Angeles Bermudez-Svankvist – lämplig person på olämpligt jobb.

Bästa läsare!

Det skrivs spaltkilometer på sociala- och alternativa medier om utnämningen av den tidigare generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist som sparkades från sitt uppdrag som ledare för Arbetsförmedlingen. Jag tror att det är ett understatement att hon var oduglig för jobbet, även om jag här mest får lita på andras omdömen. Hon fick dock behålla sin anställning på regeringskansliet utan några egentliga arbetsuppgifter, och hade gott om tid att dra på stan och göra fåfänga försök att sätta sprätt på sin månadslön som tydligen översteg priset av en extrautrustad VW Golf.

Jag tror att hennes anseende hos allmänheten fick sig ytterligare en törn när hon efteråt twittrade triumfatoriskt att hon fick sparken men har full lön och njuter av tillvaron i badhuset. Var det Sturebadet? Det var i vart fall inte Eriksdalsbadet, även om det är en och annan missnöjd kund som skriver om det stället numera på Twitter och Facebook.

Det har i dagarna meddelats att regeringskansliets egen vandrande Bermudatriangel skall sättas i jobb igen. Hon har fått i uppdrag att för Migrationsverkets räkning att ordna ”organiserad sysselsättning” för en stor andel av verkets klienter som tagit sig till Sverige med uppgivna asylbehov, men inte så sällan utan handlingar som styrker identitet och härkomst, och i vissa fall inte ens den verkliga åldern. Och folk är rosenrasande. Till och med hos gammelmedierna höjer man lite på ögonbrynen för att skandalbyråkraten från Mallorca tillåts ansvara för…

…ja, vad är det hon skall göra?

Här – anser jag – ser vi den riktiga skandalen. Det är nästan så att det känns som ett medvetet val att välja den under modern tid sämst ansedda verkschefen (och det är ändå konkurrens om den titeln, gott folk) för uppdraget att organisera sysselsättning åt tiotusentals invandrare. Ty alla fokuserar sig på hennes klandervärda vandel, men få reflekterar över innebörden av hennes uppdrag.

Låt oss leka med tanken på att Angeles Bermudez-Svankvist denna gång lyckas utföra sitt uppdrag såsom det är tänkt. (I fantasin är allt möjligt, kära läsare!) Hon skall se till att myndigheter, kommunal verksamhet, föreningar m.fl. tar emot de som f.n. åtnjuter Migrationsverkets omsorger. Det handlar om människor som väntar på beslut om huruvida de får stanna i Sverige eller inte. Och Angeles Bermudez-Svankvist uppgift är att organisera så att dessa människor har någonting att göra medan de väntar. Ordet är sysselsättning.

Detta kan te sig behjärtansvärt, för det är bättre att flyktingarna räfsar löv ute på gården än står och hugger ner varandra och personalen med kniv i brist på annat att roa sig med. Men man måste se att detta kan vara etablissemangets list för att den övervägande delen av dessa människor skall få stanna kvar i landet. Genom att nyttja den allmänna begreppsförvirring som råder mellan orden sysselsättning och jobb.

Genom att skapa konstgjord sysselsättning, d.v.s. aktiviteter som bedrivs av ideella organisationer (som sannolikt också får offentliga medel som stöd för detta) eller av företag som får ekonomiskt bidrag för att arrangera sysselsättningsuppdrag, så kommer politikerna att redovisa att det finns ett behov av alla dessa människor på den svenska arbetsmarknaden.

Receptet för detta propagandagrepp? Tja, när det gäller migration och integration öppnas den statliga kassakistan på vid gavel. Sedan en längre tid har såväl föreningsliv som näringsliv haft fokus på att ”fånga upp det humankapital som Sverige berikats med”. Vilket betyder att t.ex. hembygdsgårdar med förfallna hus äskar om pengar av kommunen eller staten med motiveringen att man skall köpa träplankor, spik och målarfärg och låta ortens flyktingar renovera objekten. Ja, det kommer behövas ett litet bidrag till en eller ett par handledare. Och så måste det finnas incitament för att få asylanterna att lämna sina förläggningar och gå ut i den svala skandinaviska luften, t.ex. busskort för länet så de kan åka den halva kilometern till aktuellt renoveringsobjekt eller andra ställen där de kran praktisera sin nyvunna integration. Och så måste de ha sin specialkost utkörd till platsen. Och arbetskläder. Och…

Svenska frivilligorganisationer är affärsdrivande. De kommer inte göra någonting gratis, borträknat de arbetsinsatser som deras betalande medlemmar kan komma att utföra. Flyktingmottagandet är en industri, och såväl företag som organisationer svärmar runt Migrationsverket som flugorna runt en gödselstack. Om man under 2010 sökte ekonomiska bidrag för klimatanpassning (ett begrepp som användes och används än idag liberalt) så är flyktingmottagning och humanitära aktiviteter de nya värdeorden i äskandena. Med betoning på att de skapar värden hos bidragsansökarna, i deras bokföring.

Angeles Bermudez-Svankvist har ett förhållandevis enkelt uppdrag. Hon behöver egentligen bara sätta sig vid skrivbordet och nedteckna riktlinjerna för hur ”sysselsättningen” skall bedrivas, och sedan låta hennes kanslipersonal registrera vilka organisationer som anmäler sig, och sen… ja, sen är det klart.

Åh, hon kommer förmodligen förväntas rapportera hur många som ”sysselsatts”.

Och den siffran kommer sannolikt att redovisas i vilseledande form av politikerna som blandar ihop ”sysselsättning” såsom matlagning ihop med statistiken över faktiskt försörjningsarbete bland ett fåtal migranter, och därefter triumferande påstå att ”en väsentlig andel av migranterna tagit ett stort kliv in i arbetsmarknaden” och ”har antingen en fot inne eller står där stadigt med bägge fötterna”. Ja, politiker och advokater har ingen skam i kroppen när det gäller att vrida och vända på ords betydelse. Jag tvivlar inte en sekund på att politikerna kommer lura sig själva, och det är sannolikt att även en hel del väljare också låter sig bli blåsta på både sanning och skattepengar.

Att Angeles Bermudez-Svankvist är – politiskt sett – rätt kvinna till felaktigt uppdrag tycker jag är ganska uppenbart. Hon har inte alltid varit skandalomsusad. En gång i tiden blev hon hyllad för att ha gjort en olönsam folktandvårdsklinik lönsam. Hon anställde en piercad tandhygienist som raggade 8:ondeklassare till kliniken, anställde invandrare som tandläkare vilket lockade dit nya klienter, och visade Astrid Lindgrenfilmer för barn på helgerna. Detta ledde till att Angeles Bermudez-Svankvist blev utsedd till årets chef 1999.

Någon – i det här fallet lär det visst ha varit dåvarande vice statsminister Maud Olofsson – blev så imponerad över denna merit och över Angeles Bermudez-Svankvists övertygelse om att multikultur är ett framgångskoncept i alla väder så, efter en tid som regionschef för Folktandvården i Stockholm och en motsvarande tjänst i Uppsala utsågs hon till generaldirektör för Arbetsförmedlingen. Hos detta verk tjänstgjorde hon tills hennes mobiltelefonräkningar blev för höga (semestersamtalen gick visst på dubbla månadslönen hos regeringskansliet). Att personalen på AF undrade hur denna människa kunde ha utsetts till ”Årets chef” är också en pikant detalj. Hon har även haft uppdrag hos Svenska Röda korset, en av de aktörer som på en tämligen konkret grund kommer bli involverade i hennes nya uppdrag åt Migrationsverket.

Gnugga på min rygg så skall jag gnugga på din. Angeles Bermudez-Svankvist är av det politiskt rätta virket. Och nu har hennes vänner i Rosenbad hjälpt henne upp på banan. Och detta utan att hon förväntas bränna så värst många kalorier på mödosamt arbete. Det är ju till beslutsfattarklassens stora förnöjelse fortfarande bara de där föraktfulla skattebetalarna som pyntar hennes lön…

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

29 kommentarer till Angeles Bermudez-Svankvist – lämplig person på olämpligt jobb.

  1. Sofia skriver:

    Med andra ord

    • Jonas Bangkok skriver:

      Hmm….är det ok att ha en tjänst på Regeringskansliet och lyfta full lön utan att ens infinna sig till arbetsplatsen? Har inte deltagare i denna ”lyx-FAS3” någon form av krav på sig?

      • Peter Harold skriver:

        Japp, det är ok enligt statsrådsberedningen att göra så med sina tjänstemän. Jag tror att det där UD-högdjuret som det var sådant rabalder om i samband med Tsunamibanden också drog omkring med full lön tills Carl Bildt gav honom någon ambassadörstjänst. Vad hette karln igen…? Lars Danielsson?

    • Peter Harold skriver:

      Värst av allt är att den där lata häcken inte gick till arbetsförmedlingen och registrerade sig som arbetssökande efter att ha fockats av styrelsen…!😉

  2. bjornwiklund skriver:

    Bra skrivet och som vanligt många saker som borde få fokus
    DOCK det som jag uppskattar lyfts är:
    ”så kommer politikerna att redovisa att det finns ett behov av alla dessa människor på den svenska arbetsmarknaden.”
    faktiskt en beskrivning etablissemangets agenda som kan räcka långt för att förklara både det ena och det andra…….
    ……vet inte men bifogar faktaunderlag också:
    http://arbetsmarknadsnytt.se/blogg/pa-fri-hand/
    och ett citat ur inlägget som iofs motiverar att denna ”verksamhet” lyfts:
    I riktigt arbete:
    Flyktingar inklusive flyktinganhöriga
    Alla 25 procent efter 8 år 34 procent efter 15 år
    Män 32 procent efter 8 år 40 procent efter 15 år
    Kvinnor 18 procent efter 8 år 28 procent efter 15 år
    Ur:
    Utredningstjänstens svar från den 23 februari 2016 finns att tillgå och har diarienummer 2016:37.

    • Peter Harold skriver:

      Och vi kan säkert förvänta oss att DN eller/och Metro lägger ut på löpsedeln: ”Stor efterfrågan på flyktingars arbetskraft” när Röda korset erbjuder sig att ta emot si och så många tusen för att lära dem att stryka tvätt och laga mat (eller lär sig ha sex med vita kvinnor av RFSU…).

    • Anna skriver:

      För att kunna skapa jobb för svenskar i samma utsträckning som de asylsökare vi väntar oss i framtiden kommer vi att: banka in skallarna på David bajs eller vad han hette och Storarslet Robban eller vad han hette och diverse surtanter a ´la bolibompa. Gör vi bara detta så kommer även de att behöva hjälp i framtiden. Eftersom de kommer vara hjärnskadade så behöver de hjälp av någon som delat deras verklighet upp till dags datum.

      Bara för att åskådliggöra vad som behövs göras och inget annat. Ni har ingen aning om hur mycket pengar som avsätts för att så kallat ge psykologisk hjälp till alla traumatiserade. Det som inneburit den största traumatiken för många av de består i själva förändringen i miljön. Sverige och svenskarna står i bjärt kontrast till hur de i hemlandet betedde sig.

      Och nu var liksom cirkeln sluten…

      Alla är lika värda och så vidare…

      Alla är lika värda- SÅ LÄNGE alla befinner sig i VÄRDLANDET!!!

      HUR jävla svårt kan det egentligen vara att begripa att alla människor- oavsett var de lever- trivs bäst där de känner sig och ÄR HEMMA?

      Peace on earth liksom. Försök att sätta Gunilla Persson i Gambia. Fast där hade hon ju åtminstone haft fullt upp….Hade inte hon behövt hade hon ju inte HELLER ställt upp i Hollywoodfruar. Vad jag vill säga här är att världen hade sett bra mycket bättre ut och varit mer harmonisk OM man och kvinna hade kunnat leva i par i våra länder där alla känner sig hemma. Sorry. Men jag tror att hade vi kunnat hålla oss ifrån att resa hit för att hitta våra partners (åtminstone i moderna tider då inaveln inte är relevant faktor) så hade inte detta fenomen funnits i dag: Vi hade inte suttit här och spenderat en fin fredagskväll med att kommentera en politiskt inkorrekt blogg, för att vi hoppas på en bättre värld för våra efterkommande.

      Allt finns för våra synder.

      Vad faan har vi gjort?

  3. Risto Matinen skriver:

    Ja, den var bra, att oduglingarna skulle få stanna pga att de kunnat sysselsättas, med skattepengar. Vilka vinstmaskiner!

    Har ett gratisförslag: Internera invällarna i avvaktan på utvisning. Där ska de få jobba hårt, typ stenbrottare, för att förtjäna kosten; vatten och mögligt bröd…

  4. I våran Bermudatriangel är det inte flygplan och fartyg som försvinner spårlöst. Här är det våra skattemedel som försvinner in i det svarta slukhålet för att aldrig mera synas till igen. Om nu den karibiska triangeln är ett mysterium så är knappast vår det. Om man inte med mysterium menar hur faen en sådan varelse ens kan bli chef förstås.

  5. Rune skriver:

    Jag tror så här:”organiserad sysselsättning” för dessa inresta snyltgäster är en omöjlighet att åstadkomma. Därför anlitar man denna skandalgeneraldirektör för att ta smällarna när misslyckandet med ”organiserad sysselsättning” är ett faktum. Det gör ju inte så mycket när en redan konstaterad inkompetent person blir den som står för misslyckandet. Det blir hennes fel och inte politikernas.

    • Peter Harold skriver:

      Bortsett från att multikulturalism är hennes paradgren. Ja, det är förvisso ingen extrem utmaning att locka Röda korset att hjälpa till med att skapa fiktiva framgångssiffror (i synnerhet inte om man själv sitter med i dess styrelse). Så om Röda korset, diakonerna och RFSU gör som Angela Bermudaz-Short önskar så innebär det att hon blivit ”politiskt rehabiliterad”.

    • Anna skriver:

      Vilket jävla SURR!?

    • Peter Harold skriver:

      Bisysselsättning…! Sorry, jag kunde inte låta bli.🙂 Ja, som du ser, flyktingar är på modet för de särintressen som har en aktivitet att erbjuda. Se bara på vad det står i artikeln:

      ”Kostnaden för att starta upp en verksamhet är låg, investeringen med två bikupor ligger under 10 000 kronor. En hobby som kan utvecklas till försörjning. Flera kommuner runt om i landet har insett möjligheten i detta och undersöker hur biodling kan bidra till integration. !

      Som sagt, biodlarindustrin ser här nu en potentiell statlig arbetskraftssubventionering.

      • Anna skriver:

        Men för FAAN? Bin blir ju färre och färre? DEt kan ju alla biodlare intyga om? Har de inte ens tillgång till vetenskapens värld ???

  6. Anna skriver:

    Sorgligt nog är ”folk” rätt ointresserade av om det rör sig om riktiga jobb eller bara sysselsättning. De kommer bara fortsätta att mena att det är ju bättre att sysselsätta de än att de ska gå sysslolösa och känna sig värdelösa. På frågan om hur det kommer sig att de inte bryr sig om svenskar och även den uppväxande skara svenska barn (som tyvärr är många färre än asylanternas barn) och varför man inte bryr sig om de svenskar som inte heller har riktiga jobb ELLER sysselsättning- kommer bara den gamla vanliga blicken eller blänget till svar: Oj- det där var ju rasistiskt sagt av dig! Det finns ju inga arbetslösa svenskar, tror de. Fastän de fasta anställningarna minskar i rasande fart och projektanställningar och visstidsanställningar blivit rent av så självklara att alltfärre svenskar i barnafödande åldrar, inte vågar skaffa barn alls. Men det är ju också en rasistisk frågeställning. Det finns ju inga svenskar heter det då. Därav kan det ju inte drabba svenskar och våra barn som också känner sig värdelösa. Värre ändå, är det ju för de svenskarna eftersom de inte bara känner sig värdelösa utan också även fly förbannade, uppgivna och framför allt : Behandlade som paria av folk runtomkring. Vi icke politiskt korrekta svenskar är som satta i karantän. Vi blir insläppta först när vi slutar uppvisa symptom.

    Suck.

  7. Sofia skriver:

    PATRICK SELLMAN är en duktig kille som nu är specialist på biodling.
    Han har tidigare varit officer och deltagit i samhällsdebatt, typ Mises.
    http://småbruk.se

    • Anna skriver:

      Hur kommer jag i kontakt med biodlare? Jag skulle gladeligen viga mitt återstående liv åt att odla något. Inser ju att honungsindustrin inte direkt blomstrar (höhö) men jag kommer att spara varje öre möjligt för att ta körkort och kommer efter att ha tagit körkortet – att vilja flytta till landet. Jag vill inte längre delta i detta ”vårdkoncept” där det jag säger rent spontant till mina medarbetare vägs in, spionerande skvallrande medarbetare uppmanas att anteckna i medarbetarbokens svarta bok- medans mina 30 års arbetslivserfarenhet ställs i en allt mörkare skugga.

      Jag har nog räddat en och annan till livet. Och det är säkert därför som jag står här ä i dag. Men någonstans får man nog och jag har egentligen fått nog nästan sådär 10 år sedan. Jag har nog säkert framställt mig själv som en dåre i mina kommentarer. Men, Sofia eller annan medkommentatör- har ni något tips på var jag kan vända mig för att vända på livet så tipsa mig!

      Jag trivs inte i den här rollen! Jag har haft djur förut och har tagit hand om de exemplariskt, tror jag.

      Häst, hund, fåglar och senast katt. Var kan jag flytta? Har haft en kollega nu en tid, som varit så obehaglig. Han har en hund hemma som han tagit från spanien. Hunden är en hittehund. Han sitter i 8, 5 timmar hos kunden vi har utan att gå hem för att gå ut med hunden. Han säger att hunden inte behöver gå ut…

      Usch. Jag vill inte tvingas att jobba med såna här människor mer. Föredrar såna som skjuter sin hund rätt i skallen?

      • Sofia skriver:

        Kan du inte börja med att hälsa på Björngunnar? Han verkar vara en mycket sund och förståndig människa. Dessutom har han en gård.
        Han har ju bil så han kan väl möta dig om du tar tåg/buss åt hans håll?

        • Anna skriver:

          Ja, Sofia. Det var ju liksom min tanke här. Jag och Björngunnar har ju talats vid. Men han var så upptagen med att få tag i en käresta på en gång. Vilket ju inte vi riktigt klickade vid då han var fokuserad på att få tag i en tjej som ville få barn med honom.

          Han verkar mycket förståndig. Och down to earth. Men det som inte riktigt klickar i vår värld är ju det här att vi svenskar blivit rätt isolerade av kända anledningar…

          Jag är ju rätt luttrad och öppen för förändringar. Medans det här inte direkt är normen för svenska män i landsbygden. Jag fattar ju direkt varför de här konstiga konstellationerna möjliggörs i dagens läge, men jag är inte riktigt rätt för att kunna visa på detta.

          Hade nog kunnat visa mig på den bättre sidan om jag åkt till andra sidan jordklotet, Typ australien/ nya zeeland.?

      • Peter Harold skriver:

        Biodlaren är är övriga odlares bästa vän! Det finns sedan många bin dog under de senaste åren ett mycket stort behov av att hjälpa dem. Dessutom gör bin oerhört mycket nytta i andra odlingar; de äter skadedjur, förutom de vanliga ”bisysslor” man förknippar bin när de svärmar runt blommorna.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s