Glöm aldrig Barbro Feldt!

Bästa läsare!

I all hast…

Under de senaste dagarna har jag ägnat mig åt friluftsliv. Igår blev det en promenad från Farsta centrum, över Magelungen, upp längs Kräpplabäcken och sedan (vad jag trodde var dess underjordiska källflöde) till Långsjön i Älvsjö som jag vågade mig på att vandra över i jakten på dess avlopp.

Jag vet, det hade varit enklare att googla, men jag ville se om Magelungen och Kräppla hörde ihop på något sätt. Tydligen gör de inte det. Men de ligger såvitt jag kan bedöma i samma förkastningslinje.

Idag vandrade jag från Glömstavägen och gjorde ett fullt varv runt Albysjön. Tyvärr följde jag inte Göta landsvägs ursprungliga sträckning, utan gick på den asfalterade gångbanan som dragits tvärs genom den urgrävda grusåsen på Fittjasidan. (Bäst att jag kollar stavningen här) Jag måste säga att jag börjar allt mer ogilla asfalterade gångvägar. Det bränner i fötterna när man går längre sträckor på asfalt, och då talar jag ändå inte om asfalt som precis blivit utlagd (jag har provat och mina skor smälte faktiskt). Däremot känner jag inget större obehag av att gå på stickar med knöliga trädrötter, förutom om jag snubblar.

Nåväl. Medan jag stod på berget och skådade ut över Tullingesjön (mitt livs första besök på denna plats) så slog det mig att vi aldrig får glömma Barbro Feldt.

Jag vet. Det är inte den första tanke man förväntar sig dyka upp när man skådar den istäckta sjön och hör vinden sjunga i kraftledningen borta vid holmen och funderar på om pimplaren ute på isen dött eller fortfarande lever eftersom han inte rör på sig. Men ändå; vi får aldrig glömma Barbro Feldt.

För den som inte vet vem hon var ber jag att få visa följande skärmdump som kvällstidningen Aftonbladet tydligen inte vill veta av längre eftersom den motsäger den ofta upprepade tesen att ”det finns ingen åsiktskorridor i Sverige”:

sb ab rödakorsrasist

Jag reagerade väldigt starkt på hur Röda korskvinnan Barbro Feldt behandlades av både medierna och av sin uppdragsgivare, Svenska Röda korset. I synnerhet den känslokyla som Röda korsets medietränade talesmän uppvisade; man slängde den stackars kvinnliga volontären åt vargarna bara för att rädda organisationens anseende efter alla skandaler som man haft under senare år.

Frågan är om det var värt för Röda korset att agera som de gjorde med Barbro Feldt? Jag själv har aldrig mer handlat i deras butiker efter detta, men jag har gjort besök i flera av dem, och jag noterar att de rent generellt verkar ha ”tappat marknad” efter att man sparkade ut henne. Istället lägger man fokus på sociala aktiviteter, vilka förmodligen bekostas med statliga medel. Där äger vissa aktiviteter rum som gillas av de lokala förvaltningarna med tillhörande batikklädda tjänstemän, som t.ex. uppmaningen att ”adoptera en svensk” som riktas till nyanlända invandrare.

Som kan utläsas av skärmdumpen här ovan var det egentligen inget radikalt som den numera avlidna Barbro Feldt sade – om än att hon triggades av den stackars kränkte lille Daban Ibrahim som medvetet provocerade fram hennes ståndpunkter.

Efter flera uttalanden från kvinnan som fått Daban Ibrahim att reagera, plockar han upp mobilen och börjar smygfilma diskussionen. På filmen säger kvinnan ”jag tycker vi ska hjälpa er där ni är, inte här i Sverige. Jag tycker man ska hjälpa våra ungdomar i första hand. Hur ska vi kunna hjälpa er om vi inte kan hjälpa våra egna ungdomar?”

Jag är ganska säker på att den logik som Barbro Feldt försökte få Daban Ibrahim att förstå mången gång redan uttalats upprepade gånger i miljontals svenska hem och hushåll, i synnerhet efter fjolårets hypermigration som tydligen tog det politiska etablissemanget i vårt land med överraskning.

Samtidigt som Barbro Feldt dök upp i mina tankar på berget invid Tullingesjön framträdde också minnet av senare uttalanden om att ”det finns ingen åsiktskorridor i Sverige”. Vissa debattörer, som t.ex. folkpartisten Per Altenberg, försöker leda fram tanken att icke-PK är det nya PK:

Men allt fler utnyttjar också friheten för att uttrycka till exempel antifeministiska och invandringskritiska åsikter. Kritiska åsikter om migration och ”radikalfeminism” är numera vardagsmat bland opinionsbildare. Att vara politiskt inkorrekt har i själva verket blivit högsta mode i svensk samhällsdebatt.

Detta skrev Per Altenberg i SvD 24 maj 2015. Jag kan inte direkt minnas att kritiska åsikter om migration och mot feminism var direkt vardagsmat i gammelmedierna. En och annan gång dök det upp någon text som andades i denna riktning, men sällan eller aldrig fick dessa yttringar passera utan replik. Ingen debattör strävade efter att vara politisk inkorrekt; för dem som uttryckte kritik mot migration och feminism så handlade det om att argumentera utifrån fakta och förstånd. Och de som vågade vara kritiska var ofta medvetna om att de tog en stor risk. Men i vissa fall, som t.ex. för Marcus Birro, kom mobbningen i åsiktskorridoren ändå som en överraskning, fastän han var en offentlig person.

Folkpartisten Per Altenberg är en alldeles utmärkt representant för dessa dumbommar som tog alla möjliga tillfällen i takt att daska med pekpinnen på sina meningsmotståndare. Det som präglar Altenbergarna är att de med tiden får äta upp sina uttalanden. Längre ner i hans debattartikel – i ett stycke där han försöker att framstå som ett nedtystat offer som slagits ned av alla främlingsfientliga meningsmotståndare – står att läsa:

Istället ska vi lägga band på oss och hysa förståelse för opinionsbildare som vill skicka tillbaka flyktingar till krig eller antyder att svensk välfärd skulle kollapsa om vi tar emot fler asylsökanden. Trots att vi är övertygade om att de har fel förväntas vi vara snälla, ja helst tysta.

Vi vet alla hur 2015 slutade. Ordet ”flyktingkris” blev ett understatement, och allt tal om att ”Sverige behöver invandring för att klara välfärden” har till och med i moderata kretsar förvandlats till en utmaning som de inte riktigt vet hur de skall hantera. Och då är inte hanteringen av nästa flyktingvåg inplanerad. Likaså undrar svenska folket vad feminismen tillför debatten när invandrargäng våldtar svenska kvinnor i grupp, och statistiken för överfallsvåldtäkter visar på en dyster utveckling?

Tänk om vi haft politiker som resonerat som Barbro Feldt. Tänk om vi försökt att ordna jobb till svenska ungdomar så att de kan bidraga till samhällsförsörjningen? Ja, som libertarian vill jag inflika att det är inte politikerna eller staten som skall ”ordna jobb”. Statens och politikernas roll skall vara att inte förhindra skapandet av jobb, vilket tydligen är nog så svårt eftersom de folkvalda tycks ha en destruktiv inverkan på allt de ger sig på att sköta.

Om Barbro Feldt varit politiker och fått som hon ville skulle mångmiljonbelopp kunnat ha skickats till Turkiet för att omhänderta alla hjälpbehövande flyktingar som flytt från kriget i Syrien (besynnerligt nog är flera av de syriska grannländerna inte alls pigga på att hjälpa till med flyktingmottagande, vilket är en politisk fråga som svenska medier avstår från att ta upp). FN sände faktiskt en vädjan om att omvärlden skulle bistå med ett angivet belopp, och det visade sig vara en snarlik summa som vi spenderar på vårt eget kostnadsineffektiva flyktingmottagande. Men våra pengar var slut. Snopet.

sb red cross mariestadbarn

Jag tror inte att den beryktade åsiktskorridoren fallit ihop ännu. Även om det inte längre går att dölja de värsta absurditeterna i migrationspolitiken så kan vi vara ganska säkra på att de politiskt korrekta opinionsbildarna är ganska uppretade över att allmogen ifrågasätter deras beskrivning av verkligheten. De inser nog förmodligen att det var korkat att bedriva tvärtompolitik med SD, men vågar inte erkänna sitt misstag. Dessutom står deras mål kvar; Sverige skall omdanas till att bli en total multikultur där den svenska identiteten inte längre skall kunna dominera av hävd över andra identiteter.

I denna illusion om att vi alla kommer vara bröder och systrar med varandra finns inte problematiken med kulturkonflikter upptagen till analys. Ty den analysen är inte bara oönskad, utan till och med förbjuden. Och kommer så förbli ända tills svenska folket reser på sig och petar bort charlatanerna som försatt landet i den obehagliga situation som råder nu.

Jag säger det igen; vi får aldrig glömma Barbro Feldt. En kvinna som ansåg att hennes lediga tid som pensionär måste ägnas åt medmänsklighet. Och en kvinna som hade en rationell syn på hur medmänsklighet kommer flest och bäst till nytta. Barbro Feldt stod för allt som Sveriges politiker och opinionsbildare saknade när hon hängdes ut av medierna, utmålad som rasist.

Hälsar eder Peter Harold

 

 

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Inaktuellt. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Glöm aldrig Barbro Feldt!

  1. pllay skriver:

    Du har så rätt!
    Utan en fri debatt är vi varken demokratiska eller för utvecklingen framåt.
    Jag börjar alltmer luta åt att vi faktiskt är utsatta för en komplott av onda krafter.
    Ur ett humanistiskt perspektiv har Sveriges elit gjort allting fel, alltmer uppenbart fel ju längre tiden gått.
    Tanken att elitens uppgift är att bilda, indoktrinera och leda folket i enlighet med elitens konsensus är rent fascistisk och mycket långt ifrån en demokratisk samhällssyn.
    När sedan konsensus är att utplåna Sveriges kultur och folk kan det endast sluta illa.
    Sverige elit idag består av en emulsion av nyliberalism och kulturmarxism som bägge ser sig som oerhört moraliskt och intellektuellt högre stående än Nisse i Hökarängen som de föraktfullt önskar döden eller värre.
    Den arrogans, både mot invandrare och Nisse, de visar i attacken av Sveriges kultur, samhälle och framtid är oöverträffad i historisk tid!
    Endast svenska folkets fiender kan nå så långt i hat och förakt av oss Nissar.
    Vägen tillbaka till ett ödmjukt och respektfullt förhållningssätt till att förtroendeuppdraget att leda Sverige är alltför lång, idag ser jag inget politiskt parti som respekterar folket och dess självklara rätt till liv och framtidstro i sin egna kultur i en trygga miljö.
    Jag är övertygad om att vår elit hellre störtar landet i inbördeskrig än att de erkänner sin politiks misslyckande och släpper taget om köttgrytornas kant.

    • Peter Harold skriver:

      Vad gäller ”inbördeskrig” tror jag att etablissemanget kommer försöka hålla oss på mattan under lång tid framöver. Svenska folket är orutinerade när det gäller att visa sitt missnöje, och en stor del är beroende av sina arbeten inom den offentliga sektorn och sitter stilla i båten. Folket är intellektuellt kidnappade och saknar initiativförmåga att resa sig. Med andra ord, etablissemanget kan fortsätta att rövkn*lla svenska folket ytterligare ett tag till tills det är ersatt med andra grupper som kommer ge sig på varandra om det uppstår oro.

    • Peter Harold skriver:

      Bra jämförelse av skribenten. Och ett annat exempel som har samma bäring som islamisters och miljöpartisters tillfälliga paus i sitt arbete med att stöpa om samhället är leninisterna. Samma strategi där, d.v.s. säga och göra en sak nu, men med avsikt att göra något annat när tillfälle erbjuds igen.

  2. MartinA skriver:

    En sån bra upptäcksresa. Och så ytterligt välskrivet. Här är ett exempel där du fångar känslan i ett ögonblick:

    ”Jag vet. Det är inte den första tanke man förväntar sig dyka upp när man skådar den istäckta sjön och hör vinden sjunga i kraftledningen borta vid holmen och funderar på om pimplaren ute på isen dött eller fortfarande lever eftersom han inte rör på sig. Men ändå; vi får aldrig glömma Barbro Feldt.”

  3. MartinA skriver:

    Men en annan kvinna vi inte ska glömma är Margareta Larsson och vad hon sa om stämningen inom SD:
    – I och med att man har en sån här ledarstruktur så frodas en sådan oerhörd rädsla bland medarbetare och ledamöter. Man går och vaktar på varandra, man vågar inte prata med varandra – för när som helst kan ledningens springpojke komma in på kontoret, sade hon till Expressen i slutet av september.

    Att tro att SD kan göra något bättre är fel. De är monster.

  4. Risto Matinen skriver:

    Bra som vanligt!

    Det Barbro Feldt sa till asylparasiten är självklart för alla mentalt friska. Röda Korset är en av många antisvenska organisationer som borde utplånas. De kan under tiden döpa om sig till Röda halvmånen, den öppet muhammedanska varianten…

    Antisvenska staten skulle kunna finansiera hela UNHCR:s flyktingläger till en femtedel av kostnaden vad invasionen kostar skattebetalarna här. Varför görs inte det eller satsar på annat vis i närheten? De vill ha hit packet, för att destabilisera landet, öka brottsligheten, göra oss fattiga, osv…

    Det är ett planerat folkmordsförsök!

    • Anna skriver:

      Du menar väl ”folkmord”, nu?

    • Peter Harold skriver:

      Det lustiga är att röda korset en gång i tiden var allt annat än anti-svenskt. Men jag antar att det är med den organisationen som med de flesta andra institutioner i vårt land; d.v.s. man har låtit sig infekteras av Frankfurtparasiter.

    • Den sommaren det hände hade jag ett kort meningsutbyte med mohammedanen Daban på Facebook. Nåt halvår innan dom bannade mig. Hur som helst verkade han inte ens förstå att han hade gjort något fel när jag påpekade att han hade blod på sina händer. Inte ens när jag påpekade att Barbro hade dött kunde han ta det till sig. Men det är ju typiskt mohammedaner att bara skylla ifrån sig på andra. Personligt ansvar existerar ju inte i deras kultur om det inte menas att lösa alla konflikter med våld. Helst så brutalt som möjligt.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s