Vem f-n bryr sig om snurriga Åsa Romson när Barack Obama försöker förhindra sanningen om 11 september från att läcka ut?

Tyvärr, kvällen räckte inte till för korrektur-
läsning. Stå ut eller låt bli, kära läsare!

Bästa läsare!

Jag tycker att det är lite patetiskt att så mycket av mediernas intresse riktas mot Miljöpartiets snurriga partiledare Åsa Romson som benämnt terrordåden under 11 september 2001 som en ”olycka”. Detta visar på två saker:1) Åsa Romson har svårt för att uttrycka sig (hon pratar snabbare än vad hon hinner tänka). 2) Svenska nyhetsmedier är ineffektiva och ägnar sig nästan bara åt ”snackis-journalistik”.

Egentligen skulle jag kunna rikta mig mot den svenska journalistkåren och utbrista i ett ” – Vad i helvete gnäller ni över? Ni ville ju ha miljöpartiet i regeringen!”. Nu brukar jag inte svära särskilt ofta, men den svenska pressen och etermedierna är… ja, herre jävlar. Vad skall man säga? Det är bara för sorgligt.

Men det faktum att pressen nu – med stor hjälp av de alternativa nyhetsmedierna – förmedlat nyheter som varit negativa för Miljöpartiet har triggat igång några tankebanor hos mig.

Den första teorin är att vi har väldigt långt till nästa riksdagsval, och att både regeringspartierna och den borgerliga oppositionen vill att det skall förbli så, åtminstone fram till 2018. Med andra ord; när (SD) hotade med misstroendevotum mot Mehmet Kaplan så låg det i de sju andra partiernas intresse att undvika en regeringskris.

Miljöpartiet internt kan mycket väl ha tänkt att avsättningen av Mehmet Kaplan är bättre nu än senare. Men det är intressant att det blev en så stor historia om Åsa Romsons ordval om 11 september. Att kalla det för en olycka är i sig inte en stor olycka; hon kunde lika gärna mena att hon använde ordet för att beskriva hurdan olycka det var för de drabbade. Ordet olycka är ett ord med facetter. Trots det har det ältats hela dagen om att hon kallat 11 september för en olycka, och det leder mig till min andra teori om att det finns en alternativ partiledning för Miljöpartiet.

Låt oss ta exemplet med Åsa Romsons bottenfärg. Historien hamnade på löpsedlar och mittuppslag, och det krävdes att den nyligen tillträdda vice statsministern skulle avgå. Och avgångskraven fick stort utrymme i medierna, och blott i marginalen kom de sedvanliga hulkningarna om att alla förföljer och smutskastar Åsa Romson för att hon är en kvinna.

Nu blev hon kvar, men man kan ändå fråga sig om det hela inte var en organiserad kampanj för att få bort henne. Trots allt, många av journalisterna och politikerna ligger med varandra, bokstavligt och bildligt talat. Miljöpartiet är överrepresenterat i journalistkåren, och jag ser det som högst troligt att det finns ett miljöpartistiskt nätverk där som kanske har större makt än partiets egen valberedning?

Jag har ingen aning om mina teorier stämmer, men under alla omständigheter tycker jag att det är svagt av nyhetsmedierna att inte rapportera om en betydligt viktigare nyhet som har med 11 september att göra. USA:s president Barack Obama vill förhindra att enskilda personer – anhöriga till offren för terrordåden – skall kunna stämma den saudiska staten eller det saudiska hovet för dess inblandning.

Frågan har väckts för att tas upp i senaten, men mycket görs för att förhindra att det skall kunna väckas skadeståndsanspråk mot Saudiarabien.

Som jag redan skrivit i tidigare bloggposter så finns det en allmän misstanke i USA om att Saudiarabiens styrande var involverade i terrordådet den 11 september 2001. Först och främst var de flesta av flygplanskaparna från Saudiarabien. Många frågar sig varför inte kaparna kom från Afghanistan eller Irak, de två länder som USA invaderade efter terrorattackerna?

För det andra så kom FBI aldrig att peka ut al-Qaidaledaren Usama bin Laden som ansvarig för 11 september-attacken. Enbart av den anledningen läser många in detta som ett faktum att terrordåden inte alls hade med Afghanistan att göra.

För det tredje så har det – åtminstone via alternativa nyhetsmedier som förmedlar utsagor från visselblåsare hos FBI och CIA som ger detaljerade och heltäckande bilder av CIA:s, Turkiets och Saudiarabiens kopplingar till al-Qaida – man till och med talar om detta terrornätverk som en skapelse av USA:s underrättelsetjänst.

För det fjärde har vi också oligarken Zbignew Brzezinskis bekräftelse på den från Sovjetunionen uttalade utsagan om att USA:s utrikesdepartement låg bakom jihadisterna i Afghanistan innan Sovjetunionen invaderade det landet. Och faktum var att USA:s regering agerade i samråd med bl.a. Saudiarabien, Storbritannien och Kina för att stödja den afghanska mujahedin.

För det femte så är det ett faktum att efter attackerna i New York och Washington infördes ett nationellt flygförbud för all civil luftfartstrafik. Ett enda plan medgavs undantag att starta och lämna landet; det var familjen bin Ladins privatplan!

För det sjätte så finns det intima kopplingar inte bara mellan familjen bin Ladin och företrädare för den amerikanska regeringen, utan även mellan familjerna Bush och Cheney och en rad saudiska högdjur, inklusive den s.k. kungafamiljen.

Försvarare av den officiella berättelsen om att Osama bin Ladin satt i en afghansk grotta och bad drygt 20 man att resa till USA och kapa ett antal flygplan för att störta dem menar att ett annat scenario inte vore troligt, för det skulle inte vara möjligt att dölja konspirationen med tanke på hur omfattande apparat som behövts för att genomföra terrorattacken om dessa var regisserade av regeringen. Någon borde ha skvallrat, säger de som tror på den version som USA:s regering godkänt.

I själva verket finns det hundratals, förmodligen tusentals olika källor som motsäger den officiella förklaringen om hur terrorattackerna genomfördes, och som också vittnar om aktiviteter som i motsatt till 11 september-rapporten ger vid hand att USA:s regering hade både insyn i hotet om en förestående attack och hur det skulle gå till, samtidigt som man medvetet förhindrade de ordinarie säkerhetssystemen från att fungera när krisen uppstod. Och tydligast av allt är att kommittén som skapade 11 september-rapporten själva sade att de hade till uppgift att misslyckas med att peka ut vem eller vilka som låg bakom dådet, och ett helt kapitel – de omtalade men ej publicerade 28 sidorna – hemligstämplades av regeringen.

Enskilda politiker i USA:s kongress har i egenskap av sina särskilda uppdrag, haft möjlighet att ta del av innehållet i de 28 sidorna, mot ett tystnadslöfte. Och allt de kan säga är att med dessa sidor förändras bilden totalt om vad som skedde den 11 september 2001.

Barack Obama vill inte att USA och världen skall få veta sanningen.

Och det sjunde skälet till att misstankegraden mot Saudiarabien är hög kommer genom olika hot från ministrar i det landet, som uppger att landet kommer att förklara krig mot den amerikanska dollarn om inte Barack Obama förhindrar att amerikanska medborgare får möjlighet att stämma den saudiska staten för inblandning i terrordåden.

Hittills tycks Barack Obama stå på Saudiarabiens sida. Han menar att det är ett generellt hot mot enskilda länders suveränitet om amerikanska medborgare skall kunna stämma andra stater.

Det säger den president som angriper andra länder militärt, utan krigsförklaring eller rättslig prövning, både genom attackdrönare och med attackflyg och soldater på mark. Vad var respekten för nationell suveränitet när Barack Obama beordrade sin flotta att angripa syrisk infrastruktur för att försvaga Syriens president Bashar al-Assad? Hur vad det med den nationella suveräniteten när USA proklamerade flygförbud i Libyen så att Khadaffi inte skulle kunna stoppa rebellerna som beväpnats av… Saudiarabien…?!!

Medan allt detta sker sitter alla journalister och ondgör sig över att fåniga Åsa Romson sagt ”olycka” istället för ”terrorattack”. Att det finns folk som betalar för skiten är en gåta som övergår mitt förstånd.

Att få reda på vilka som verkligen låg bakom det under modern tid största terrordådet i västvärlden tycks inte vara av intresse hos svenska gammelmedier, trots att vår värld förändrats och utvecklas alltjämt i en tragisk riktning sedan dess på grund av dessa händelser.

Hälsar eder Peter Harold