Den tekniska utvecklingen får oss alla att, förr eller senare, känna oss passé…

sb-anglok

Bästa läsare!

Sistlidna sommar gjorde jag en avstickare till Nora. Det hade varit marknad i staden, men jag anlände så pass sent att festligheterna var under avveckling och besökarna började vända hem (eller tillbaka till campingplatserna). Några som redan befann sig hemma var personalen vid museijärnvägen, ty de vilande järnhästarna med heta metalljuvrar stod och pyste ut överskottsånga för sig själva genom läckor i cylindrar och  slid; vilket gav, trots sommarkvällens ljumhet, ett draperi av kondens längs med lokets underrede.

Så synd att jag inte hann se tågen i rörelse i full ånga, tänkte jag längtansfullt och äventyrligt. För mitt inre såg jag loket med den svarta rökplymen spy ut genom skorstenen ovanpå sotskåpet. Ungefär som vi ser hur ånglok far fram på film.

Fast så slog det mig att det är ju inte alls så det behöver se ut. Och när jag drar mig till minnes så är det väldigt sällan jag sett dessa svarta rökmoln när de rullat på sin linje över sommarfälten. Snarare skulle jag vilja påstå att dessa lok i normalfallet distribuerar ett brungrått dis, och som blir ett ljusgrått moln när överskottsånga släpps ut. När ett ånglok kommer inrullande mot stationen brukar det bara vara dallrande varmluft ovanför skorstenstratten.

Fast när det väl är ordentlig fyr under pannan, då kan maskinen se ut som ett mobilt vulkanutbrott. En härlig syn! Och så levande denna rök ter sig, där den på en och samma gång ser ut som en oformlig och föränderlig materia, men ändå inte är det. Jag misstänker att den som var miljöpartistiskt lagd under början av förra seklet – och en halv mansålder innan dess – hade det väldigt outhärdligt med denna rök.

Idag är ångloken borta. Inte därför att de bolmade och luktade illa/kraftigt, även om det sett ur den synvinkeln uppfattades som en välsignelse att de försvann. Nej, istället var det teknikskiftet från koldriven ångpanna till oljeeldad motor, och därefter elektrifieringen som tog kol på ångloket. Och varje skifte kom sig av att det nya hade större fördelar än det gamla.

På samma sätt som ångloket inte längre är ett naturligt inslag i landskapsbilden (ersatt av tjutande X2000 och trafikplan på hög höjd) så kommer även vår teknik vara ersatt av andra när nyheten har större fördelar än dagens teknik. Och det kommer att hända.

Det heter att utmaningen står att finna i vilket energislag som skall användas. Många förutspår att den bensindrivna bilen kommer att vara försvunnen inom 10-15 år (med politiska beslut kan så vara fallet, för det är förhållandevis lätt att förstöra saker med förbud, även om otto-motorns död varit förutspådd ända sedan 1920-talet), och att vi istället åker omkring med elbilar.

Jag instämmer inte i att utmaningen ligger i vilket energislag vi kommer att välja.

El-bilar har funnits nästan lika länge som den konventionella bilen. Ångloket slogs inte ut av politiska skäl till förmån av motorloket, utan istället p.g.a. att hanteringen av bränslet var enklare och billigare. Av samma anledning har el-loket slagit ut motorloket, men inte alls överallt. Problemet är inte energikällan. Problemet ligger istället i hur energin överförs och lagras. Det är därför som el-bilar fortfarande bara lämpar sig för stadstrafik, och det är också därför som alla elbilshyllande tidningsjournalister och andra opinionsbildare hyr en personbil med pigg turbodiesel under motorhuven när de skall ge sig ut på resa till banlösa delar av landet.

Nästa sommar hoppas jag att jag kommer i tid till något av landets museijärnvägar under mina spontana dagsturer – med min bensindrivna bil, naturligtvis – och kan få se svarta rökplymer resa sig över trädtopparna där ångloken drar fram för turisternas räkning, och höra det uppiggande tjutet från ångvisslorna som kallar oss fram till banvallen för att sluka järnhästen med blicken, och hosta hjärtligt av röken.

Om någon människa kommer att om hundra år sniffa på bensin för att uppleva teknisk otto-motornostalgi låter jag vara osagt. Men man vet aldrig.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Teknik & forskning. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Den tekniska utvecklingen får oss alla att, förr eller senare, känna oss passé…

  1. Risto Matinen skriver:

    Sablar! Somnade för tidigt igår och därför redan vaken i denna arla stund.

    Det finns något spännande även med föråldrad teknik, åtminstone för oss män. För många herrans år sedan åkte jag i ett gammalt tåg draget av ett ånglok i Grängesberg av alla gudsförgätna ställen,

    Såg att du kommenterat på Lars Berns sida angående hans spådom om förbränningsmotorns förtida bortgång. Jag delar inte alls han ”optimism” om det. Det kan snarare främst ske genom politiska dekret.

    Så här kommenterade jag på hans sida:

    El-bilen har på papperet bättre egenskaper än förbränningsmotorn. Dock blev den utkonkurrerad av den senare. Hur kom det sig? I en relativt fri marknad hade förbränningsmotorn fördelen med riklig tillgång av billiga energitäta bränslen som lätt kunde distribueras, förvaras och tankas. El-bilen var chanslös.

    Det har talats och skrivits mycket om el-bilens revansch. Dock har inte mycket hänt. Inte skulle jag satsa på att köpa en el-bil. Tyvärr kan politikeradeln få för sig att förbjuda förbränningsmotorn med hänvisning till den tillfälliga och knappt påvisbara klimatförbättringen.

    Inte heller har förbränningsmotorn så starka nackdelar som Lars Bern påstår. Partikelutsläppen har redan minskat >99,9 % med filter för dieselbilar.

    I ett kallt klimat som vårt kommer förbränningsmotorns fördelar att fortsätta, eftersom vi även behöver värma kupén. Globalistiska politiker är främsta hotet mot den!

    Skulle aldrig köpa en el-bil i dagens läge. Min nyaste bil är av 2015 årsmodell. Den har en 1,2 liters trecylindrig motor med 130 turbohästar. Den gamla är av 1996 årsmodell har en 2,5 liters sexcylindrig motor med 170 hästar. Båda bensindrivna med automatlåda.

    Den nya bilen är tänkt att bli mitt sista bilköp, eftersom jag är ålderspensionär och kör bilarna tills de tar slut…

    Kommer den att publiceras? Kanske, men om inte var det mitt sista försök där.

    • Peter Harold skriver:

      Jag avundas din förmåga att komma upp så där fruktansvärt tidigt. Men å andra sidan är jag alltför okry för att vara pigg under någon tid på dygnet.

      Det är kul att se färddatorn säga att man kommer kunna köra i 120 mil när man precis tankat. Jag vet, det kommer inte bli så för det ligger nån stad med diverse köer i vägen, och så vill man ju göra en avstickare. Men det är skönt att endast förarens uthållighet sätter en gräns för hur långt man kan köra. Jag tycker också att trepip på 130 hk är den bästa motorkonfiguration jag någonsin haft.

    • Sofia skriver:

      Min man, som är maskiningenjör, håller med dig.

  2. Björngunnar skriver:

    Prylar har en själ.
    Ett ånglok har en stor själ som verkar rogivande iallafall på mig.
    Sedan när utvecklingen går ” framåt” så blir det allt mindre rogivande.
    Ett modernt tåg har knappast någon själ.
    Det bästa vore ett ryskt ånglok och vagnar med samovar där en snygg donna serverar te .
    Så tillbaks till vedeldning och ånglok och en levande landsbygd.

  3. Anna skriver:

    Nora var en av min pappas favoritplatser, i närheten där han växte upp. Själv minns jag den platsen som något jag gick med på att besöka om jag fick en påse med kolasnören att dra knutar med och stoppa i munnen, medans pappa bara pratade och pratade. Man kunde inte gå 50 meter förrän någon började prata. Då var det jobbigt. I dag önskade jag att jag själv bodde i Nora och hade släkt där. Varför har vi svenskar varit så in i norden kåta på att flytta hela tiden, är frågan jag ställer mig… Jobben fanns väl förut i stockholm och det var därför man flyttade, de som inte var bönder. Men nu för tiden finns ju jobben just i ”obygden”. Dags att vända på skutan och decentralisera centraliseringen?

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s