Vad tänker du på?

Bästa läsare!

Jag satt och funderade på om det verkligen är nödvändigt att spara alla bilder man tagit med mobiltelefonen. Detta med att man inte längre har 24 eller 32 begränsade chanser på en fotorulle, och att denna inte behöver skickas iväg till andra sidan landet för framkallning till en dyr kostnad, har gjort att fingret nöter på avtryckaren betydligt oftare än förr i tiden.

Bland en av de tusentals bilder som jag tog ifjol fann jag denna. Någon har ställt ut en skrivtavla intill en strandpromenad i skogen och uppmuntrar folk till att skriva ner sina tankar. Resultatet denna dag då jag passerade såg alltså ut så här:

sb tankar

Det här med tankar är intressant. Jag noterade att många ord som skrevs här dock bör betraktas som budskap. Ungefär som när goda människor skall skriva något snällt när de är på teambuilding-konferens med jobbet. ”Stay strong”. Ett fredsmärke. ”Life isn’t about finding yourself. It is about creating yourself”. ”Möjligheter”. ”Du är fantastisk”.

Det är fascinerande att en förbipasserande skulle gå och bära på just dessa tankar just vid detta tillfälle. Om jag skall vara uppriktig så är jag säker på att de flesta tankar som hamnade på tavlan skapades efter att man läst frågan ”Vad tänker du på?”. Sekunden innan var det kanske räkningarna, bokning av frisören, bråket där hemma eller det malande ljudet från höger bakhjul på väg hem från jobbet som spökade i hjärnan på flanören.

Jag vet vad jag tänkte på innan jag såg anslagstavlan som dess anonyma upphovsman ställt ut, men det skall jag behålla för mig själv eftersom det involverar en person som är ruskigt känslig för mina kommentarer på publika forum som t.ex. denna blogg.

Däremot kan jag avslöja några av många tankar som föddes när jag såg skylten.

Den första tanken var: ” – Varför står det inte ‘kuk’ någonstans?”. Varken som ord eller illustration fanns det manliga könsorganet att finna på skrivytan. Min andra tanke var att jag måste befinna mig miltals från Rinkeby eller Tensta eftersom tavlan redan var fullskriven med ord i läslig handstil, samtidigt som den inte låg på marken i hundra bitar. Vilket var en nästan korrekt tanke; avståndet till dessa förorter var 8-10 km från anslagstavlans dåvarande position.

Jag skrev givetvis inte detta på tavlan. Vi vet alla att nästa PK-it skulle sudda bort min reflektion. Och inte heller fanns det utrymme för mig att nedteckna min följdtanke.

Rinkeby, Tensta, Hjulsta… platser som tack vare invånarna mer liknar utlandet än Sverige, även om arkitekturen i stadsdelarna alltjämt påminner oss om det svenskaste av det svenska, nämligen statsdikterad stadsplanering med miljonprogramskaserner för att härbärgera folkhemmets demografiska frukt. Eller konsten att trava problemen på höjden. För miljonprogrammen innehöll många problem redan under Palmes tid, och de fylls oavbrutet på.

Min följdtanke formulerade sig som så att det inte är utlänningen per se som är orsaken till att en skrivtavla på allmän plats, eller längs en skogsstig, blir utsatt för skadegörelse, eller inte. Ty denna tavla står – eller stod – faktiskt bara några stenkast från ett av Stockholms mest utlänningstäta områden, nämligen Lappkärrsberget.

Lappkärrsberget, liksom Brunnsviken, tillhör mina favoritströvområden. Varje gång möter jag mängder av människor med främmande härkomst. Ibland brukar jag trycka bort ljudet i min mp3-spelare för att ”tjuvlyssna” på de andra flanörernas samtal medan hörlurarna sitter kvar. Ryska, mandarin, japanska, tyska, italienska, engelska, franska… Många av dem jag möter är unga eller i den yngre medelåldern och studerar eller undervisar vid universitetet, och bor säkert vid Lappis.

Kanske skulle jag få en intressant överraskning om jag högg tag i armen på någon av dem och plötsligt frågade ” – Vad tänker du på?”.

Är den indiska unga kvinnan vår tids nästa Stephen Hawkins, och avslöjar för mig den ekvation hon grubblar på som förklarar hur gravitation fungerar? Är den unge mannen med de slaviska ansiktsdragen den individ som kommer lösa cancergåtan och vill berätta om sin teori? Eller skall dessa personer finna sig i samma sekund och krysta fram klichéartade visdomsord, såsom flannörerna vid skrivtavlan? Få frågor kan väl utlösa så mycket tankeverksamhet som ett hastigt ”Vad tänker du på?”… för oftast går ju hjärnan på tomgång.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Vad tänker du på?

  1. Läsare skriver:

    Syrian President Bashar Al-Assad: Exclusive Interview | NBC Nightly News —- 45 min.

  2. Jag stötte på en rolig konspirationsteori på Twitter för några dagar sedan. En som påstod att Stephen Hawking skulle ha dött runt 1985 och blivit ersatt av en bedragare, som han trodde också nyligen hade dött. Tyckt dock att han hade en poäng. Om han hade haft ALS sedan 1963-64 så borde han ha varit död för länge sedan. Det vore rent av fantastiskt om han hade levt så länge som till 1985 så lite konstigt är det trots allt.

    • Anna skriver:

      Efter att ALS brutit ut hos patienten brukar det ta sådär 3 år innan patienten avlider. Så det vore som du så riktigt poängterar, rent fantastiskt att leva i 20 år efter att ha börjat bli förlamad genom ALS.

  3. Sofia skriver:

    HÄRSKARNAS ANSLAGSTAVLA:

  4. Janne D. skriver:

    Gravitation är debunkat och ”cancerns” gåta är ingen gåta och som slutkläm vilket kan va bra att veta inom en snar framtid ,kärnvapen existerar inte, och då behöver man inte bli upprörd när kabalen hotar med Samson option, då kan man fnissa lite och gå ut och rasta hunden. Nån som har lust att haka på och odla morötter utanför Tjernobyl, billiga kolonilotter där och bra odlingsklimat.

  5. Sofia skriver:

    Just nu tänker jag på detta:

    • Anna skriver:

      Lesson learned: ”Likes” fixar inte bara ditt sociala liv. Det fixar även din fysiska hälsa. Inga likes = inget liv. Inget liv = inga likes. Inga likes = inget facebook. Inget facebook= ingen operation. Jag som alltid hävdat att livet fanimig inte är nån trivial popularitetstävling. Till en början var det inte helt fel. Men ju mer tiden passerar och med den också omgivningarna och samhället, desto mer fel har jag fått. Vem du är spelar allt mindre roll. Det är vad du spelar upp som räknas. Integritetens pris är högt i dag. Det kan kosta dig livet, om det du behöver kostar mer än du har råd med. Som en operation.

  6. Risto Matinen skriver:

    Vad tänker du på? Är en fråga jag fått från fästmön/frugan. Inga andra. Så jag gissar att det är en kvinna som satt upp denna skylt. Förvisso inget fel att ställa frågan. Att sätta upp skylten kräver dock normalt en man.

    Radera foton bör man göra så snart som möjligt. Just jag är dålig på det. Delvis eftersom varande en gammal silverfotograf. Har ca 10 tusen negativ och dia från tiden det begav sig. Jo, jag är gammal fotoentusiast…

    Håller i grova drag med PH:s invändningar. Dock inte ordet k*k, som är inget jag skulle tänka på. Det är väl offentlig toalettnivå?

    Man hade kunna undvika det problemet genom omformulering: Vad tänker du på när du ser en tavla som denna och vill förmedla något väsentligt? Eller något liknande…

    Det finns de som inte är invällare och som kan bete sig. Inte parasitera och förstöra eller våldta. Dessa är normalt ljushyade (”vita” och ”gula)”. Inte konstigt, utan av evolutionens nyck/nödvändighet har svårare levnadsförhållanden gynnat personer med högre IQ och större sociala förmåga.

    Testa gärna att låta bli att tänka något som du ska låta bli: Såsom Gudrun Avskyrman: Sluta avsky haggan! Det är omöjligt! Tror du inte på saken i sig? Kan du sluta tänka på en sockerbit på kommando?

    • Jag tänker tillbaka på min skoltid på det glada 70-talet. Det korta palindrom-ordet var då oerhört vanligt. Både som ord och ibland som enkel teckning. Dock ingenting jag orkar bli upprörd över. Finns betydligt värre problem vi har att ta tu med idag.

  7. Anna skriver:

    Den frågan har jag fått många gånger. Vad jag tänker på alltså. Fast då var det mer formulerat som antingen: ”What´s on your mind, honey pie”? Eller ”Vad faan TÄNKER du på, egentligen”? Eller bara ett torrt ”Vad tänker du på, egentligen?”

    På den första frågan brukade jag svara med ett ” Oh- I was just thinking about how horny I am”, på den andra formuleringen svarade jag med ”skit i det du”! och på det tredje alternativet svarade jag ingenting, för jag var helt väck och andra gången frågan upprepades svarade jag väl med ett ”sluta, jag försöker att INTE tänka på vad jag tänker, ärthjärna!

    Det är nog fanimig den svåraste frågan att svara på. Tankeprocessen är rätt kort. Att omsätta tankar till ord är lång. Märkligt nog brukar de bästa orden vara de som stötts och blötts länge. Likt poesin från de gamla romantikerna från svunna tider. Eftertanken är värd att vänta på. Tanken däremot, är som sommarregnet. Sporadiska och lämnar endast flyktiga spår.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s