Några rader om den livsnödvändiga friheten

Bästa läsare!

Jag vill börja dessa rader med ett påstående vars sanningshalt jag törs garantera med mitt eget liv: Vår värld kommer aldrig att bli perfekt.

Men i samma andetag vill jag presentera fortsättningen på min tes: Vår värld kommer aldrig bli perfekt. Men vi kan åstadkomma mycket gott genom att sluta addera det som gör världen imperfekt.

Det behöver inte ägnas särskilt mycket tid åt att finna massor av exempel på hur världen blir sämre av människor som säger sig vilja förbättra densamma. Låt mig nämna västerlandets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i bl.a. muslimska länder, såsom regimskiftena i Irak och Libyen, och numera i Syrien. Jag vet att man i begreppet ”västerlandet” kan läsa in många specifika intressenter, men låt mig generalisera.

Ett annat exempel är ”kampen mot klimatförändringar” som går ut på att ge staten och särintressen mer makt över medborgarna, utan att klimatet kan påverkas åt något håll. Om löftet att ”rädda klimatet” är ett bedrägeri så är andra kampanjer inte långt därifrån. Vad sägs om ”kampen mot knarket” som hittills inte fått bort vare sig bruk eller missbruk av droger? Istället handlar det om statens kamp mot narkomanerna.  Och nu kommer alltså kampen mot falska nyheter och parallella verklighetsbilder.

Vad är det genomgående mönstret i dessa exempel? Jo, alla exempel bär temat att man försöker göra världen bättre, men man drar sig inte för att använda piskan. Sålunda sker spridande av det förment goda på direkt bekostnad av friheten.

Nu kanske någon invänder och säger att vi inte kan ha för mycket frihet. Det blir anarki då, ropar man varnande. ” – Om inte polisen jagar narkomaner och låser in dem så kommer alla börja knarka!”, ” – Om vi inte bombar diktator X så kommer alla bli diktatorer!”. ” – Om vi inte förbjuder folk att åka med egna personbilar så kommer jorden att gå under!”. Och så vidare. Inte för inte heter det att vägen till helvetet kantas av goda intentioner. Men att bekämpa frihet är trots allt inte vägen framåt till en perfekt värld, vilket vi kan lära av exemplen här ovan.

Menar jag då i så fall att friheten är den bättre vägen, kanske rent av den enda i rätt riktning mot en perfekt värld som blott naturen och enskild dumhet kan hindra oss från att nå?

Ja, naturligtvis. Det är tack vare frihet som vår värld är mer ”perfekt” i både teknisk som intellektuell mening än den värld som fanns för 100 år eller 500 år sedan sedan på många sätt. Genom att folk inte dikterats att tänka på ett enahanda sätt – eller att de trots detta valt att trotsa diktaten – har vi kunnat gå från synen att solen cirklar runt jorden, till att istället placera vår hemplanet i omloppsbana runt den stora himmelsstjärnan.

Tack vare denna insikt kan vi bättre förstå att vi är en del i ett solsystem, och därmed begripa hur det fungerar, vilket gav oss möjlighet att räkna ut hur vi skulle kunna börja resa till månen och placera kommunikationssatelliter i rymden så att vi skall kunna prata med vänner på andra sidan vår planet.

Tänk om vi än idag hade hängt folk (eller åtminstone gett dem husarrest på livstid) för den ”kätterska” åsikten att jorden inte är universums medelpunkt, såsom den katolska kyrkan i Rom menade enligt sin tolkning av Bibeln?

Matematikern Galileo Galilei kom efter studier av polacken Mikolaj Koperniks forskningsrön fram till slutsatsen här ovan att jorden är en satellit runt solen, men kyrkan sade åt honom att han har fel eftersom hans konklusion stred mot kyrkans ståndpunkt. Eftersom kyrkan hade statens makt att försätta Galilei i livslång husarrest så kan vi säga att han blev en politisk fånge för en idé som är oomkullrunkelig sanning idag. Och den stat som satte honom i husarrest resonerade som så att friheten att säga det Galilei sagt var ett hot mot kyrkan och dess perfektion, och mot den världsordning som denna stod för.

Samma sak sker nu, med den skillnaden att inkvisitionen inte längre är en process inom (den romersk-katolska) kyrkan, utan istället manifesteras genom en rad olika organ från statens rättsapparat, vidare till den tredje statsmakten som dömer efter vad som säljer lösnummer/klick, till de som med våld eller hot försvarar den dogm mot vilken ”kättaren” anses ha brutit.

Exempel: Den som går ut till allmänheten och ifrågasätter innehållet i den s.k. Förintelsen av judar under Andra Världskriget döms av staten; den som sprider en länk via Facebook till en artikel som beskriver att ökad invandring orsakar fler våldtäkter döms strängt av medierna; och den som engagerar sig för en så fundamental sak som den fria marknaden kan bli förföljd och attackerad av militanta vänsteraktivister. Listan på exempel kan göras enormt lång, enbart utifrån ett svenskt perspektiv.

Medan våra kultur- och justitieministrar talar med ståuppkomiker om hur friheten skall begränsas för att förhindra att ”kättarnas” ord blir kända så konstaterar jag att lösningen inte är mindre frihet, utan snarare mer frihet. Total frihet i enlighet med principen om icke-aggression.

Denna princip möjliggör för alla envar att bära och yttra sin personliga åsikt om hur världen kan bli bättre, men utan att denne har mer makt till sitt förfogande än att hon eller han med sina egna medel och tillgångar kan ta första steget genom att själv försöka vara det bästa exemplet.

Vi behöver ingen religion till detta. Vi behöver egentligen ingen lag heller. Det enda som krävs är förmågan att samarbeta människor emellan; en förmåga som hittills undertryckts av den fostrande och omhändertagande staten idag för att bedöva känslan av förlorad individuell frihet.

Den fria tanken kommer – i de fall där den verkligen är nyttig och oskadlig – att leda till framsteg. Och den som inte vill framåt skall ha rätt att stå kvar vid sin gamla ståndpunkt och få vara nöjd med det, så länge som ingen part kommer utöva tvång eller våld mot den andra.

Anti-tesen mot denna frihetliga filosofi är idén att staten genom kollektivism skall garantera att samhället utvecklas mot perfektion. Men som vi kan se fungerar det inte på det viset; staten ställer sig istället i vägen, gång på gång, med sina förment goda intentioner som ger travar av lik längs vägen, vare sig det är människor som dör i vårdköer, av överdoser eller sprängs i bitar av soldater som kommenderats ut i krig av staten.

Frihet, kryddat med en gnutta kärlek, är den återstående vägen till den perfekta världen. Vi kommer inte nå ända fram, ty naturen kommer lägga hinder för vår väg. Men hellre det än att staten, politikerna, domstolen, prästerna, ledarskribenterna och huliganerna tillåts att knuffa oss framför sig, baklänges, mot avgrunden.

Hälsar eder Peter Harold

Advertisements

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Filosofi. Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Några rader om den livsnödvändiga friheten

  1. Herr Flick skriver:

    En del av de fake news som cirkulerat kommer från en demokrat… False flag:
    http://www.breitbart.com/big-journalism/2016/11/24/npr-finds-fake-news-company-run-liberal-democrat/

    • Peter Harold skriver:

      Tack för länken! Jag har alltid misstänkt att de perversaste av konspirationsteorier kommer från dem som vill sabotera seriösa kritiska analyser av olika händelser. Det har talats mycket om att CIA varit involverade i att skapa och lyfta fram konspirationsteorier om ”11 september”. Finns nog inte ett enda ämne som inte är korrupt nu.

  2. MartinA skriver:

    Min övertygelse är att det även i sovjetunionen under stalin fanns folk som levde fria och lyckliga liv. Om vi verkligen skulle ha frihet, varför predikar vi den då så febrilt? Snarare än att bara hitta sprickorna i fasaden och leva den?

    En annan sanning är att människan är kollektivistisk. Om du jämför med jägar samlarbandet eller familjegruppen på stäppen eller bondebyn. Så hade de mycket mer av ett kollektivt medvetande än vi har idag. Och mycket mindre privatliv. Detta är den miljö vi har utvecklats i. Vad våra instinkter är till för. Så man kanske ska vara litet ödmjuk innan man fördömer den?

    Nåja, tack för en bra och tänkvärd text.

    • Anna skriver:

      Ja, människan är helt klart flockdjur. Ingen trivs utan att ha sin flock omkring sig och få ge och ta / samverka i flocken. Det är ju därför som forskare funnit att extremt fattiga människor i en del länder ändå upplever sig vara lyckliga. Så länge de lever med andra som delar samma verklighet.

    • Peter Harold skriver:

      Jag tror att du har helt rätt i din teori om att det fanns områden med folk som inte påverkades av Stalin och hans hejdukar i Moskwa. Jag har lärt mig att även i det betydligt mindre landet Rumänien så låg Bukarest långt från de karpatiska provinserna där traditioner och sedvänjor överlevde alla kommunistiska dekret. Än idag betraktas politikerna i Bukarest som bovar.

      Det är skillnad på kollektivism och gemenskap. Frivillig samverkan mellan individer skapar gemenskap; politiskt majoritetsvälde på den enskildes bekostnad är kollektivism.

      • MartinA skriver:

        Det fanns en artikel i Nya Tider om reglerna i ett fiskeläge på västkusten i slutet av artonhundratalet. Fiskeri är ett farligt yrke och de fick lösa sina socialförsäkringssystem själva. Reglerna var benhårda men de syftade till att knappa resurser skulle räcka så långt det gick och att ingen skulle kunna vara parasit och att den som hade otur fick bära en betydande del av den oturen själv. Jag tyckte det var en intressant inblick i en frivillig gemenskap. För till syvende och sist var det en ynnest att vara en del av fiskeläget.
        (jag skriver från minnet här så jag kanske missuppfattade och läste in)

      • Anonym skriver:

        Ja, det är skillnad på kollektivism och gemenskap. Det samhälle jag velat leva i är inte ett samhälle där gökungar blivit favoriserade ( läs afghanhannar) och inte heller gynnar det gemenskapen om männen åker utomlands för att skaffa sig en kvinna eller kvinnor som gör detsamma. Det gynnar inte gemenskapen att anställa gästarbetare eller anställa andra än svenskar för att vara måna om integration och hålla nere löner. När det kommer till den punkten verkar alla som säger sig vilja ha en ” libertariansk samhälksgrund” vara lika goda kålsupare. I mina ögon är det lika med att skita i varandra. Då får man också ett skitsamhälle!

        • Peter Harold skriver:

          Inte alls. Om det praktiserades en libertariansk samhällsgrund så skulle du få människor som verkligen vore socialt omhändertagande, istället för att folk sitter hemma och surar över att staten inte tar hand om alla som är till besvär. Och vad är det bästa med det hela? Jo, att människor själva får bestämma hur man skall interagera och vara gentemot varandra. Det finns faktiskt samhällen som fungerar på detta vis. De är inte kända, för det rimmar emot medieetablissemanget att lyfta upp dem, men de finns. Ofta med någon form av religiös grund, men dessvärre har staten tagit så mycket makt av människors liv att man berövat den normala instinkten att vara hjälpsam, och det är väl mest inom de religiösa grupperna man fortfarande bevarat solidaritetstanke i ett socialt/lokalt perspektiv.

  3. Sture skriver:

    Peter,
    jag håller med dig om det mesta av det du skriver här. Men du måste göra dig av med fördomen att kyrkan på medeltiden trodde att jorden var platt. Det ingår i kommunisternas propaganda. Att jorden var rund och att jorden snurrade kring solen har man känt till (även de kristna) sedan 500 år före Kristus. Dessutom – protestanterna i norr välkomnade Galileis idéer och översatte snabbt hans böcker till (jag tror) 17 olika språk. Dessutom – Galileis husarrest varade inte livslångt utan endast i 5 månader. Hans idéer stöddes av biskopen i Siena som bjöd in Galilei att bo i hans stora residens i Siena. Där bjöd man in hela den intellektuella eliten i Europa, bl. a. Descartes, inför vilka Galilei kunde hålla hov. Tillställningen blev så pass pinsam för påven Urban VIII att han tvingades upphäva husarresten och låta Galilei åka hem till sig själv. Allt detta berättas i boken ”Galileis Dotter” av Dava Sobel, som bl. a. bygger på brevväxlingen mellan Galilei och hans äldsta dotter, som var nunna.

    • Peter Harold skriver:

      Nej, det var inte jordens form det var frågan om (även om det du nämner ifråga om kommunisternas propaganda mot kyrkan var just något som en av mina kommunistiska SO-lärare berättade om, hör och häpna), utan om solsystemets konstitution där det inte accepterades från inkvisitionens sida att torgföra de nya rönen. Att jorden var rund visste alla på Galileis tid, och långt innan dess. Vad hette nu den där greken som räknade ut jordklotets omkrets med hjälp av sina egyptiska brunnar? Ero… någonting. Levde väl till och med före vår tidräknings början. Men faktum kvarstår att Galileo fälldes för sin framställan.

      Maria Celeste framstår som en synnerligen remarkabel kvinna. Tragiskt att hon rycktes bort i så unga år.

  4. )))Perra((( skriver:

    Lite frihetssnack när Erik Johansson intervjuar Lasse Wilhelmson

    och kompletterande text från Eriks blogg
    https://erikjohanssonblog.wordpress.com/2016/12/05/ar-fritt-tankande-per-definition-bra/

    • Peter Harold skriver:

      Japp, det var den intervjun som inspirerade mig att i all hast skriva inlägget. När jag läser genom min text inser jag att jag kunde ha nöjt mig med de fyra sista styckena i posten, men jag trodde jag behövde lägga upp ett litet resonemang om att religionerna kan bidraga till fördärv, och jag borde tillägga att religionerna har en benägenhet att vara långsamma med att korrigera sina felaktigheter. Som politiker, typ.

      Jag tycker ändå att det var kul att höra hela intervjun, och jag tål det provocerande förslaget att världen går åt helvete p.g.a. att folk inte tror på Jesus Kristus och vill ha sex med sina syskon eller avlidne make. Problemet är att det finns de som på samma grund insisterar på att vi skall tillbedja profeten Muhammed. Vad gäller sex med lik så hade jag en arbetskollega som gjorde lumpen på Gotland och fick tag i en villig tjej. Men när han väl höll på så fick han fråga henne ett par gånger om hon fortfarande levde eller var vaken.

  5. Lasse Wilhelmson skriver:

    Jag gillar när man skriver vad man tänker. Min diskussion med Erik fortsatte några varv till. Jag kan inte hjälpa att jag känner mig mycket obekväm med åsikten att tanken frihet inte är möjlig på grund av att handlingens frihet måste begränsas. Som ung judisk marxist i 68-rörelsen bekymrade jag mig aldrig om denna fråga, eftersom vi alltid hade rätt 🙂

    • Peter Harold skriver:

      Det hördes i intervjun. 😉 Och jag tycker att det är väldigt charmigt med denna typer av samtal. Ja, egentligen så är nog samtalsformen kanske bättre än intervjuer. Det hänger på att alla inte talar i munnen på varandra som de brukar göra på SR, men annars kan jag tänka mig att bara sätta upp en mikrofon och talföra gäster hålla dialog med varandra. Stort plus också för att ni höll på ett bra dag. Vissa programledare stressar ju på och dödar sedan allt vid 58:30.

  6. LegeNet skriver:

    När man fattar hur det ursprungliga bedrägeriet gick till, med hur andra synsätt förbjöds och endast det som kom från makten anses relevant, då är det bara ständiga omkok av den romerska militärdikaturen.  Kolla Ola Alexander Frisks bok, saker blir ännu klarare, och vi får då argument.  Starka argument.  Jag menar, han har ju rätt i sin ICC anmälan av den akademiska kulten för brott mot mänskligheten.  Hämta boken gratis från http://hyperdialog.tk/ .  Den skrivs fortfarande så det kommer nya kapitel varje vecka.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s