Israeliseringen av Palestina en svårare uppgift än arabiseringen av Sverige?

Bästa läsare!

Jag led av sömnbesvär i natt efter en flera timmar lång session där jag skrev en inlaga i ett engelskspråkigt musikforum (återpublicerat på min musikblogg). P.g.a. hälsan har jag slappat i några dagar, vilket innebär att kroppen inte fått göra vad den är tänkt att göra, nämligen bränna överskottsenergi. Så vid fyratiden var jag klarvaken och sträckte mig efter en bunt utskrifter på nattduksbordet.

Bland dessa fann jag ett utdrag från en text av sionisten Vladimir Ze’ev Jabotinsky (1880-1940). Han var en av grundarna av den judiska legionen i den brittiska armén under första världskriget, och kom senare att etablera flera militanta judiska organisationer i Palestina. En av dessa kom att spela en blodig roll under Jerusalem-upploppen 1920, och Ze’ev var personligt ansvarig.

I artikeln ”The Iron Wall” tog Jabotinsky upp hur Israel skall bildas ur Palestina genom att israeliterna (judarna) skall kolonisera det förlovade landet. Men han säger att detta inte kan ske utan problem eftersom de som redan lever och bor i Palestina (araberna) kommer att helt naturligt bjuda på motstånd.

Han skriver bl.a. att:

First of all, I consider it utterly impossible to eject the Arabs from Palestine. There will always be two nations in Palestine – which is good enough for me, provided the Jews become the majority.

Detta låter som ett av dagens försök att skapa en tvåstatslösning mellan Israel och Palestina, bortsett från det faktum att Palestina var arabiskt vid denna tid, och befolkat med en judisk minoritet (som faktiskt kunnat leva i samexistens med araberna ända tills sionisterna började agera). Men icke förty identifierar Jabotinsky araberna som ett problem, och att dessa måste kuvas:

But it is quite another question whether it is always possible to realise a peaceful aim by peaceful means. For the answer to this question does not depend on our attitude to the Arabs, but entirely on the attitude of the Arabs  to us and to Zionism.

[…] There can be no voluntary agreement between ourselves and the Palestine Arabs.  Not now, nor in the prospective future.  […] [Except] those who were born blind, they realised long ago that it is utterly impossible to obtain the voluntary consent of the Palestine Arabs for converting ”Palestine” from an Arab country into a country with a Jewish majority.

Det kan nog tyckas ganska självklart att araberna inte skulle hälsa judarna med denna uttryckliga agenda välkomna med öppna armar ifall den sistnämnda gruppen avsåg att med sin framtida majoritet bli det dominerande folkslaget i landet, även om vi inte alls skall läsa in demokratiaspekter i storleksförhållandena mellan länderna eftersom denna del av världen inte hade samma utvecklade demokratisyn som t.ex. i Västeuropa då som nu.

Även om vi kan tycka att det är oerhört osympatiskt tänkt av Jabotinsky att judarna skall kolonisera Palestina för att skapa sitt Israel på arabernas bekostnad – vilket också var en stark kritik även från ickesionistiska judar – så kommer vi inte ifrån att han gör korrekta iakttagelser om att en inkräktande makt kommer att stöta på patrull, varhelst de än vill erövra och bilda en koloni:

The native populations, civilised or uncivilised, have always stubbornly resisted the colonists, irrespective of whether they were civilised or savage.

And it made no difference whatever whether the colonists behaved decently or not. The companions  of  Cortez and Pizzaro or ( as some people will remind us ) our own ancestors under Joshua Ben Nun, behaved like brigands; but the Pilgrim Fathers, the first real pioneers of North America, were people of the highest morality, who did not want to do harm to anyone, least of all to the Red Indians, and they honestly believed that there was room enough in the prairies both for the Paleface and the Redskin. Yet the native population fought with the same ferocity against the good colonists as against the bad.

 Every native population, civilised or not, regards its lands as its national home, of which it is the sole master, and it wants to retain that mastery always; it will refuse to admit not only new masters but, even new partners or collaborators.

Fast medan jag läste detta slog det mig att det finns undantag som bekräftar denna naturliga och självklara regel till motstånd: Sverige. Varför?

Ett svar står nog att finna i att vi identifierar t.ex. den muslimska invandringen till vårt land som en minoritetsangelägenhet. Och i Sverige har staten bestämt att utvalda minoriteter skall omhuldas och skyddas.

Vi ser inte den muslimska invandringen heller som en bokstavlig kolonisering (i ett statligt perspektiv), eftersom vår uppfattning om kolonier är att dessa utgörs av en hel nation som underkastar sig en annan, och blir dess tjänare (eller som det också kan formuleras, man ställer sig under en annan stats ”beskydd”).

Det är än så länge blott enskilda medborgare som identifierar enklaviseringen i de svenska förorterna som ett tecken på en främmande kultur och folkslags kolonisering av värdlandet. Eftersom vi avgränsar oss till att betrakta utvecklingen efter gamla begrepp missar vi att i samhällsdebatten diskutera vad som utvecklar sig i mellanfasen mellan ghettofierade förorter till ett totalt paradigmskifte i form av ett arabiserat svenskt samhälle.

Precis som Storbritannien en gång i tiden verkade för att å sionisternas vägnar skapa en israelisk stat i arabernas Palestina tycks EU verka för att skapa en mångkulturell stat i svenskarnas och nordbornas  Sverige. Även om vi i humanismens namn betraktar oss alla som unika individer – i det att alla människor blöder rött blod när vi såras vare sig vi är vita, svarta, bruna eller gula – så kommer vi inte ifrån att våra kulturella åtskillnader har varit grunden för att vi rest gränser mellan oss och omvärlden.

Gränserna har haft en dubbel betydelse; dels har den avgränsat det område som staten rår över, och dels har gränsen funnits för att skydda folket. Idag lämnar staten gränsen öppen med syfte att decimera sin egen befolknings rådande över det egna landet. Lösningen är inte att stänga gränserna för alla, utan istället måste vi beröva staten dess makt att skada sitt eget folk. Och detta innan svenskarna måste föra krig mot de främmande elementen på samma sätt som araberna och judarna för sitt krig mot varandra i Mellersta östern.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Israeliseringen av Palestina en svårare uppgift än arabiseringen av Sverige?

  1. Björngunnar skriver:

    och en fråga, finns det exempel på något liknande, kanske usa där ingen frågade indianerna .
    Vi är alltså sedda som infödingar som om de motsätter sig ockupation skall avlivas?

    • Så om dom skickar filtar, avböj erbjudandet vänligt men bestämt. Eller om du har möjlighet, blås bort fienden!

    • Peter Harold skriver:

      Vi får se på vilket sätt man skall bli avlivad. Som det är nu har man i alla fall börjat lite försiktigt med att sänka kvaliteten på vården för skattebetalarna. Det skall nog kunna leda till ett eller annat förtida dödsfall.

      • Björngunnar skriver:

        Fast!
        Det händer tydligen att man tar bort medicineringen på hopplösta fall eftersom de ändå snart skall dö och då har de djävlarna fräckheten att istället friskna till och där försvann en hel del stålar som kunnat komma att gagna läkemedelsindustrin.
        Men det är ju en annan historia.
        Den som lever får väl se vad som flyter i våra vener så småningom men ättestupa, även om de lär var en myt, är väl bättre än transfereringobjekt?

        • Peter Harold skriver:

          Det är precis det där jag också föreställer mig om mediciner. Folk vårdas till döds. Inte för inte som mediciner en gång i tiden kallades för just ”droger”.

          • Anna skriver:

            Ja, men ännu värre är det väl när hjärnan slocknat för länge sedan och kroppen är oförskämt frisk och lever till efter 100 år? Man kan faktiskt ställa sig frågan hur det kommer sig att alltfler drabbas av demenssjukdomar i allt yngre åldrar. Jag tror att kunskapen om kost och motion har ökat, medans man ignorerar påverkan om magnetfält runtomkring oss eller tom inuti oss. I kombination med att de med begynnande sjuka omges av en föränderlig miljö med inslag av alltför många orosmoment som att allt färre människor ser varann i ögonen och hälsar. Det är förmodligen den största ohälsofaktorn i modern tid.

            Man kan bli sjuk för mindre.

            • Peter Harold skriver:

              Jag tror att du har mycket rätt i det du säger, även om allt inte är bevisbart, och givetvis varierar från individ till individ. Jag känner mig orolig över demens, för jag märkte hur min mentala förmåga försämrades radikalt när jag gick in i väggen omkring 2001.

          • Anna skriver:

            Hehe. Jag tror att de enda svenskar som kommer förbli mentalt friska, är de som röker på regelbundet. De är de enda som lyckas leva i en `”ignorance is bliss-bubbla”.

  2. Sofia skriver:

    Vi som har ett så uuutmääärkt FÖRSVAR! 🙂

    • Peter Harold skriver:

      He he, jag var faktiskt på Halle- och Hunneberg nyligen. Bäst att passa på innan kungen skjuter en. Men den enda älg jag såg fanns i restaurang… hm, hette den Bergården? Serverades med hemslagen majonäs.

  3. Stig Olsson skriver:

    Sverige kan omöjligt bli en mångkulturell stat pga att muslimer, inom en snar framtid, kommer att vara i majoritet och i förlängningen av detta faktum också, i islams heliga namn, slå ihjäl alla svenskar och bli ett hundraprocentigt muslimskt rike.
    Ett rike, en stat, i vilket blott araber bor…

    • Peter Harold skriver:

      Jag kan nog lugna dig på den punkten, Stig. I islams heliga namn – såsom det ser ut att utveckla sig med whabisternas framsteg – så kommer en icke försumlig andel av den etniska ursprungsbefolkningen att skonas eftersom de skall bli slavar.

  4. Stig Olsson skriver:

    Glömde lägga till denna video, vilken jag tycker är väldigt talande…

  5. Nu finns bara Ahmed och Mustaffa kvar. Mohamed dog i Nice.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s