Är vi libertarianer vampyrer som dör av solljus?

Bästa läsare!

Helgen är över. Och oj vad jag har bloggat. Men bara i huvudet. Tyvärr är tankarna lite ofokuserade så här på söndagskvällen, så det här får bli en personlig helgrapport istället, medan de allvarliga tankarna sätter sig i skallen.

Jag har varit ute på landet och paddlat, och jag har varit i stan och tittat på det stora bokbordet under den nu avslutade kulturfestivalen som gått i franskt tema utan att jag på något sett känt mig direkt påverkad av de francofila fluenserna förutom att jag av en tillfällighet – och högst tillfälligt – råkade passera innergården bakom Centralbadet där ett antal kvinnliga aktörer inom bokbranschen delgav populasen varför just dessa upphöjda individer har en särskild relation till Frankrike, vilket dock inte intresserade mig särskilt mycket eftersom jag har så mycket av egen relation till det landet, inte minst på sådana sätt som jag inte ens kan berätta om i den här bloggen eller annorstädes utan att rodna, varvid jag steg ut igen på Drottninggatan som fram tills för 380 år sedan kallades för Stora Kungsgatan och fick syn på en annan herre ur den svenska intelligentians armé, som dock inte såg så militärisk ut men ändå verkade vara i god vigör och förhoppningsvis ännu i sina bästa år trots att han abdikerat som krönikör för ett morgonhälsande radioprogram. Med tanke på att meningsuppbyggnaden här ovan ser ut som den gör kan ni säkert ana att det var Ludvig Rasmusson jag mötte….

Mina bokfynd blev tyvärr inte särskilt många. Bland annat därför att mitt eget bibliotek börjar omfatta väldigt många volymer, så det som intresserar mig i boklådorna står oftast redan uppe på mina hyllor. Så istället för att som förr bära hem två eller tre papperskassar med böcker nöjer jag mig med de udda fynden. Härom året blev det Lord Byron i engelsk förstautgåva, och i år hittade jag ett Fransk-svenskt lexikon från c:a 1830. Ah, där kom det franska inslaget!

Någon som var desto mer entusiastisk var Lilla Fröken Harold som sakta och säkert börjar ta över regentskapet som bokmal i hushållet. Till skillnad från sin far är LFH ute efter klassikerna och de obligatoriska titlarna i litteraturkanon (jag samlar på reseskildringar och böcker om geografi och historia). Sålunda hamnade en pocket av Kafka i dramatenvagnen. För att skapa balans kontrade jag med två stycken Woodhouse. Låt oss hoppas att jag låter mig influeras mer av Woodhouse än av Rasmusson när det kommer till läsbarhet, även om båda herrarna ger uttryck för en munterhet som jag önskar att jag hade gemensam med dem.

Efter att ha avverkat bokborden norr om Sergels torg passerade vi ett stånd som sålde litteratur om islam. På en skylt stod det att man fick en bok om Mohammed på köpet. Jag viskade i örat på LFH ” – Köp, och få en bok om Mohammed på köpet OCH en praktisk bärbar bomb…”. Dottern gav ett upprört ” – Men pappa!!!” i falsett, men tillade efter att ha smält (inte smällt) min fördomsfullhet att skämtet kanske inte är helt taget ur luften. Faktum är att tonåringarna – åtminstone i Stockholm – börjar känna sig lite bekymrade över hur det svenska samhället håller på att omdanas i andan från fredens religion.

Faktum är att mycket av innehållet i boklådorna gav inspiration till elaka kommentarer, men dessvärre har jag glömt bort dem alla.

Det vore en lögn att påstå att vi eller boksäljarna hade tur med vädret. Det såg ut att vara färre med säljare i år, kanske p.g.a. väderprognosen, och kanske p.g.a. vikande efterfrågan på gamla böcker. Fast det senare verkar inte vara riktigt sant eftersom antikvariatdöden framstår inte längre som lika akut. Arrangören hade dock här och var lämnat mycket tomrum mellan stånden för att kunna upprätta ryktet om evenemanget som Europas längsta bokbord.

Ja, apropå elaka kommentarer. Jag såg att det fanns ett och annat bokstånd som krängde vänsterinriktad ideologisk litteratur (därav min vassa tungas inspiration). Det slog mig att ett dylikt evenemang som detta – och rustad med ett nederbördsskyddande partytält – måste vara ett bra tillfälle för frihetliga skribenter att möta både läsare och bokköpare. Det fanns några stånd med egna författare.

Dessvärre befann sig visst större delen av den frihetliga klungan i Sverige ute på landet tillsammans med falukorvsgeneralen Henrik Alexandersson. Jag kan inte erinra mig ett enda tillfälle då jag sett ett bokbord med frihetliga företrädare på allmän plats i Stockholm. Vilket är synd. Beror det på att vi libertarianer är vampyrer som dör av solljus? Eller att vi tror att mänskligheten bara kan räddas genom att skriva på Internet?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

44 kommentarer till Är vi libertarianer vampyrer som dör av solljus?

  1. Björngunnar skriver:

    http://kimmoa.se/rn/visa?UID=10797515&HTTPS=1

    Här är en (((förklaring.)))

  2. Sofia skriver:

    LIBERTARIAN – ordet för tanken till en fånig sprätt… 😦

    DEN NYA HÖGERN – låter förstoppat men
    är troligen den enda realistiska vägen till att samla ihop vettiga människor för att organisera en vettig framtid.

    Eller kanske de globala internetdiskussionerna vanliga människor emellan leder till att det föds fram ett strålande vackert och gudomligt barn till slut?!?!?!

  3. Björngunnar skriver:

    Den som gräver en grop åt andra kommer? att själv ramla i den.
    Eller vi ramlar i judens grop och han får sina 3000 slavar/ ” människa” , de enda som överlever blir alltså slavar åt fan själv!
    Inte mycket att stå efter kan man tycka.

  4. Läsare skriver:

    Gillar du reseberättelser på är denna ett måst:

    I Sven Hedins Fotspår

    Såg den för 50 kr i perfekt skick. Köp den och läs den. De flesta ”äventyrare” idag kan slänga sig i väggen.

  5. Sofia skriver:

    Finns det någon konstkännare här som vet vem som har målat:

  6. Risto Matinen skriver:

    Har gjort mitt när det gäller att sprida frihetliga böcker och andra sådana tryckta alster, redan på 70-talet. Bokbord etc är väl passé? Så förra århundradet?

    Var det någon som fick bok-stånd?;-)

    Snubblade över en fräsig bokhylla, som jag härmed tipsar om:


    Invisible bookshelf

  7. När jag var i LFH’s ålder slukades det Tolkien och SF och naturligtvis en massa serier. Mina päron var enkla arbetare och var inte läsare direkt. Inte för att jag tycker dom var osympatiska för det. Dom hade ju andra kvaliteter istället. På ett sätt var det kanske positivt eftersom det gav mig möjlighet att gå min egen väg och läsa vad jag för tillfället tyckte var roligt eller intressant. LFH verkar dock ha en mer akademiskt lagd stabbe. Kan ju vara kul att växa upp med ett smärre bibliotek i hemmet också. Här i min stad har vi inga antikvariat längre och har inte haft på många år. I Lund finns dock kvar några om än inte lika många som för 10-20 år sedan. Blev lite sugen att kolla nu men jag ska inte dit förrän senare på hösten.

  8. Björngunnar skriver:

    Nu har jag läst Eustace Mullinse.The biological jew.
    Äntligen en trovärdig förklaring till det som händer och har hänt mänskligheten.
    Parasitism…och dess verkningar.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s