Kan libertarianer och konservativa samlas kring en gemensam aktion inom svensk politik?

På resande fot…!

Bästa läsare!

Jag inleder denna post med att konstatera något som jag nog aldrig sagt förr, nämligen att det är skillnad på socialdemokrati och kommunism, fastän jag anser att det finns grundläggande likheter mellan båda dessa partier som förskräcker, inte minst i form av deras kollektivistiska samsyn om att samhället går före individen.

Elaka tungor – och jag får erkänna att jag är en av dessa – menar att socialdemokrati är socialism implementerad via verbalt tvång, medan kommunism är socialism implementerat via fysiskt tvång. Fast jag har fel. Även socialdemokratin genomför sin socialism genom fysiskt tvång eftersom den socialistiska staten (Sweden included) använder polisiärt våld mot medborgare som inte finner sig i att leva efter socialismens idéer. Men officiellt så består skillnaden mellan (S) och (VPK) av att den förra socialiserar genom reformer, och den senare via revolutioner.

Måhända misstar jag mig, men jag tror att de flesta som besöker och kommenterar på Skrivarens Blogg i regel inte är socialister. Jag är det i alla fall definitivt inte. Sålunda tror jag att det är berättigat att kasta ut en allmänt formulerad fråga till läsekretsen och dess bekantskapskrets: Kan libertarianer och konservativa samlas kring en gemensam aktion inom svensk politik?

Jag sätter ett frågetecken här eftersom det är en allmän föreställning att det är lika stor skillnad på konservativa och libertarianer som mellan socialdemokrater och kommunister. Men icke förty kan vi konstatera att socialdemokraterna och kommunisterna lyckades sammarbeta i årtionden, och gör så än idag. Borde det sålunda inte finnas utrymme för ett samarbete mellan socialisternas motståndare?

Men den första frågan man bör ställa sig är vad det finns för aktörer på den politiska scenen som kan tillskrivas rollen av konservativa och libertarianer. Och här blir det svårt. Det finns inget libertarianskt parti i Sveriges riksdag. Finns det något konservativt parti? Även där vill jag anföra en hög grad av tvivel.

Sverigedemokraterna kallar sig för socialkonservativa. Få inser vad det där prefixet med ordet ”social-” innebär. De flesta identifierar ordet som en politisk mjukgörare. Samma sak med begreppet ”social-liberal” som är ett begrepp som Folkpartiet använt sig av. Moderaterna kallar sig för ”liberalkonservativa”, även om luften tycks ta slut efter de tre första stavelserna. Sedan finns det hemmabyggda ideologier; Centerpartiet kallar sin ideologi för ”ekohumanism”, Miljöpartiet sin för ”grön ideologi” eller ”ekologism”, och Piratpartiet kallar sin för ”piratideologi” (”piratism”…?). Det senare är inte mycket till principiell handledning eftersom de anser att ideologin består av att man är en folkrörelse för fri fildelning. Och bakom Centerns hemkokta ideologi finns socialliberalism, d.v.s. samma som Folkpartiet.

Men Sverige har inget renodlat konservativt parti. Och detsamma gäller egentligen även libertarianerna, även om Klassiskt Liberala partiet vill hålla nyliberaler, liberaler och libertarianer i ett och samma mötesrum. Denna blygsamma storlek är ganska förvånande eftersom libertarianismen är en av de snabbast växande politiska rörelserna i USA, vilket borde ge spridningseffekter även till upplysta delar av Europa. Och samtidigt vet vi att avhoppen från moderaterna under deras senaste regeringsperiod kan delvis tillskrivas förhållandet att konservativa väljargrupper inte längre hade någon naturlig hemvist.

Innan jag försöker att själv komma med min egen reflektion över möjligheten för konservativa och libertarianer att samarbeta måste jag först med få ord beskriva de två ideologierna.

För att beskriva konservatismen väljer jag här att utesluta de pejorativ som deras meningsmotståndare så glatt bemålar dem.

Konservatismen är – såsom jag ser den – bevarandevänlig. Konservatismen har också en tendens att – och återigen är detta min egen personliga tolkning tolkning – en benägenhet att skynda med små steg. Den konservative är en försiktig general som tänker först och handlar sist. Konservatismen har en benägenhet att hylla beprövade koncept, som t.ex. att barn avlas av en mamma och en pappa som tillsammans bildar en kärnfamilj; att man vill bevara institutioner som konserverar en fungerande samhällsmodell; att individen är en del av kultur- och traditionsbärandet.

De konservativa har sålunda en stark tro på individens personliga integritet och dennes personliga egendom i kontext med hela samhället som sådant. Min beskrivning av konservatismen känns inte förenlig med den konservatism som Nya Moderaterna står för. Traditionellt har moderaterna dock under sin konservativa era stått för en liten stat och hög grad av individuell frihet tillsammans med ett grundläggande socialt skyddsnät.

Libertarianismen har en mer frihetlig dimension än de konservativa (vilket också ironiskt nog innebär att konservativa ibland kan ta socialister i hand, t.ex. som under den svenska socialdemokratins mest konservativa period under Göran Perssons ledarskap).

Libertarianismen utgår från individens frihet och förespråkar att denna skall leva i frihet från tvång, och utifrån icke-interventionistiska principer kunna samverka fritt i frivilliga situationer med sin omgivning (och här finner vi voluntarismen). Rent allmänt förespråkar libertarianer både kroppslig autonomi och ekonomisk autonomi. Libertarianer förespråkar en minimal stat om nu dess funktioner ej kan upprätthållas på frivilligt vis (såsom anarko-kapitalisterna förespråkar; det läger som jag själv tyr mig till efter att ha börjat använda logik som rättesnöre).

Min beskrivning av dessa två ideologier är högst generell och jag har exkluderat många teorier som utgör variationer av konservativa och libertarianska filosofier, även om det skulle kunna vara roande att studera och analysera också dessa. Men över lag kan vi väl enas om att det finns fundamentala beröringspunkter mellan konservatismen och libertarianismen som förenar dem, och att denna närhet till samsyn borde kunna ligga till grund för ett gemensamt agerande gentemot socialistiska doktriner som präglar både vår vardag och samhällsutvecklingen i stort.

Jag vet att en kritiker sannolikt vill anklaga mig för att falla in i idén att praktisera konceptet ”min fiendes fiende är min vän”, eftersom socialister avskyr konservativa, ehuru de anses stå på motsatt sida av varandra på den politiska höger-vänsterskalan. Men när jag penetrerar konservatismens kärna och drar bort de liberala gamla sårskorporna på den tilltufsade konservative patienten finner jag att läkeköttet är i gott skick, och att det finns potential i att ha en konservativ som allierad i kampen mot socialisternas och de liberalas krig mot den individuella friheten i Sverige.

Vad kan då göras för att agera mot socialism och kollektivism?

Olyckligtvis har vi inte alls samma typ av partibildning som socialdemokraterna och kommunisterna haft under 1900-talet och fram till vår egen tid, där de kunnat fylla samhällsdebatten med spelad opposition mot varandra utöver deras gemensamma kamp mot liberaler och konservativa.

Att Moderata Samlingspartiet nu försöker ge sken av att orientera sig mot en mer konservativ sida betyder inte att konservativa och libertarianer bör hoppa med ombord. Moderaterna leds av samma partiledare som vid sitt tillträdande förklarade att företrädarens politik skulle ligga fast. Ett och ett halvt år senare visade sig den politiken vara synnerligen oönskad till och med av partiets egna anhängare, varför man fick hastigt ändra politik. Detta borde snarare belönas av väljarna med förakt än något annat.

Problemet är att moderaternas politik inte bygger på universella principer, mer än viljan att optimera röstutfallet vid val. Nu har (M) oppositionens frihet att låtsas vara emot den av regeringen förda politiken, men man uttrycker ingenting som är egentligen ideologiskt bindande. Med andra ord, (M) har inte alls återvänt till konservatismen, och man har kanske inte heller varit där på väldigt många årtionden, om ens någonsin.

Drömscenariot vore därför att ha ett parti baserat på en mix av konservativa och libertarianska influenser; ett parti som är en plattform kring en grundläggande politisk filosofi. Ett parti som kan angripa de socialistiska och kollektivistiska idéströmningar som korrumperat vårt samhälle och omvandlat landet till ett laboratorium med medborgare som begagnas likt labbråttor vilka utsätts för plågsamma experiment, och där hela städer hanteras som om de vore provrör och e-kolvar, där olika kemikaler beblandas och de mest häpnadsväckande och oväntade reaktioner och reagenser uppstår, allt för att underhålla de galna vetenskapsmän som kallar sig för politiker och opinionsbildare.

Men även om en frihetlig och traditionsvänlig valplattform ligger långt borta är det till stor nytta ifall vi libertarianer kan ta er konservativa i hand och försöka berika idé- och samhällsdebatten, och ta tillbaka det samtalsutrymme som kulturmarxisterna ockuperat.

Klarade socialdemokraterna och kommunisterna av att förstöra Sverige, trots sina inbördes olikheter, borde vi frihetliga libertarianer och ni individualistiska konservativa kunna samsas och återuppbygga samhället till något som har mindre karaktär av det kollektivistiska haveri till stat som råder just nu, och som accelererar mot fullständig totalitärism – trots kollektivisternas bästa (men falska) intentioner i uttryck. Åtminstone kan vi börja tala om alternativen till det samhälle vi har idag, och hur vi kan rekonstruera det genom att minnas våra traditioner och seder från den tid vi fortfarande hade hopp om att alla envar kunna bli fria människor i ett fritt samhälle baserat på samarbete och ömsesidig respekt.

Ordet är fritt. Tänk stort. Tänk högt. Tänk fritt. Gör gott!

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Filosofi, Politik. Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till Kan libertarianer och konservativa samlas kring en gemensam aktion inom svensk politik?

  1. Klas skriver:

    Om du vill förstå politik så måste du börja med att ta bort alla etiketter. Såsom kommunism, socialdemokrati, konservatism, liberalism. Dessa etiketter söker ersätta verklighet med ord.
    Börja där. Så förstår du världen bättre.
    Till exempel, klassisk socialdemokrati och kommunism är på ett fundamentalt plan varandras motsatser.

    • Peter Harold skriver:

      Vad har vi kvar då när vi tagit bort etiketterna? Jag har varit med om detta i verkligheten, på ett lågprisvaruhus där man köpt in en lastpall fylld med diverse omärkta konservburkar med ett sortiment av konserverad frukt, köttsoppor, skinka, etc etc. Det gick inte ens att väga med handen eller skaka på burkarna för att veta vad som fanns i dem eftersom alla såg likadana ut. Jag tror att affären tog 1 eller 3 kronor styck. Jättebilligt, men bokstavligt talat ett köp av en gris i en säck.

      Att ta bort de politiska etiketterna innebär att vi inte längre kan beskriva vad grupper och individer står för. Man kan kanske ersätta etiketterna med en excellista där man presenterar 100-1000 politiska ståndpunkter. Men då har politiken inte längre en identitet, utan är bara en svåröverskådlig kravspecifikation.

      • Anna skriver:

        Jag hade önskat att röstningen tog mycket längre tid. Att man fick rösta på vart och ett av ämnena /sakfrågorna. Exempelvis: Tycker du att sverige ska gå ur EU? Tycker du att europa ska ha en gemensam valuta? Tycker du att europa ska ta emot fler asylsökande? Tycker du att svenska skattepengar ska gå in och betala projekt i utlandet, eller bör detta finansieras med frivilliga fondmedel? Tycker du att sverige ska sälja vapen till krigförande länder osv…

        • Peter Harold skriver:

          Du menar en omröstning för varje enskild fråga? Ja, jag vet att vänner av direktdemokrati vill se detta. Men min motfråga blir: vad kommer du använda för information för att göra ditt ställningstagande på? Mycket av detta kan vi ju slippa om vi avvecklar denna typ av politiska sfär. Det komme rinte behövas något EU om alla tullar rivs och folk får köpa och handla bäst de vill, med valfri valuta. Och vill man ha asylsökande är det bara att öppna dörren där hemma och släppa in dem (eller hålla den låst om man inte vill ha asylsökande).

          • Anna skriver:

            Det vore ju i alla fall en början till att de röstberättigade skulle förstå att de kanske är moderat i den frågan, vänsterpartist i den frågan, tom kristdemokrat i en annan osv. Då skulle väl folk åtminstone börja prata politik med varandra och lära sig mer då de skulle vara tvungna till att gräva efter information på djupet eftersom snart de sakfrågor de får kommer att få följdfrågor och sen inser man att man inte fått hela faktabilden klart för sig?

            • Peter Harold skriver:

              Ja, eller också låter de bli över huvud taget. Folk är egentligen bara intresserade av politik när press och TV triggat människor till att bli upphetsade. Annars är det en ganska loj gång. Men visst, i princip tycker jag att direktdemokrati vore önskvärt. Fast jag misstänker att mängden av propaganda från etablissemanget lär skölja över oss som en 20-meters tsunami.

      • Klas skriver:

        Tack för svaret. Du har fortfarande fel.
        Därför att etiketterna är felaktiga och medvetet vilseledande. Det tydligaste exemplet är ”folkpartiet” som blev så kommunistiska att de blev tvungna att byta namn till ”liberalerna” för att ha någon möjlighet att fortsätta lura någon överhuvudtaget.

        Grejen med socialdemokraterna är att de var nazister. Hela iden med folkhemmet är nazism. Det var därför de ansåg sig tvungna att sterilisera en del av de som fick hjälp av staten. Det är precis samma ide som NSDAPs t4 program. Tänk efter. Du har politiker som har fötterna i myllan. Dels har de växt upp i en miljö där alla funderar på hur man avlar diverse kreatur för nyttan. Detta var självklart för dem. Dels har de alla sett byidioten sitta och runka i nåt hörn dagarna i ända. För dem var det självklart att om ett hållbart välfärdssystem skulle byggas så krävdes handfasthet. Genom att, nazistiskt, döda barn som föräldrarna hade uppmanats av staten att lämna in för avlivning. Eller, sterilisera byidioten. Med flera.

        Vidare, sverige idag. Detta att allt allt allt allt är en del av staten. Detta är bara extremänden av fascism/korporativism/saltsjäbadsavtalet. Socialdemokraterna hade mycket nära band med mussolinis fascistparti före första världskriget. Detta att staten skall ta hand om allt och civilsamhället skall uppgå i staten är en genuint fascistisk ide. Sverige var världens mest nationalsocialistiska stat. Därav sveriges stora framgångar och prestige under så lång tid. Och därmed sveriges totala fall idag. Vi svenskar kan inte skilja på staten och folket. En genuint fascistisk ide. Att staten skall förkroppsliga folket. ”Svenskvänlig” much?

        Det här återknyter till djupa evolutionära funktoner i oss människor. För att förstå människans natur och historien måste du börja med vissa grundfakta. Som, till exempel, att under hela vår historia och hela vår evolution. Så har männskliga populationer försökt fördubbla sitt antal varje generation. Vart trettionde år eller så (min matte räcker inte till). Medan människans matproduktion under de gynsammaste förutsättningar har fördubblats var tionde generation. Detta har format vad vi är. Och detta har format de ”två scenerna”. dels den interna scenen. Att de med högst status och mest kontakter och prestige och kraft kommer söka konfiskera alla de fåtaliga biljetterna för nästa generation. Vilket nödvändiggöra att de många måste organisera sig för att få några biljetter överhuvudtaget. Detta är det vägguttag, den känsla, den instinkt, som socialismen försöker stoppa in kontakten i och få makt ifrån. Den horisontella organisationen. Klasskampen.

        Samtidigt. Så har grupper av männniskor haft ett sätt att utöka mattillgången till alla gruppens medlemmar. Ett sätt att slippa klasskampen. Krig. Att gå över till grannen, slå ihjäl dem, fördriva dem och ta över deras jaktmarker, fält, flodövergång, what have you. Detta kräver att människogrupper lägger klasskampen på hyllan ett tag och organiserar sig vertikalt. Vad nazister kallar folkgemenskap. Eller volkgemeinshaft.

        Ingen av de här samhällsmodellerna är hållbara. Det är därför kommunism övergår till nationalsocialism över tid. Och det där därför nationalsocialistiska samhällen som sverige övergår till…. det här…… Över tid. När samhället organiseras runt att ”alla är vänner”. Varför skall det finnas opposition? Varför kan inte staten ta hand om allt, breda ut sig in absurdum? Samhället blir mono istället för pluralistiskt. Jämför huntingdons (?) the new totalitarians från 1970(ungefär). Detta var han såg. Mogen nationalsocialism. Evolutionärt är vi människkor gjorda för att pendla mellan klasskamp och folkgemenskap, allteftersom behoven förändras, allteftersom fred blir krig och krig blir fred. I sverige trodde vi under lång tid att vi kunde leva med bara den ena halvan. Och så gick det som det gick.

        • Anna skriver:

          Ja, det är nog sant som min syster bruka säga när man börjar tala om politik. Hennes enda kommentar brukar vara ”Vi har haft det för bra för länge, inget krig som sammanfört oss”.

          • Klas skriver:

            Ungefär så. För mig känns allt det här som ett problem med arrogans. Med självgodhet. Vi trodde att vi kunde förklara gudarna döda och klara oss på egen hand. Så gick det som det gick.

        • Peter Harold skriver:

          Läser jag dig rätt när jag tolkar att vi ingenting kan göra, och att vi bara har att flyta med och hoppas vara den som vinner/överlever?

          • Ron (GB) skriver:

            Man kan göra mycket i den lilla skalan. Vad gäller styret av länder och federationer så kan jag som individ inte göra ett skapandes grand. Tänker inte ens försöka.
            Men jag kan göra enkla saker som … samåkning och grannsamverkan och liknande. Prata ansikte mot ansikte i stället för elektroniskt. Det är ett litet frö.
            Små och enkla varianter av Galt’s Gulch dyker upp lite varstans, i nya former. Friluftsliv… det kan avskiljas totalt från mobilernas och datorernas ständigt uppkopplade värld. Det är bara att lämna mobilen hemma.
            Signaturen Janne D hade ett par mycket intressanta inlägg om alternatit båtliv för några inlägg sen. Mycket intressant. Tyvärr har jag ingen båt. Men jag vet en smarting som sparar in hela hyran på att bo i en inredd minibuss. Inte helt ovanligt i England där hyrorna är höga och beslutsfattarna själva tycker det är smidigt att (deras egna) ägda bostäder konstant ”stiger i värde” (eftersom politikerna stoppar nybyggen, det håller värdet på deras egna kåkar uppe i skyn).
            För den som blev blåst på ”boprisuppgången” finns det därmed mycket stora pengar att spara om man kan dra in utgiften för hyra eller bolån. Och varför ska man vräka ut pengar på att subventionera andras nollräntelån?
            Kräver sin man att bo i husbil men fullt möjligt. Dagens husbilar är betydligt bekvämare än gamla tiders prärievagnar.
            Byteshandel kan vara kul att hålla på med. Jag har nyligen bytt till mig en värdeenhet i den eminenta valutan ”kavaj” genom att byta bort en annan värdeenhet som jag inte längre behövde. Så slapp jag köpa en kavaj och så slapp jag betala moms på kavajen. Kavajmomsen hade ju förre ägaren redan betalt.

            Gold is the money of kings
            Silver is the money of gentlemen
            Barter is the money of peasants (jag=peasant)
            Debt is the money of slaves

            • Peter Harold skriver:

              Klokt! Och vi lär nog hamna där vi byter hårdvaror sinsemellan eftersom staten vill ta bort kontanter (de vill ju beskatta alla transaktioner).

              • Ron (GB) skriver:

                Det tror jag också. Statens akilleshäl är att den endast klarar av att taxera just ”pengar”. Staten har satsat alla resurser på EN enda valuta = pengar. Men världen har en oändlig mängd valutor.

                Kavajer blir lite svårare att taxera. Hur skulle det gå till? Ska man klippa av ärmarna och skicka in dem?

  2. Klas skriver:

    Före ANDRA världskriget.

  3. Sofia skriver:

    Det behövs en gemensam grund att stå på.
    Själv föredrar jag enkla förklaringar, typ kompassen med 4 väderstreck. När politiska teorier mer och mer övergår i Relativitetsteorin – kan vad som helst hända. Så känns globalismen med dess kultur-marxistiska dårskap.

    Alex Jones är varken feg, falsk, okunnig eller dum.
    Hans motto: mot globalismen för individuell frihet!

    Kanske kan man samlas – som en bisvärm runt en Drottning – kring Daniel Fribergs skiss ”Högern kommer tillbaka: Handbok för den äkta oppositionen”.

    En annan som försökt:
    http://www.autentopia.se/blogg/?p=5523

  4. Sofia skriver:

    Politikerna i Sverige är inte lätta att tas med.

  5. Cello Jr skriver:

    Ack, etiketter! För vissa är konservativism att skapa en social identitet. T ex alltid gå i kavaj och slips, hylla kungen och läsa Hjalmar Söderberg. För andra åter att bevara ett visst mått av yttrandefrihet och ekonomisk frihet.

    Vissa åsikter beskrivs slentrianmässigt som libertarianska eller konservativa. Libertarianen förväntas försvara ”fri abort” och avkriminalisering av cannabis, en konservativ
    svensk också att försvara ”fri abort” men inte avkriminalisering av cannabis.

    I USA däremot finns libertarianer mot abort.
    Liksom konservativa för avkriminalisering av cannabis.

    Att föra idepolitisk debatt i Sverige är alltså
    förenat med att övervinna fördomar och inskränkthet.

    Sedan har vi det här med det svängrum verkligheten ger oss. En del är så ideologiskt
    renläriga att de aldrig kan kompromissa – fast de därmed dömer sig själva till politisk betydelselöshet.

    Realisten inser att verkligheten aldrig kommer att inrätta sig efter hans planritning för den utan han får vara nöjd om delar av den godtas.

    Och ibland handlar det om det minst onda av två alternativ. Ett socialliberalt samhälle eller ett mångkulturellt dystopia.

    Kanske en libertarian måste stödja ett moratorium på all invandring för att bevara för framtiden förutsättningarna för ett mer libertarianskt samhälle.

    Vissa sociopater som Reinfeldt ville på 90-talet använda massinvandring som en bomb för att spränga välfärdsstaten i luften.

    Man ville alltså förvandla Sverige till Irak med en minimal offentlig sektor. Men detta kallas ju på Lew Rockwell för vänster-libertarianism.

    Man vill vara så där lite tufft anarkistiskt höger utan att egentligen vara det utan innerst inne är man en liten äcklig folkpartist som vill vara lika ”antirasistisk” som Jonas Sjöstedt.

    Men visst behövs ett nytt parti eller rörelse som kan verka för både libertarianska och konservativa önskemål. Men först behövs nog en djupare idedebatt via ett forum a la John Randolph Club i vilken paleokonservativa och paleolibertarianer träffades.

  6. Cello Jr skriver:

    Nix. Motpol ”alt-right”.http://www.counter-currents.com eller alternative-right.blogspot.com.
    Hur som haver, dina bloggalternative-right.blogspot.com

    Din bloggbesökare borde hålla konvent och diskutera samfällda aktioner. Återkommer i ämnet.
    Kanske mejlledes.

  7. Cello Jr skriver:

    Försöker posta alternative-right.blogspot.com men misslyckas varje gång. McAfee påstår att mitt nätverk attackeras.

  8. Cello Jr skriver:

    Nja, misstänker att det inte är riktigt detsamma. Läser ofta Motpol/Den Nya Högern, och tycker att de via Arktos har mer gemensamt med Alternative Right blogspot och Counter Currents än med
    mer paleokonservativa publikationer som Pat Buchanans blogg eller Chronicles eller VDare.com eller American Renaissance. Radix Journal med Richard Spencer (gift med Alexander Dugins dotter) är också intressant. Liksom btw Motgift.nu. Faktiskt mer intressant än Motpol. Daniel Eriksson, grand old man inom till höger om SD-högern, har t ex lekt med tanken om legalisering av braj, precis som den Nya Högern-ikonen Guillaume Faye. Lyssna gärna på Motgifts pod. Mycket trevligt. Fast man som jag inte delar dess grundsyn, vilken i viss mån antyds av att den välskrivande Magnus Söderman tycker att DDR – sina brister till trots – inte var helt värdelöst.
    Ja, egentligen är det orättvist att Motpol har högre status än Motgift. Söderman är – stilistiskt och intellektuellt sett – än otadlig skribent. Politics make strange bedfellows. Vilket väl är tanken bakom din idé om samarbete mellan anarko-libertarianer (som jag tolkar det) och gammal-konservativa (paleokonservativa som Pat Buchanan).
    http://alternative-right.blogspot.com/
    https://www.motgift.nu/
    http://www.motpol.nu/
    http://www.vdare.com/

    P.S. Varit bortrest i flera dar. När jag kom hem i kväll signalerade min surfplatta via McAfee att mitt wifi-nätverk var under attack. Ringde expert som avfärdade det hela som blaj. Så jag gick på och fann ut att jag inte kunde posta länken till alternative right blogspot här. Hur jag än försökte kringgå det. Attack-varning dök upp på surfplattan efter att jag på annan ort besökt din blogg!!!
    Eftersom jag tvivlar på att jag kan posta detta ens från min laptop, så kopierar det för ev utläggning på min egen via Riktiga Nyheter ansluten blogg.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s