Finns det någon intern debatt inom kvällspressen om valet av sin elocutio?

Bästa läsare!

Av misstag råkade jag klicka på en länk till en av Expressens nyhetsartiklar.

Jag vill inte påstå att det var den vanliga typen av artiklar som brukar få mitt blod att koka, och faktum är att ämnet ärligt talat intresserade mig för en gångs skull – även om jag efter genomlösningen hade de sedvanliga frågorna flygande genom mitt huvud.

Som t.ex. frågan om gärningsmännen var av någon speciell kulturell eller etnisk tillhörighet. Fast såna frågor brukar förbli obesvarade, i synnerhet om sakernas förhållande faktiskt är precis de vi läsare föreställer oss. Men av någon anledning är vi sällan förtjänta att få veta någonting om detta.

Bortsett från den inte särskilt utlämnande beskrivningen av gärningsmännen var det en annan sak som slog mig när jag läste artikeln. Språket. Ett litet smakprov ur Rebecca Hagnestads text:

I mitten av augusti var Felicia Ragnarsson ut och körde bil tillsammans med sin kompis och sin 14-åriga lillasyster i Skellefteå. De skulle åka och hämta sin mamma, men på vägen dit stannade de till för att kolla innehållet i en påse som låg längs vägkanten, något som Västerbottens-Kuriren var först med att skriva om.

När det kom en bil bakom dem började de sakta köra framåt. Men då körde bilen förbi dem och ställde sig över vägen.

Ur bilen hoppade fyra eller fem män som började springa mot Felicia Ragnarssons bil.

– Vi får panik och låser dörrarna. När de kommer fram till bilen så börjar de slå på bilen och de försöker öppna den genom både dörrarna och bagageluckan. Jag kände att jag måste göra vad som helst för att skydda min lillasyster. Att de inte får få upp bilen, berättar Felicia Ragnarsson.

Detta får väl snarast betraktas som en händelseskildring mer än en nyhetsrapport, vilket i sig inte behöver vara någonting dåligt. Men notera att det ändå är en skillnad i hur man närmar sig ämnet man redogör för. Detta är mer en berättelse än en rapport. Och därmed förändras också syftet med artikeln; betoning av förströelse ökar på bekostnad av den faktiska informationen. Eller för att vara lite självkritisk mot min egen person; nyhetsartikeln antar allt mer karaktären av sådana alster som t.ex. bloggposter vilka undertecknad skriver.

Detta satte igång en del tankebanor hos mig. En kort och informationsmässigt kondenserad nyhetsartikel lämnar föga utrymme till personlig färgsättning. I fallet med artikeln jag refererar till här ovan kan man säga att berättandet har en ungdomlig prägel.  Den representerar ganska väl den typ av skildringar som gymnasieelever lämnar in på sina skrivningar. Några av dessa går vidare till den etablerade journalistiken med sin moderna språkdräkt. Detta är en pågående förvandling.

Det man kan notera hos unga journalister är att de har en tendens att skriva som om de gjorde en avskrift av en filmad intervju. Man gör tidning av TV och radio, så att säga. Mycket av informationen ligger i flödet av alla repliker från den eller de intervjuade.

Jag gjorde ett litet experiment. Lika slumpmässigt som jag råkade hamna på Expressens upprörande artikel om okända män som ”försöker prata” med flickorna i bilen, kom jag att hamna i KB:s arkiv som genererade en notis i Post- och Inrikes Tidningar från 6 februari 1834. Jag har tagit mig friheten att avskriva notisen med mer modern stavning. Den lyder som följer:

Östersund,  24 januari 1843

För att till en del avhjälpa Härjedalens mest fattiga invånares förlägenhet för nödig frösådd nästa vår, äro nu 300 Riksdaler Banco av besparade enskilda välgörenhetens gåvomedel för länet utlämnade, till uppköp av fröbart korn, vilket sedermera, genom prästerskapets och kyrkorådens försorg, kommer utdelas till dem, vilka äro så utblottade, att deras åkertegar eljest skulle bliva obesådd.

Det är ungefär 170 år mellan denna artikel och dagens artikel i Expressen. Notisen är en enda mening, men rikligt kommaterad i hela dess längd. Och den skildrar så mycket; från hur välfärdssystemet är organiserat, hur man var beroende av naturens gåvor, hur illa ställt det var för många, och framför allt vad det kostade med denna välgörenhet för att förebygga svält. Och vi kallar detta gamla Sverige för ett underutvecklat land.

Men ställ det underutvecklade 1800-talet mot det fulländade 2010-talets Sverige där 20-åringar är ute och åker bil, blir attackerade, men kan inte fredas mot de angripande med annat än att ta till flykten. Och den skyddsapparat som är sagd att förhindra och utgöra sanktion mot brottslingar i vårt välutvecklade samhälle, den står med händerna längs sidan och förklarar att vi kan inget göra. Och allt detta berättat med en elocutio hämtad från högstadie- eller gymnasieuppsats.

Detta gynnar inte direkt några lyckliga framtidsförhoppningar för nationen. En eller två generationer till, och vi är tillbaka i Härjedalens armod därför att vi inte längre har förmåga att driva ett framgångsrikt samhälle, vare sig med eller utan prästerskapet och kyrkoråden vilka en gång i tiden tjänat som trygghetens bastioner för svenska folket.

Hälsar eder dystopiska Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Medierna. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Finns det någon intern debatt inom kvällspressen om valet av sin elocutio?

  1. Risto Matinen skriver:

    Någon har sagt att journalistik är att sålla agnarna från vete och sedan publicera agnarna.

  2. Stig Olsson skriver:

    Jag lider varje gång jag slinter in på en artikel från AB, Expressen och dylika blaskor, för även för en fjällymmel som mig går det rysningar utefter ryggraden över bristerna i det svenska skriftspråket… Urk…
    Men… man ska ju inte bara gnälla, så låt mig bara allra ödmjukast dela med mig av en video från dåtiden, inte så långt tillbaka som 1843, men 2004 är ju inte fy skam heller😉
    När jag såg detta klipp igår, så både skrattade och förfasades jag över vad som sägs. För nu sitter jag ju med facit av det mannen talar om då 2004, nämligen framtiden, som är nu!
    Så skratta och förfäras även du!

  3. Sofia skriver:

    Så nu har livet komplicerats med att man ska fundera över om en skrift är
    humilis, mediocris eller sublimis… håhåjaja!

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Elocutio

    • Peter Harold skriver:

      Det blev så när jag funderade på om jag använde ordet ”stilistik” korrekt. Och då hittade jag ”elocutio” istället, haha! Passar faktiskt bättre än ”stilistik”, men hur i helsicke skall jag kunna komma ihåg detta ord?

  4. Sofia skriver:

    Vetenskapen har konstaterat att träd kommunicerar – men hur?
    Vad pratar de om?

  5. Risto Matinen skriver:

    Antisvenska Expressen kan man inte läsa via UV. Dock går det via Starpages proxyserver. Testa här: Fulpressen

    För att normalt se den möjligheten, byt sökmotor till ovan nämnd. Du spåras inte heller…

  6. Vi kommer vara tillbaka i 1830-talets välfärd men behålla 2000-talets språkbruk. Det är min gissning.

  7. Läsare skriver:

    PETER:

    När du skriver nya poster, är det då du inte kan publicera från mobilen?

    Under textrutan på admisidan står det: Word count. Står det 0 har WP inte taget emot texten.

    Gå längst ner i texten och tryck Enter några gånger. Sedan får du skrolla ner på sidan tills det står: Publish now, eller nått liknande.

    Hoppas det är lösningen. Hade själv samma problem. Kunna skriva men ingen Post it, knapp. GRRRRR….

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s