Slöseriombudsmannens tur att köra NATO-propaganda

Från sjukbädden…

Bästa läsare!

Slöseriombudsmannen (en ickestatlig institution som granskar monetärt- och resursmässigt slöseri i den skattefinansierade förvaltningen) har nu i likhet med flera andra borgerliga samhällsdebattörer valt att ansluta sig till det russofobiska tonfall som präglar det offentliga samtalet i vårt land.

Den här gången gäller det iakttagelsen att svenska försvaret i samband med en bred politiskt överenskommelse för mer än tio år sedan dumpade en garnison på Gotland, men skall nu ”återinvestera” i en ny anläggning för hundratals miljoner kronor – en anläggning som bara kommer rymma en halv garnison…

I sak har jag ingenting emot att Sverige har ett starkt försvar, och jag är mycket emot slöseri med skattepengar. Tvärtom, jag har under åren – sedan nämnda försvarsöverenskommelse – ansett att det hade varit bättre att effektivisera vårt försvarsväsende istället för att avmaskulinisera det och förvandla det till ett vaktmästarförband åt NATO:s invasionstrupper runt om utanför Europa.

Jag har dock ändrat synsätt på försvarsfrågan sedan 00-talet. På den tiden ansåg jag att det var olämpligt att nedrusta med tanke på att ”man aldrig vet när det slår slint i huvudet på Putin” eller att ”kommunisterna kanske tar över igen efter en statskupp”.

Men jag har sedan dess skaffat mig fler källor till kunskap än DN, så min världsbild är inte riktigt densamma som för tio år sedan. Jag har framför allt tagit mig tid att studera vad som skett i verkligheten inom det säkerhetspolitiska området. (Plus min ideologiska omställning: Idag anser jag att försvarsmakten borde finansieras och bemannas på frivillig väg, bl.a. genom nationella försvarsföreningar som tar ansvar för sina anläggningar och soldater. Det gör att försvarsfrågan handlar om försvarsförmåga, och inte om kohandlad regionalpolitik.)

Dessvärre tycks Slöseriombudsmannen och en överväldigande majoritet av svenska opinionsbildare fortfarande sitta kvar med den där synen om att Sovjetunionen bara bytt namn men fortfarande har samma ambitioner om världsherravälde som förr (vilket man tydligen inte hade, vilket moderna studier upplyser oss om idag).

Till och med folk som egentligen vet bättre lallar villigt med i föraktet mot Ryssland i allmänhet och Putin i synnerhet, och kallar alla som har en avvikande åsikt för ”putinister”, och avfärdar all nyanserad verklighetsbeskrivning med ”what-about-ism”. Tröttsamt, men också sorgligt. Vi vet att detta synsätt är grunden för att folk skall acceptera en krigsförklaring. Och som vi vet av historien efter 2:a Världskriget har egentligen inga krig varit till gagn för de syften som politiker och militär lovat.

När det gäller Ryssland upprepas samma mantra om och om igen om ”Rysslands aggressioner” och förtigs hela bakgrunden till att de säkerhetspolitiska spänningarna ökat i Europa sedan sekelskiftet. Eftertanke och kunskap är ersatt av slagordspolitik och informationsförakt.

Slöseriombudsmannen skriver på sin Facebook-sida bl.a. följande:

När det svenska försvaret av Gotland lades ner med 2004 års försvarsbeslut såldes Visby Garnison till ett pris av 40 miljoner kronor. Vi gick in i den eviga fredens tidevarv och den så kallade strategiska blackouten, där det aldrig mer skulle bli krig i Europa och Sverige aldrig mer skulle behöva försvaras.

Som alltid förr räckte den strategiska blackouten bara några år innan stridsvagnar oinbjudna började korsa gränser i Europa igen och ett land annekterade ett annat lands territorium med Krimkrisen och sedan den ryska invasionen av sydöstra Ukraina.

Oinbjudna stridsvagnar? Är det måhända de påstådda stridsvagnarna som dåvarande utrikesminister Carl Bildt påstod i Expressen var ett bevis för en rysk invasion av Ukraina, illustrerade med suddiga satellitbilder som kunde föreställa vilken plats som helst, men som i Bildts ögon blev ”bevis” för en karavan av stridsvagnar på väg mot Kiev? Det verkar som att dessa kört vilse… De har fortfarande inte kommit fram. Eller är det de ryska stridsvagnarna som den ukrainska armén pulveriserade så att man inte kunde visa upp dem? (Från SvD!)

På tal om stridsvagnar säger Slöseriombudsmannen ingenting om att USA skeppat sådana till Tyskland och Polen, och även utfört övningar hundratalet meter från den rysk-litauiska gränsen.  Slöseriombudsmannen säger ingenting om all den personal och utrustning som USA låtit sända till Ukraina via bundsförvanten Saudiarabien (metoden är att USA utverkar lån till den ukrainska regeringen som sedan köper USA-tillverkade vapen av Saudiarabien; lån som de amerikanska skattebetalarna går i borgen för…).

Men snacka om rysk invasion, det kan Slöseriombudsmannen!

Jag är säker på att SO inte läser Skrivarens blogg, men jag skulle i annat fall rekommendera denne att läsa en bloggpost jag skrev tidigare i år [länk] där jag ger sådan bakgrundsfakta som ger vid hand att den ukrainska federationen kränkt Krims autonomitet, inte minst genom att man bestraffade Krim för att man haft en folkomröstning redan 1991 om självbestämmande och att Ukraina avsatte den provinspresident som väljarna utsett och mot befolkningens vilja upplät plats för en amerikansk militärbas på halvön. Att Ryssland redan hade en militärbas på Krim kallas för ”invasion” av såna som Slöseriombudsmannen.

Som jag sade så tänker jag inte gå i polemik mot Slöseriombudsmannens ambition att Sverige skall ha ett bra försvar, för jag instämmer. Dock kan vi – i  likhet med alla som har en åsikt – ha olika syn på vad ett ”bra” försvar innebär. Problemet är att varje russofobiskt debattinlägg om att ”ryssen kommer” är en partsinlaga för dem som vill att Sverige skall annekteras av krigsalliansen NATO och den globala enväldesregering som inte kan avsättas med folkmakt. Och när man studerar kommentarsfältet ser man mycket riktigt att förespråkarna för ett NATO-medlemskap dyker upp och ventilerar sin övertygelse.

sb slöseriombudsmannen nato-reklam

Denna typ av debattinlägg och motsvarande kommentarer är mer regel än undantag i Sverige. Det är som givet att Ryssland bara väntar på rätt ögonblick att invadera Sverige… Ingen rörelse av Rysslands försvarsmakt är för liten för att tolkas som förberedelse för invasion, och om det inte ägt rum någon övning så kan ”experter” hitta på.

Det som gör allt detta så tragiskt är att det finns inte en tillstymmelse till intellektuell analys kring påståendena om en förestående rysk invasion. Gör man ett försök att resonera om Rysslands/Putins motiv till invasion så kan man mötas av de mest galna repliker. En som jag råkat ut för är att Putin ligger bakom flyktingkrisen i EU för att försvaga vårt motstånd. Nog för att jag funnit en och annan konspirationsteori trovärdig, men definitivt inte denna. Inte minst med tanke på att Putin varnat för konsekvenserna av generös asylpolitik.

Just frågan om motiv bakom en eventuell rysk invasion är intressant. På topplistan finner vi att ”Putin vill ha världsherravälde” och att ”Putin har redan invaderat i Östeuropa”.

Att invadera länder är kostsamt. I dag beskrivs Ryssland som ett land som inte har större ekonomiska resurser än Nederländerna (tack vare ”framgångsrika handelssanktioner från EU” som kommenderats fram av USA:s regering). Från amerikanskt håll har man ömsom tvivlat på det ryska tillbakadragandet i Syrien efter insatserna i kampen mot Islamska Staten, samtidigt som samma prathuvuden säger att Ryssland backar därför att pengarna börjar ta slut, vilket är symptomatiskt för tonfallet i debatten där allt Ryssland gör kan tolkas negativt.

Dock finns det en liten sanningshalt i de föraktfulla orden från kritikerna. Vladimir Putin – som fick bifall av duman för sina insatser i Syrien, till skillnad från Barack Obama vars regering i hemlighet sponsrat terroristerna i flera års tid  – anser att en insats måste vara välavvägd och ha ett givet mål, och att det är en förutsättning att målet kan uppnås om man över huvud taget skall utföra operationen. Den ryska insatsen i Syrien mot IS är ett gott exempel på en intervention som är lyckad både militärt, politiskt och ekonomiskt. Detta skall ställas mot den amerikanska krigsmakten som tappar bort hundratals miljarder varje år i sin administration, och som aldrig lyckas fullborda och avsluta sina krig.

Skillnaden i styrka mellan USA och Ryssland är inte en fråga om militärmakt. Skillnaden är att Ryssland inte kan föra krig för att gynna sin egen valuta såsom USA gör. USA:s styrka är att regeringen inför varje invasion kan be Federal Reserve System att skapa dollar ur tomma luften för att fylla på krigsbudgeten. Ryssland har bara sin guldreserv och värdet i landets naturresurser. Därav kan Ryssland inte bedriva samma slags krigspolitik som USA. Redan där borde analysen vara så uppenbar att vidare funderingar kring en rysk invasion bör betraktas som överflödiga.

Ty vad skulle vara Putins motiv att angripa och invadera Sverige – ett land som är så dugligt på självförstörelse att det talas om ”vit flykt” till Östeuropa?

Ja, återigen är huvudargumentet att ”Putin är galen”. Och jag håller med. Endast en galning skulle vilja invadera Sverige. Endast en galning. Eller en miljon välfärdsflyktingar. Jag tror att det senare kommer inträffa innan det förstnämnda… Putin är nämligen inte galen.

Ryssland tjänar mer på fred än krig. Europa tjänar mer på fred än krig. Amerikanska oligarker tjänar mer på krig än fred. Och det är de amerikanska oligarkerna som styr världspolitiken.

Min gissning att det Ryssland vill ha av Sverige är det som man kan handla för. Export och import. Inte invasion. Just nu förhindras den fredliga handeln av USA som dikterar Europas handelspolitik med Ryssland. Detta är en skam, och som historiskt pålästa vet är också inskränkningar i handel just en av orsakerna till oroligheter eller krig. Därmed är den europeiska handelspolitiken destruktiv, och måste korrigeras. Tyvärr inser inte politikerna detta. Och inte heller får klokheten hjälp av medierna. Och än mindre av Slöseriombudsmannen.

Varför är det så gott om korkade människor?

Jag vill avsluta med en reflektion från tidningen Salon som i januari 2014 – alltså två år sedan – publicerade en opinionsmätning där folk från 68 olika länder runt om i världen fick via Gallup ange vilka länder som de uppfattade utgjorde det största hotet mot världsfreden. På första plats kom USA! 25% av länderna betraktade nämligen fredspristagaren Barack Obamas land som skapare av krig och elände. På andra plats kom islamistrepubliken Pakistan med 8%. På tredje plats kom kommunistiska Kina med 6%. Listan på övriga länder som potentiellt kan störa världen i brand var Afghanistan, Iran, Israel och Nordkorea i nämnd ordning).

I övrigt avslutar jag denna blogpost med det faktiska konstaterandet att det största oppositionspartiet i Ryssland är kommunistpartiet. Måhända skall vi beväpna Gotland för framtida kriser med svensk försvarsmakt, men i dagsläget är det ironiskt nog Vladimir Putin som är den största garanten för svensk fred. Låt oss göra det bästa av detta istället för att bli allierad med det land som världen fruktar mest – det av oligarker och neo-konservativa fördärvade USA.

Detta trodde jag inte för tio år sedan att jag skulle säga. Ack ja.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Krig & fred. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Slöseriombudsmannens tur att köra NATO-propaganda

  1. Benny skriver:

    Det ser inte bra ut i Tyskland! Landet befinner sig på till krig mellan infödda tyskar och islamister. Muslimerna har bidat sin tid och väntat tills de är tillräckligt många och nu verkar det som de ska göra slag i saken…sharialagar och spritförbud står på programmet i många områden. Nu vet vi vad som väntar i Sverige…Ditt inlägg Peter borde användas som ett skolexempel på att förnuft och återhållsamhet borde känneteckna debatten i stället för vanvettet som härskar i maktens korridorer.

  2. Sofia skriver:

    Jag har också en helt annan syn på världen jämfört med för 10 år sedan.
    Vi är nog långt ifrån ensamma om det!

  3. MartinA skriver:

    Jag läste inte hela den här artikeln. Men jag har läst alldeles för mycket av nuvarande slöseriombudsman, Lars Wilderäng. Han är en opportunistisk PK-dåre med någon sorts bokstavsdiagnos. Särskilt regimtrogen är han vad gäller NATO och rysshat. Under kriget i Ukraina brukade han publicera Kiev-regimens grövsta propaganda texter helt okritiskt.

  4. Sofia skriver:

    SLÖSERIOMBUDSMANNEN I FULL GALOPP

  5. Sofia skriver:

    För min del säger dessa ansiktsuttryck en hel del om läget…

  6. Läsare skriver:

    När agendajudarna startar krig börjar de ALLTID med ekonomisk bojkott. Här får juden Jacob Schiff Amerika att förklara tsar-Ryssland krig. Året är 1911. Alltså nästan på dagen ett århundrade sedan.
    ______________

    Although William Taft had issued a presidential campaign promise of abrogation, he refused to honor his pledge once elected. During a February 1911 White House luncheon for Committee leaders, when Taft rendered his final refusal to abrogate, Schiff warned, “We
    had hoped you would see that justice be done us. You have decided otherwise. We shall now go to the American people.”

    Schiff then stalked from the room, refusing to even shake the president’s hand. On the way out, Schiff whispered to fellow Committee leaders,
    “This means war!”(47)

    Calling upon all friends and resources, the Committee began a widespread public appeal to have Congress force the president to end commercial relations with Russia. Within weeks, House and Senate abrogation resolutions-each personally approved by the Committee-were prepared.

    On December 13, 1911, after the House voted 300 to 1 to abrogate, Taft capitulated, and two days later issued instructions to terminate the treaty. (48)

    https://jewise.wordpress.com/edwin-black/

    Ekonomiska sanktioner är bojkott, dvs en krigsförklaring.

  7. pllay skriver:

    Finns inte en rad i din bloggpost jag inte håller med om!
    Hur i hela glödheta helvete kan vi ha fått en så moraliskt rutten och intellektuellt mindervärdig samhällselit i maktställning?
    Vad gjorde vi fel? När gick det snett?
    Och framförallt, hur blir vi av med eländet? Vad ersätter vi dårarna med?
    Finns det över huvud taget demokratiskt sinnade förnuftiga människor kvar i landet?

    • Björngunnar skriver:

      Svaret på frågan när gick det snett!
      Efter Gustav Wasa…
      Frimuraren August Palm och socialdemokraterna/fackföreningarna, när dessa gör entre’ så befinner sig moder Svea redan framme vid slakthuset.
      Trots alla försäkringar om att allt skall bli så bra i socialistriket sprattlar Svea lite lamt ibland, är grodan genomkokt?

  8. Sofia skriver:

    LIBERALERNA är populära! (liebe = kärlek på tyska)
    (Det finns säkert mycket mer att göra på detta tema)

    http://www.sydsvenskan.se/skane/hanad-logga-finns-nu-som-riktig-dildo/

  9. anders skriver:

    Carl Norberg snuddar vid ämnet ibland och väver in ekonomi, politik, filosofi och annat.
    https://carlnorberg.wordpress.com/

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s