Startar soldatutbildningen för jihadister redan i fritidsgården?

Bästa läsare!

Flera av er har nog redan hört om den ganska uppseendeväckande insändaren i Vestmanlands Läns Tidning (VLT, kulturmarxistiska nätverket) där en yngling från stadsdelen Skallberget i Västerås förklarade att det är självklart att de bränner bilar eftersom de inte har någon fritidsgård att sitta och hänga i.

Tro det eller ej, men jag har faktiskt varit barn en gång i tiden, och i just nämnda stadsdel.

Jag har inget minne av någon ungdomsgård. Däremot minns jag att vi åkte rutschkana från det stora berget vid Bellmansgatan, lekte tjuv och polis i skogen mot Dybecksgatan, letade efter salamandrar i Skallbergsskogen bakom Svarta plan, gamla porrtidningar bakom Skallbergsskolan, byggde kojor vid vattentornet och sköt med luftgevär i skogen bakom Vegagatan och Emmausgatan. Eller utforskade alla oändliga källargångar i hyreshusen (På den tiden stämde inte påståendet om att ”har man varit i en källargång så har man varit i alla”, utan det gällde att ha besökt så många som möjligt, och helst undvika att bli upptäckt av någon arg tvättande mamma). Men ingen av oss satte eld på någonting.

Det allvarligaste vi gjorde var faktiskt att springa framför körande bilar på Karlfeldtsgatan och försöka hinna över innan bilen körde på en. Nota bene! Min överlevnadsinstinkt var så starkt utvecklad att jag avstod från den leken. Och detta även innan en av kamraterna förlorade mot en Amazon med halvtaskiga bromsar. Gossen överlevde påkörningen, men det går ett rykte om att han skulle ha fått en så svår hjärnskada att han som vuxen börjat arbeta på den mediekoncern som publicerar idiotiska insändare, som det ovan nämnda.

Det här med att vissa ungdomar behöver förstöra saker bara för att de inte har någon fritidsgård eller ungdomsgård är i sig ett intressant ämne. Ofta handlar det om att ”politikerna inte satsar på oss unga”, men i vissa fall kan det vara så ironiskt att det saknas fritidsgård p.g.a. att dessa eldats upp eller vandaliserats. Det blir ett moment 22 där.

Jag har aldrig varit på någon fritidsgård som ung. Visserligen ordnade skolans fritidskonsulent aktiviteter där vi kunde träffas en kväll i veckan och göra saker, som t.ex. bygga modeller, måla, sjunga, sy etc. Detta skedde i uppehållsrummet efter skol- och läxtid, och det var noga att lämna lokalen i samma skick som när vi anlänt. Ansvaret låg hos oss deltagare. Det var inte nådigt att komma till skolan nästa dag och möta städtanternas arbetsledare, för hon var effektivare än Sherlock Holmes på att spåra ägaren till eventuellt skräp. Jag skojar inte.

Men dessa aktiviteter var organiserade och strukturerade, och de slashasar som drog förbi och ville in i värmen blev vänligt men bestämt avvisade ut i kylan. Mig veterligen var det ingen bil som fattade eld. Visst fick vi se brandbilar, men det skedde på så sätt att skolan hyrde en lokalbuss och körde oss till brandstationen. Där fick vi klättra upp i hytterna, prova hjälmar och stövlar, samt åka med den stora brandliften. Jag tror att den sträckte sig 19 meter över marken. Vår fröken kräktes när hon kom ner. Och allt detta fastän vi inte hade någon fritidsgård. Så synd om stackars oss…

Nåväl, nog med nostalgi från gurkstaden.

Statliga Sveriges Radio rapporterar att statsbidragsmottagande lobbyingorganisationen Rädda Barnen polisanmäler den statligt finansierade ungdomsgården Ungdomens Hus i Rinkeby till statliga polismyndigheten. Detta därför att ”hemska scener” utspelat sig i lokalen. Det handlar om 15-åringar som boxat utan tandskydd och skyddshjälm. (Lustigt nog gjorde några av oss ungar på Skallberget det också, vilket ger namnet ”Skallberget” en annan innebörd…). Och värst av allt, enligt Rädda Barnen: De vuxna ledarna hejade på under vad som liknade regelrätt slagsmål.

Ok, pausknapp. Lås oss diskutera pudelns kärna, utan några skygglappar.

Visst kan man säga ett och annat om det svenska överbeskyddande samhället, men oavsett åsikt om detta kan vi nog säga att den svenska säkerhetsnormen inte har räckvidd över hela landet. Aktiviteterna för de unga männen i Ungdomens Hus präglas av helt andra värderingar än de som råder i fisvärmen på Rädda Barnens kontor som sett videoklipp med boxningsträning i Rinkeby.

Fast varför träna slagsmål?

Med risk för att låta som en Gudrun Schyman, men låt oss vifta lite med begrepp som ”patriarkala strukturer” för ett ögonblick. Halvt på skämt och halvt på allvar.

Det är ingen tvekan om att det är ”inne” att vara macho om man lever i en förort. Och det är ingen tvekan om att det är ont om velourmän i de kvarteren. I vart fall svenska velourmän. Låt oss ta en titt in i Ungdomens Hus via deras Facebook-sida.

sb-rinkeby-ungdomens-hus-01

Fredligt och gemytligt. Man sitter och tittar på en match på TV. Ingen fara så här långt, och alla är hela och rena.

Till och med när vi får se brottningsmattan tycks allt vara städat och ordnat

sb-rinkeby-ungdomens-hus-02

Och även fäktarna är prydliga och bär nödvändiga skydd.

sb-rinkeby-ungdomens-hus-03

Så vad har vi då här? Jo, en institution som finansieras av skattebetalarna, som drivs av människor för människor som har en lite annan syn på manlighet än vad övriga civil-Sverige gör. Vi har här en institution för ungdomar som ömsom sitter och slappar i en soffa och mumsar bullar, ömsom brottas, ömsom boxas, ömsom fäktas, ömsom slåss med käppar, ömsom…

sb-rinkeby-ungdomens-hus-04

Vääääääänta nu… Plötsligt fick jag för mig att jag beskrev mina 9 månader i det militära. Jodå, vi åt bullar i lumpen…

Det är helt klart att macho killar vill brottas, boxas, fäktas och syssla med andra kampsportsaktiviteter. Varför? Ett svar kan vara att de vill hålla sig fysiskt i trim. Men skall det vara en statlig angelägenhet att sysselsätta unga män med kampsport? ” – Jo, för fan, annars bränner vi bilarna…” är det första svar som dyker upp i mitt huvud när jag tar mig friheten att i deras ställe svara på frågan till ungdomarna.

Med risk för att låta lite konspirationsanalytiskt lagd, men jag tror inte att kampsportsträningen finns i Rinkeby av en slump. Jag har själv bekanta som tränar kampsport på andra ställen än Rinkeby, just av motivet att hålla sig i fysiskt god trim, men också för att kunna skydda sig om någon jävel ger sig på en.

Fråga: Vem åker till Rinkeby för att mucka bråk med nån? Jag har tyvärr inget svar. De flesta undviker att åka dit i onödan.

Så varför tränar man kampsport i Rinkeby med metoder som är helt främmande för seriösa utövare av boxning? För att hålla kroppen i trim? Naturligtvis inte. Man går in i ringen, eller ställer sig på golvet och pucklar på varandra på ett bestialiskt sätt för att bli stryktålig och härdad. Detta är en egenskap som skulle kunna efterfrågas för den som vill gå till en högre division i sitt utövande. Men det är också en egenskap som behövs hos en jihadkrigare.

Det har varit lite si och så med de ”svenska” jihadisterna när de kommit fram till Syrien för att för Vita husets räkning slåss mot den syriska arméns soldater. Många har där på plats längtat hem, och mer eller mindre bara varit dugliga till kökstjänst.

I brist på konventionell militär träning i Sverige har det uppstått nya kanaler för att utöva manliga aktiviteter som exkluderar kvinnlig närvaro. Åtminstone för folk som tillhör en kultur som premierar macho-beteende och anser att flickor skall hålla till i sitt eget lilla hörn av lokalen där de får veta varför man skall rösta på socialdemokraterna och vänstern av den gästande informatören medan maken för jihad.

Jag säger inte att pojkarna i Rinkeby gör fel. Det ligger i deras eget intresse att vara starka och duktiga på att slåss. Vi andra som bor i mer icke lika kulturellt berikade stadsdelar nöjer oss med att hälsa på grannen innan vi går in och vilar upp oss inför nästa dag av lönearbete, där betalningen för alla mödor fram till lunch skall gå till skatt… så att våra fina ungdomar ute i förorterna kan lära sig att slå ihjäl oss med sina bara händer den dag vi inte längre vill betala mera jizya. Typ.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Startar soldatutbildningen för jihadister redan i fritidsgården?

  1. Sofia skriver:

    Jag tror att din analys är riktig –
    så illa är det i vår nya verklighet i Sverige –
    en förändring som det svenska folket aldrig godkänt.

  2. Läsare skriver:

    Must See! Crazy European Immigration Crisis — 20 minuter

    Varje sekund av denna video är obligatorisk!!!

    Fritidsgården i Runkeby är rena pensionärshemmet.

    Migranter demonstrerar för rätten till märkeskläder – Italien

    https://www.flashback.org/t2776601

    • Läsare skriver:

      Watch African migrants destroy southern Italy — 4min

      Jag var på fritidsgård två gånger i ungdomen. Sista gången väste blatten i mitt öra att han skulle skära halsen av mig.

      Detta hände långt innan (((media))) kom på det förskönandd hittepåordet ”ungdonsgäng”.

      Jag går inte nära blattar i gäng sedan jag sist var på fritidsgården.

      För hundra år sedan skulle dumknullade missionärer rädda negern i Afrika. Idag behöver samma dumknullade missionärer bara åka till det lokala ghettot.

  3. Risto Matinen skriver:

    Jihadisterna ska utplånas! De bränner inte bilar för att det fattas fritidsgårdar! Ingen kan vara så korkad att man tror på det. I så fall hade ju makthavarna i de länder invällarna kommer ifrån fixat det.

    Nej, det handlar om gener. Det är därför det är skit i skitländer. Skitfolk kan inte åstadkomma annat än skit. Lågt IQ är huvudiingrediensen.

    Babbarna inbillar sig att de kan ta över landet. Med sådana testosteronfattiga makthavare i vårt land kan man hålla med. Vi övriga män gör och kommer att göra motstånd. Vad som gäller är att driva ut babbarna eller döda dem.

  4. Sofia skriver:

    Idag är det perfekt för skogspromenad!

  5. Vauen skriver:

    Har bara läst mer pantade saker på vänsterbloggar!

  6. Anna skriver:

    Det var så sent som i går kväll jag kom att tänka på det där med fritidsgårdar. På väg från bussen med sonen och hans kompis (9 och 11 år) utbrister de när vi passerar torget vid 22 ”Killarna som brukar stå här har slutat stå här” ”Jaha”, sa jag. ” Var har de tagit vägen då?” ”De är väl i Rinkeby och rånar banker,” svarade kompisen.” ”Det finns ju inga kontanter på banker längre”, svarade jag. På det torget har nämligen barn i varierande åldrar, rånats på telefoner och pengar, tom kläder om de haft på sig ngt ”coolt”. Mitt på dagen. Det har tydligen varit ”kids” från rinkeby som passerat, som gjort det.

    Precis då finner vi ju svaret på var de här killarna som förut brukade stå på torget, har tagit vägen. Fritidsgården har öppet! En lördag kväll! Gluttade in i fönstret och där satt killar, inte en enda tjej- och såg precis ut som på den där bilden du la in, Peter.

    Det är här som dilemmat uppstår, för killar OCH tjejer som växer upp i förort. Även om man tror att man som förälder tänkt till innan valet av skola och man valt ett område där de flesta av eleverna bor i villor och socioekonomiskt sett, har det bra ställt- just för att undvika att barnen bara hänger med värstingkillar så är det oundvikligt att inte färgas av omgivningen. De mest färgsättande individerna är tyvärr inte kompisarna i samma ålder, utan det är de där killarna som hänger på torget eller på fritidsgårdarna. Och allra mest de där som de förhoppningsvis, aldrig träffar på; de som rånar barn och alla andra lätta offer.

    Det handlar om att barn som växer upp här, inte får social träning. Jag har ju varit så förbannat upptagen med att lösa livs”pusslet” att jag varit glad om vi får sova ostört och fått ihop en ok inkomst varje månad. Livet passerar revy och sonen och jag har inte varit inbjuden på trevligheter där mysiga kvinnor, män och barn- har fått umgås under trevliga former. På sin höjd har vi varit på bio med någon av hans kompisar (bara med mig så klart) och sonens kompisar är uppenbart ovana vid att se tjejer som är glada och trevliga. Varje gång som några tjejer varit i närheten, som är äldre än de själva- har någon form av konflikt uppstått. Jag har fått de att gå fram och be om ursäkt. Men nästa gång är det samma visa igen… När jag gått på restaurang med de, har de gjort något som får en att skämmas. De är helt enkelt inte socialt tränade och umgås bara med andra killar. Det är precis sånt här som är den stora skillnaden på att växa upp i stan eller i förort. Barn uppvuxna i stan blir socialt ”världsvana” och vet hur man beter sig på fik, krogar, går på evenemang som kan vara gratis, har flera kompisar från varierande samhällsgrupper. Man får hänga med på vuxna evenemang.

    I förorten hittar man ungdomar som aldrig gör något annat än köper mängder med godis, snackar om pengar och som så fort de ser en snygg tjej- måste släppa ifrån sig nedsättande kommentarer för att de inte vet hur man umgås med tjejer. Det värsta av allt är att de killar som anställs av staden för att finnas på fritidsgårdar och där de här killarna är- också förmedlar samma skeva bild av verkligheten. Det behövs trygga män och trygga kvinnor- som förebilder för de här killarna. Istället dunkar man de i ryggen och uppmuntrar de som är vilsna till att göra sig av med aggressioner genom att träna macho-träning som boxning. Det blir en så fantastiskt fantasilös och grå värld de får uppleva varje dag. I stan finns en stor variation av upplevelser som är lätta att haka på. Teater, musik, måla, dansa scouterna, allt finns utan att föräldrarna behöver skjutsa och hämta. På såna här ställen åker ungarna bort med sina familjer, de som bor i villa. De få som bor i hyreslägenheter åker aldrig bort för deras familjer har inte råd. De kanske hade fått råd om de inte köpt så jäkla mycket godis, men det blir liksom som ett evigt tröst-beteende de här ungarna utvecklar. Det är grejer, materiella grejer som air-boards och godis, telefoner och sånt- som blir ”måsten”. Försök att bryta dig ur detta, när alla kompisarna gör på ett visst sätt! Går bara om du flyttar fysiskt. Jag säger inte att inte familjer i stan köper mycket grejer, men de har fler VAL. Man GES inte en given roll som i en förort, bara beroende av din socioekonomiska status. Förmodligen är förutsättningarna att utvecklas till en bra människa mycket större på landet utan närhet till butiker. I stan eller på riktiga landet ges förutsättningarna att INTE utvecklas i fel riktning.

    Människor är flockdjur. Jag klistrar in en text jag skrev i ämnet ohälsa nedan:

    Det är i dag väldigt modernt detta med ”hjälp till självhjälp” och detta kan jag tala om- fungerar väldigt dåligt för någon som är utmattad och utbränd. Man lever en dag i taget och i detta samhälle ställs stora krav på planering, särskilt för föräldrar. Egenansvaret är enormt tungt. Så har det blivit för att man fokuserat och fokuserar på vissa grupper som man anser vara i särskilt ”skyddsbehov”. Samhället har blivit enormt orättvist och skevt i Sverige. Det är min förklaringsmodell till psykisk ohälsa. Men den kan du väl bortse ifrån då den inte är vetenskapligt förankrad. Tyvärr. Dock kan ju min teori smälta samman med den ”socialpsykologiska modellen” som ju menar att ”människan är ett flockdjur och individens egenskaper och uttryck är direkt påverkade av hennes närhet till andra människor, eller avsaknaden av densamma. Vem vi är och hur vi hanterar situationer är präglat av vårt förhållande till gemenskapen under både vår uppväxt samt i vuxenlivet. ”

    Jag börjar förstå den här kvinnan i området som tog sitt eget liv vid 41 års ålder, som har en son på 18 år. Att se sitt eget barn utvecklas till en hemsk människa utan att kunna göra något åt det, måste vara en hemskt surrealistisk sak. Vi var förresten och såg filmen Morran och Tobias i går kväll. Kolla den, gärna på fyllan. För det är en riktig kiss och bajs-film. Hysteriskt rolig stundvis.

  7. Anna skriver:

    Kom på en till tragikomisk situation apropå eländet i förorten: Sonen var överjävlig för en tid sedan. När han spottade på mig använde jag nödvändigt våld för att stävja situationen. Sonens skola uppmanar ju alla elever att anmäla allt våld, så det gjorde sonen. Jag blev kallad till ”förhör” på socialtjänstens familjegrupp eller vad det heter. Hände väl inget särskilt mer efter detta. Det komiska är bara att sonen på skolgården, började enligt honom ”försvara sin kompis” som blev slagen av en annan kille på skolgården och fritidspersonalen tog då tag i honom och brottade ner honom på marken. Sonen och hans kompisar säger att personalen satt på hans rygg och tog strypgrepp på honom (han är en smal 9-åring som väger 35 kg) och att sonen fick panik. De stängde in honom i ett rum (vilket inte heller är tillåtet då man inte får lämna barn ensamma) och han bad då om att få sin ryggsäck och de gav honom den. Utan att veta att han däri hade sin mobiltelefon… Han ringde till polisen instängd i det där rummet och de hade ett 17 minuter långt samtal (såg jag från hans samtalslista) varpå polisen kommer till skolan och förhör personalen…

    Jag frågade vad som händer nu då? Personalen tittar konstigt som svar och skruvar på sig. ”Man måste väl få ta tag i någon som gör så där”, säger de. ”Ja,”, säger jag. ”Men när jag tog tag i honom och gav honom en örfil gjordes ju en utredning. Och nu när ni gör ännu värre saker, eftersom ni stängde in honom och satt på hans rygg vilket jag lärde mig redan på 80-talet i väktarutbildningen att man aldrig får göra- görs ingen utredning”. ”Tycker ni inte att det känns orimligt”?

    Så är det i skolorna nu. Skolorna har anmälningsplikt att anmäla ”missförhållanden” i hemmet men inte när det gäller egna missförhållanden. Grannar i lyhörda betong-hyreshus anmäler till den grad att föräldrarna hellre ser att ungarna är utomhus hela tiden, för att slippa högljudda bråk. Det är bara om man bor i enskilt hus utan att dela väggar med någon- som man vågar disciplinera sina vrånga barn. Ingen hjälper till men alla vill lägga sig i, i förorten. Att dela väggar med skitmänniskor kan inte leda till något annat än skitliv. Olika kommuner ger olika direktiv till stadens skolor. Har du otur bor du i samma kommun som också inkluderar Tensta. De utgår ifrån ”blattefamiljen” och orkar inte bry sig om man har en annan familjesituation än de familjer som är mest frekventa i deras statistik. Vi andra bara råkar fastna i nätet och slängs tillbaks i sjön igen. Vi är som mörtarna som fastnar i nätet ibland av misstag.

  8. Anna skriver:

    För övrigt spricker ju den där teorin om att bristen på fritidsgårdar skulle vara förklaringen till att uttråkade idioter bränner bilar. Det är ju i områden med flest fritidsgårdar som producerar flest värstingar /bilbrännare. Det är stor skillnad på hur skolpengen ser ut, hur fördelningen ser ut av skolpeng och insatser i alla former. Kolla ”rika” kommuner som ekerö. Skolorna är slitna, finns knappt några lekmoduler i de få lekparker som finns, ingen simhall, ingen 4-H gård, inga gratis aktiviteter alls förutom att gå i skogen. Kolla områden som Bromsten som ligger helt nära Rinkeby. Jämför skolorna! Materiellt sett satsas oerhörda summor på skolorna i ”brinnande områden” med att byta ut vandaliserade prylar, det plockas skräp i varje kvarter nästan dygnet runt! Rinkeby kostar skattebetalare enorma summor och dessa pengar tas ifrån andra skolor som inte vandaliseras. Vad de här killarna behöver är mormödrar och morbröder, mostrar och alla möjliga som drar med de i en annan riktning. Som när man bemöter psykpatienter. Genom att bjuda in de till en annan värld, en värld med böcker och fantasi, till en färggrann värld. De här killarna verkar helt sakna vuxna förebilder, med endast deras föräldrar som enda kontakten med vuxenvärlden. Föräldrar som verkar tycka att det är helt normalt med killar som bränner bilar och som inte ens kan prata svenska eller har minsta intresse för att komma in i det svenska samhället. Det är som hundpsykologerna säger: För att få bukt med ett hundproblem måste man först träna matten och hussen. Förstår inte de varför hunden beter sig som den gör, kommer aldrig ett nytt beteende kunna läras in.

  9. Ping: Dubbelmordet i Rinkeby och statsunderstödd ungdomskultur på samma ort, samt SVT:s kamp mot ”faktaresistens”… | Peter Harold – Skrivarens blogg

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s