När kommer ”sex-terrorn” att uppfattas som äkta terror?

Bästa läsare!

Minns ni en överfallsvåldtäkt i Bollnäs häromåret där en ung kvinna utsattes för fullbordad våldtäkt av en grupp män med invandrarbakgrund (nej, dessa var inte schweizare), och responsen från det bollnäska civilsamhället var att omedelbart arrangera en manifestation mot rasism och främlingsfientlighet?

Själv minns jag i början av 1990-talet en gruppvåldtäkt i Surahammars kommun av den specifika anledningen att jag var på besök hos dåvarande Invandrarverket i Norrköping. Tjänstemännen tyckte det var oerhört pinsamt, och sade – bokstavligt talat – att ”Invandrarverket kan knappast vara en populär institution i den där kommunen”! Besynnerligt nog var det faktiskt inte alla som lade skulden på myndighetens verksamhet.

Gärningsmännen var förvisso boende på en lokal flyktingförläggning. Men att dådet över huvud taget hade ägt rum förklarades av boende i trakten med att offret, en ung kvinna, inte var från orten och att hon förmodligen lockat gärningsmännen upp i skogen där våldtäkten ägde rum. I en socialdemokratisk kommun där bygdens skald var en av Olof Palmes favoritdiktare kunde man definitivt inte skuldbelägga de stackars flyktingarna. De brukade alltid vara så artiga och trevliga när de besökte Konsum.

Den allmänna reaktionen på gruppvåldtäkter i Sverige har ofta mynnat ut i två reaktioner. Dels en hård reaktion på ”mäns våld mot kvinnor”. Och dels en reaktion ”mot rasism och främlingsfientlighet”. Men dessa reaktioner tillsammans ger en indikation på vad som egentligen hänt på riktigt. Nämligen att invandrarmän (dock ej kvantfysiker från Schweiz, om vi skall tala om specifika grupper) är överrepresenterade ifråga om sexualiserat våld.

Det är förvisso sant att det finns svenska våldtäktsmän. Det är sällan medierna låter oss undgå den kunskapen. Tyvärr förklaras dessa gärningsmän med den generaliserande beskrivningen av ”mäns våld mot kvinnor” samt med vissa feministiska referenser om herr Karlssons jämförbarhet med kvinnoskändande talibaner i Afghanistan.

Och visst, det kan tänkas att herr Karlsson i all omdömeslöshet i fyllan och villan låter k*khuvudet styra hans gärningar för stunden. Med stor sannolikhet kommer det hela att sluta illa men ack så rättvist även för herr Karlsson som blir paria i bygden efter detta. Det bibliska citatet ”Sig själv till skräck och androm till varnagel” har väl sällan passat så gott som i dylika brottsmål när en svensk är skyldig.

Det är lite mer komplicerat när gärningsmännen kommer från Mellersta östern eller Afrika.

Det kan inte ha undgått någon som följt alternativa nyhetsmedier att vi dagligen eller i vart fall så gott som varje vecka läser om nya våldtäkter eller överfall mot unga (och ibland äldre) kvinnor som utförs av invandrare.

Den ”hatfyllda” reaktionen är ”att om vi inte hade haft dessa grupper närvarande i landet så skulle vi ha sluppit dessa tragiska brott”. Det finns en logik i att tänka så, även om det är en i högsta grad generaliserande attityd. Men jag tror att det är politiskt omöjligt att utvisa alla flyktingar p.g.a. att några tusen av dem är sexförbrytare, hur frestande detta drastiska grepp än må vara i ett ögonblick där empatin för brottsoffret är i fokus.

Dock ger jag mig själv frikort att resonera i generaliserande termer idag. Ty även om vi backar tillbaka till tiden före dagens mass- och hypermigration så fanns det en ståndpunkt som nog de flesta av oss kunde bifalla utan större politiska betänkligheter: Alla kvinnor skall ha rätt att kunna gå var de vill, när de vill, utan att bli våldtagna. Faktum är att detta är en libertariansk ståndpunkt, ehuru libertarianen inte gör skillnad på kön eller det ena brottet kontra det andra (fast för de flesta andra ideologier duger det med att bara värna om kvinnors säkerhet, och se det som en manlig plikt att sändas ut i döden av staten…).

Med andra ord, de flesta av oss kan skriva under på en generaliserande dogm om att kvinnor må icke våldtas. Så, då kanske jag är ursäktad om att tala i generaliserande ordalag om vissa grupper som ägnar sig åt våldtäkt, och spekulera kring deras eventuella motiv? Jag gör ett försök i alla fall.

Jag har noterat efter att ha läst diverse notiser i Avpixlat och Fria Tider (Exponerat har trubbel med någon eländig pop up-annons som ger datorn stryk, så den sajten är inte besökbar längre för mig, även om jag fann deras icke politiskt korrekta narrativ underhållande för mitt cyniska väsen) att en hel del överfall inte resulterar i fullbordad våldtäkt. Inte ens när gärningsmännen samverkar, och med gemensamma ansträngningar både slår offret gult och blått, och försöker slita av hennes kläder.

Jag har också noterat att flera av överfallen äger rum i områden som inte är helt ödsliga, där det finns en potentiell risk att bli upptäckt, och där upptäckt också sker. Dock i de flesta fall lämnas offret så gott som alltid i fysiskt skadat skick (för att inte tala om den psykiska skadan).

Dessa observationer har fått mig att fundera på lite om dessa övergrepps natur när de utförs av män med (misstänkt) invandrarbakgrund.

Är det så att överfallen är resultatet av en jaktinstinkt, där gärningsmännen finner njutning i själva jakten på sitt offer? Ja, många psykologer har identifierat överfallet som en maktutövning, och att även gärningsmän med impotens begår sexbrott. Offrets skräck är njutning nog.

Om vi nu reflekterar över det faktum att de överfallsvåldtäkter som begås under senare år har en klar överrepresentation av män med utländsk bakgrund, företrädesvis från kulturer som domineras av islam, kanske vi kan våga oss på en teori om vad som driver dessa våldtäktsmän att agera som de gör, nämligen i grupp och i miljöer som ändå borde uppfattas som förhållandevis säkra för en flanerande kvinna?

Vågar vi leka med tanken på att denna våg av sexöverfall och våldtäkter är en kollektiv maktdemonstration eftersom de följer ett mönster som inte enbart handlar om att tömma pungen?

Om man ser till de två av de senaste fallen, nämligen våldtäktsförsöket i Nora där en kvinna misshandlades gravt och blev knivskuren, samt i Östersund (en stad som jag och kärestan besökte i höstas med intrycket att alla invånare går på halvfart och saknar klädstil) där två (!) unga kvinnor blev överfallna på en och samma natt och gata, så skedde det i miljöer som egentligen inte lämpar sig för överfallsvåldtäkter. I alla dessa tre fall agerade gärningsmännen som om de inte fruktade för sin egen säkerhet. Detta är inte ett vanligt beteende för en sexualförbrytare.

Lägger man därtill liknande beteenden, som t.ex. att invandrarmän ogenerat ägnar sig åt sexuellt ofredande i miljöer där det finns personal och vittnen, t.ex. simhallar och badhus, så blir man varse att det måste finnas en systematik i någon form bakom detta beteende som inte avslöjar någon rädsla hos gärningsmännen. Jag vill fastslå att så är också det faktiska förhållandet.

Jag tror inte att mitt resonemang ligger på lös jord. Jag ser i fall efter fall att denna form av sexuellt våld manifesteras av brist på skam. I de få fall där gärningsmannen har blivit rättsförd finns det exempel där denna erkänner gärningen men förnekar skuld.

Vi kan – med stöd av insikten om att invandrarmän är överrepresenterade i tillgänglig statistik över sexualbrott, samt medelst rapporteringen om att den nuvarande våldtäktsvågen förstärkts av ”unga män på flykt från krig och fattigdom” – uppleva att landet drabbats av ”sex-terror” i den meningen att unga kvinnor inte längre törst vistas utomhus ensamma, och att risken för att bli överfallen ökar om de praktiserar en västerländsk livsstil efter midnatt.

Frågan är då om denna s.k. ”sex-terror” i rubrikerna inte borde betraktas som genuin terrorism?

Om gärningsmännen ser en fullbordad våldtäkt med sädesavgång som en bonus, men helt tillfreds med att skrämma livet ur en ensam 25-årig kvinna på stan och ge henne både blåtira, blåmärken och ett och annat skärsår, samt under gärningen överrösa henne med invektiv som ”slampa”, ”hora” och ”svenne-fi*ta”, torde inte detta vara gärningar som påverkar livsvillkoren för just svenska kvinnor?

Vi har här inte med ett gäng flygkapare som vill befria sitt hemland att göra, utan vi har istället hundratals män som ser svenska kvinnor som provokationer mot deras ursprungskultur, där kvinnor i deras hemländer förväntas skyla sig och endast vistas på allmän plats i sällskap av en manlig släkting. Kulturkrock? Det är nog bara förnamnet.

Jag ber om ursäkt ifall min resonemang här blev (sedvanligt) långdraget, men jag vill försäkra mig om att läsaren förstår den röda tråden i min tankekedja (och sålunda kan angripa dess brister), eftersom jag här talar om ett främmande kollektiv som utgör ett hot mot det svenska samhället och våra sedvanor (och att kvinnor skall kunna hyfsat tryggt och säkert kunna gå hem från krogen utan att bli våldtagen eller strypmördad anser jag är en av de bästa sederna i vårt land).

Om nu min tankegång är så komplett som jag hoppas att den är, så skulle jag gärna vilja höra resonemang om reaktionen på den föreliggande sex-terrorn. Skall vi gilla läget och i likhet med terrordåden den 11 september 2001 acceptera att vi måste ändra livsstil? Eller skall vi…

Hälsar eder Peter Harold