Hemma hos den kulturmarxistiska hydran efter veckor av intellektuell frihet i f.d. kommunistdiktaturer.

Bästa läsare!

Vi – jag och kärestan – var på väg ut ur pensionatet när den tyskspråkige pensionatsvärden i södra Transsylvanien kom i samspråk med mig.

” – Det är kommunismens fel! Nein, kommunismen är en fantastisk tanke, men den fungerar inte i praktiken! Se bara omkring Er!

Pensionatsvärden ville på detta sätt ursäkta sig för landets tillstånd. Jag förklarade att jag var mer än väl upplyst om hur landets despotiske kommunistdiktator satsade allt på att bygga sitt gigantiska palats i Bukarest, medan folket levde i armod. Och kanske mer av vänlighet än genom kunskap sade jag att det ser ut som att folket försöker få landet att resa sig ur sin misär (många unga reser till västra EU och drar in pengar till hus och premiumbilar). Fast riktigt så enkelt är det inte, fick jag veta. De flesta skiter fullständigt i sitt land. Bokstavligt talat. De drar sig inte för att gå över landsvägen för att slänga sina sopor i diket. ” – Vi rumäner skitar ner!” sade han med eftertryck. Jag höll tillbaka mitt ” – Jag vet”, eftersom jag inte ville strö salt i såren och berätta om de rumäner som vistas i Sverige.

Vi tog en promenad genom staden. Sekelskifteshusen var många, och det fanns säkert ännu äldre hus där som byggts under vad som tycktes vara en byggboom under andra halvan av 1800-talet. Alltså från den tid då arkitekter och byggherrar lade ner stor möda på att skapa vackra och intressanta fasader (typ den viktorianska stilen). Kort sagt, detta var vittnesmål om en svunnen storhetstid i landet.

Min misstanke att denna inföll efter självständighetsförklaringen 1878. Men jag är inte helt säker; på Wikipedia gör man i texten ett hopp från självständighetsförklaringen över till andra världskriget i historiebeskrivningen. Det är ett hopp på ett människolivs längd. Därför känns det som att vi (genom t.ex. Wikipedias försorg) vet mindre om Rumänien än om t.ex. Niger eller Equador, fastän detta rike precis som Sverige ligger i Europa och är medlem i EU. Slutsats: Rumänien – landet vars medvetna historia utgörs av kommunismen och dess fall, och har den romska tiggarplågan som sitt appendix.

Dessvärre kan jag inte addera mycket till denna substanslösa bild i dagens bloggpost, med mer än några få observationer från plats.

Trots de slitna städerna där sekelskifteshusen från en borgerlig epok står och förfaller så kan man runt om i de mindre städerna och byarna se pråliga palats med färggranna fasader. I byn Nadlac – tror jag – intill den ungerska gränsen, kunde vi efter vårt första frustrerande möte med den romska lokalbefolkningen konstatera att smaklösheten inte visste några gränser när det gällde att smycka ut sina sjukligt överdådiga trevånings-residens. En av dem hade en gigantisk kristallkrona hängande över balkongen ovanför entrén. Detta som kontrast till de nästan fallfärdiga hemmen på motsatt sida av gatan. Nåväl, en svensk samhällsplanerare hade nog fått en ideologisk orgasm av att se den lyckliga integrationen mellan fattiga och rika… (Obs! De flesta skrytbyggena såg ut som fuskbyggen; något som ingen dekoration kan dölja.)

 Jag förklarade för pensionatsvärden att det skulle vara tragiskt ifall han hängav sig till samma absurda arkitektoniska fåfänga som dessa, i händelse av att hans rörelse skulle ge sådan avkastning att en ombyggnad av hans etablissemang vore möjligt. Han höll med, och förklarade att en del människor inte verkade vara riktigt kloka i huvudet, och att detta gällde såväl medborgare som ”kung” (d.v.s. regeringen).

sb-rumanien-2014
Baksidan av ”mitt hem” i Rumänien. Vy mot sovrumsfönstret.

Det positiva var dock att pensionatsvärden nu kunde säga detta utan att frukta att någon av partiets agenter kom för att beröva honom hans frihet p.g.a. sina åsikter. Vilket fick mig att tänka på mitt eget hemland där jag – via tillfälliga wifi-uppkopplingar – kunde läsa fragment om advokathoror och kvällstidningsskribenter som vill förgifta ”brunråttor” och tysta meningsmotståndare, samt intensiva försök att utmåla SD-medarbetare som ryska agenter p.g.a. vederbörande person sagt sanningen om administrationen av den svenska migrationspolitiken och därför skall förföljas av medieetablissemanget tills blod eller tårar fälls.

Under många tillfällen medan jag reste – i synnerhet då jag var uppkopplad mot internet – så kände jag en stark motvilja till tanken på att resa hem till Sverige. Sorry, men det känns som att vårt land är så… ja, jag saknar ord. Två räcker: Fy fan.

I Rumänien fick folket nog och gjorde revolt mot kommunisterna, och sköt ihjäl sin diktator. Att befria Sverige från det patrask som försöker sänka vårt land till rumänsk standard är däremot svårare; i vårt fall handlar det inte om att hänga en enda eller två, tre eller ens en handfull politiker – i Sverige är hela etablissemanget en kulturmarxistisk hydra. En hydra som är värre än alla eventuella brunråttor tillsammans.

Mer om östra EU lite senare när jag återhämtat mig. Det är alltid en chockupplevelse att komma hem till fosterlandet, och nu behöver jag vila. Till sängs.

Hälsar eder Peter Harold i

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Privat. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Hemma hos den kulturmarxistiska hydran efter veckor av intellektuell frihet i f.d. kommunistdiktaturer.

  1. Jag får väl återupprepa min kommentar i förra tråden Favorit i repris: Ratatatata!!! Välkommen tillbaka till dårhuset igen.

    • Peter Harold skriver:

      Tackar!🙂 Ja, nog känns det som att det råder pippi på det mesta i landet numera. Ja, och på bra många andra ställen också.

      • Björngunnar skriver:

        Kan du berätta om dina erfarenheter när det gäller de länder Du besökt.
        Finns det något land dit man kan fly från dårhuset?
        Är man en idiot som stannar?
        Ser man ljuset i tunneln eller är vi bara i oktober månad med en väntande vargavinter.
        Det var en gång ett folk som bodde i ett land som hette Sverige…

        • Peter Harold skriver:

          Tyvärr så har jag haft väldigt lite kontakt med människorna som lever där jag varit på besök. Jag måste säga att jag gillade Baskien ganska skarpt, men det var mest för den vackra naturen.

          Skall jag vara ärlig känns det som att många svenskar börjar överväga någon form av revolution. Fast de tänker bara gå så långt att de får en regering som fortsätter sprida bidrag över dem igen, och inte till blattarna.

  2. Björngunnar skriver:

    Här kommer nu målningen från det hotell jag bodde på i Moskva.
    Det finns intressanta kommentarer om riddarordnar som styr i mörkret.

    https://parnassen.wordpress.com/2016/09/30/bjorngunnar-vill-visa-castoropollux-en-bild-fran-ett-hotell-i-moskva/

  3. Sofia skriver:

    Välkommen hem!

  4. Sofia skriver:

    SVT´s DUNDERSUCCÉ – som de konstigt nog gör allt de kan från att tvätta bort från nätet:

    http://vid.me/H38e

    • Peter Harold skriver:

      Tack för länken! Lite smått surrealistiskt att se… SVT-personal… *försöker smälta intrycket* …angripa sin chef för att denne är odemokratisk mot politiskt avvikande.

  5. baravarat skriver:

    Äntligen tillbaka skönt så man får lite lektyr igen🙂 hoppas du fått vila och se mkt fint och sevärdheter!

  6. gmiksche skriver:

    Förmodligen låg hotellet i den del av Rumänien, som tillhörde Österrike-Ungern fram till 2018.Det var enbart områdena söder och öster om karpaterna framtill Donau/Svarta havet som lösgjorde sig från det osmanska riket 1878. Skillnaden mellan de två områdena är fortfarande markant.

  7. Anna skriver:

    Ratatatata! Välkommen tillbaks till dårhuset! Skjuter kärlek med kulsprutan ! Får ni leva tillsammans nu då? Eller gör ni ” bara” utflykter då och då?

    Jaja. Du kan eller bör väl inte svara. Men hoppas att ni får leva som par när och om ni vill!

    • Peter Harold skriver:

      Haha! Tiden och omständigheterna får avgöra. Det är dock helt klart att vi trivs att resa i varandras sällskap eftersom vi har våra ”lyten och men” som gör att det blir jobbigt att resa i större grupper. Vi konstaterade under resans gång att vi känns som ett gammalt par.

      • Anna skriver:

        Ni har tydligen hittat ert rätta element. Magin uppstår kanske just för att ni reser tillsammans. Jag brukade se förut då jag reste runt, vilka människor egentligen var, genom de situationer som uppstod på resande fot. Minns lite olika typer nu när du nämner det här med resor. En engelsman som var otränad, finnig och hade sneda och sådär typiskt för engelsmän, fläckade tänder- visade sig vara en idealisk reskamrat. Den värsta reskamraten jag fick gå omkring och skämmas för- var en vältränad och skitsnygg svensk kille. Oförskämd mot personalen som slet för att byta ut ingredienser i maten så det passade hans diet. Och tyckte inte att de skulle få någon dricks sen. Så jag fick alltid lägga extra ur egen ficka, för att inte behöva skämmas…

        Det bästa sättet att lära känna någon på är att resa tillsammans!

        • Anna skriver:

          Förresten- vet ni vad den där sistnämnda idioten är nu för tiden? Tjänade tydligen en rejäl slant på träningstidningar och har hittat sitt rätta element bland de ytliga idioterna i Beverly Hills. Blä. Hade inte velat bo där för allt smör i Småland…

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s