Yippee-ki-yay, motherfu— (Svensk hjältedebatt)

Bästa läsare!

Lilla Fröken Harold är ett David Bowie-fan av ett format som… jag tycker börjar anta besvärande proportioner. Visst, jag var ett hardcore Pink Floyd-fan i hennes ålder, men inte satt jag kvällarna i ända och laddade ner bilder på David Bowie i alla hans skepnader. Ok, det fanns inte Internet. Och fram tills LP:n ”A Momentary Lapse of Reason” kom 1987 så var detta det sista fotografi på bandet som jag kände till, från insidan av det uppfällbara skivkonvolutet till albumet ”Meddle” 1971:

sb-meddle-band-photo

Nope, ingen emotionell eller sexuell reaktion. Inte ens någon intensiv hjältedyrkan. Och framför allt, vem-är-vem? Allt fokus fanns på musiken.

Ändå så får jag väl erkänna att David Bowie inte alls är en dålig artist (LFH godkänner inte begreppet ”var”), och några av hans låtar har blivit favoriter på min egen spellista. Låtar? Njae, i några fall är Bowie som Pink Floyd, det handlar inte om att samla potentiella hits, utan istället om att skapa ett sammanvävt album. Från ett av dem har jag hämtat ”Spaceboy” som gör sig väldigt bra i de pulserande live-versionerna. Men när det kommer till bekvämt slölyssnade är ”Heroes” behaglig. Och då är det ändå en ganska avancerad trudelutt, trots dess något barnsliga text.

I, I wish you could swim
Like the dolphins, like dolphins can swim
Though nothing, nothing will keep us together
We can beat them, forever and ever
Oh, we can be heroes, just for one day

” – We can be heroes, just for one day…”.

Minns Du när Du längtade efter att få vara en hjälte, käre läsare? Det är en fas i ens utveckling som brukar infinna sig under puberteten, kanske i form av en fantasi om att vara ute och cykla på landet och se lantbrevbäraren ramla omkull och bryta benet, och därför hoppar in i hans eller hennes bil och kör – körkortslös – med den skadade till sjukhuset.

Eller drömmen att få göra någonting remarkabelt så att man uppmärksammas av beundran från någon man åtrår?

Dessa drömmar och fantasier brukar brytas ner av tillrop – välgrundade eller kanske bara fyllda av avund – om att vederbörande skall ”sluta spela hjälte”. Och visst, varför ens försöka? Ingen blir en John McClane av att vada ut i kanalfåran för att fiska upp sin tappade sko från bryggan. Och vem blir beundrad när man brakar genom tegelpannorna och hänger i läkten uppe på taket till den gamla brukssmedjan?

Var finns hjältarna? Var är hjältarna i Sverige?

Om man söker på Google efter ordet ”hjältesaga” får man ”ungefär 8500 träffar på 0,27 sekunder”. Google vill inte lägga ner mer tid än så, hur länge och ofta än jag trycker på ”förstoringsglaset”. Ordet ”skithög” används över 27’000 gånger enligt Google. Det är fascinerande att den svenskspråkiga andelen av civilisationen funnit 27’000 tillfällen att använda ordet ”skithög”, medan ordet hjältesaga – i singular blott – bara används en tredjedel så ofta. Nå, en del av skithög kan ju i o f s beskriva en person som är vääääldigt drogpåverkad.

För hundra år sedan och ännu längre tillbaka var strävan efter hjältemod inte något som en tonårig attention whore sökte efter. Då på den tiden fanns det en strävan efter att få bli sin egen hjältesaga, väl medveten om att villkoret var att vara till största möjliga nytta genom att uppvisa tapperhet. Denna tapperhet bestod inte så sällan av villigheten att riskera sitt liv för att få utföra sin gärning.

Aftonbladet hade för en tid sedan en artikelserie kallad ”Svenska hjältar”, ett alster som jag inte vet mycket mer om än att målsättningen var att premiera ”vardagshjältar”. Och även andra tidningar har haft liknande kampanjer och syften, bl.a. vänsterorganet VLT. Bland kandidaterna att rösta på fanns en person som ”engagerar sig i barnen på asylboendet”; en annan som ”provar olika vägar för att lösa ungdomars arbetslöshet”; samt en tredje kandidat som ”vill göra skillnad” och därför ”engagerar sig mot mobbning och för de asylsökande i länet”. Två kvinnliga kandidater, och en manlig.

Ser vi bilden av svenskt hjältedåd utkristallisera sig här?

Svenska hjältar är inte som en renrakad Bruce Willis som gör slarvsylta av banditerna. Eftersom vi har staten som tar hand om banditerna (eller enligt min version; vi har staten som styrs av banditer…) så behövs inte medborgare som reser sig upp och inte räds för näsblod om man kämpar för rätt sak.

Svenska hjältar är inte längre som Anna Maria Engsten som ensam räddade en nästan helt sönderskjuten Roslagsbåt tillbaka i säkerhet efter en drabbning med fienden under Gustav III:s krig mot Ryssland.

Svenska hjältar går omkring och leker med barn…

Den här etikmodifierade och avmaskuliniserade bilden av vad som är hjältemod ger ordet en helt annan innebörd och mening. En hjälte är inte villig att riskera sitt liv för en tapper insats mot en fiende eller en fara. En svensk hjälte skall bära plastpåsar med barnleksaker eller leta efter jobb åt övercurlade nyvuxna. Alla skall vara hjältar, vad de än gör eller åstadkommer.

Visst, det hela gör det ganska lätt för en vanlig dödlig människa att bli en så kallad hjälte, men hur vällovliga medmänskliga vardagsinsatser än må vara så kommer den här attityden bara leda till att landet kommer endast hålla sig med… ja, jag säger det rent ut: fegisar!

Jag tror att den läsare som reflekterar över detta kommer på egen hand dra sina slutsatser om varför Sverige är på väg att bli ett gigantiskt daghem.

Hälsar eder Peter Harold (som befinner sig utomlands och därför förhandspostat detta inlägg)

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Filosofi. Bokmärk permalänken.

58 kommentarer till Yippee-ki-yay, motherfu— (Svensk hjältedebatt)

  1. Björngunnar skriver:

    Tänkvärt inlägg och en vinkling som man inte hör talas om.
    Något det inte pratas om helt enkelt, något som man inte bör prata om eftersom det går som kättingen mot strömmen.
    På bilden om den fungerar historiska museet.
    Hälsningar från Moskva och Björngunnar
    https://www.google.ru/search?q=röda+torget&newwindow=1&client=ms-android-motorola&prmd=imvn&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwjH5eOxyJ3PAhXFZCwKHRSgDRgQ_AUIBygB&biw=598&bih=279&dpr=2#imgrc=sN74Epi4ozFyRM%3A

  2. Anna skriver:

    Du är en sann Hjälte, Peter! Liksom vi andra som kommenterar dina härliga reflektioner…

  3. Very great post. I simply stumbled upon your blog and wanted to say that I have really enjoyed browsing your weblog posts. After all I’ll be subscribing on your feed and I am hoping you write again very soon!

  4. Peter Harold skriver:

    Jag kan berätta att här i Rumänien säger folket att det är tur att kommunisterna förstörde landet så mycket att MENA-folket inte vill hit. De uttrycker stor medkänsla till svenska folket. Här i Rumänien vet man hur skadliga politikerna är.

  5. Sofia skriver:

    HEJ PETER!

    Här är en uppdatering av den politiska debatten i Sverige just nu:

    http://www.koling.nu/image/150741769411

  6. Sofia skriver:

    Hanif Bali (invandrad från Iran) skrev till Anne Ramberg:

    Valet av ordet ”brun råtta” är intressant. Brunråttan kom från Persien till Europa och trängde ut den pestbärande svartråttan!

  7. Peter Harold skriver:

    Haha! Bamif måste vara så irriterande för dem…!

    Nästan väldigt skönt att vara ifrån Sverige nu.

    • Anna skriver:

      Bamif tycker kanske samma sak. Att det är skönt slippa vara med om sånt skit. Medbrottsling är något jag själv varit med om för mycket inom äldre”vården”.

  8. Peter Harold skriver:

    Sådär, nu vänder vi kylargrillen västerut. Känner mig ”omprövad” och fylld av nya intryck. Och avsky för politiker. Hoppas att ni har det bra hemma i Sverige.

  9. Anna skriver:

    Jag har haft flera ”takråttor” vilket egentligen är tama svartråttor, uppfödda så klart. Av alla mina djur jag haft som liten, var råttorna helt underbara sällskapsdjur, fast de passade inte för ett pedantiskt hem eftersom de ju är gnagare. Fasen vad de gnagde på allt. Fast jag fick ju skylla mig själv då jag inte ville stänga in de i buren när jag inte var hemma. Tyckte de skulle få känna lite frihet de med. En gång fick jag en rejäl elektrisk chock då jag gick in i mitt rum med blöta strumpor och tog tag i en sladd som hängde mysko… zzzzzzapp. Undrar hur den lilla rackarn överlevde… Ja, det är en bra beskrivning av det som pågår och pågått i sverige.

    Rattus rattus. Smarta djur. Synd att de tagit över hela sverige. Och synd att de är människor.

    • Läsare skriver:

      En gång fick jag en rejäl elektrisk chock då jag gick in i mitt rum med blöta strumpor och tog tag i en sladd som hängde mysko… zzzzzzapp
      ___________

      Min näst minsta lillebror har än idag två mörka märken på ena fotsulan. Den minsta hade lekt elektriker och kopplat in två hankontakter på samma sladd.

      Idag är han elektriker på riktigt.

      Själv hade jag en brödrost med en irriterande hård sladd som bara var iväg hela tiden. Uttaget över bänkskivan. -Där blir bra längd, och jag klippte av kablar … POFFfff…

      Huvudsäkringen i källaren hade gått. Automatsäkringar som bara är att vippa tillbaka, men pinsamt. Här i veckan fastnade en brödskiva i brödrosten. Tog brödkniven och började pilla POFF… Mörkt och ingen ficklampa hittade jag heller . Nä, el är inte min grej.

      • Läsare skriver:

        På tal om zzzzaaap. Höll på och fixa med taket på järnställning, Haki, den brukar vara mörkt röd. Hade varit nere och fikat och skulle upp och fortsätta. Hade ingen stege, enklare och snabbare att klättra på spiran, hörnstolparna.

        Var mindre än en meter från att ta i spiran, då slog blixten ner från klar himmel. Fanns inte ett moln att se åt något håll. Blixten gjorde en fåra i gräsmattan.

        Det är antagligen så nära att träffas av blixten utan att bli träffad som det går att komma.

        • Sofia skriver:

          … och du blev ej en ny Martin Luther!?!?

          • Björngunnar skriver:

            Jovisst blev han en ny Martin Luther.
            Insiktsfull när det gäller judarnas fördärvliga inflytande.
            Men om man får välja mellan att dö rik eller ned ett inte alltför tungt samvete så föredrar jag det sista.
            Och ungarna skall ha då lite som möjligt annars blir de lätt odrägliga.

        • Anna skriver:

          Du har med andra ord ett bra hjärta! Och inte en pace maker. Har du en peace maker? Sorry för torr humor. Fick nog av blöta strumpor så håller mig torr nuförtiden… 🙄

  10. Anna skriver:

    Om ett halvår är min utbildning klar. Känns skönt att få börja träffa lite normala människor till skillnad från i blöjbytarbranschen. … Nu är frågan om jag blivit smittad till den grad så tillståndet är irreversibelt. Jag kan inte ens minnas hur det var att bli bemött som en vanlig människa, av en annan vanlig människa, en ”man” rent av! Jag har glömt bort hur man gör som människa. Det är faktiskt inget skämt. Ni som har vanliga jobb eller åtminstone ett liv vid sidan om jobbet, som ni fått kanske tack vare ert vanliga jobb där ni träffat på vanliga människor och därmed kunnat etablera kontakt med vanligt folk och även k ä r l e k, käääääärleeeeeek- ni kan inte förstå hur era liv hade sett ut utan det här självklara.

    Tänk att få vara människa igen. Med konkreta och genomförbara arbetsuppgifter och mätbara resultat. Herregud. Jag hade glömt bort hur man gjorde en gång i tiden… Det var faktiskt tack vare mitt tillskott i ekonomin som gjorde att jag tog mig i kragen och insåg detta. Jag började ta hand om mig själv eftersom jag var undernärd (fet men undernärd) och fyllde frysen med egenplockade hjortron, blåbär, hallon, tranbär, vinbär och jordgubbar. Började mixa yogurtshakes med vetegräspulver, färsk frukt och frysta bär, linfröolja och spenat och ett mått vasslepulver, kanske kanel osv… Herregud! Jag började TÄNKA igen! Nu börjar jag känna igen mig själv igen. Var sådär 10 år sedan nu. Sånt som händer när man inte har någon hemma som tar hand om dig och du hela tiden är den som ska ta hand om andra…

    Hoppas du haft en underbar tid i Rumänien, Peter! Och att kärleken bekräftar dig. Det är du värd! Puss och kram på er!

  11. Anna skriver:

    Framför allt undrar jag egentligen hur det kommer sig att jag (som inte ens är liberalist) längtar tillbaks till nästa inlägg på Peter Harolds blogg…? Det är ju faktiskt rätt knasigt.

    Men skitsamma varför- vi längtar efter dig, Peter!

  12. Anna skriver:

    Varför avskyr Filippinernas president drogmissbrukare så mycket? Har alltid undrat varför i helskotta folk blir avrättade för såna där grejer (turister) som omedvetet eller medvetet bär på droger i tullen.

    Avskydde Hitler också droger? Kanske var för tidigt i tiden för att jaga missbrukare?

    Fast på den tiden var det ju de bättre bemedlade eller deras horor- som fick njuta av opiumet som flödade. Det kanske inte gör nåt när de som inte har något bättre för sig (dvs slipper göra rätt för sig) knarkar- medans det sticker i ögonen när fattiga gör detsamma?

    Har alltid undrat över det här. Någon som vet?

    • Anna skriver:

      Ska vi slå vad om att den där filippinska jäveln- aldrig klarat ett drogtest! Men det lär vi väl aldrig få veta svaret på. Han och hans hejdukar har ju fortfarande svårt ett festa upp drogbeslagen från 2011. Och i den här takten lär de aldrig komma ikapp…

  13. Anna skriver:

    Ha! Det märks på tidsangivelsen att käre bloggaren befinner sig i en tidszon -1 timme berlin eller vad det heter…Godnatt på er. Herregud vilken lång och knasig dag det har varit. Har hänt för mycket bra saker, så mycket att jag inte vågar tro på de förrän jag sovit på saken. G´natt kära delfinerna! Simma lugnt!

  14. Anna skriver:

    Jag roade mig med att googla på Hitler och hans relation till droger. Och hittade intressant info: http://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/hitler/ny-bok-avslojar-hitlers-trupper-invaderade-polen-drogpaverkade

    Men varför är jag inte förvånad… Alla soldater går ju på något. Från vikingarnas svampande till nutidens kemikalier… är väl inte förvånande att folk som har otrevliga åtaganden att utföra måste mata hjärnan med allt möjligt skit. Alla har ju inte trevliga arbetsuppgifter. Några måste ju också utföra skitjobben… 👿

  15. Anna skriver:

    Sent påtänkt som vanligt, men jag kollade precis på Die hard 4… Blev inte besviken!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s