George Michael var inte en libertarian. Men han levde som en.

Bästa läsare!

I år var en dräglig tid före julen. Jag brukar normalt sett undvika den av olika anledningar, dels bl.a. därför att jag hatar att bli sprängd i luften av islamistiska självmordsbombare, och dels därför att jag avskyr sången ”Last Christmas” med popduon Wham!. Frågan är om någon annan avskyr denna låt värre än undertecknad? Det skulle möjligtvis vara indiern Gayview Mahat, men en fågel viskar i mitt öra att denne person egentligen inte finns på riktigt.

Årets julrusch har varit annorlunda. Jag har varit i några butiker som inte haft odräglig julmusik. As a matter of fact så var det ett ställe som hade riktigt trevliga julmelodier i sin kundradio; lite lätt gammaldags swing över det hela, och ett minimum av bjällror. Synd att jag inte minns var det var, för platsen är värd en eloge.

Nåväl, en som definitivt firat sin sista jul är George Michael från ovan nämnda popduo. Om jag fattat det rätt drog han sin sista suck på juldagen.

Om George Michael tycker jag egentligen inte. Denna ”Last Christmas” har utvecklat en lång och ihärdig antipati för honom som artist. Fast jag kostar ändå på mig lite ödmjukhet så här dags när liket börjat svalna. För hur illa jag än tycker om de låtar som man förknippar honom med så kommer man inte ifrån att karln kunde det där tekniska med att sjunga. Alla kan sjunga, men få kan sjunga bra. Och George Michel kunde det.

I ärlighetens namn så var jag en gång på vippen att förlåta George Michael för allt vad han ställt till med genom Wham!. Det var när han uppträdde med rockgruppen QueenFreddie Mercury-galan i början av 1990-talet. Det var en gala med många artister, men en stod ut bland dem alla; George Michaels version av ”Somebody to love” tillsammans med Queen som kompband fick många att tänka att bandets framtid nu var säkrad, och att han skulle axla Mercurys fallna mantel. Hela konceptet stämde; en uttrycksfull röst, scennärvaro, publikkontakt, den ene född som Farrokh Bulsara, den andre som Georgios Kyriacos Panayiotou men båda klarade av att ha sex med såväl män som med kvinnor… (Som bekant blev det Paul Rodgers som tog över för några år, och bandet har bara fortlevt som nostalgiakt, och missade det kreativa influx som George Michael kunde bidragit med som låtskrivare och producent.)

Nåväl, denna bloggpost skall inte bli en skivrecension. Däremot kom ju nyheten om hans död att göra mig lite nyfiken på om det går att beskriva George Michel utifrån ett libertarianskt perspektiv.

Redan här vill jag inflika att jag vet ytterst lite om personen som använde sig av artistnamnet George Michael. Jag försöker skriva detta utan att döma honom, och jag inkluderar blott de fördomar jag har av honom som jag finner berättigade att styrka mitt resonemang. Så om någon har en avvikande mening så är kommentarsfältet som vanligt helt öppet.

Enligt min mening, grundat på en hastig analys med hjälp av Google (men absolut inga kvällstidningar) och några insiktsfulla kommentarer från mina flyktigt bekanta som råkar ha mött George Michael ”in person”, så kommer jag fram till att han inte var en libertarian. Men han levde som en. Delvis.

För det första: George Michael var en av få artister som öppet ifrågasatte George W Bush och Tonya Blairs beslut om att invadera Irak (The Dixie Chicks gjorde det också, och fick se sin karriär nerdragen på sparlåga). Han ifrågasatte faktiskt även hela konceptet med ”War on Terror” [Källa: ”The War on Terror and American Popular Culture: September 11 and Beyond”] som han ansåg genomfördes utan stöd av medborgarna. Libertarianer anser att icke-aggressionsprincipen skall råda, i synnerhet ifråga om Irakkriget då Irak inte hade någonting att göra med Nine Eleven.

För det andra: 1998 blev George Michael arresterad för att ha blottat sig för en civilpolis på en allmän toalett. Nu skall man inte dra slutsatsen att hans handling bestod i att visa drulen för första bästa person vid urinoaren. I verkligheten handlade det om att polismyndigheten sänt ”en söt polis”, som det brukar kallas, till en miljö där bi- och homosexuella män kan tänkas mötas för fortsatt umgänge någon annanstans. I akten hör det till att visa upp vad man har, och i och med att brottsprovokation är fullt lagligt i USA lockade ”den söte” polismannen George Michael att visa Petter-Nicklas efter att ha visat upp sin egen. Libertarianer anser oftast att staten inte skall göra folk till brottslingar. Libertarianer brukar faktiskt gå så långt att de vill avkriminalisera brott som inte kan kopplas till något brottsoffer.

För det tredje: George Michael använder droger. Med tanke på att han nu slutligen dog (heroinmissbruk lär ofta leda till hjärtsvikt) kan vi förutsätta att han proppat i sig massor med kemiskt skit som brutit ner hans kropp. Han är inte den förste och inte den siste. Men det är ganska säkert att om han inte varit en populär superkändis skulle han förmodligen ha suttit i fängelse och ruttnat bort vid det här laget. Libertarianer anser dock att drogmissbruk är en sjukdom och inte ett brott. Och att det även är upp till individen att välja om denne vill bli botad eller ej, och att detta är ett beslut som staten inte skall stå för så länge som vederbörande inte skadar någon annan än sig själv.

För det fjärde: George Michel flyttade undan en stor del av sina pengar så att inte staten kunde sno dem av honom i form av skatt. Detta skedde genom att han placera delar av sin förmögenhet utomlands i hemliga konton. Libertarianer anser att alla medborgare borde kunna få placera sina pengar var helst de önskar oåtkomligt för staten eftersom lön är en privat egendom, och att staten annars gör en massa dumheter för pengarna (som t.ex. att starta krig på andra sidan jordklotet).

För det femte: George Michel var stormrik – men också mycket givmild. Han har vid flera tillfällen medverkat på välgörenhetsgalor, vilket egentligen inte behöver betyda mer än att artisten ifråga vet att dylika gig gynnar skivförsäljning och ens renommé. Men George Michel donerade mångmiljonbelopp, och flera av hans donationer blev inte kända nu förrän vid hans död (eller snarare; ingen brydde sig förrän nu). Libertarianer anser att det är föredömligt av folk med stora förmögenheter att använda sina pengar frivilligt till bl.a. välgörenhet, utan att staten konfiskerar det mesta och delar ut till de grupper som förmodas vara villigast att rösta på en nästa gång.

Jag säger inte att man blir en libertarian av att knarka, ha tillfällig sex med främlingar och ägna sig åt skattesmitning. Tvärtom, många som har denna livsstil brukar ofta kalla sig för socialister, med avsikten att samhället kommer plocka upp en när man kraschar.

Men även destruktiva val är ett val, och det är val som varje enskild person skall ha rätt till att göra så länge de inte skadar någon annan, samtidigt som personliga val inte skall påtvinga andra att ge stöd. I några fall gjorde George Michael några – i våra ögon – mindre lämpliga val, i synnerhet om det förkortade hans liv. Men det är hans val. Att låsa in folk i fängelse för att se vill ha sex med främlingar, ta droger eller behålla sin egendom är inte frihetligt.

Vi libertarianer ser hellre att alla människor tillåts vara fria människor – även de som inte lyckats sjunga ihop en förmögenhet på 100 miljoner. Ty ju fler sunda människor som tillåts leva i frihet, desto bättre kan denna värld bli, även för dem som har det svårt med sin egen tillvaro.

Hälsar eder Peter Harold

(PS Jag ber om ursäkt ännu en gång för att jag är så pass osynlig. Arbetar på ett par andra projekt samtidigt, och min hälsa är… ja, tyvärr inte den bästa. DS)

Advertisements

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Hälsa. Bokmärk permalänken.

25 kommentarer till George Michael var inte en libertarian. Men han levde som en.

  1. Rune skriver:

    Denne sångare George Michael har jag knappast hört talas om innan de senaste dagarna. Har ett svagt minne av att sett namnet någon gång i spalterna?
    Sen är det ju lustigt att han verkar ha snott en av sina paradlåtar från den Italiensk-Franska sångerskan Dalida, som ju var en verkligt stor artist.

    • Peter Harold skriver:

      Haha, dessvärre råkar det vara det omvända förhållandet. Men nog är låten välsnodd under åren. Jag hörde något som verkade vara en Disneyversion, men det visade sig vara Billie Piper som sjöng.

  2. Anna skriver:

    Libertarianer- även för såna som lever enligt ”läran” utan att ens vara medvetna om att det ens finns någon sån lära eller att de lever det livet, har en sak gemensamt. Det är just den här osundheten som drabbar alla i västvärlden som lever ett liv i ”frihet” eftersom friheten de lever i motarbetas så kraftigt av staten oavsett livsåskådning, social status eller ekonomisk status.

    Själva friheten tycks ägas av de döda. Döden innebär frihet. Först då kan man och får man- göra som man vill.

    • Björngunnar skriver:

      Herregud!
      Människan klarar inte av friheten att skapa sitt eget liv.
      Liberta- frihet slutar i en krasch varenda gång.
      En vacker tänkte med dödligt resultat.
      Jag har inte svaret på alla frågor men jag tror att i ett samhälle där människorna kommer närmare varandra blir det mer konkret, vi behöver våra grannar till vår egen överlevnad.
      V behöver inget djävla politikerpack som avlönas för att leda oss till nirvana, utplånande av själen.
      Hur skulle det vara att göra motstånd mot att ledas ner i dödsriket för egen maskin?
      Vår tillvaro är manipulativ och vi står inför valet av två olika ting, alternativ 1 dö på en gång eller det vi förväntas välja, fortsätt på den utstakade vägen för den är lite bättre än omedelbar död.
      Egentligen, hur mycket skit skall vi ta innan vi börjar kämpa mot hjärntvätten att vilja dö och lämna ett denna värld på Walk ower…?

    • Peter Harold skriver:

      Jag tror att du blandar ihop libertarianer med libertiner här, Anna! haha!

      Den som är medvetna om sin frihet har ju samtidigt all frihet att ta ansvar för sig själv. Men om jag får spekulera i fallet med George Michael så misstänker jag att det fanns flera aspekter som påverkade honom negativt, bl.a. kändisskapet vars baksidor han inte kunde hantera, åldrandet och allt annat som får självkänslan att svikta.

  3. Anna skriver:

    Va? George Michael var ju stor. Alla tjejer visste i alla fall vem han var som växte upp på 70- talet.

  4. Måste påpeka en nästan freudiansk felskrivning. En viss ond premiärminister bytte ofrivilligt kön. Vilket kanske inte är helt fel i ett inlägg som handlar om en känd bög. Vad musik anbelangar så verkar Brian May ha lagt den karriären på hyllan och har sadlat om till professor i astrofysik. Tydligen var den karriären på gång redan på 70-talet men han droppade dom planerna när musikkarriären tog fart. Det kanske är seriösare att vara professor men definitivt mycket häftigare att vara rockgud.

    • Peter Harold skriver:

      Nej då, Brian May och vad nu trummisen heter lirar fortfarande under namnet Queen. De brukar turnera med det namnet och lägga till sångaren. Paul Rodgers slutade för ganska många år sedan. Senaste gången Queen spelade var faktiskt bara för några år sedan. Brian May är väl professor emeritus numera, misstänker jag. Började väl som fysiker. Vill minnas att han hade en bror som också gjorde sig ett namn inom vetenskapen eller något sådant. Fast jag har naturligtvis glömt namnet nu… 😉

  5. Jonas Bangkok skriver:

    Intressant att George var libertian utan att veta om det.

    Nåväl, även om Wham aldrig nådde några objektivt sett musikliska höjder (finns ens såna?) så ligger de högt på på min personliga nostalgiskala – men det har väl att göra med vilken åldersgrupp man tillhörde när de kom fram.

    80-talspopmusik under Stock Aitken Waterman-eran präglades ju att man desperat försökte hitta vackra ansikten som åtminstone hjälpligt kunde framföra låtarna som skrevs i producentfabrikerna. Vem minns inte sådana ‘artister’ som Bananarama eller Samantha Fox. Say no more.

    George Michael skiljde sig här radikalt från mängden – dels hade han en gudbenådad röst och dessutom kunde han skriva låtar – bra låtar. Solokarriären var ett naturligt steg då hans gamle skolkompis Andrew mest var dekoration.

    George såg dessutom igenom saker som få andra, vilket Peter påpekat. Det ledde dock ibland till tråkigheter för honom personligen – t ex då han gick upp mot sitt skivbolag Sony Music – en icke alls jämbördig motståndare för de flesta. Men han böjde sig aldrig – och det ska han ha all cred för. Hoppas att hans minne får vila i fred från alla vrakplundrare där ute.

  6. Vauen skriver:

    När en person missbrukar droger så drabbas alla runt omkring mycket negativt. När bruk går till missbruk är en glidande skala. Men jag ser inte någon fördel med att tillåta vad som helst.

    Och när man tillåter äckelpellar att ragga andra äckelpellar på offentliga ställen så kommer deras äckliga hjärnor att bli ännu mer perversa, till slut så ser det ut som det gör på en del ställen (Åk till NL/DE/BE etc och kolla). Nä, håll dom kort! Dessutom så leder gripanden av dessa pervon till att lösa andra relaterade brott som pedofili och prostitution. För det är sånt de håller på med!

    http://www.friatider.se/kand-pedofilledare-invigde-pride

      • Vauen skriver:

        Vad är det med rökning?

          • Vauen skriver:

            Allt man gör påverkar andra. Rökning är en del av vår kultur och har både brukare och missbrukare. Vi som gillar att puffa på en pipa eller cigarr är brukare , dom som drar i sig cigaretter är missbrukare. Jag kan inte dra all rökning över en kam. Tobaksindustrin behöver regleras i och med att dom bevisligen marknadsför produkter (framför andra) och manipulerar produkter som ska göra brukaren så beroende som möjligt. Beroende människor kan inte göra fria val, dom är slavar.

            Sen har vi perspektivet att det är en rättighet att få den bästa sjukvård som vår civilisation kan uppbringa. Vilket är en möjlighet då det är staten som ska skapa pengar inte privata banker. Detta är en enorm svaghet inom rena libertarianismen. Att tillåta vilka droger som helst är dumt om det bara skadar folk.

            • Peter Harold skriver:

              Folk som stoppar cigaretter i munnen gör det frivilligt. Folk röker, trots reglering. Folk röker, trots att de vet att rökning påverkar hälsan i huvudsak negativt. Folk röker, trots att staten har extra skatt på tobak. Rökarna gör ett aktivt val, grundat på vad de vill genom fri vilja, men vi förbjuder dem inte från att röka. Istället tröstar vi dem med fri sjukvård när de rullas in å lungkliniken med sotsvarta lungor som de försöker hosta upp. Jag anser inte att detta är konsekvent.

              • Vauen skriver:

                ”Folk som stoppar cigaretter i munnen gör det frivilligt.”
                Till dess dom blir beroende av dem.

                ”Folk röker, trots reglering.”
                Väldigt mycket mindre än innan de lagar som finns idag. När jag var liten rökte alla överallt.

                ”Folk röker, trots att de vet att rökning påverkar hälsan i huvudsak negativt.”
                Återigen, folk röker bara frivilligt till dess dom blir beroende av dem, nikotin är extremt beroendeframkallande. Det vet tobaksindustrin och ser till att marknadsföra cigaretter före alternativ, man manipulerar även tobaken i dessa cigaretter så att nikotinupptaget ska bli mycket mer effektivt.

                ”Folk röker, trots att staten har extra skatt på tobak.”
                Rökningen har gått ner mycket pga av den höga skatten. Tyvärr så är staten i förstahand intresserade att få in skatt (dom beskattar även sånt som är harmlöst), inte att se till att vi har god hälsa. Om vi istället hade en situation där staten stod för pengaskapandet så hade vi en part med makt som inte behövde folkets pengar då kunde vi se riktiga effektiva åtgärder. Men I Sverige har vi kommit väldigt långt med att få bort just cigaretter, tyvärr har vi samma skatter på cigaretter som för piptobak och cigarrer. Priserna för för dessa varor är extremt mycket högre här än i många andra EU länder (och USA). Det vore bättre att styra över rökare mot dessa mindre skadliga former av rökning. Det är skitenkelt att importera svart. Seriösa tobakshandlare har det inte lätt i Sverige.

                ”Rökarna gör ett aktivt val, grundat på vad de vill genom fri vilja,”

                Näe … (Det kommer inte bli mer sant för att du upprepar det. Och du kanske minns vad Einstein sa om att försöka samma sak upprepade gånger och förvända sig ett annat resultat?!)

                Libertarianer tror att folk alltid är rationella varelser som överväger sina beslut väl. Vad lever ni i för värld!?

                ” … men vi förbjuder dem inte från att röka. Istället tröstar vi dem med fri sjukvård när de rullas in å lungkliniken med sotsvarta lungor som de försöker hosta upp. Jag anser inte att detta är konsekvent”

                Nä det är riktigt. Tobaksindustrin är lika flitig att utnyttja korrupta politiker som krigsindustrin och bankindustrin. Cigarettrökning marknadsförs till Kina och tredje världen när dom nu förlorar marknaden i Väst. Sen måste man nog acceptera att folk har rätt att göra saker som är relativt farliga. Göran Kropp klättrade i berg helt frivilligt, och det dog han av till slut. Andra åker motorcykel eller går ute med kort kjol sent på kvällen. Livet är farligt, men vi ska ta bort sånt som är onödigt farligt – dvs motorcyklister kan ha skydd, våldtäktsmän kan avlägsnas, och rökare kan skaffa bättre vanor an cigaretter.

                • Peter Harold skriver:

                  Faktum är att inte så långt före vår generation så betraktades inte rökning ha lika skadlig inverkan för hälsan som det senare visade sig. Vi skall också komma ihåg att i slutet av 1960-talet inträffade en tid då samhället skulle lösas upp, där frihet detsamma som att slippa ansvar. Jag tror att människor är mer medvetna nu, samtidigt som många också medvetet gör valet att dricka och supa nu och ha skoj, och beräkna att de gör en snabb sorti och slipper spendera 5-10 år bortglömda på ett ålderdomshem.

  7. ristomatinen skriver:

    GM var ingen jag lyssnade på annat än av slumpen. Visste inte ens hur karln såg ut, förrän för ca ett år sedan. Lyssnade på ”tuben” på min favorittryckare och vid automatisk spelning av nästa låt i listan dök GM upp med ”Careless Whisper”, som inte heller är pjåkig att dansa tryckare till, främst pga saxofonen..

    Inte för att tala illa om de döda, men min bögradar skrek högt; slemmig. Han verkade dock ha en hel del positiva egenskaper, enligt Skrivarens text…

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s