Be inte om ursäkt, Robert Gustavsson. Din poäng är alldeles för värdefull för det.

Bästa läsare!

Det är väl nu bara Henrik Schyffert kvar från gamla Killinggänget som vårdar sin PK-fernissa som om det vore självaste Hennes Höghet Drottningens ansiktshud. Deppiga Jonas Inde gick och blev (medverkande i) en nazist (-podcast), Johan Rehborg skall visst enligt en gemensam vän ha skrivit någonting tvetydigt på Facebook eller Twitter, och nu går Sveriges roligaste man ut offentligt och kallar Sveriges statsminister för en idiot. By the way, Robert Gustavsson; du har någonting som du lånat av mig och som jag vill ha tillbaka om du är klar med den. Skicka mejl om du är osäker på vad det är.

Enligt uppgift skall Robert Gustavsson dock ha backat från sin kritik mot statsministern som han fällde i någon morgonsoffa på TV (den billigaste programformen näst efter testbild), och sagt att han menade i generella ordalag.

Du behöver inte be om ursäkt för din uppriktighet, Robert. Stefan Löfvén är politiskt sett en idiot. Detta faktum är den sämst bevarade statshemligheten av dem alla. Löfvén är tillsatt som partiordförande eftersom han blev den enda accepterade kompromisskandidaten för partiets vänster- och högerfalanger (det är f.ö. en av socialdemokratins bärande ideal att om inte alla kan bli nöjda så skall ingen få bli det heller, och detta genomsyrar allt som svensk socialdemokrati kommer i beröring med, inte minst inom favoritdisciplinerna vård, skola och omsorg).

Enligt Fria Tider (jag citerar aldrig Aftonbladet, om nu någon trodde något annat) skall Robert Gustavsson ha sagt följande:

– Folk som har viktiga uppdrag, en statsminister eller säkerhets­ansvarig på Ringhals, ska vara äldre och klokare än vad jag är. Så jag blir oerhört rädd när jag inser att det är idioter på bägge posterna. Då blir man mörkrädd!

Och han fortsatte med:

Han fortsatte med att berättade att han har ”svårt för unga uttryck” och blir ”generad” när han hör yngre människor uttala sig om saker.

– Unga politiker är det värsta jag vet. Som pekar med hela handen, rätt eller fel, såhär ska vi göra, sade han.

Jag instämmer. Eller rättare sagt; detta är väl precis det jag sagt i evigheter på denna blogg. I USA har man en minimiålder på vem som kan väljas till president, 35 år. I hipster-Sverige räknas det som en tillgång att inte ha fyllt 35…

Men jag förstår Robert Gustavssons reaktion. Vi har passerat en tipping-point som det heter på modern svenska. (Något som jag avskyr i övrigt är detta okynnesnyttjande av engelska uttryck istället för hederlig svenska, men hyckleri är ju en folksport, så jag drar mitt strå till stacken….). Förutom att vi har en statsminister som är politikens Mr Chance (filmkaraktären, ni vet) så kan vi notera att svenska politikers kvaliteter inte mäts i kompetens, utan i förmågor som handlar om att hantera massmedier, strävan efter framflyttade karriärspositioner och en benägenhet att undvika personligt ansvar för sina handlingar.

Även om Robert Gustavsson i mycket har rätt i sin harm över Stefan Löfvén, politiska valpar, kärnkraftsdirektörer och Donald Trump, så saknas trots allt den viktigaste dimension i hans kritik. Om det beror på att han inte förmår att se under den yta som gestaltas via mediedramaturgin, eller för att han inte anser att en morgonsoffa är ett tillräckligt djuplodande forum för dylika diskussioner törs jag inte säga. Men det är väldigt viktigt att ha i åtanke att alla dessa ”idioter” till synliga politiker sitter där de sitter enbart av den anledningen att dessa personer är lättast att manipulera för de intressenter som styr samhället i verkligheten.

Nu när Robert Gustavsson passerat de 50 och är mer rutinerad än någonsin som skådespelare och manusförfattare skulle han med fördel, gärna tillsammans med någon eller några cyniska humorister, skriva en TV-serie om just detta problem, som han satte folkets ord på i TV-soffan med att benämna statsministern som idiot. Det behövs inte flabbhumor, men gärna något som får oss att vilja både gråta och skratta i samma ögonblick åt det tragikomiska skådespel som kallas för demokrati, och öppna våra ögon för det maktegocentriska lurendrejeri vi väljare och skattebetalare är utsatta för, från morgon till kväll, från vagga till grav. Och gärna med elaka gliringar mot mediefolk, ”bajsr*nkande pizzaekonomer” och annat löst folk som dessvärre alltid annars får sitta oemotsagda i TV-soffprogrammen.

Scenen är din, Robert.

Hälsar eder Peter Harold

PS
Robert Gustavsson heter naturligtvis Robert Gustafsson.
DS

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Medierna, Politik. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Be inte om ursäkt, Robert Gustavsson. Din poäng är alldeles för värdefull för det.

  1. Björngunnar skriver:

    SAMHÄLLE. Dagens demokrati är ett totalitärt system, skriver Leif Eriksson.
    censorship-1-sms-0710
    Det finns i grunden två typer av diktaturer: Den ena av dem är den yttre, synliga diktaturen, där militärer skjuter människor på gatorna, där en sedan länge omdömeslös ledare kan sitta kvar vid makten så länge han lever, där inga val eller folkomröstningar hålls som tillåter medborgarna att fritt välja mellan konkurrerande representanter. Den typen av diktatur är lätt att känna igen och enkel att förhålla sig moraliskt till – makten gör ingen hemlighet av att den är en diktatur, och de som står upp mot den ses som hjältar i hela omvärlden.
    Den andra typen är den inre, mentala, osynliga diktaturen, där barn kan ange sina egna föräldrar till myndigheterna på grund av morallös egoism, där människor inte vågar uttrycka sina åsikter av rädsla att stigmatiseras, hängas ut och bli av med sina jobb, där den osynliga makten hjärntvättar medborgarna redan från förskolan om där det politiskt korrekta sättet att tänka är och definierar alla som ifrågasätter detta som onda och bruna löss. Den här andra typen av diktatur är svårare att känna igen eftersom den skickligt maskerar sig i en ”allmänt vedertagen” universalism som påstås vara fastslagen för all framtid. Den är också farligare eftersom den bryter ner medborgarna moraliskt och gör dem till ryggradslösa nickedockor.
    Jag har just nu glädjen att i en amatörteater spela med i pjäsen Audiens av den tjeckiske författaren Václav Havel, som också blev det befriade Tjeckoslovakiens första president 1989. Pjäsen handlar om dissidentförfattaren Vanek som bestraffas av myndigheterna för att ha uttryckt fel åsikter genom att placeras i ett bryggeri där han får rulla tunnor. Den andra huvudpersonen är bryggmästaren som försöker övertala Vanek att ange sig själv så att bryggmästaren inte hamnar i onåd hos ”dom” som kommer och frågar om honom. Pjäsen blottlägger suggestivt det tunga osynliga förtrycket som gör att Vanek förlorat jobbet och som bryter ner bryggmästarens moraliska samvete så att han viljelöst ger upp all sin värdighet.
    Den inre diktaturen är så skickligt uppbyggd att den blir i stort sett omöjlig att ifrågasätta. Den bygger på tesen att alla människor är fria och jämlika, men att några är mer fria och jämlika än de övriga, och det är dessa som har rätten att definiera vad frihet och jämlikhet betyder. Detta fungerar ungefär som häxproven på 1600-talet, där de styrande kunde anklaga medborgare för häxeri och sedan använde sig av sinnrika provmetoder för att avgöra om de var skyldiga. Ett sådant prov var vattenprovet – man kastade ner den anklagade häxan i en sjö, och om hon sjönk till botten var hon oskyldig. Om hon däremot flöt på ytan var hon skyldig och blev automatiskt avrättad.
    Sverige är idag en diktatur. Inte en synlig diktatur – militär skjuter inte folk på gatorna, ledare kan inte sitta vid makten tills de dör (förutom den kastrerade kungen…), medborgarna tillåts att delta i fria val där de kan välja mellan representanter från åtta olika partier – som alla tycker likadant om det rådande systemet. Däremot är Sverige en raffinerad osynlig diktatur – myndigheterna kan när som helst ta föräldrars vårdnad om sina barn ifrån dem efter angiverier på de lösaste grunder, efter att ha gett uttryck för åsikter som makten anser olämpliga kan en medborgare när som helst förlora jobb och lägenhet, uteslutas ur fack och kastas i fängelse efter skenrättegångar, där skolsystemet lär ut politiskt korrekta åsikter istället för kunskaper.
    Det allra effektivaste häxprovet som används i Sverige idag är mångkulturprovet – om du tar ställning mot mångkulturen utsätts du för alla bestraffningar från myndigheterna som jag nämnde ovan, förutom att du dessutom riskerar att dina barn blir misshandlade eller du själv mördad av mångkulturmobben på gatan medan polisen dricker kaffe. Om du å andra sidan tar ställning för mångkulturen tvingas du att betala för hela kalaset genom högre skatter, längre köer till vård och bostad, bevittna gängkrig och få din bil uppbränd, tvingas lyssna till klämmiga sånger på arabiska som din fyraåring just fått lära sig på dagis och så vidare. Ett vattentätt prov!
    Den svenska diktaturen kommer aldrig att kunna besegras med enbart argumentation och åsiktsbildning eftersom den är grundad på en ”allmänt vedertagen” universalism som påstås vara fastslagen för all framtid, och eftersom den bygger på att bryta ner medborgarnas moraliska samvete och göra dem till ryggradslösa nickedockor som aldrig kommer att gå att mobilisera till kamp. Den svenska diktaturen är dessutom en hydra där den folkvalda riksdagen bara är ett litet huvud, medan de mäktiga huvudena bland andra är den internationella finansen, de manipulerande medierna och mäktiga lobbyorganisationerna i sionismens och globalismens tjänst.
    Dissidentförfattaren Vaclav Havel förföljdes av myndigheterna i många år, men han bevarade sin inre moraliska kompass, sålde sig aldrig till systemet, och när systemet en dag kollapsade under sin egen degenererade ondska stod han redo att tjäna sitt folk som president, tillsammans med många av hans tidigare kampbröder och systrar.
    Den svenska diktaturen kommer på samma sätt att implodera en dag under trycket av massinvandring och finansiellt och moraliskt kaos. Tills den dagen kommer vi att bevara vår inre ideologiska kompassriktning och vägra vika ner oss, så att vi står redo att ta ansvar och bygga det nationalsocialistiska nordiska samhället med rent blod, ärlig svett och glädjetårar!
    /Leif Eriksson

    • Peter Harold skriver:

      […] Den andra typen är den inre, mentala, osynliga diktaturen, där barn kan ange sina egna föräldrar till myndigheterna på grund av morallös egoism, där människor inte vågar uttrycka sina åsikter av rädsla att stigmatiseras, hängas ut och bli av med sina jobb,[…]”

      Där är vi idag, där 9-10-åringar har s.k. ”livskunskap” och lärarna ställer frågor som ”Vad tycker du?” följt av ”Vad tycker dina föräldrar?” om olika ämnen.

  2. Anna skriver:

    Skönhet BjörnGunnar. Skönhet.

  3. Mjölner skriver:

    Bravo, superbt var får Du all ifrån !!!!

    • Anonym skriver:

      Är du arab?

      • Björngunnar skriver:

        En till artikel skrivet av en ”arab” Dick Eriksson heter han.

        Foto: Riksdagen
        FOLKOMRÖSTNINGAR FÖRDJUPAR DEMOKRATIN
        DICK ERIXONDECEMBER 19, 2016FOKUSLEDARE 1
        Det är populärt i etablissemangen att förakta folkomröstningar. Folket? Varför ska de yttra sig? Vi makthavare vet bäst. Men ibland, särskilt i förändringstider, ligger folket före ”experterna”, skriver Dick Erixon i ledare.

        Den annars så kloke författaren och historikern Gunnar Wetterberg gör i sin Expressen-kolumn idag ett utfall mot direktdemokrati: ”Våga säg nej till folkomröstningar” (länk).

        – Liberaler och socialister hade slagits för folkvalda församlingar som skulle göra alla svåra avvägningar. Motståndarna ville rycka ut enstaka frågor för att tillfoga de nya makthavarna nesliga nederlag.

        Det är fel att låta folket säga sitt, menar Wetterberg och ondgör sig över att folkomröstningar blivit vanligare.

        – Nu hör det till de nödvändiga ritualerna att lova ”respektera” utslaget. De folkvalda församlingarna gör folkomröstningarna suveräna, och kryper undan sitt eget ansvar för helheterna.

        Jag skulle vilja fråga Wetterberg hur det kommer sig att Schweiz, där folkomröstningar tillhör den demokratiska vardagen, går så bra och är ett så välmående land medan Sverige drabbas av ständiga förtroendekriser för skola, polis, sjukvård och inte mist för politiska etablissemang?

        Menar han att politiker i Schweiz ”kryper undan sitt eget ansvar”? Knappast. Folkomröstningarna där ger politikerna vägledning. Så att politiska klassen inte drar iväg i utopistiska vansinnesutsvävningar som Reinfeldts ”öppna era hjärtan” och Löfvens ”vi bygger inga murar”.

        Folkomröstningar hjälper politikerna att hålla sig på mattan. Landet är inte deras att göra hur de vill med. De har ingen rätt att göra landet till en experimentverkstad för amatörer.

        När stora beslut ska avgöras, där meningarna går starkt isär, är det rätt att överlåta åt folket. Då får beslutet den auktoritet som krävs.

        Sverige har haft två avgörande folkomröstningar om Europa. I den första, 1994, röstade folket för svenskt EU-medlemskap. I den andra, 2003, röstade folket emot införande av euron. Båda besluten var kontroversiella men eftersom det var hela folket som tagit dem, accepterades besluten och sammanhållningen i landet kunde bevaras. I frågan om euron har dessutom historien visat att folket hade bättre koll än alla experter tillsammans (som rekommenderade ja).

        Men Gunnar Wetterberg har en poäng i att man inte ska hålla folkomröstningar där folket inte informeras om konsekvenserna. Men det är ju politikernas ansvar att tala om vilka följderna blir med de olika alternativen.

        Om folkomröstningar blir ett sätt att tillfoga makthavarna ”nesliga nederlag”, som Wetterberg varnar för, borde man ju snarare än att förneka folkets deltagande i viktiga samhällsbeslut, fråga sig varför makthavarna blivit så impopulära att väljarna vill straffa dem.

        I takt med att makthavare blivit ”osynliga” och inte tar tydligt personligt ansvar för utvecklingen, utan skyller ifrån sig, har människor i västvärldens demokratier börjat tappa tålamodet. Politiker är inte längre ledare som vågar stå för sina beslut, utan de isolerar sig och ser ner på sina befolkningar. Svaga ledare kan naturligtvis råka illa ut i en folkomröstning.

        Men då är det knappast folkomröstningsinstitutet det är fel på, utan på det politiska ledarskapet.

        Rätt använda är folkomröstningar en utmärkt metod att skapa tydliga och folkliga ramar för politikerna. De kan fungera som ett instrument för att få politiker att gå i takt med befolkningen. Så som det ska vara i en demokrati.

        Dick Erixon
        2016-12-19

        • Vauen skriver:

          Om man betänker att så många röstar på de idioter som skapat ”den svenska tillståndet” så inser de flesta kanske att folkomröstningar inte är något fulländad metod.

          Folk röstar på det vis dom blivit indoktrinerade. Vi måste först ha en totalt fri press, och yttrandefrihet utan förbehåll (med vissa undantag mot religiösa smädelser) . Detta sker först när staten enskilt ger ut de pengar som används, inte bankerna. Det är grundbulten – den som ger ut landets pengar kan manipulera opinionen hur den vill!

          Nu senast gick miljoner amerikaner ut och röstade för en person som kontrollerad opposition, tex Infowars, säger är en befriare från elitens förtyck. Trots att en halvtimmes grävade på internet klart och tydligt visar att Trump är en av etablissemanget själv (och god vän med Clinton bla). Vilket vi nu klart och tydligt ser när han fyller regeringens poster med diverse hökar och banksters från träskets botten. MSM och kontrollerad opposition har spelat folket ett spratt ännu än gång, bla med hjälp av ‘limited hangout’ organisationen Wikileaks som gör jobbet och bokstavssoppan i toppen av pyramiden.

  4. Vauen skriver:

    Peter, jag tycker inte det gör något att Robert Gustavsson pudlar. Det han sade var att överklocka sitt kändiskapital, och det som är sagt är sagt och alla vet vad han egentligen tycker, oavsett om ha pudlar eller ej.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, fast jag hade gärna sett att Robert Gustafsson kört in kniven djupare. Och vridit om. Vem vet, det kanske kommer. Ja, om han nu tillåts att få fler gig för sina gags.

      • Vauen skriver:

        Mycket vill ha mer… Tvivlar Robert får chans att säga liknade saker igen. Det Robert sa finns kvar på film och kommer aldrig gå att tvätta bort!

        osökt:

        Från den bästa svenska proggplattan genom tiderna (enligt mig)!

  5. Det är svårt det där med namn. Vi har Udo Kotte och Anna Kitsch Burkmat som exempel.

  6. Läsare skriver:

    HEADS OF MOSSAD COME TO TRUMP TOWER!

    December 18, 2016

    ”The staff of U.S. President-elect Donald Trump has met with the head of Israel’s international intelligence agency, the Mossad and a high-ranking security delegation in a visit quietly arranged by Prime Minister Benjamin Netanyahu, according to Ynet

    Mossad chief Yossi Cohen traveled to New York with Israeli National Security Council head Yaakov Nagel, where he was joined at Trump Tower by Israeli Ambassador to the United States Ron Dermer.

    Trump’s team was briefed on the Iranian nuclear deal, the situation in Syria, current terror threats and the situation with the current situation with the Palestinian Authority.”

    — JewishPress.com (here)

    http://tomatobubble.com/id1080.html

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s