Språkvård under feminismepoken: ” – Är det en pojke eller en flicka?”

Bästa läsare!

Jag har tidigare recenserat en teaterpjäs framförd av ungdomar i Bagarmossen, där jag konstaterade att kultur tydligen alltid skall ha något drag av rödfärg, annars medges ingen föreställning eller företräde.

Något av det rödaste idag – där svensk socialdemokrati förbleknat i sin roll som passiv mentalvårdare av miljöpartistiska psykpatienter – är feminism, och nog såg man inslag av det i nämnda teaterpjäs, inte minst i form av yttringarna att tjejer är förtryckta och utnyttjas av killar, samtidigt som tjejerna är stolta slampor. Hm.

Det sägs att det är förvirrande att vara ung idag. Det kan nog stämma. Frågan är om någon vågar säga att det kan delvis bero på att ungdomar saknar förmågan till självrannsakan? Självrannsakan är inte detsamma som att skuldbelägga sin egen person, utan handlar om att vara sann mot sig själv. Istället för självrannsakan tycks stödet till ungdomar handla om att intala dem om att de är förtryckta, och att deras värld kommer bli så mycket bättre om de tar alla kulturmarxistiska läror som oomkullrunkeliga naturlagar och bekämpar alla som inte tycker som dem.

Nu skall jag portionera ut del två av mina observationer från det festliga besöket i Bagarmossen häromveckan, denna avlägsna knegarkoloni som nås per tunnelbana 17 från stadsdelen Suburbium Australe (som annars skall betraktas som kulturmarxismens egentliga högsäte).

Ty jag ger mig katten på att jag hörde en feminist svara på en till synes oskyldig fråga. En äldre dam frågade en yngre dam om könet på den sistnämndas avkomma: ” – Är det en pojke eller en flicka?”. Jag är själv förälder, och jag har vid några tillfällen fått just denna fråga.

I sammanhanget skall jag inflika att hundtricket i alla ära – för dem som vill ragga tjejer – men en lurvig Bishon Frisé, eller kanske till och med en dräktklädd Chihuahua, klås alltid av en unge i åldern 0-5 månader. Sorry, jyckar. Kommer man som ensam pappa och stoppar till utanför Pressbyrån med barnvagnen och obajsad unge flockas brudar från tonår och uppåt som flugor kring en hästsk… jag menar, sockerbit. Jag har dock aldrig provat min hypotetiska raggningsreplik när tjejerna sa att min lilla dotter var söt: ” – Visst är hon. Vill du att jag skall göra en likadan med dig?”. Eftersom konceptet är oprövat ger jag inga rekommendationer.

Nåväl, här bevittnade jag i Bagarmossen replikskiftet – högst ofrivilligt medan jag studerade en afrikansk mask som jag tänkte länge över innan jag köpte – mellan den äldre damen och den drygt medelålders kvinna som tydligen avlat ett barn under året. Den yngre damen såg lite grann ut som om hon var en uppsägningshotad medarbetare på DN eller SVT (var det inte hos någon av dessa som det var lite si och så med anställningstryggheten under föräldraledighet, eller var det Aftonbladet?). Hon var definitivt av den typen som anser att sanningen utgår enkom från hennes upplevelse (och eftersom hon inte kan känna andras upplevelser, eller ens vill ta till sig dessa, så finns det bara en enda sanning, hennes, och den skall alla andra anpassa sig efter).

” – Det är ett kvinnobarn”, blev det omedelbara svaret på den äldre damens fråga (ty även om jag gjort en del utvikningar här i texten så följde faktiskt svaret direkt efter frågan, både i min verklighet och i den verklighet som modern till ”kvinnobarnet” upplevde).

Jag höll på att tappa den stiliserade och ostiliga negermasken på mattan vid loppisståndet och utbrista i ett ” – WTF?!!”. Men eftersom min käresta avskyr ordet och jag själv är restriktiv med att använda det så kvävde jag min upprördhet. Men vem i helvete kallar sin nyfödda dotter för ett ”kvinnobarn”, om det inte är en röddryg feminist som sannolikt har idolfoto på Gudryn Schyman i samtliga rum i lägenheten, tillsammans med någon affisch för Turteaterns ”SCUM-manifestet” i Kärrtorp…?!!

Finns det en egenskap hos bäbisar så är det den totala avsaknaden av manlighet och kvinnlighet (med ett enda beryktat undantag, se bild). Det är därför som folk – från unga flickor till gamla tanter – frågar om barnet är en pojke eller flicka. Och i dessa tider då progressiva mammor klär pojkar i rosa kläder så… nej, jag skall inte gå in på det nu.

Bonusinformation: Min morsa klädde min lillebror i ”flickkläder”. Inte för att hon var progressiv, utan därför att mellansystern inte slitit ut babykläderna, och vi hade det ganska knapert rent ekonomiskt. Så kan det också gå till. han har blivit sambo nyligen. Med en vuxenkvinna…!

Efter en liten stund slutade blodrusningen att ringa i mina öron, och jag började komma till sans efter den den obehagliga feministchocken. Ja, jag var strax i så mycket sans att jag beklagade att jag försuttit tillfället att kasta mig in i samtalet med ett: ” – Aha, du menar en fi*tunge!” till den nyblivna modern. Men det var kanske tur att jag höll mig, för den äldre damen hade kanske inte förstått mitt anti-feministiska budskap, och sannolikt bistått som vittne i rätten ifall den föräldralediga ”DN-kvinnan” valt att polisanmäla mig för ofredande. Sexuellt ofredande eftersom jag använde våtmarksordet som börjar på bokstaven F.

Så, nu lämnar jag Bagarmossen för den här gången.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

31 kommentarer till Språkvård under feminismepoken: ” – Är det en pojke eller en flicka?”

  1. Anna skriver:

    Haha! Jag är inte så säker på om jag kunnat hålla mig från att kommentera… Tur för dig att du kunde det! Det hoppar en del grodor från min mun lite hipp som happ men som tur är pratar jag så snabbt att de jag brukar härma inte hinner snappa upp ngt… ”Mansvalp” är ett kul ord annars. Var det inte Bagheera i Djungelboken som kallade Mowgli för det? Eller var det ” människovalp”?

  2. Sofia skriver:

    MOTELD mot det nedbrytande tramset som våra ungdomar marineras i:

    http://pbs.twimg.com/media/CjSh5JFW0AAlKrZ.jpg:large

  3. Sofia skriver:

    Har alla blivit galna?

  4. Anna skriver:

    Pappa + bebis= Halledudandes sicken härlig syn och vilken sööööt pappa som tar haaaaand om sitt söööööta baaaarn, MEN så härligt! Jag kan hjälpa till att slänga bajsblöjan- inget problem!

    Mamma + bebis= GUD, så tjatigt! Man blir så trött på att se dessa morsor med sina skrikande ungar… Har den ens någon farsa? Jag tänker då rakt INTE hjälpa till att hitta nån papperskorg åt det DÄR- det kan du glömma!

    Varför är det så gulligt med karlar med hundar och barn? Fråga Hundstallet vad som brukar hända med alla dessa pitbulls som de häftiga killarna skaffar. De svarar dig att exet får ta hand om de efter att de balla killarna tröttnar efter att relationen tar slut. Då var det ju liksom så mycket jobbigare… Och barnen- de får ju hänga med på en bild eller 2 ute på stan. Vid behov. Deras behov alltså. Inte barnens.

    Det som är bra med hundtricket är att hundar går att adoptera. Man undrar verkligen varför tjejers och kvinnors hjärnor är så pyttesmå eller något (?) som verkligen VILL med 200 % bli lurade?

    Det är något helt fundamentalt fel med kvinnors hjärnor. Eller så är det bara ett tecken på att vi blir alltför uttråkade av tristessen det innebär att vi hela tiden lyckas lura männen- så pass uttråkade till den grad att vi skapar behov där de inte behövts finnas annars. Om bara mannen hade vågat vara man / sig själv?

    • Anna skriver:

      …Och efter att exet även tröttnat tar mamman hand om hunden. Och efter att hon tröttnat/ inte kan- hamnar jycken på Hundstallet.

      • Läsare skriver:

        Många söndertattoerade Wt har pitbull.

        • Läsare skriver:

          Och knarkare.

          • Anna skriver:

            Och muskelbyggande idiotkillar i allmänhet samt favvishunden hos machoblattarna. En del säger att pitbulls är så fina hundar bara de hade hamnat hos någon normalt funtad familj eller person. Det är de säkert. Men jag har än i dag inte sett en enda normal familj med pitbull, eller hos en riktig hundmänniska. Tycker synd om den rasen av hundar.

  5. Sofia skriver:

    RISTO! Har du någon förklaring till varför finnarna är så enormt förtjusta i METALMUSIK?

  6. Anna skriver:

    En svindlande tanke, bara: Den där donatorn Anders- tänk om han visat sig heta Breivik i efternamn…?

    Jag vet inte hur de tänker de som väljer att fertilisera sig på konstgjort sätt. Men jag har ju funderat på det där innan jag själv blev förälder. Den starkaste negativa faktorn var just tanken på att det måste ju vara rätt narcissistiska män som säljer sin sperma…

    Nu är ju inte idioten jag blev på smällen med ett dugg bättre eller kanske sämre , men åtminstone har vi ju delat passion för varandra någon gång…

    Människor är konstiga. Vilka djur har någonsin parat sig på det här viset, via en myndighet? Hur skulle en myndighet kunna styra över hur barnen som avlas på laboratoriet- parar sig med varandra eller träffat på varandra?

    Blä. Tänk dig att bli kär och kn…a som Duracellkaniner. Och sen får reda på vad man har som gemensam nämnare… Samma pappa!👀

  7. Bäste musikant!

    Såg inte förrän ikväll att du hade en musikblogg också. Fast den verkar inte ha blivit uppdaterad på ett par år. Här två album med den amerikanska gruppen Ambrosia. Från 1975 och 76. Kanske hörs det att en viss person är involverad i produktionen?


  8. Läsare skriver:

    Test kommentar

    • Anna skriver:

      Jobbar du på fritidsgård, Sofia? Asgarv! Bästa enkätsvaret jag sett hittills!

      • Sofia skriver:

        Alla kan känna igen sin egen ungdomstid i denna humor!
        Jag skrattade för det var så typiskt –
        om det stod ”Låt stå!” på svarta tavlan –
        var det ibland någon som ändrade det till K** stå*d –
        läraren märkte inget men klassen fnissade…

      • Anna skriver:

        Hehe. Jag har faktiskt inget minne av att någon i klassen kluddat synonymerna till penis eller slida. Men klippet där vi tonårsbebisar fnittrar ihop under berusning av ett och annat slag (mest olagliga såna) minns jag mycket väl… Tänk så roligt man kan ha när man finner någon slags gemensam mämnare. Det är när jag minns sånt här som jag blir avundsjuk på knarkare. Men det går över rätt snart…

  9. Sofia skriver:

    Den här humorn passade bra ihop med din artikel, eller hur Peter?

  10. Ping: Språkvård under feminismepoken: ” – Är det en pojke eller en flicka?” | Arab Nyheter

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s