Procent eller principer?

Bästa läsare!

Först något på det personliga planet: Jag är mer eller mindre utbränd. Dessutom har jag råkat ut för hot som jag tyvärr måste ta på allvar, och det påverkar Skrivarens Blogg i synnerhet.

Sedan är det väldigt frustrerande att vår värld och dess styrande – i synnerhet svenska politiker i dessa NATO-värvningstider – beter sig som en fluga som cirklar runt  flugpappret. Det är som om de önskar sätta sig och medborgarna i klistret till varje pris. Varje dag borde jag skriva minst tio bloggposter för att få ur mig mitt raseri!

Icke förty kastar jag ut en konstruktiv iakttagelse om att världen skulle bli bättre om den präglades mer av principer än av procentenheter. Och tyvärr blir detta en upprepning av vad jag redan sagt på denna blogg under åren, ehuru jag tillgriper exempel som får betraktas som repriser av mina favoriter… Nåväl, till saken!

Den politiska lösningen är oftast beskriven i procent.

Staten tar sig rätten att av din inkomst ta si och så många procent för dess egna nöjen och nödvändigheter. Om jag – moi, Peter Harold – tar 20%, eller bara 5% av dina pengar, då kallas det för stöld. När staten tar 50% av dina pengar, då kallas det för skatt. Och staten ger sig själv rätt att bestämma hur många procent den får stjäla av pengarna, kanske till och med mer än 50%, men ibland mindre, vilket applåderas.  Staten hedrar sålunda inte principen om äganderätt, d.v.s. att det du skapar skall du ensam rå över. Alltså, politiken präglas av procent istället för princip.

Staten – men inte bara den – reagerar över hur många människor som dör av narkotika. Oftast vill staten att narkotika skall vara förbjudet – utom den narkotika som staten säljer och som kallas för medicin – och att nolltolerans (0%) mot knark skall råda. Andra anser att statens förbud mot all narkotika är dumt, därför att si och så många procent dör i onödan. Men varken staten eller dessa debattörer reflekterar över principen att varje individ måste ha rätten till sin egen kropp och sitt eget liv, oavsett om denne bara kommer äta hälsokost eller väljer att knarka. Alltså, politiken präglas av procent istället för princip.

Staten – men inte bara den – regerar respektive reagerar på hur stor andel av befolkningen som har utomnordisk härkomst. Eller för att uttrycka det mer påtagligt: staten har bestämt att Sverige skall ta emot ett högt antal människor av annan kultur och religion, medan vissa säger att vi skall ha ännu fler, eller lite färre eller mycket färre, eller kanske inga alls. Men sällan och aldrig diskuteras principen om äganderätt kopplat till invandring; den migrant som köper sig ett hus och skaffar sig arbete eller startar en rörelse har rätt att flytta hit enligt denna princip. Detta är en himmelsvidd skillnad mot den procentdrivna staten som enligt sitt ideal skall omfördela dina och andras resurser till främmande människor, vare sig du vill eller inte. Alltså, politiken präglas av procent istället för princip.

Staten vill – genom sitt ombud Riksbanken – att den svenska kronans värde skall urholkas med 2% per år. Beroende på vilka instrument staten använder fungerar inflation som en osynlig extra beskattning, i synnerhet om staten driver upp denna genom att förse sig själv med ökad penningmängd, men också genom att driva upp värdet på kapital. d.v.s. artificiell värdestegring. Vi ser detta t.ex. på bostadsmarknaden, och de rusande bostadspriserna blir en extra inkomst till staten genom reavinstbeskattning eftersom det hittills varit nästan omöjligt att sälja sin bostad för mindre än vad man köpte den (med några tragiska undantag). Staten vill ha en andel uttryckt i procent, och manipulerar marknaden med olika politiska styrmedel för att uppnå detta. Staten skapar dessutom bostadskris genom att reglera byggandet och förhindra att folk bygger som de själva vill på sin egen egendom (vilket de borde ha fått enligt principen om äganderätten). Alltså, politiken präglas av procent istället för princip.

Jag kan trötta ut er och mig själv med fler exempel.

Den politiska viljan och den politiska makten handlar sålunda om att styra procentsatser för att uppnå det beteende hos medborgarna som politikerna önskar. Politik är som ett gigantiskt mixerbord. Dessvärre ett mixerbord bemannat av tondöva individer utan känsla för rytm. D.v.s. politiker. Dessa är de främsta fienden till lättbegripliga principer om äganderätt och rätten till sitt eget liv och sin egendom. Om folk förstår principer, då kommer de inse att politikerna är inte bara överflödiga, utan också farliga.

R3volutionen kan börja.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Procent eller principer?

  1. MartinA skriver:

    Det mest otroliga är egentligen att det har normaliserats att politikerna skall manipulera medborgarnas liv. Det är befängt! Vilka tror de att de är egentligen!

    • Peter Harold skriver:

      De tror att de är politiker.😉

      • Anna skriver:

        Frågan är egentligen vad de INTE tror att de är… Politiker är ju ett finare folkslag. ”Tjänstemän” rent av… Usch, så jag avskyr att staten bestämt att dessa ska uppbära högre skyddsvärde än såna som du och jag… En riktig stat ska bestämma precis tvärtom- att de som är avlönade av staten för att tjäna medborgarna- borde kunna stå ut med spott och spe om de inte gör ett bra jobb!

  2. Sofia skriver:

    Du har råkat ut för hot!
    Eftersom det inte preciseras, får läsarna använda sin fantasi.

    • Sofia skriver:

      Det var en gång en kultiverad herre som hade som vana att ta sig en promenad för att vederkvicka sin själ. Ofta ledde hans promenad genom en björkskog.

    • Sofia skriver:

      En dag fick han syn på en björk som var annorlunda än de andra – han gick fram till den och såg att den var Naturens Gudinna! Därefter gick han dagligen fram till henne och lättade sitt hjärta: allt som tryckte ned honom berättade han. För varje dag som gick mådde mannen allt bättre, blev gladare och gladare. Så småningom visslade eller sjöng han på sina promenader…

    • Peter Harold skriver:

      Åh, jag ville inte att hoten skulle stjäla uppmärksamhet från huvudämnet…😉 Jag kan i korthet säga att hotet är kopplat till det som framfördes via kommentarsfältet på ”Läsarnas Blogg” för många år sedan, men att kretsen kring dessa personer nu har uppmärksammats av SÄPO. På förekommen anledning. Samtidigt som SÄPO inte är så förtjusta i den typ av skriver som jag leverererat på denna blogg om att rädda landet med en ny konstitution i händelse av en revolution. Jag är måste använda mitt omdöme. Men jag kommer i första hand att avpolletteras för vad folk skrivit i kommentarsfältet på Skrivarens Blogg. Så det är både terrorister och politiska statsagenter som ogillar mig. Äsch, man kan inte vara kompis med alla…😉 (Fast det tar onekligen på psyket att befinna sig i denna position)

  3. Björngunnar skriver:

    Gör någonting Gubbar!

  4. Anna skriver:

    Det här med att hota någon och om det anses vara brottsligt eller ej, är ett märkligt begrepp. Om jag inte får upprättelse i hovrätten är mitt resterande liv förstört då jag skickat mail till myndighet såsom starkt beroende av denna maktmissbrukare. Medans min kompis som jobbar som revisor på ett litet företag i Bromma, som blev påringd inte mindre än 31 ggr efter en tydligen urspårad personalfest. Han sa att han hade för avsikt att döda hela hennes familj (2 barn och man) och varför han blivit irriterad på henne är tydligen för att hon påpekat på personalmöten att han ( ung kille som tydligen är effektiv i jobbet men också helt socialt inkompetent då han struntar i alla andra på jobbet- låter sin disk stå kvar, äter andras mat osv) tar hennes jobb i ett halvår åt gången. Killen drar nämligen till varmare breddgrader under vinterhalvåret och jobbar därför järnet och gärna med övertid. Vilket han tydligen fått med råge. Hon vill inte polisanmäla eftersom hon vet vad det leder till ( efter att hon sett hur jag har det) men tänkte att det viktiga är att hon blir uppbackad moraliskt av sina kollegor. Och vill ju inte heller bli av med sitt jobb. (?) Chefen samt kollegor menar att killen ju är ursäktad pga att han agerat i fyllan och villan…

    Ja. Hur tänker gemene man- egentligen?

    Jag undrar inte- egentligen- käre Peter harold, över vem som hotar dig. Jag vet ju vilka som hotar dig. Och varför.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s