Vad i helvete har hänt med Sveriges Radio P2?

Bästa läsare!

Jag har tidigare påstått att den enda radiokanal jag kan lyssna på numera är Sveriges Radio P2 utan att bli förbannad. Det är bara där det spelas klassisk eller seriös musik, med vissa udda inslag av elektronika. P2 har haft en pålitlig kvalitet.

Nu under sistlidna helg tvangs jag ratta bort P2. Eller snarare, jag tvangs stänga av radion. På väg mot Falkenberg började jag tro att något hade blivit fel på min bilradio. Hur jag än justerade in P2:s frekvens i kanalväljaren så hördes två fnittriga flickor som babblade mer eller mindre nonsens.

Den ena flickan pratade om att när hon gick i trean hörde hon en låt med en tjej som spelade saxofon på låten ”Lily was here”. Jag utbrast i ett: ” – Candy Dulfer!!!” som om jag variot med i en frågetävling.

Men tjejerna i radion babblade istället om det konstiga med att man kan göra musik utan sångtexter. Speciellt den ena flickan tyckte att det var konstigt, och tyckte till och med att det var lite märkligt att den andra lyssnade på sån musik. Och jag satt i bilen och ropade:
” – Candy Dulfer. Från Holland. På ett soundtrack som Eurythmics-medlemmen Dave Stewart spelat in. Han har bara en lungaHon har spelat med Pink Floyd på Knebworth 1990…”. Det bara rann en massa information från min mun ut i den tomma bilkupén, medan nonsenspratet bara fortsatte ur bilradions högtalarna. Och då har jag ändå aldrig diggat Eurythmics.

Till slut spelades låten, och den första tjejen sa namnet på den kvinnliga saxofonisten – till slut!!! – men inget om låtens upphovsman. Den andra tjejen, ba’ liksom’: ” – Har aldrig hört talas om henne…”.

” – Gahhhhhhhh!” stönade jag så ljudligt att korna längs vägen tittade upp från sitt bete.

Ok, det finns massor av musik och kompositörer jag aldrig hört talas om (en ömsesidig okunskap, misstänker jag). Och tjejerna som pratade i radion är kanske duktiga med andra saker som de sysslar med till vardags. (Den ena spelar hyfsat bra jazzpiano vet jag). Men snälla, kan inte man sätta folk att sitta och snacka i P3 istället? Billiga musikpratradioprogram är A och O i P3.

Jag tryckte på ”CD” och lyssnade på David Gilmours senaste soloalbum. Jag gillar den bättre och bättre efter varje genomspelning.

Nå, det skall erkännas att det som kortat ner min stubin var nog ett annat P2-program där man fokuserade sig på musik av migranter. Varför? Hm, jag behöver väl knappast utveckla min teori. Det statskontrollerade radiobolaget lägger in sina värderingar här och var, och P2 skall väl inte förväntas vara en karantänzon som står fri från multikulturella hyllningar. Om en musiker från ett land skriver bra musik i ett annat land måste det betyda att all migration är bra, så tyst med er alla rasister som inte vill att ert fosterland inte skall arabiseras…! Er tid rinner ut! Suck!

Jodå, jag är i allra högsta grad medveten om att musiker och konstnärer farit jorden runt och förkovrat sig och skapat mästerverk. Notera att dessa inte var samhället till last, och att deras största förbrytelser var att bli syfilida alkoholister innan gallerierna kunde börja tjäna storkovan på deras tavlor.

Programmet ifråga var ”Rendevouz” med Kristjan Saag. Presentationen lyder: ”Belgaren Jacques Brel gjorde karriär i Frankrike, amerikanen Eric Bibb i Stockholm, ungersk-ryske Dajos Béla i Berlin. Musikhistorien är full av företagsamma immigranter. Vi möter ett dussintal till.” Det vi ser prov på här är helt enkelt vad jag skulle vilja kalla försåtlig agenda-underhållning. Underhållning enligt en politiskt definierad agenda. Precis som när nazisterna styrde innehållet i spelfilmerna på biograferna. SR – Staten Radio.

Med lite vacker musik av den grek-judiske Egyptien-födde Georges Moustaki, framfört på civiliserad franska i hans slutgiltiga hemland, så förmedlas budskapet att ”utbölingarna” är de som konsoliderar och utvecklar sitt nya värdlands kultur – kanske bättre än värdfolket själva?!! Som i exemplet med Jacques Brel som trots sin belgiska härkomst är mer fransk än champagne. Och det gäller också Sverige, ty vem är mer svensk än holländaren Cornelis Vreeswijk?

Här kommer nyheterna: Det Moustaki, Brel och Vreeswijk gjorde var att flytta från en ursprungskultur som var snarlik den nya. Även om Moustaki var född i Egyptien så var franska hans vardagsspråk i den frankofila familjen. Dessa inte bara integrerade sig till det nya hemlandet; de assimilerade sig, vilket är en del i företagsamheten när man flyttar. Därför var deras migration lyckosam. Till skillnad från…

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Dumburk. Bokmärk permalänken.

40 kommentarer till Vad i helvete har hänt med Sveriges Radio P2?

  1. Peter skriver:

    Det mest patetiska är att flera rappare i Sverige med bakgrund i Mellanöstern och (Nord)Afrika snarare har hämtat sin inspiration från amerikansk (gangsta)rap än från sina egna länder och kulturer.

    • Peter Harold skriver:

      Med andra ord, deras ”musik” kunde låta ännu jävligare än vad den gör…😉

      • Björngunnar skriver:

        Jasså, fanns det en kanal på stasiradion som man inte blev förbannad på?
        Men eftersom den inte verkar finnas kvar längre så behöver jag inte ångra att jag slaktade min radio och tog potentiometrarna för att styra mina frekvensomvandlare på min hembyggda fabrik.
        Nazisterna däremot är bra folk, att de styrde upp radioutbudet var bara bra, det skulle verkligen behövas idag, nu får de utvalda hålla på och resultatet blir som förväntat.
        Jag har lyssnat lite på Cornelius men när han sjunger Bellman , som jag gillar, så är framförandet alldeles för moderniserat.
        Jag hittade på Spotify ett par grabbar som sjöng på ett sätt som jag tror det gjordes på 1700 talet och det låter mycket bättre utan en massa skrammel och effekter, men med desto mer sång.
        Leve Bellman i gammal tappning och nazisterna 😃

        • Peter Harold skriver:

          Skall jag vara helt ärlig så tror jag att svenska nazister förr eller senare också skulle hamna i genus- och multikulturträsket. Sverige är inhöljt i en mental giftgas…!😉

          • Anna skriver:

            Det tror jag också. Etiketterna flagnar så småningom. SD- syndromet.

            • Anna skriver:

              Det slog mig att Stockholmssyndromet är sjukan som spridit sig ut i hela landet. Det börjar med kidnappning och slutar med att självbilden blir så svag att man tyr sig till kidnapparna. Vad skulle alla som lider av det här syndromet ta sig till om alla som kidnappat deras liv- försvann från periferin- poff!? Vi har glömt bort i Sverige hur vi brukade leva.

              • Björngunnar skriver:

                Det stämmer precis Anna.
                De enda som står upp mot kulturmarxisternas är nazisterna.
                Kan man skriva sig ut den här situationen undrar jag.

  2. Sofia skriver:

    Den var elak – Claes Ericssons satir!

    Brels sånger känns genuina och är stämningsfulla.

    • Peter Harold skriver:

      Eftersom jag inte ens behärskar skolfranska får jag nog åtminstone hålla med om att Brel sjunger stämningsfullt. Annars är jag mer för Patrica Kaas. Visserligen inte mycket eget material av hennes egen penna, men ändå.

  3. Sofia skriver:

    KLASSISKT
    Vad tycks om Erik Saties verk?
    Ex:

    • Peter Harold skriver:

      En av mina favoriter. Barfota 3 är visserligen i långsammaste slaget för mig, men samtidigt så är det en melodi som både avslöjar pianistens kvaliteter i varje anslag, samt instrumentets klang. Ja, under förutsättning att ljudteknikern gjort ett bra jobb förstås…😉

  4. Anna skriver:

    Ja, jag är ledsen att behöva vara så tjatig. Men mitt liv ÄR liksom bara så tjatigt. P2 lyssnade jag också på förut, på de där electronica sessions du nämner. Jag kom tillbaks hem i fredags för att jobba. Det var tydligen panik på jobbet då alla inhoppares inhoppare sjukskrivit sig. Så jag lovade att komma och jobba. Egentligen hade jag tänkt ta hela juli liggandes i hängmattan. Väl hemma jobbade jag ett kvällspass följt av ett dagpass. Sen ett till dagpass. Sen avbokade jag mig. Arabgrannarna under tyckte nämligen att vi ovanför inte behövde ngn sömn. De började duka bordet på balkongen vid 22, avnjöt sedan sin stinkande lammkofta med vattenpipa till sådär 00.05 lyssnandes på gnälligt böneutroparstämma från stereon via vidöppen balkongdörr. Och tyckte att kl 4 på morgonen var en lämplig tid att börja duka av… Ignorerandes oss övriga i grannskapet som tydligen är antingen döva, döda, dyngraka eller bortresta.

    Så nu är vi på flykt. Husvakt åt syrran. Det känns som sagt var rätt tjatigt. Alla vägar leder till arabisering. I det här landet, åtminstone.

    • Peter Harold skriver:

      Jag vet inte hur jag skulle ha klarat av att hantera sådana grannar. Kanske du skall köra en tidig surströmmingsprmiär och öppna en burk på din balkong och sätta en bordsfläkt som blåser ner oset till grannen?

      • Anna skriver:

        Hittade några gamla ägg i kylen som jag sulade ner på deras balkong. Enda lösningen är att flytta. Igen. Men den här lyan var ändå tänkt som mellanlandning… Var tvungen komma snabbt iväg från förra. Mest synd är det ju om sonen som flyttat runt några gånger redan under sin levnad. Men kompisarna kan man ju faktiskt åka till ändå nu när de blivit gamla nog att åka själva. Jag undrar om det bara är jag som lyckas få såna grannar?! Arabmagnet?

        • Läsare skriver:

          Jag har arab/zigenare som närmast granne. Fan ta bostarsbolaget @#$&¥₩%.

          Dom började med att slänga ut soppåsar på balkongen. Måsarna kan inte motstå en soppåse och de ger sig inte innan de fått ut allt ätbart. Har foton på svineriet.

          En tid senare stod en soppåse i trapphuset utanför dörren till mitt föråd. Stor Icakasse med minst fem centimeter vätska i botten. Givetvis har jag foton.

          För några veckor sedan berättade en granne att någon ställt en soppåse utanför soprummet. Givetvis var måsarna där direkt. En grannkärring hade gått ut och plockat upp. Skulle jag aldrig göra. Jag hade ringt bostarsbolaget.

          Tack och lov håller de låg profil och syns nästan aldrig till. Men då och då kommer det en 6-8 äckliga araber som jag tyvärr möt i trappan. Hon som berättade om soppåsen utanför soprummet tycker lika som mig.

          Tack och lov spelar de ingen motbjudande araboväsen. Tål det fan inte. Får utslag bara jag tänker på det, men jag har haft en granne under som spelade hög araboväsen, men det tog jag snabbt ur honom.

          Har ingen stereo, hade en bra stereo med VÄLDIGT bra högtalare. Kunde dra ljudet i botten utan att högtalarna disortade. Klockrent ljud på max volym. Sålde den till en släkting för bra pris.

          Hursom, men jag hade en vanlig kassetradio. Jaja, den var gamal redan då men det gick att få ut relativt högt oväsen. Sedan satte jag på TV och max ljud.

          Var väl ingen höjdare, men tre minuter senare hade araben slutat att spela sitt jävla oväsen. Sommar öppen balkongdörr.

          Kan han spela högt, då kan jag också spela högt. What goes around comes around.

          Gick väl en vecka eller två så var araben där igen med sitt jävla oväsen på hög volym. Maxade radion och TV i tre minuter, sedan var det tyst och han gjorde inte om det igen. Jävlar vad han blängde surt arabjävlen.

          Inte nog med att araberna förfinar hela det offentliga rummet samma som zigenare, de förfular hela luften och den privata sfären med deras jävla ylande oväsen de kallar musik.

          Om du provar Anna, berätta hur det gick. Kan dom föra oväsen, då kan du också. Prova i säg fem minuter och skruva ner. Fattar dom inte, skaffa bra hörselskydd och låt det gå en timme.

          Har juggeblattar som närmaste granne också. Grillar så det luktar in i hela lägenheten, men gör de det igen, då ringer jag bolaget. Fick en broschyr från bolaget för en månad sedan och där står det uttryckligen att kolgrillning på balkongen INTE är tillåtet. Inte med versaler. Så där är de chanslösa, men jag skall först ge dom en chans. Grillningen tar kanske en timme, säger de till innan så kan jag stänga fönstret en timme och då kan de kolgrilla. Men de får se till att släcka glöden ordentligt.

          En sommar bodde jag i husvagn i utkanten av campingen. Som grannar hade jag tre husvagnar med mumimtroll.

          På hela sommaren hälsade ena sonen EN gång. Jag struntar i vilket, men det är oförskämt att inte hälsa på de närmaste grannarna. Man behöver inte prata eller umgås, en nick räcker men inte ens det kunde de göra.

          De hade båt och närmsta vägen till båten gick fem meter från mitt sovrumsfönster. Dom kunde komma hem och börja släpa upp allting från båten ett, två, tre, fyra, fem på natten.

          Givetvis vaknade jag varje gång, men jag struntade i det. De gjorde det de skulle göra på kanske tio minuter, sedan var det tyst. De förde inte väsen för att jävlas med mig utan det fanns ett enkelt logiskt skäl, de var rädda för att bli av med motorn och fiskutrustningen.

          De jobbar och har fem veckors semester. Vem är då jag att tala om för dom att det skall vara tyst efter tio på kvällen? När jag vaknade visste jag vad de höll på med och det är tyst om 10-15 minuter, de kan fiska och komma hem när de vill. Jag somnade en minut efter de var färdiga. Vad är problemet? Inget i min värld.

          Kolgrillarna gör samma sak, fast längre. De kan komma hem 2-3 från krogen och sätta sig ute och prata, jag hör dom med stör det skruvar jag upp radion lite, kanske drar igen fönstret lite. Ingen hög musik, men de hörs lite.
          De jobbar, de är borta hela dagen så jag antar att de jobbar, de är etablerade och alla pratar svenska. De har fem veckors semester och det mesta regnar bort eller är riktigt kallt. Inga varma nätter hittills vad jag vet. Lite störande, men vadå, lite får man tåla.

          En pizzablatte berättade att de åkt hem till hans föräldrar som bodde på andra våningen i ett trähus med fyra lägenheter, på nyårsafton, de har barn. Vid midnatt skulle svenskarna under kommit upp och klagat på att det var oväsen.

          Först trodde jag han drev med mig. Men han försäkrade att det gått till som han berättade. Jag kan mycket väl tro det om en del svenskar.

          • Anna skriver:

            Ja, allt var enklare när man bara hade sig själv att bry sig om (och mitt harem med killar under täcket, hehe kan inte låta bli att driva lite) , med andra ord när jag kunde spela musik själv eller skruva upp tv:n OM grannarna var allt för ego allt för långa stunder. Min son gillar inte musik, punkt. Så vill jag jävlas tillbaks med arabegoisterna som vänt på dygnet, genom att sätta på egen musik- blir det skrik hemma också. Dessutom behöver barn sova från 20-21 på kvällen. Vilket inte går för sonen heller då grannarna drar upp sina klagolåtar (gråterskor???) . Jag hade stått ut om de spelat sin sura ”musik” eller suttit ute på sin balkong en kortare stund, men nu är det ju så att de hållit på så där i flera timmar varje dag. När jag kommit hem från jobbet vid 22 säger sonen att han suttit och spelat COD sedan 19 och hela tiden varit tvungen lyssna på deras klagolåtar hela tiden han varit hemma. Och vid 22 krämar de upp ÄNNU högre. Vi har bott här i ett år snart och jag minns att när vi flyttade in och sov första natten var det ett jävla stånkande och stönande från grannarna. Innan vi bodde här var det en tant som bodde här som var nästintill stendöv. Så de fattade väl inte hur lyhört det var. Jag och sonen tittade i alla fall på varann och började härma ljudet, fast sonen fattade ju inte vad det handlade om. När jag talade om det slutade han låta. Grannarna fattade väl vinken och tänkte att de måste spela sina illaljudande arabläten på stereon för att överrösta de synder de begick i allahs ögon… Nu när jag tänker efter är det nästan ett år sen som det lät så här. Snubben tanten nedanför har- kanske bara är ledig från sin fru i ahhhhraabbeckistan under sommaren…? Eller så är kvinnan bortrest övrig tid när sverige är för kallt för hennes smak.

            Det borde hursomhelst inte vara en gåta som jag skulle behöva lösa. Jag vet bara att jag haft överjävliga störningsproblem sedan jag fastnat i förort. Inte för att det var helt tyst i stan heller, men för att där kunde jag signalera på något sätt- att nu har grannarna fått nog. Och blev lyssnad på. Skillnaden du får tänka på också, läsare- är att du är man. !

            I förorten hos det här klientelet av grannar, är det ju så att en ensam kvinna (och värre är att ha utomäktenskapligt barn- ojojoj!) ignoreras totalt av araber. Jag är som luft för de. Det är däri den största frustrationen ligger. Sedan kommer väl att svenskar inte brukar sitta hemma och spela en hel jävla dag utan har ett annat liv utanför hemmet. Sedan är det ju själva oljudet i sig som skiljer. Talas det svenska elelr åtminstone ett språk jag fattar, som franska, tyska och engelska är det ju inte lika störande. Och hade du spelat skön elektro hade jag förmodligen välkomnat grannens musik. Och kanske tom blivit inbjuden. Araber vill inte umgås med svenskar. Därför borde de helt enkelt hålla sig borta från sverige.

        • Peter Harold skriver:

          Ursäkta mitt fniss, men kunde inte undvika det när du skrev ”arabmagnet”. Polvänd dig nu, Anna!😉

          • Anna skriver:

            Ja, jag drömde faktiskt att jag drog iväg till av människorna orörd plats i djupaste amazon-djungeln. Väl där byggde jag på ngt sätt (i drömmarna kan man mycket?) en härlig trädkoja. Strax efter hade en arabisk oljeshejk köpt upp hela skogen och de rev min trädkoja. Ja, vart jag än åker följer liksom araberna med. Likt magneter.

      • Då får hon väl ett Micke Alonzo svar. Att svennarna får väl typ vara svennar om dom vill. Men bara inte i min trapp typ.

  5. Har du ingen bilradio där du kan ta in webb-radiokanalen Aural Moon? Det är lisa för själen. Annat än kulturmarxistiskt babbel.

    • Peter Harold skriver:

      Nej, inga digitala finesser. jag laddar ner föredrag i mp3 och lägger dem i en sticka som jag spelar upp.

      • Dom puckade bruttorna hade nog inte gillat Aural Moon. All musik är inte instrumental, far from it. Men ändå rätt mycket. Sånt är livet när man nischar sig inom prog. Till skillnad från dom puckade bruttorna så älskar jag instrumental musik. Rätt skönt att inte behöva bli distraherad av röster eller ord. Utan att bara få följa tonerna och melodislingorna är rätt fascinerande. Fortfarande efter alla dessa år. Man kan fokusera på själva musiken på ett helt annat sätt. Man får väl hoppas att även puckade bruttor växer upp och mognar. Tyvärr lär det nog bara vara önsketänkande från min sida. Har hjärnorna blivit kulturmarxistiskt marinerade redan sedan dagis, lär förtrollningen vara svår om hart när inte direkt omöjlig att bryta. Dessa ba’ lixom bruttor är nog en förlorad generation.

        • Peter Harold skriver:

          En aspekt om detta med att hjärnan kan få rå om sina egna idéer kring vad musiken handlar om fick mig att fundera på varför jag föredrar opera på främmande språk, och HATAR det när det är på svenska.

  6. gmiksche skriver:

    Jag lyssnar gärna på klassisk jazz och Jacques Brel, men mest på klassisk musik och även en hel den modern sådan. Trots skillnaden i perspektiv har jag kommit till samma uppfattning, nämligen att P2, som länge varit oberörd av den officiella opinionen, nu har PK-iserats. Det är inne att blanda Schubert och Britten med kvinnliga sekelskiftskompositörer ur den svenska borgarklassen, som i brist på annan sysselsättning använde sin tid för att producera salongsmusik. Och med vilken vördnad. Damerna ifråga – för det mesta är presentatörerna numera damer – ger oss tillkänna sin uppfattning om dessa länge förbisedda genier. Mångordigt och med dompterande tonläge. Vilket gör att jag stänger av radion. Det går inte att lyssna på en Wagneropera utan att först eller senast i pauserna bli upplyst om Wagners förmenta eller verkliga antisemitiska inställning. Att flera tyska judar hörde till Wagners närmaste vänkrets och även stödde honom ekonomiskt glöms därvid lägligt bort. På sistone har även inslagen av exotisk musik av alla de slag ökat betydligt. Som tur finns det avstängningsknappen.

    • Peter Harold skriver:

      Jag instämmer helt i din observation. Jag har dock varit tveksam till om det varit en förändring, eller om det är jag som blivit känsligare. Jag noterar dock att det är allt oftare som jag väljer att stänga av P2 därför att de inte sänder någonting hörvärt (eller snarare, de sänder saker som låter för jävligt och ohörbart).

      • gmiksche skriver:

        Ja, nog sänder de fortfarande en hel del som är hörvärd utifrån mina musikaliska preferenser, men inslagen av den sort du och jag tycker illa om har ökat till den milda grad att hela anrättningen är fördärvad. För P1 har det hänt för länge sen. När jag är ute på längre bilfärder och P2 Stockholm inte kan nås eller landstäckande P2 inte har någonting jag vill lyssna på, då sätter jag på ettan. Och stänger nästan omedelbart av igen, om det nu är snyftprogram eller det-bör-du-göra program eller vi-vet-bäst-lyssna-på-oss program kvittar.

        • Peter Harold skriver:

          Jag vet inte om du sett det, men i tidigare bloggposter (eller i kommentarer) har jag nämnt om mitt månatliga P1-test (som dock kan utsträcka sig till ett ännu längre intervall). Det går ut på att jag slår på bilradion (oftast i någon av tjänstebilarna på jobbet) vid ett tillfälle och räknar hur många minuter det tar innan jag hör någon på P1 prisa en sosse, vänsterpartist, ekologisk förkämpe, jämställdhetskrigare, etc. eller att de fördömer någon som står till höger om Miljöpartiet. Och det här experimentet har jag utfört under mer än ett års tid, och jag behöver sällan vänta länge. Oftast går radion igång mitt i en sådan diskussion.

          Vad gäller vänstermänniskor tycks porträttgalleriet aldrig ta slut på P1. Och det finns inte någonting som inte kan belysas ur ett vänsterperspektiv. Det som är mest fasansfullt är att allt detta framförs som att det är det enda normala.

          • gmiksche skriver:

            Du verkar lyssna på radion med en slags statistikbaserad variant. För mig räcker det att sätta på radion på måfå. Men att stänga av den konsekvent. Skämt åsido, det är första gången i livet som jag blev förbannad på detta medium,d v s hallåarna och klagotanterna. Denna medkänsla, detta oförbehållsamma medhåll med intervjuade som tror att deras problem är unika, denna insmickrande ton, usch!

            • Peter Harold skriver:

              Det blir dessvärre inte mycket statistik. P1 är 100% kulturmarxistiskt, och det inom maximalt 10 minuter från det att jag slagit på radion. Så stapeln är full för varje månad, haha! (Ok, man kanske inte ska skratta åt eländet…)

  7. judaspainkiller skriver:

    Ha ha ingen sympati från mig iallafall.
    Varit radiolös sen barndomen.
    Finns ingen på kommunistradion som spelar min musik.

  8. Läsare skriver:

    Test kommentar

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s