser är inte exakt desamma som mötesarrangörens, och förmodligen inte heller de rättmätiga mötesdeltagarnas.

Där stod jag och kände mig så förundrad över att människorna innanför halvringen av polisbussar hade mer gemensamt med de arga människorna utanför barrikaden än med undertecknad. Samma vurm för kollektivism; samma vurm för att välfärdsstaten skall finaniseras av skattebetalarna; samma främlingskap inför individuella friheter.

På den ena sidan om raden av blåmålade VW-bussar med krossäkra fönster skrek talkören ”klasskamp”, och på den andra sidan skrev kören att vi måste rädda den svenska staten från undergång. Och här stod den libertarianske anarko-kapitalisten Peter Harold och försökte se osynlig ut, rädd för att hela torget skulle upptäcka sin gemensamme fiende… den ondskefulle välfärdshataren.

Men ändå. Jag måste få säga det.

Det är konsekvenserna av det som kallas för välfärdspolitik som är orsaken till att gruppen Folkets Demonstration ser sig nödgade att demonstrera mot den förda invandringspolitiken. Den svenska välfärden anses av politikerna endast kunna räddas av massinvandring eftersom etniska svenskar inte skaffar tillräckligt med barn. Och den politiska vänstern och mitten, och kanske också numera högern, anser att den offentliga sektorn är nödvändig för att kunna göra alla dessa invandrare produktiva. Därför ser inte många människor att det som behövs är välstånd, inte välfärd. Man vill bara att staten skall göra sitt bästa. Samma stat som f.ö. genom inrikesministern liknade de demonstrerande vid högerextremister.

Innan jag avlägsnade mig från Norrmalmstorg undrade jag vem som kom på idén att låta kommunisterna demonstrera på ena halvan av torget, och tvinga de som hade demonstrationstillstånd ut på Regeringsgatan (som f.ö. spärrades av för att inte förbipasserande fordon skulle slås sönder av vänsteraktivisterna, om än att inte denna grupp naturligtvis aldrig benämns vid namn i nyheterna)?

Jag undrade också vem som kom på idén att ha en bullrande helikopter ovanför torget som tillförde ännu mer oväsen än vad den kommunistiska pöbeln på andra sidan polisbussbarriären skapade? (Eftersom jag bor inte så långt ifrån nya arenan vid Globen har jag blivit allergisk mot polishelikoptrar)

Det var kul att höra Jan Sjunneson få igång en liten kort talkör som skanderade ” – Inga rasister på våra gator” följt av ” – Inga anti-rasister på våra gator”, för han har onekligen sett det ironiska med gruppen som säger sig gilla olika, och som därför angriper alla som tycker olika, men att de i själva verket tycker ganska lika om välfärd som Sjunnesons mötesdeltagare.

Jag lämnade min plats på åskådarpositionen och vandrade mot nya djärva mål medan jag byggde upp en inre bild av hur manifestationen skulle gestaltas av gammelmedierna följande dag (idag alltså). Till min glädje kan jag upplysa mina läsare att jag tydligen är profetiskt lagd. Expressen delade inte ut några getingar. Istället kom det som väntat snytingar. Och vem kan manifestera den enda korrekta uppfattningen om invandringskritikers syn på tillståndet i landet, om inte vår egen kära Mona Sahlin?!! I Expressen skriver hon följande om Folkets Demonstration:

Det var en samling av våldsbejakande och våldsanvändande extrema högergrupper. […] Det sker under det förment seriösa ordet ”demonstration”. När det i själva verket handlar om samlingar som syftar till att skrämmas, hota och utöva våld mot till exempel människor som har invandrarbakgrund. […] Det vi ser just nu är ingen invandringskritisk opinion. Det är inga regeringskritiska grupper. Det är inte män som vill försvara kvinnor.[…] Det är ideologiskt drivna extremister. Det är nazister. Det är män som hatar kvinnor och invandrare.

Jag skall faktiskt sticka in med att citaten här ovan faktiskt utgör nästan hälften av vad Mona Sahlin skrev i sin ”debattartikel”. Om hon har rätt, då skall jag säga att vi skall vara stolta över våra svenska nazister, för de såg ut som och lät precis som vanliga hederliga människor som vi umgås med till vardags. Det fanns inget uttryckt hat mot kvinnor eller invandrare. Samma vänlighet kan jag inte uttrycka mot kommunisterna på norra sidan av torget.

Visst, jag kan hålla med om att välfärdspratandet och hur detta skall genomföras har vissa anknytningar till fascism och nationalsocialism, inte minst därför att svensk socialdemokrati är den felande länken mellan 1930-talets Nazi-Tyskland och välfärdsstat anno 2016 som går mot totalitarism. Läs Mein Kampf och förundras över hur nära Mona Sahlins parti står världens mest avskydda politiska ideologi! Men jag tänker inte ta politiska poäng för det. Jag konstaterar i all ödmjukhet att kollektivism är fel, vare sig det är Adolf Hitler, Mona Sahlin eller Jan Sjunneson som förespråkar sådana lösningar. Låt vara att jag tror att den sistnämnde är trevligare att resonera med (jag har ett svagt minne av en konversation någonstans).

F.ö. undrar jag hur mycket Mona Sahlin får betalt för sitt jobb som ”nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”? Av hennes debattartikel att döma kan hon inte annat än underprestera såvida inte hon jobbar gratis.

Även om jag inte delar arrangörernas iver över skattefinansierad välfärdsstat så ämnar jag att upplåta annonsplats till arrangörerna på Skrivarens Blogg i händelse av att de arrangerar fler manifestationer. Detta av sympati över hur de blivit smutskastade av gammelmedierna.

Hälsar eder Peter Voltaire Harold

P.S.

Jag ber ånyo så hemskt mycket om ursäkt för att jag varit till synes frånvarande i kommentarsfälten. Jag har läst nästan det mesta, men tyvärr har tiden inte räckt till att slåss med trilskandes web-läsare som hänger sig och ställer till det för mig. Men det gläder mig att ni läsare också sinsemellan för intressanta resonemang utan min moderation.

D.S.

P.S. 2.

Fler med mig anser att Mona Sahlins debattartikel var så genuint dålig att jag fattat beslutet att lägga upp den här i sin helhet eftersom vi fruktar att hon eller Expressen – i händelse av tillnyktring – bestämmer sig för att ”avpublicera” alstret. Så håll till godo, och ha spyhinken inom räckhåll:

Våldsbejakande extremism. Det finns inget annat ord för det vi sett på gatorna i Stockholm nu i dagarna. Eller på åtskilliga nätsidor. Det gäller nu att se vad som sker och använda rätt ord för att beskriva det.

En nyhetssändning under helgen beskrev demonstrationen i Stockholm under lördagen som en ”Asyl- och regeringskritisk demonstration”. Det är en djupt farlig beskrivning.

Det var en samling av våldsbejakande och våldsanvändande extrema högergrupper.

Vi har i Sverige haft högerextrema grupper under många årtionden. Ibland syns de på gatorna. Ibland huserar de på nätet. Just nu verkar det finnas försök att flytta över en del av den våldsamma och hatfyllda retoriken på hatsidorna, till aktioner ute på gator och torg. Från nätet till den fysiska verkligheten. Från hot om våld till direkt misshandel.

Det sker under det förment seriösa ordet ”demonstration”. När det i själva verket handlar om samlingar som syftar till att skrämmas, hota och utöva våld mot till exempel människor som har invandrarbakgrund.

Att försvara mänskliga rättigheter och att bekämpa våldsinriktad extremism, är också att kalla saker vid dess rätta namn.

Det vi ser just nu är ingen invandringskritisk opinion. Det är inga regeringskritiska grupper. Det är inte män som vill försvara kvinnor.

Det är ideologiskt drivna extremister. Det är nazister. Det är män som hatar kvinnor och invandrare.

Det är de som gillar våld och hatar demokrati.

De är fega uslingar.

D.S. 2