Jan Myrdal, en homofob? Och kommer det en ny era när det är mer ok att vara en person än en identitet?

Bästa läsare!

Jag läser ett stycke ur en debattartikel som den gamle provokatören Jan Myrdal fått publicerad i ett av de på tidningsställen liggande hatmedierna…

Myrdal är tydligen involverad i ett pris i hans namn som delas ut till välförtjänta (nåja) vänsteraktivister (någon gång borde han utmana ödet och ge det till en libertarian som mig, så skulle jag kunna ta ledigt och skriva min lovsång till ett framtida frihetligt Sverige som står ovanför den ständigt kivande högern och vänstern). Någon som tilldelats hans pris vill inte ha det därför att Myrdal är… ja, man kallas väl ”homofob” om man är en man som lägrar en kvinna? Och ”könsförrädare” om man är en kvinna som lägrar en man?

Exakt var, hur och när Jan Myrdal angreps vet jag inte, men jag har sett hans genmäle. Han skriver bl.a. att:

Ja, jag kom att könsligt vara heterosexuell även om jag kunnat formas till en annan identitet. Men det stora nuvarande hojtet om homosexuell befrielse kan inte förändra det förhållandet att de homosexuella är en minoritet. Även om de just nu i denna kultur anser sig utgöra något kring tio procent kan de inte begära att vi som tillhör den stora heterosexuella majoriteten skall anpassa oss alltför mycket och lämna dem mer allmän plats än deras antal berättigar dem till. De får gärna ha sitt eget sorts liv och plats för sina utlösningar. Men om de kräver att få ta hela det allmänna utrymmet då blir det konflikter ty vi har våra liv och våra knull och är lyckliga med dem. Detta är mycket enkelt. Att vi säger detta innebär inte att vi är böghatare.

Till detta kommer nu skådespelen med gayparader och officiell hbtq-certifiering. Håll packet lätthanterligt dumt med skådespel! Detta hör till det State department utnyttjar för att komma åt och få kontroll över länder som kan ge det plats för dess baser och som i Tredje världen har naturrikedomar de vill åt. Det är som på femtiotalet när CIA bekämpade realismen genom MoMA och finansierade frihet och abstrakt konst.
Men bögars knull och abstrakt konst har naturligtvis sitt värde för de inblandade även om State department söker utnyttja dem.

Det som jag gillar mest med Jan Myrdal är att han säger saker som inte är tillrättalagda. Det kommer så naturligt för honom att säga vad han tycker, även om han alltid är en smula reserverad i början av en konversation. Men efter 2 minuter brukar det släppa, och man inser att man har ett trevligt sällskap trots att man står ett helt spektra bort från honom på den politiska skalan.

En sak är uppenbart. Jan Myrdal håller sig informerad om samma slags ämnen som undertecknad och denna bloggs läsekrets. I mitten av 1990-talet bekräftades det som man talat länge om i konstvärlden, nämligen att Vita huset genom CIA – i propagandasyfte – sponsrade en rad expressionistiska konstnärer (som t.ex. Mark Rothko, Jackson Pollock och Willem de Kooning) under 1950- och 1960-talet för att deras konstnärliga uttryck skulle bevisa att USA till skillnad från Sovjetunionen inte alls hade samma rigida syn på vad som är god konst. Kluddet var ett politiskt vapen som angrepp den kommunistiska ”realismen” som idoliserade proletariatet (och den diktatur den medförde…).

HBTQ tycks ha blivit nästa ämnesområde som den progressiva makteliten i USA nyttjar för att skapa en bild av åtskillnad mellan det fria väst och det ofria öst. Ironiskt nog tycker jag mig ana att herr Myrdal faktiskt håller Ryssland till favör ifråga om den måttliga iver han själv och Vladimir Putin har avseende frågan om bögparader. För både Myrdal och Putin ger uttryck för att homosexualitet inte är något som man bekämpar genom opinionsbildning eller lagstiftning, utan det får vara individens sak att välja sin sexualitet.

Därför används HBTQ-frågan flitigt av organisationer som utmålar Ryssland som ett u-land vad gäller homosexuellas rättigheter. Ironiskt nog avkriminaliserades sodomi i Ryssland 1993, men det dröjde ytterligare ett årtionde innan alla stater i USA avskaffat förbudet. Det HBTQ-organisationerna utmålar som förtryck i Ryssland mot sina likasinnade undersåtar är den omständigheten att den ryska duman förbjudit organisationerna att propagera för homosexualitet för ungdomar som inte uppnått lovlighetsåldern. Där skiljer sig västvärlden från det ryska ställningstagandet (åtminstone de icke katolska länderna), där skola och medier gör sitt yttersta för att utmåla heterosexuella relationer som någonting mindre värt än andra sexuella läggningar som RFSL förespråkar.

Och där kommer vi tillbaka till Jan Myrdals ord om att HBTQ-gruppen försöker ta allt utrymme i det offentliga samtalet.

En orsak till att förhållandet är på detta viset är att människor idag är så förtvivlat ivriga över att ha en identitet. Och det finns bara ett begränsat urval av identiteter som människorna vill knyta an till, även om det förekommer att man skapar blandningar som ger sken av nyanser. Det är queer, lesbisk, emo, grunge, punk, lolita, gay, metrosexuell, hipster, och så vidare. Det finns säkert identiteter som passar konservativa också, men jag kommer inte på benämningarna.

Konceptet med identitetstillhörighet har stor betydelse i synnerhet för den politiska vänstern, men identitetspolitik är något som anammas även av andra partier. En identitet skapar samhörighet med en grupp. Och en grupp kan kopplas till en eller flera olika värderingar. Och värderingarna kan sedan utgöra basen för en politisk inriktning. Och denna politiska inriktning omfamnas sedan av partistrategerna. Så skedde t.ex. med miljörörelsen efter dess tillkomst på 1960-talet, där den snart blev politiserad när den visat sig vinna mark. Likadant gäller för kvinnofrågan, som från början var ett tvärpolitiskt spörsmål.

Givetvis gäller för konceptet med identitetstillhörighet att de olika grupperna också påverkas av politiken och det politiska samtalet. Det gäller för ideologerna att lyfta fram ett antal tongivande personer som får anföra gruppen i politiskt önskad riktning.

Det kan vara på sin plats att inflika att identitetstillhörighet tar sig inte bara i uttryck av att ha samma åsikt som alla andra i en grupp, utan också även manifesterar sin identitet genom olika attribut, såsom RFSL-aktivister gör genom erotiserat uppträdande i offentliga parader, grunge-personer bär trasiga byxor, hipstern går med kroniskt 14-dagarsskägg (gäller ej kvinnor), skinnskallen bär rakat huvud, etc etc. Om en av dessa grupper domineras av en politisk åskådning försvåras för avvikande att vinna inflytande. Härmed är identitetspolitik ett maktverktyg.

I den tid som vi lever idag tycks det vara mycket viktigt med identitet. Jag har ingen aning om hur folk upplevde detta längre tillbaka, men jag antar att det även förr i tiden fanns en strävan efter att skapa identiteter, inte minst därför att politisk manipulation alltid förekommit. Men jag vet med bestämdhet att under mina tonår talades det mycket om den unge personens sökande efter sin identitet (det kan ha stått i någon bok om psykologi som kanske inte var tänkt att jag skulle läsa…). Här nämndes en del om barnet och den unga individens formbarhet, som om man var ett stycke lera som knådades till en figur som antingen var subversiv eller dominant; som var tävlingsinriktad eller ödmjuk; eller annat uttryck för personens lynne och ambition. Men alltsammans skulle utmynna i en identitet.

Jag hade ett helvete med min egen identitet. Som mycket ung tonåring hade jag helst velat vara major James ”Biggles” Bigglesworth (så in åt helsicke ironiskt att jag är flygrädd som vuxen). Något år senare hade jag gärna velat vara beundrad som en rockstjärna och förtjäna denna beundran. När tonåren var över tycktes det som att Syd Barrett var den rockstjärna som jag skulle kunna komma närmast ifråga om icke -konventionell personlighet. Och därefter gav jag upp. Jag hade kommit till insikten om att jag inte har någon identitet, och jag kunde inte göra någonting med min personlighet för att uppnå det jag ville. Framför allt därför att min omgivning med största sannolikhet inte såg mig som den jag önskade vara.

Men med tiden har min omgivning med all önskvärd tydlighet förklarat att jag visst har en personlighet. Inte för att jag förstår mig på vad de talar om, men till min förtjusning hör jag människor säga olika saker om mig. Var och en gör sin egen tolkning om vem jag är. Jag måste säga att det gör mig nöjd. Ty deras misslyckande att koppla mig till en identitet måste vara ett bevis för att jag trots allt lyckats bli en individ. The one and the only. Mannen, myten, legenden… (Jag småler här!)

Jag tror att vi kommer få ett intellektuellt sett rikare samhälle när vi lyckas slå sönder de maffialiknande konstellationerna som gör anspråk på gruppers identitet. För har vi tur kommer utvecklingen gå i den riktningen. Jag tror att en och annan käpp i hjulet för organisationer som t.ex. RFSL kommer gagna många människor som är homo- bi- eller transsexuella. De kan åter igen ses som individer, med samma grundläggande fri- och rättigheter som hetero- och antisexuella. De kommer bedömas på andra meriter än kollektiva attribut.

Kanske är det bästa exemplet i mitt resonemang om förtjänsten med personlighet före identitet mitt extremt sällsynta umgänge med den gamle kommunisten Jan Myrdal. Han framstår i annan dager när jag inte ser honom som just kommunist, utan låter mina ögon falla på hans sporadiska kamp för yttrandefrihet, för hans logiska resonemang om att 90% heterosexuella inte skall tryckas ner av de 10% som är homosexuella, att motorhistorien gott kunde ha fryst sedan Citroën lanserat sin 2CV. Visst, han har en massa andra tokiga idéer och ideologiska böjelser. Men jag talar så glatt om Jules Verne och andra franska författare från 1800-talet med Myrdal där vi båda har ett i vårt eget tycke frihetligt perspektiv. Därför att vi åsidosätter våra påklistrade identiteter, och är individer. Med egna personligheter.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Sex. Bokmärk permalänken.

76 kommentarer till Jan Myrdal, en homofob? Och kommer det en ny era när det är mer ok att vara en person än en identitet?

  1. Risto Matinen skriver:

    Som vanligt håller jag med om det mesta. Dock är inte relationen hetero mot homo vore 9:1, utan närmare 99:1.

    Relationen normala mot perversa, dit bögar räknas, torde vanligen vara 98:2.

    Bögen och flatan, liksom övriga perversa, kommer snart att flytta tillbaka till garderoben/sovrummet där de hör hemma. Normala är döless på er…

    • Risto Matinen skriver:

      Äsch! Borde lagt till att det finns knappt några homofober. Att sinnessjukförklara andra med en avvikande åsikt är ingen fobi hos den som anklagas! Utan ett gammalt marxistiskt retoriskt knep och sjukt nog sätta dissidenter på dårhus. Där skulle de snarare sitta själva, om vi inte ska till samma ”lösningar”..

    • Peter Harold skriver:

      Det är värre här i Stockholm…!

  2. Björngunnar skriver:

    Bakom all perversion ligger en grönländare.
    Här något roligare, inte ofta jag känner ett sug efter något materiellt, allraminst en moder bil.

    En äkta drottning, mjuk och följsam och snabb…

    • Läsare skriver:

      Visst är hon fin Paddan, men snabb? Vid 4 min en PV.

      • Björngunnar skriver:

        Snabb kanske om man kör länge med full gas🙂
        Jo jag såg också PV,n.
        Jag har varit på ett Citroen fyllerimöte, det var intressant.
        En man höll föredrag om en jetmotor som försetts med citroens hjul o gasfjädring.
        Den var snabb…

        • Peter Harold skriver:

          Den goda aerodynamiken fick bilen att gå omkring 10-15 km/h snabbare än en kantigare bil med motsvarande motorstyrka. Den hade dessutom goda vägegenskaper tack vare att karossen var lätt och all stadga fanns i golvet. Hade kunnat bli ännu bättre om de haft råd att stoppa i den boxersexa som någon konstruktör försökte bygga. Tatra hade väl liknande ideal, men stoppade in motorn där bak.

        • Läsare skriver:

          Hehehe … 😊 Du har inte bild eller video på skapelsen? Såg idag faktiskt en padda, men den hade väldigt fyrkantig och konstigt vinklade delar på fronten. Aldrig sett en liknande innan. Info?

          Jag såg på om det var Discovery eller liknande om en snubbe som skulle bygga en motorcykel runt en jetmotor. Bara tanken svindlar ju.

          Hur som, snubben fick frågan: Varför?

          Då lutade han sig framåt, håret på ände och med lite av psykopatblick och glor frågeställaren rätt i ögonen och säger:

          -Because I can

          Blir full i skratt varje gång jag tänker på den scenen. -Because I can.

          Det är ett jävla bra svar och du behöver inte förklara mer. Ibland komplicerar jag själv till saker som var för sig är enkelt att göra, men om jag nu kan kombinera den delen med de delarna, då får jag den optimala lösningen. Det händer att folk frågar varför och då är mitt svar alltid: -Because I can.

          Har alltid med mig en rulle eltejp, en rulle ståltråd, en rulle Silvertejp och en avbitare. Nu finns det i stort sett ingenting som inte går att reparera. McGavyver kan slänga sig i väggen 😉

          Det finns vit och svart Silvertejp. Köpte en vit på Biltema idag.

          Köpte även Pattex dubbelhäftande tejp hos Kjell & Co. Superstark. 1,5 meter håller 120 kg.

          • Peter Harold skriver:

            Kan det vara en padda som krockat? Då kan den bli lite fyrkantigare och underligt vinklad i fronten…😉 Du får allt ge bättre ledtrådar.🙂

          • Anna skriver:

            Haha- håller med om att FÖR ATT JAG KAN!- eller varför INTE! är ett jävligt bra svar.

            Om man kan åka till månen med hjälp av oändlig finansiering, så varför skulle nyfikenheten stanna där, bara för att man är en privatperson och bara har sig själv och en klurig hjärna? Jobba på Mac Gyver!

          • Björngunnar skriver:

            Jag har ingen bild på jetmotorn med paddfjädring men killen som berättade hade själv kört den.
            Den första varianten hade fjädring från en Chevrolet men den hade kommit i gungning, självsvängning, men med citroengfjädringen gick det bra.
            Ett citroeng fyllerimöte kanske bör förklaras, gasen i ackumulatorklockorna försvinner efter ett antal år och då kan man åka och få gas påfyllt i ett enkom för detta ändamål anordnat möte, ett fyllerimöte.

    • Peter Harold skriver:

      Världens mest framgångsrika felkonstruktion!🙂 Jodå, jag skulle kunna tänka mig att ha en sån där också. Fast helst en ID eftersom den hade en normal bromspedal. DS med sin tryckknapp på golvet för bromsen är lite svår att dosera. Vet du om att man kunde få Citroëns BX-modell att bromsa som en padda? Man tog bort fjädern mellan pedalen och bromskontakten och satte dit en bult istället. Dock är jag nog personligen mer lagd åt en blänkande svart Traction Avant 15 av senare årsmodell.

      • Björngunnar skriver:

        Jo det här känner jag till!
        Jag har haft två Citroen Xm och på paddan, Id , Ds och Xm så fungerar bromsen så att pedalen eller plattan i golvet är en ventil som släpper fram hydraultrycket.
        På underutvecklade bilar får man själv bygga upp trycket med bromspedalen, ibland, oftast , förstärkt med en vaacumservo, det har jag på min Rover 1962, men den tar en halv sekund innan det systemet reagerar medans Citroengsystemet är blixsnabbt.
        Pedal eller puck på golvet är alltså samma system, men man monterade in en fjäder i pedalen så att den blev lika svampig som andra bilar, därför tog jag och många andra ägare till Citroeng bort fjädern och pedalen blev hård och bra.
        Har man en bra idee’ så skall man inte anpassa sig och bli konformist bara för att bli lika dålig som de andra!
        På C5 som jag har nu är det samma princip på bromssystemet som roverns 1962.
        Där har man en elektrisk pump som skapar hydraultrycket, man kan höja o sänka bilen utan att bilmotorn är igång, det går att höja o sänka bilen bak med en knapp inne i lastutrymmet bak.
        Vill man ha en 6- cylindrig Citroeng av äldre modell finns Citroeng SM, men då får man antingen vara stadd i kassa eller kunna skruva själv.
        Rovern har te.x aldrig lämnats in på verkstad.

        • Peter Harold skriver:

          Jag körde längs Tidernas Väg och stoppade till hos en Citroënhandlare som hade en SM med vad jag tror var amerikanska strålkastare. Trots denna förfulning så såg den bilen ut att vara den mest moderna av alla i bilhallen. Enda förbättringen jag skulle kunna tänka mig är att förse den med modernt ”reservdäck” på flaska; halva bagageutrymmet är fyllt med ett reservhjul.

          En annan sak som slog mig när jag såg SM var att motorhuven var så himla låg. Givetvis ett plus vad gäller aerodynamiken, men kanske mest för estetiken.

  3. Sofia skriver:

    Jan Myrdals genmäle håller jag med om. Den åsikten har jag alltid haft men det är bara vissa som tillåts sprida sina åsikter i MSM.

  4. Sofia skriver:

    IDENTITET

    MILJONTALS MÄN HAR DRÖMT OM ATT UPPLEVA ”LA DOLCE VITA”
    Denna film triggade en påklistrad, ofrivillig identitet på svenskor!
    Jag upplevde det under mina resor utomlands många år efter den filmens genombrott.
    En studentfest i Schweiz – jag dansade hängivet till en låt jag tyckte speciellt mycket om – pojkarna stirrade på mig och sa LA DOLCE VITA!

    • Sofia skriver:

      Min och många andras identitetsutveckling förknippas djupt dramatiskt med filmen
      ”Ma nuit chez Maud” (Rohmer 1969)
      Lars Gustavsson skrev en recension.
      Finns att låna på Stockholms Stadsbibliotek.

      http://watching.clickmovies.biz/play.php?movie=0064612

      • Peter Harold skriver:

        Ah, sådan olycka att jag kastat bort min DVD-spelare. Någon gång skulle jag kunna tänka mig att ägna någon kväll åt att se genom någon äldre bra film. Nya filmer attraherar inte mig. De känns som en produktplacering av överbetald skådespelare mer än en berättelse av en historia.

        • Du kan väl se dom på datorn? Tycker Windows Media Player är rätt okej.

          • Peter Harold skriver:

            Nej, det var det att jag behövde se den i lugn och ro.

            Tyvärr orkade jag bara titta i 10 minuter, sedan behövde jag en dos Ron Paul för att återställa känslan av förnuft. Jag tyckte att det var ett travande av typiska floskler och under stundom irrelevanta påståenden som inte alls hade varit främmande för de andra kandidaterna. Varför skall Iran inte få ha kärnvapen medan Israel medges det? Där släppte jag Trumps anförande. Sedan när det gällde uppräkningen av Obamas alla tillkortakommanden så kunde jag inte låta bli att erinra mig hur George W Bush angrep Bill Clinton (under valkampanjen mot Al Gore) för att sedan som president föra exakt den politik som han kritiserat under valrörelsen. Och jag såg framför mig hur den ”pragmatiske” Trump enkelt skulle kunna ledas in på samma felaktiga väg med lite hjälp från en och annan neo-konservativ som lyckas dölja sin böjelse. Det är möjligt att Trump sade något vettigare längre in i anförandet, men jag såg på tok för många likheter med de övriga presidentkandidaterna.

    • Peter Harold skriver:

      Ha ha, ja, det stämmer.🙂

  5. Björngunnar skriver:

    Läs den här artikeln på Nya Tidet!
    Dessa förbannade innuiter!
    http://www.nyatider.nu/kategori/inrikes/
    Va fan har de i Sverige att göra?

    • Peter Harold skriver:

      Jag såg flera artiklar som upprör. Någon speciell?

      • Björngunnar skriver:

        Lärarinnan som blev sparkad efter 31 års arbete för att hon hållit tal på folkets demonstration!

        • Peter Harold skriver:

          Jag såg det. Det är hemskt.

          • Anna skriver:

            Det är just Nya Tider som ska följa med mig på rättegången. Det är rätt tragiskt att sånt som NT skriver om blivit sån vardag för mig att jag inte ens reagerar. Jag blev ju också efter 6 års anställning på gruppbostad fast anställd- ”arbetsbefriad” med ett års avgångsvederlag- just pga att de drog samma rasistkort på mig. Jag hade bara fört mina jobbarkompisars talan, som inte kunde så bra svenska gentemot arbetsgivaren. Och stått lite för mycket på våra ”brukares” sida. Jag hade nämligen sett att en av våra boende hade bott i 11 års tid i en lägenhet som var byggd för provisoriskt boende medans huset byggdes, åt byggarbetarna. Jag hade ju inte påpekat detta om det inte vore för att vår kille hade mått dåligt av att inte ha en lägenhet dit han kunde bjuda in sina jobbarkompisar. Den var också rejält sunkig- så sunkig att det inte gick att städa den ordentligt.

            Han frågade mig om han tyckte att han skulle ringa någon tidning som skulle rapportera om det, för att inte gode mannen verkade bry sig. Han led verkligen av att inte ha ett socialt liv förutom oss som var betalda. Han jobbade i köket på franska skolan och var omtyckt där. Så jag sa att visst- det tyckte jag att han skulle göra. Fast EFTER att ha försökt att medla med hans gode man. Hans gode man ville inte jag skulle lägga mig i så jag slog numret till den tidning han ville prata med och så pratade han själv.

            Efteråt blev jag kallad till förhör på chefens kontor. Sen blev jag anklagad för att ha uttalat mig rasistiskt tillsammans med en annan kille som jobbade där deltid och som var ”periodare”. Vi låg löst till med andra ord. Samtidigt blev den killen som jag ”dejtat” men också ratat eftersom jag inte var dragen till honom- rabiat muslim och krävde bönematta i jourrummet…

            Herregud. Detta var runt 1995. Och det här scenariot tycks ha blivit så allmänt känt vid det här laget att få höjer ögonbrynen. Men här är jag dock- 21 år senare och fortfarande saknar fast anställning. Jag kan inte hjälpa att undra om allt hänger ihop- med tanke på det jag efteråt har råkat ut för. Känns som att råttorna dragit runt med sina knyten sinsemellan.

  6. Rune skriver:

    Jag kan inte erinra mig att jag någonsin har brytt mig om begreppet ”identitet”? De enda med någon slags identitet som jag har observerat under min levnad har varit ”frireligiösa” och ”sportfånar”. Dessa har jag upplevt som löjliga och irriterande och inte några som man kunnat ta på allvar.
    Men jag är väl för gammal med mina 71 år och är ur led med tiden?

    • Peter Harold skriver:

      Lustigt att du säger det, men jag håller med dig om just dessa två grupper. Det var dessa som tog topplatserna i listan över irritationsfaktorer. Måste säga att sportfånarna är n:o 1 än idag. Jag vet inte hur många arbetsmöten som inleds med 10 minuter matchsnack. Och jag har aldrig ens en aning om vilken gren de snackar om…

  7. Björngunnar skriver:

    Trodde på denna gubbe tills jag såg videon, ännu en snicksnackare?

  8. Sofia skriver:

    Är jag en person i rätt identitet?
    Krona som krona….

  9. Sofia skriver:

    MP´s honspråkrör: ”De som åker i Stockholms tunnelbana är svenskar”;

  10. Risto Matinen skriver:

    Kom att tänka på en sak till. identitetspolitik har jag knappt uppfattat vad det är. Är väl för gammal för det, liksom någon annan skrev ovan.

    Gick in på kulturmarxistiska Wikipedia och kunde där läsa bl.a.:

    Termen identitetspolitik och rörelser som förknippas med den, uppkom under slutet av 1900-talet. Det förekommer företrädesvis i arbetarrörelser, etniska rörelser, feministiska rörelser, HBTQ-rörelser, handikapprörelser, och postkoloniala rörelser. Identitetspolitiken är föremål för debatt och kritik.[1] Minoriteters rättigheter är en huvudfråga i identitetspolitiken. Minoriteters influens är ett slags social influens som äger rum när majoriteten påverkas att erkänna minoriteters trosuppfattningar och beteenden. Till skillnad från andra influenser innefattar detta en personlig förändring av den egna åsikten, vilket kallas konvertering.

    Är det korrekt beskrivit?

    Hur som helst, kolla in denna video (Är jag en katt? Södertörnsstudenter svarar 5,5 min) där ”studenter” på Slöddertörns lågskola intervjuas:

    Är dessa jubelidioter, hjärntvättade, lögnare eller kombinationer därav? Alla barn under 10 år kan ju svara rätt på dessa frågor, men inte de tillfrågade i intervjun…

    • Läsare skriver:

      Slöddertörns lågskola

      Där satt den. Hela ”skolan” går ut på att fördumma massorna. Gissa vilken folkgrupp och självutnämnda Guds gåva till mänskligheten som styr ALLA lärarförbund i hela västvärlden?

    • Peter Harold skriver:

      Tokiga människor har funnits i alla tider. Jag vet att när jag var ung så fanns det en man i vår bygd som trodde att han var en hemlig agent som i stort sett bara väntade på sitt nästa uppdrag. I själva verket var han för korkad för att ens kunna ta körkort (idag hade det naturligtvis varit annorlunda…). En annan person gick omkring och sa ena dagen att han var präst och andra dagen en läkare. Ingen av dem levde i verkligheten, men så länge de inte skadade någon annan lät vi dem hållas.

      Jag tror att man kan se den här frågeställningen i klippet på samma sätt. Folk kan säga vad de vill om sig själva. Om en man kommer och säger att han är en kvinna så rör det inte mig; jag tänker inte ta fram beviset för att han har fel. Låt alla tokar gå omkring och kalla sig för saker som inte är verkliga; så länge de inte skadar andra så kan de få leva lyckliga i sina fantasier.

      Däremot är det ett problem om någon säger att han eller hon skall ha särskilda privilegier för att personen uppfattar sig vara något. Och framför allt skall de inte tvinga fram mitt samtycke till deras verklighetsfrämmande ståndpunkt.

  11. Sofia skriver:

    MISSA INTE –

  12. Anna skriver:

    Jag har reflekterat över det här med identitet rätt länge. Jag har sagt att skillnaden mellan nu och då är att förr slutade folk med sina funderingar över vem man är efter tonårstiden var förbi. Numera är man tonåring hela livet ut! Jag är ju övertygad om att det här fenomenet beror till största del pga att vi mer och mer förlitar oss till korttidsminnet. Likt i disneyfilmen ”hitta Nemo” simmar vi som fisken Doris omkring (som tappat minnet) och inte uppfattar skillnaden på att simma i den runda lilla guldfiskskålen eller i det öppna havet. Varje gång vi simmat i en halv minut är det precis som att det är lika överraskande varje gång. Men , heeeeej där- du var en kul typ! Har vi träffats? Jag heter Doris. Och där var minnet slut…

    Egentligen vill jag inte ens gå in närmare på vad min teori går ut på, eftersom alla (nästintill alla) slutar läsa och hänvisar till närmsta psykakut. Men jag gör ju det ändå… Våra kroppar består av mestadels vatten. Vatten leder el. Vi omringar oss av elektromagnetisk strålning och muslimer.

    Är det ens en gång konstigt att vi tappar vår identitet?

    • Risto Matinen skriver:

      Bra kommentar Anna, bortsett från sista stycket.

      När jag var liten (på 50-talet) bestämde jag mig för att inte bli riktigt vuxen. Tyckte att vuxna var tråkiga. De hade inget barnasinne, dvs lust att leka.

      Sedan visade det sig att få ville bli vuxna, och då bestämde jag mig för att bli vuxen, men ändå behålla en del av barnasinnet. Ett kort uttryck för det är:

      Männen gick barhuvade eller tog på sig barnmössor. Jag köpte hatt. En del blev oerhört provocerade av en så enkle sak. Idag är det bara, vad jag sett, en 90-åring och jag som bär hatt i vår lilla stad…

      • Anna skriver:

        Jag bär också hatt. När det är grått ute.

      • Peter Harold skriver:

        Jag bär hatt. Bevisligen!🙂

        • Risto Matinen skriver:

          Hur många hattar har du? Jag har fem. Har tyvärr mist några också. En glömd på krogen, en glömd på en kanarieholme och min vinröda favorithatt stals på krogen…

          Har också en s.k. björnf*tta som jag köpte när jag bodde långt norrut som är lite hattliknande…

          • Risto Matinen skriver:

            Förresten, när jag redan är tramsig, kan jag berätta om två helt sanna upplevda saker med min hatt på mig. Båda händelserna utspelade sig i ett litet samhälle i Västerbotten. Där var jag den ende som bar hatt och var dessutom klädd i överrock, det var vinter. Barn var inblandad i båda.

            Gick där för att handla i enda butiken. Hörde ett barn fråga sin mor: – Är han en hemlig agent?

            Andra gången nära samma butik, sa barnet som satt på sparken modern framförde, till mig: – Pappa?

    • Peter Harold skriver:

      ”Vi omringar oss av elektromagnetisk strålning och muslimer.”

      He he, den där one-linern tänker jag stjäla av dig, Anna!🙂

  13. Risto Matinen skriver:

    Nu är det fredag igen och bjuder på en länk till en liten trudelutt:

    Först visste inte vad jag skulle tro om detta. Skulle kunna vara sant enligt Poes lag. Men detta är sann parodi…

    • Risto Matinen skriver:

      Ingen som lyssnat? Ett skäl till att jag trodde det inte var satir, beror på sångerskan. Hon ser ut som jag föreställer mig våra svenska kvinnliga fiender till oikofober ser ut…

  14. Anna skriver:

    Det här med sexuella preferenser tycker jag är rätt förbi sedan länge…Bögarna gör ju bara oss hetero en tjänst. Ju färre barn de får desto mer ”hetero” blir ju barnen..? Om det inte hade vorit så att det är de heterosexuella hjärntvättade som föder flest homobarn?

    Tanken svindlar…Eftersom vi ju redan vet att planeten Tellus redan är överbefolkad (eller åtminstone är rejält övertung på ena sidan) som den redan är… Vi behöver fler bögar eller åtminstone folk som föredrar bakre ingång eller köksingången….?

    Dessutom tycker jag ju att rumpor kan vara att föredra framför framsidan. Vi medborgare har ju dessutom blivit rejält rövknullade redan. Så vi borde ha blivit vana… Det är ju redan kutym att alla icke politiskt korrekta upptäcker så småningom att vi fått besök. Och då har vi inte blivit besökta ansikte mot ansikte, utan bakifrån.

    Sen är det väl egentligen skitsamma vad som är vad eller vad som är fram eller bak. Det är ju bra så länge man själv har en valfrihet? Jag skiter hursomhelst i om du är bög, svart, vit eller regnbågsfärgad. Så länge du tycker att jag har rätt att få tycka vad jag vill eller inte motarbetar mig på något sätt så är vi neutrala för varandra. Det är när jag tvingas till att hävda min rätt som svenska med mina preferenser och att behöva hävda varför jag är svensk- som det uppstår identitetskris.

    Släpp fångarne loss – det är vår!

    • Peter Harold skriver:

      🙂

      Låt oss bli av med de som rövkn*llar oss ofrivilligt också!

    • Risto Matinen skriver:

      En tjänst? Tja, per definition kan bara olika kön para sig, åtminstone bland däggdjur. Så bögar och flator har alltid varit körda, annat än när de låtsades och skaffade barn på annat vis.

      Utan att veta, gissar jag att bli ett biologiskt stolpskott inte har med gener att göra, utan är miljöpåverkan och slump. Allt går inte väl där i livmodern när ett nytt liv ska bli till…

      • Anna skriver:

        Tja, Matinen- efter ständig elpåverkan dygnet runt sker det säkert mutationer…? Jag gissar på att alltfler blir sterila… Men det är ju ändå bara bra med tanke på överpopulationen… Det är nu som det här med urval kommer in i bilden. Vilket många (män så klart!) sysselsätter sig med… Dr Who?

        • Risto Matinen skriver:

          Tja Anna, ständig ”elpåverkan” tror jag inte på har någon påtaglig betydelse för mutationer. Bekänner att jag inte vet, men min naturvetenskapliga utbildning och övertygelse sniffar mig rätt. Jag är inte biolog, utan geolog. Dock ingår i vår utbildning kanske den överlägsna ingången för förståelse av vår tillvaro. Det hoppar jag dock här.

          Mutationer drivs främst av slumpen som kan utlösas av celldelning, virus, strålning (radioaktiv), etc. Imunförsvaret är också involverat.

          Mitt råd är: Träna innan du skjuter från höften! Förvisso, bättre ett skott i råttan än i väggen😉

          • Anna skriver:

            Ett skott i råttan sitter aldrig fel! Det där med att naturfolk och folk som inte har råd med så mycket pryttlar ( teknologi) är mer fruktsamma än andra- är något som vetenskapen kliar sig i skallen över. Visst kan det vara så att fortplantningen påverkas negativt av stressen. Inte särskilt konstigt.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s