Den gotländska medborgarvreden är ett hälsotecken (som medierna försöker sjukförklara)

Bästa läsare!

Mats Pettersson på mediekanalen Hela Gotland har fullgjort sin journalistiska plikt å etablissemangets vägnar genom artikeln ”Låt dem inte kapa debatten” och försöker nu få gotlänningarnas vrede mot politiker och medier i allmänhet och de misstänkta våldtäktsmännen i synnerhet att framstå som ett verktyg för nazister att gripa makten och… få se, han formulerar det som att de kommer ”rasera allt som vårt samhälle är byggt på”.

Tyvärr gör HG:s Mats Pettersson någon kritisk reflektion om vad det är för samhälle vi har idag, nådens år 2016. Det är ett samhälle där staten – genom agendasatt journalistik och agendadriven politik – genomfört ett socialt experiment kallat multikulturalism, ett experiment där utfallet är en närmast manisk iver att byta ut den etniska svenska befolkningen mot människor av helt främmande kulturer under den falska förespeglingen att detta är en samhällsekonomisk vinst, och att välfärdssamhällets fortsatta existens förutsätter att detta experiment fortskrider på bekostnad av gamla svenska traditioner, seder och landets gamla kultur. Bevis för att allt kommer bli bra summeras med ”valloner, pizza och Zlatan” som pseudo-akademiska bevis.

Den som kritiserat detta politiska misstag – som grundlades av svensk socialdemokrati för att få in fler (S)-väljare i takt med att den svenska arbetarklassen blev medelklass och började få borgerliga idéer – pekas ut med omdömet att vederbörande inte står för allas lika mänskliga värde, och kan på köpet riskera sin karriär och i vissa fall även sin säkerhet och sitt liv.

Detta har även gällt dem som under flera års tid påpekat att de s.k. ensamkommande barnen varken är ensamkommande eller ens barn, och att unga män från muslimska kulturer har en kvinnosyn som leder till ett beteende där sexuella övergrepp blir resultatet. Den som påpekat sambandet har avfärdats som rasist och främlingsfientlig, fastän ståndpunkten tvärtemot baseras på realism och empiri.

Kritiken mot statens vilja att ge ”skäggbarn” den bästa skattefinansierade omsorgen som möjligt, har inte ens behövt utgå från vare sig rasism eller främlingsfientlighet. Det faktum att de flesta av dessa inte är barn, men utger sig för att vara det, visar på en benägenhet till bedrägligt beteende. Kombinera detta med att staten belönar dessa individer, och vi har en formel som leder till stor skada.

Genom att bortse från denna mycket berättigade kritik mot detta system – och vi kan konstatera att fram tills i år var etablissemanget (journalisterna) helt tysta med dessa problem – så har man medverkat till en samhällsutveckling som borde få alla varningsklockor att ringa – även hos redaktionerna inom den ålderstigna delen av mediebranschen. Mats Pettersson tillhör en av dem som fortfarande inte förstått verkligheten; än mindre att den skadliga politiken får konsekvenser på flera plan, och på andra sätt en genom galopperande sexbrottsstatistik.

Gotland har en formel som tilltalar oss libertarianer. Ön är geografiskt skild från fastlandet, och det gör att Stockholm – dårarnas stad – ligger på ett behagligt avstånd. Det gotländska lynnet är jordnära. Dessvärre uppför sig Stockholm som en ockupationsmakt, varför även denna kulturellt självständiga zon i Östersjön begåvats med modern statskontrollerad kulturberikning. Och nu talar jag inte om semesterfirande 08:or.

Gotland med sin måttliga folkmängd, med sina i historien väl rotade traditioner, seder och värderingar, och så vidare, är en ö där alla förutsättningar för att hålla maktutövandet så nära folket som möjligt är tämligen goda – om det nu inte vore för beslutsfattarna i Stockholm som strävar efter det direkt motsatta med sin centraliseringsiver.

De äldre gotlänningarna minns kanske bättre än många andra fastlandssvenskar hur det var när Sverige tog emot riktiga flyktingar, framför allt de som flydde under Sovjetkommunismen i Baltikum. Det handlade inte så sällan om åldersmässigt äkta barn som fördes över havet utan sina föräldrar men kanske i bästa fall med något äldre syskon, till skillnad från dagens flyktingmottagande som har en curlingfaktor vars like man blott kan finna bland välbeställda Beverly Hills-familjer.

Med andra ord har gotlänningar en mer realistisk syn på hur samhället skall fungera.

Och när en grupp s.k. ensamkommande barn (vilket det verkar vara fastställt att det handlar om nu) dyker upp i residensstaden och utnyttjar en mer än vanligt värnlös ung kvinna sexuellt, i en stad där kanske väldigt många också vet vem brottsoffret är, då är det logiskt att människor reagerar.

När sedan rättsapparaten agerar på ett sådant sätt att gärningsmännen är de som omhuldas av statens representanter, då är det också berättigat att folket yttrar sig och manifesterar sina objektioner mot den pågående samhällstärande röta som beslutsfattarna i Stockholm (och för all del den karriärsmåna kommunledningen i Visby) skapat.

Mats Pettersson på hela Gotland agerar inte i gotlänningarnas intresse. Hans bidrag i det som han påstår är en debatt handlar om att smutskasta de protesterande gotlänningarna, och försöka jämställa dem med Nazi-Tysklands brunskjortor. Även om det skulle ligga den minsta sanning i att gotlänningarna blivit nazister över natten så skall Mikael Pettersson och hans likar ändå förstå att de själva bär ansvar för vad som händer eftersom de medverkat till att driva Gotland in i det socialistiska multikulturella experimentet (som allt mer liknar ett statsunderstött kulturellt självmord).

Bland de argument som Mats Pettersson framför är hans vittnesmål om att folk ”tror att det pågår en konspiration”, att medierna ”mörklägger” och att dessa tankar ”är paranoida”. Mats Pettersson drar sig själv inte för att tro att det pågår en nazistisk konspiration som försöker återupprätta Det Tredje Riket lokalt på Gotland i och med att alternativa medier på den yttersta högerkanten (till skillnad från hans egen tidning) rättfram berättat om de misstänkta och av en etnisk icke-svensk åklagare/förundersökningsledare frisläppta gärningsmännen.

Mats Pettersson har inte insett konsekvenserna av att unga män med stark förankring till islam – ofta med en selektiv tillämpning som passar deras egna begär och lusta – lever och beter sig på ett annat sätt än vad t.ex. unga gotländska män gör. Mats Pettersson vill inte ens leka med tanken på vad som händer när staten låter snabbreproducerande folk etablera sig i ett samhälle där den ursprungliga demografiska utvecklingen av olika (naturliga) skäl har en långsammare förändringstakt.

Mats Pettersson på Hela Gotland säger:

” – De med störst foliehatt på sig pratar om rasers överlevnad som om raser är något som ens finns i mänskligheten år 2016.”

Detta är en retorisk fint från Mats Petterssons sida. Det handlar i ringa mån om ras i debatten, utan om kultur. Genom att använda fel begrepp försöker Mats Pettersson att slingra sig undan denna fråga. Varför? Sannolikt därför att han inte har något bra motargument, och att fakta skulle tala emot honom. Mats Pettersson talar för det politiska Stockholms sak, inte för Gotlands. Och han är inte ensam att bekämpa gotlänningarna; staten har sänt in specialstyrkor för att bekämpa ”opinionsyttringar”. Hundratals gotlänningar har gått ut på gatorna för att protestera.

De misstänkta gärningsmännen som utsatte den rullstolsbundna kvinnan i Visby för sexuella övergrepp har redan lämnat Gotland och befinner sig på fastlandet med skydd från polisen för att inte bli skadade av någon. Och medieetablissemanget arbetar intensivt för att flytta fokus från grundproblemet; nämligen att svenska staten accepterar en kvinnofientlig kultur att etablera sig här.

Vad kommer härnäst?

Hälsar eder Peter Harold