Politiske vilden Rickard Wall i web-intervju på Skrivarens Blogg

Bästa läsare!

När det dyker upp människor i folkvalda församlingar som säger vad de tycker och tänker, då brukar det oftast handla om ”olycksfall i arbetet”, d.v.s. individer som det politiska systemet inte lyckats filtrera bort.

Rickard Wall, ledamot i både Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns landstingsfullmäktige, är vald på mandat från Sverigedemokraterna sedan 2014, men fortsätter som politisk vilde under partibeteckningen Vi Socialkonservativa. Även om han sparkats från sitt parti verkar han inte hänga läpp, ty socialkonservatism har legat honom varmt om hjärtat ända sedan han blev politiskt medveten, och nu har han en plattform som passar honom som handen i handsken.

Rickard Wall har uppmärksammats på YouTube för sin frispråkighet i talarstolen. Han har lyckats förarga många politiska motståndare (och uppenbarligen en och annan politisk frände). Kanske inte på grund av sättet han säger saker på, ty han håller en hövlig ton i talarstolen. Men det är innehållet i det han säger som väcker starka reaktioner.

Detta fascinerar mig. Att ledamöterna i en politisk församling blir så nervösa, indignerade eller skitnödiga är mig en gåta – ty just i de politiska församlingarna skall motsatta idéer och tankar stötas och blötas av de mest skilda människotyper som kan uppbringas genom allmänna val. Om så inte sker, då råder konsensus. Och vad finns det då för behov av demokrati om alla tycker lika och gör och säger samma sak?

Utan att själv betrakta mig som socialkonservativ har jag tagit mig friheten att göra en web-intervju med Rickard Wall. Även om jag är en libertarian som kommit till slutsatsen att rättvisan endast kan uppnås med hjälp av voluntarism (av andra kallad ”anarkism”, även om det är ett nedsolkat epitet) så anser jag att det är nödvändigt att förstå andras ståndpunkter, och låta dem komma till tals i en öppen debatt.

Jag skickade nio frågor till Rickard Wall, och jag ämnar återge hans svar, och jag kommer även att kommentera vad han svarat.

FRÅGA NR. 1: Du valdes till dina uppdrag genom Sverigedemokraterna. Vad var det som fick dig att engagera dig inom det partiet, och vilka politiska tankar hade du på den tiden?

RICKARDS SVAR: Jag har varit starkt politiskt intresserad sedan tonåren, dvs 1970-talet, och färdigstöpt som socialkonservativ kring år 1980. Eftersom det inte funnits något uttalat socialkonservativt i Sverige har jag aldrig varit medlem i något parti – fram till dess att SD formellt antog socialkonservatismen som ideologisk grundbult på sina landsdagar i nov 2011. Samma månad gick jag med i partiet. Det var ideologiskt rätt, ty jag blev förbluffad över hur lika jag tyckte med andra medlemmar i vardagspolitiska frågor – stadsbyggnad, energipolitik, arbetsrätt, you name!

FRÅGA NR. 2: Vad ledde till att du inte längre är verksam genom Sverigedemokraterna?

RICKARDS SVAR: Jag blev utesluten ur SD efter ganska exakt på dagen 4 år, dvs i nov 2015. Orsaken till uteslutningen redogör jag för i början av detta videoklipp: https://www.youtube.com/watch?v=LVmb9dmTfQc

PETERS KOMMENTAR: I YouTube-klippet, som Rickard spelade in några timmar efter beskedet om att han uteslutits från SD anger han tre huvudsakliga skäl; dels att han varit yvig i talarstolen, dels att det fanns en intern maktkamp inom Stockholms-SD, och dels att Rickard Wall företräder en mjukar syn på bl.a. invandring (som han återkommer till i nästa svar).

FRÅGA NR. 3: Din politiska plattform idag heter ”Vi Socialkonservativa” (VISK). Vad är den ideologiska skillnaden mellan VISK och SD?

RICKARDS SVAR: Eftersom jag varit med i SD under fyra års tid, och bl.a. varit en huvudaktör i arbetet med att ta fram de 13 politiska programmen för SD Stockholms stad som antog av Distriktsårsmötet inför valet 2014 följer att skillnaden är liten. Huvudskiljelinjen är att jag är mjukare i migrationsfrågor på ett sätt, men ”tuffare” på andra sätt. T.ex. ställer SD i princip upp bakom asylrätten. Jag menar att asylparadigmet som togs fram strax efter det andra världskriget inte fungerar idag när de flesta av de miljarder människor som har skyddsskäl också kan ta sig hit. Asylrätten m.m. ska skrotas till förmån ett accepterande av vad ViSK kallar Naturlig invandring, dvs att människor i vår globaliserade värld rör sig över nationsgränser, semestrar, jobb, idrottsutbyte, you name it, och då uppstår ömsesidiga tycken spontant. De par som önskar slå bo i Sverige ska ha rätt att göra så. Fördelen är att den utländska parten på det sättet naturligen kommer in i det svenska samhället, tar till sig svenska värderingar etc, och vi slipper utanförskapsindivider och områden.

PETERS KOMMENTAR: Det finns fler samhällsdebattörer som ifrågasätter asylrätten; vissa på samma självklara grund som Rickard, och andra därför att de anser att asylrätten är ett hinder för att snabbare befolka Sverige och ”rädda välfärden”…

Konceptet med ”naturlig invandring” är dock någonting som många libertarianer förespråkar, till skillnad från det statsstyrda folkutbytet som finansieras med skattepengar och ökad statsskuld. Staten skall varken hindra eller hjälpa till när en enskild person vill byta land. Dock tror jag inte Rickard riktigt identifierar denna typ av fri rörlighet som en marknadskomponent, som vänner av den österrikiska skolan gör.

Utifrån ett libertarianskt perspektiv skall staten inte förhindra någon att bruka sin egendom, och om en utlänning köper en bostad och skaffar sig en utkomst så är detta ingen angelägenhet för vare sig stat eller politiker. Dock finns inom den libertarianska rörelsen en medvetenhet om att det offentliga beslutsfattandet kommer fortleva, och att detta måste den anledningen decentraliseras. Sålunda bör migrationsfrågan avgöras på medborgarnas lägsta möjliga beslutsnivå. T.ex. i kommunfullmäktige.

FRÅGA NR. 4: Dina anföranden ger sken av att ha en mångbottnad akademisk prägel. Med ”mångbottnad” menar jag att du både angriper en sakfråga (som opponent) genom att gå i djupet på olika detaljer för att utröna om ämnet/förslaget grundar sig på sakkunskap och att förutsägelserna som förslaget pekar mot är berättigade, etc, samtidigt som det är något studentikost över dessa anföranden som kan vara både högtidliga och spontant uttryckta på en och samma gång.

Hur framgångsrik tror du att denna typ av retorisk framställning är, om man jämför med andra uttrycksformer som används, från den slagkraftiga one-linern, till det teknokratiska malandet, där den förra kommer med i tidningen, och den andra används ytterst defensivt av politiker som kanske vill ”hålla sig under radarn”?

RICKARDS SVAR: Jag har vetat sedan decennier tillbaka att jag inte är någon debattör. Har alltid sagt att jag inte kan bli t.ex. advokat. Jag är inte tillräckligt snabb i repliken. Kunde jag be rätten att ajournera sig till dagen därpå varje gång jag skulle anföra något, och jag fick sova och tänka över saken skulle jag nog kunna prestera hyfsat. Jag behöver inte tala om för dig att rättegångar inte fungerar på det sättet. I själva verket har jag precis dragit slutsatserna av detta för mina framtida framträdande. I kommunfullmäktige, Rådssalen i Stadshuset, får man bara använda sig av bilder/overhead undantagsvis efter granskning och tillåtelse per bild av ordförande. Detta är en orsak till att jag presterat sämre i kommunfullmäktige. I landstingsfullmäktige, Landstingssalen, kan jag fritt använda mig av overhead hur mycket jag vill.

Efter dussintals presentationer under internationella och svenska konferenser och ett tiotal år som universitetslärare är det jag kan – presentera och inte debattera. Bl.a. därför kommer jag att lägga mer krut på landstingspolitiken åtminstone fram till sommaren. Därefter blir det väl dags för en utvärdering. Jag kommer alltså låta mig styras av inte det som kan bedömas vara ändamålsenligt utan vad jag kan.

PETERS KOMMENTAR: Ja, det händer mig väldigt ofta att jag vaknar upp mitt i natten med ett ”Fasen, det där borde jag ha sagt”. Tillfälle till eftertanke är nog det bästa med att driva en blogg istället för att tjänstgöra som politiker. Svar och reflektion behöver inte erbjudas på sekunden i en blogg. Framför TV-kameran kan man bli uträknad direkt. Inte min scen, med andra ord.

Men frågan handlade i detta fallet om Rickards framställning i fullmäktige. Och enligt min mening är hans sätt att diskutera frågor betydligt mer inspirerande än den gängse retoriken som ofta – i alla fall i mina ögon – handlar mer om maktspråk än om genuint intresse för sakfrågor. Detta märks inte minst i partiledardebatter i riksdagen där politikerna är så slipade att de egentligen inte säger något av vikt längre.

FRÅGA NR. 5: Denna fråga är en följdfråga på den första. Denna fråga är lite utmanande, eftersom jag misstänker att du genom att ta steget som politisk vilde sannolikt äger en stark nyfikenhet om politiska och ideologiska frågor. Det finns många som söker en politisk tillhörighet – och du har skapat din plattform VISK – men med tanke på att socialkonservatism är en schattering ur konservatismen som antagit inriktningen att bibehålla den nationella identiteten, men samtidigt bygga för att staten är ohotad leverantör av välfärdspolitik så är ju socialkonservatismen egentligen bara en mer blågul variant av vad andra partier står för, inberäknat socialdemokrater, folkpartister, centerpartister och moderater, d.v.s. att statens intressen är det primära. Ser du ingen fara i att kollektivistiskt totalitära inslag kan förverkligas med ett stöd från en socialkonservatism som saknar vakenhet mot kollektivistisk dominans över den enskilde individens rättigheter och villkor?

SVAR: Jag vet förstås inte idag hur ViSK kommer att utveckla politiken, men själv är jag raka motsatsen till en entreprenör. Jag har nästan bara arbetat i statlig tjänst osv. Så den fara som du talar om ovan skulle nog en och annan anse att jag som person är en del av. Du talar om ” kollektivistiskt totalitära inslag” och sådant regerar jag mot, men är mer svag för tanken om det statliga omhändertagandet från vaggan till graven.

PETERS KOMMENTAR: Min reflektion här är att det är just konceptet med det statliga omhändertagandet ”från vaggan till graven” som är det som orsakat Sveriges besvärliga situation. Omfördelningspolitik kallas av politikerna för ”att ta från de rika och ge till de fattiga”, men i själva verket är alla skattebetalare – även låginkomsttagare – utsatta för ett bedrägeri där de både betalar för sin egen omsorg, samtidigt som de tvingas att försörja andra element som inte bidragit till välfärdssystemet, vilka inte heller är motiverade att bidraga till en samhällsbyggnad utifrån de värderingar som låg till grund för det samhälle som nu skall brytas sönder genom dekret från riksdag och regering.

Det finns ett djup i påståendet att ”skatt är stöld”, inte bara för att det rent tekniskt är stöld, utan också därför att detta berövar människor incitament att vara genuint goda och osjälviska. Den förda invandringspolitiken i Sverige – folkutbytet – är ett utslag för statlig totalitarism.

FRÅGA NR. 6: Är det en korrekt bild att du engagerade dig i SD en gång i tiden utifrån det perspektivet att SD var ett parti som stod för någonting som de andra partierna saknade, och att SD skulle kunna tillföra de politiska församlingarna en politik som inte provats?

RICKARDS SVAR: Här gissar jag att du tänker i termer av SD som ett anti-etablissemangsparti, missnöjesparti, populistiskt etc, Framskrittspartiet, Trump etc. Den bildens giltighet för SD eller inte har inte spelat någon roll för mig. Med undantag av immigrationspolitiken förstås.

PETERS KOMMENTAR: Onekligen är det så att SD beskrivs som ett parti med avvikande ståndpunkt inom invandringspolitiken, medan de övriga frågorna är mer diffusa och sällan exponerade av medierna. Det är givetvis intressant att se hur den beskrivningen om SD som kategoriskt invandringskritiska skall fortleva i och med att (M) ändrat ståndpunkt i frågan, och att även (S) i regeringen vill dra åt flyktingbromsen.

Vad jag egentligen var ute efter med min fråga, och den är faktiskt inte bara ställd till Rickard Wall, är huruvida några (missnöjda) väljare över huvud taget reflekterar över politiska idéer som verktyg för att förbättra samhället?

Det som bekymrar mig är att många väljare röstar efter vilket förtroende de har för en politiker just för stunden. Kruxet är ju det att förtroende är en subjektiv fråga intill dess kandidaten prövats, och om denne fallerar att tillfredsställa väljarens önskemål har man röstat förgäves. Just detta att en väljare kan i ena valet rösta på parti A, och i nästa val rösta på parti B, och därefter tillbaka till A, utan att det blivit någon skillnad, är ju faktiskt tragiskt. Samtidigt är det ju också vad det politiska etablissemanget vill, nämligen att folk skall sitta och döma om de litar på A eller B som regering, utan att reflektera över att makten kan förflyttas från dem och tillbaka till folket istället.

FRÅGA NR. 7: Om man skall vara sträng i synen så kanske man i dessa tider – där SD använder sig av en organisation med vänsterextremistiska kopplingar (EXPO) för att rensa bort medlemmar som partiledningen inte vill ha kvar i organisationen, med syfte att göra partiet inte bara valbart för en bred allmänhet, utan också kompatibelt för ett regeringssamarbete med andra partier (t.ex. moderaterna) – kan misstänka att SD därmed rensar bort de element som ju utgjorde den väsentliga skillnaden mot det andra politiska etablissemanget. Delar du synen att SD håller på att sterilisera sig självt? Är inte detta ett hot mot den förnyelse som partiet borde sträva efter?

RICKARDS SVAR: Uteslutningarna handlar trots allt om så få personer att det inte har just någon betydelse alls i sammanhanget. För det som jag ser som betydelsefullt för SD:s utveckling kan jag hänvisa till ett meningsutbyte på en Facebook-sida: https://www.facebook.com/video.php?v=1038470406282486

PETERS KOMMENTAR: Rickard menar att SD har ett arv som är tvivelaktigt, men att utvecklingen går mot att de ”hårda” elementen i partiet kommer försvinna med tiden.

Jag ser dock ett par problem med detta resonemang, vare sig det är verklighet eller inte. Det första är att om SD – som varit det mest kritiska riksdagspartiet till den sedan 1970-talet förda invandringspolitiken – ansluter sig till en ny form av konsensus kring denna fråga där man tonar ner sin aversion mot islamisering och destruktion av den tidigare rådande samhällsmodellen, riskerar att dels föra Sverige än djupare in i fördärvet, samtidigt som motreaktionen mot detta – för en motreaktion måste komma – kommer bli allt starkare.

Det faktum att (SD) – som en gång i tiden ansågs vara en utmanare mot det politiska etablissemanget – numera gör sitt yttersta för att bli kompatibla med en framtida regering genom utrensningar, skapar ett klimat där medlemmar och funktionärer slutar att utveckla sina politiska tankar och istället – av ren överlevnadsinstinkt – låter sig formas av partiledningen. Om nu denna partiledning därpå ansluter sig till det politiska etablissemanget, då har väljarna som ville att Sverige skulle styras på ett annat sätt förlorat. Igen.

FRÅGA NR. 8) Den offentliga politiska debatten skildras i medierna ofta utifrån en vänster-högerskala. Om man tar i beaktande att SD rensat ut element som skulle försvåra kompatibiliteten med andra partier kan man fråga sig hur relevant höger-vänsterskalan är över huvud taget när man talar om SD. Och kanske rent av även om socialkonservatismen som sådan på den politiska skalan. Känner du att detta förhållande skulle tarva en annan syn på den politiska analysen, kanske rent av såsom David Nolans diagram som är tvåaxlig, och bildar ett politiskt kompass? Använder du själv detta perspektiv?

SVAR: Den frågan tror jag att jag svarat på i ett Youtubeklipp: https://www.youtube.com/watch?v=bf3G8kW4mog

PETERS KOMMENTAR: Bara för att den som i all hast ögnar genom denna bloggpost skall få ut något av Rickards hänvisning tar jag mig friheten att ytterst kort redovisa de teser som han framför i YouTube-filmen. Ämnet är ”Modern Socialkonservatism”, vilket jag tror är ett utslag för en distansering av den gamla typen av konservatism som jag nämnde i min fråga.

Rickard för fram den intressanta tanken att det finns naturliga anledningar till att världen ser ut som den gör, utan att detta är orsakat av onda och idioter som många gärna tror. Han refererar till klassamhället, och gör en utgångspunkt i det gamla resonemanget om höger-vänsterskalan där de i vänster saknade egendom, och de längst högerut var kapitalstarka och rika – fast genom att påpeka mycket noga att denna skala som baseras på ett ekonomiskt perspektiv är föråldrad idag.

sb-wall-politisk-skala-1
Rickard Wall beskriver de politiska partierna/grupperingarna längs
vänster-högerskala med riksdagspartierna i mitten, kommunisterna
längst ut till vänster och fascister, rasister, nazister längst ut till höger.

Istället för en horisontell linje väljer Rickard att positionera partierna på en cirkel istället.

sb-wall-politisk-skala-2
På detta vis kan man placera våldsvänstern tillsammans med
våldshögern, samtidigt som de mer demokratiskt inriktade
partierna återfinns på motsatt sida.

Men var kan man placera socialkonservatismen i denna grafiska framställning? Rickard har svar på den frågan också. Han ställer sig själv i cirkeln, med ena handen hållande i (S) som står för det sociala, och den andra handen hållande i (M), det konservativa partiet, samtidigt som man trampar på våldspartierna i botten med fötterna.

sb-wall-politisk-skala-3
Det skall inflikas att Rickard Wall inte var först med detta grafiska koncept.
Leonardo da Vinci gjorde en mer konstnärlig version redan år 1492 med sin
illustration ”Vitruvianske mannen” som bl.a. skickades ut i rymden av NASA…

I Rickards exempel står våld mot demokrati. Det är nog en uppställning som jag tror att många köper, även om VISK framställer sig på samma sätt som Miljöpartiet gjorde en gång i tiden (1986, närmare bestämt), svävande ovanför/utanför den traditionella höger-vänsterskalan, utan några förpliktelser mot i ord definierade ideologiska principer.

Den som känner till mig anar nog att jag hade en särskild avsikt med min frågeställning. Och jag tänker inte förneka att jag var ute efter att få en beskrivning av var socialkonservatismen – vare sig i form av (SD) eller (VISK) – befinner sig i ett politiskt kompass? I denna kompass finns två samverkande skalor, socialism kontra kapitalism, samt auktoritärt kontra frihetligt. (Jag har själv gjort ”Världens minsta politiska test” och fann att jag är 100% libertarian. Gör testet här)

Det intressanta är att om man skall vara konsekvent så kommer inte riksdagspartierna att kunna vara i toppen av Rickards cirkel. Samtliga riksdagspartier tar sig rätten att stjäla medborgarnas egendom, dels genom skatt, dels genom att begränsa vår äganderätt genom regleringar. Och om vi inte underkastar oss statens krav så kommer staten ingripa med det mått av våld som riksdagspartierna själva gett staten rätt att bruka. Med andra ord måste även V, MP, S, C, FP, KD, M, SD och VISK hamna under den horisontella linjen, ty demokrati är majoritetens verktyg för att bruka våld mot minoriteten och den enskilde.

FRÅGA NR. 9: Om du skulle som ett tankeexperiment ställa dig kritisk mot den ideologi som du utgår från i ditt nuvarande politiska arbete (socialkonservatism, sett utifrån att socialkonservatismen kan betraktas som en nyans av socialism å ena sidan och konservatism å den andra sidan vilket gör det svårt att driva en långtgående princip i maktutövningen till förmån för pragmatiska kursändringar), vad skulle du då använda för utmanande tankegrund i denna kritik? Om socialkonservatism är en nyans mellan socialism och konservatism; skulle du då tänka dig att bryta ner politiken till dess mer grundläggande varianter såsom barbarism, kollektivism och individualism? Och i så fall, vilket av dessa grundformer praktiseras i dag och leder till den situation som världen befinner sig i nu, och vilken grundform skulle kunna utmana dagens politiska diskurs istället, och kunna utmana det etablerade tankegods som återanvänds av de politiska partierna?

RICKARDS SVAR: Den här frågan känns för stor för att svara på per mejl. Dessutom fyller jag 60 år i sommar så jag håller nog på att komma in i den åldern där det blir alltför ”svårt” att tänka i alternativa termer. För närvarande håller jag på att släppa det mesta jag har för händerna för att fokusera på det budgetförslag som jag ska lägga fram för landstingsfullmäktige nu i maj. Detta innebär ett stort arbete för ett litet parti.

PETERS KOMMENTAR: Jag ställde en liknande fråga till en 17-årig gymnasieelev. Jag fick ett ” – Eh, vad var de där tre alternativen du sa nu igen…?”. 🙂

Jag önskar Rickard Wall lycka till med VISK:s budgetförslag i landstinget till våren och partiarbetet, och jag tackar honom för många intressanta videoklipp, och ger honom ett särskilt tack för att han tog sig tid att besvara mina frågor i denna web-intervju. Jag är medveten om att Rickard är berövad möjligheten att i detta inlägg besvara mina kommentarer, men om han eller någon annan önskar ställer jag framtida postningar till förfogande.

Det är kul att det finns förtroendevalda som säger vad de tycker. Jag skulle inte ha något emot att ha hört Rickard Wall diskutera i riksdagen som ledamot där. ”Charmiga  sydländska unga män” skulle nog kunna bli ett nationellt samtalsämne via riksdagskammarens talarstol, skulle jag tro.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Intervju, Politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Politiske vilden Rickard Wall i web-intervju på Skrivarens Blogg

  1. ristomatinen skriver:

    Ja, det var vänligt att han svarade på Skrivarens frågor. Delar de flesta av invändningarna på svaren…

    Ordet ”socialkonservativ” har det möjligen uppstått efter ”kulturmarxismens” oerhörda framgångar att den senare numera bättre beskrivs som folkmordsmarxism?

    Sedan detta oerhörda vurmandet för statligt omhändertagandet från vaggan till graven. Det är vidrigt och subversivt! Det handlar inte alls om att hjälpa människor som inte kan ta hand om sig själv, för lösningar på ett sådant litet problem kan lättare, enklare och framförallt billigare finns. En av de enklaste är att dessa personer får ett förmyndarskap i något slag. Nej, det handlar i grunden om att utöva makt över andra.

    Tack för länken till åskådningstestet! Givetvis blev det full libertariansk pott för mig. Så här:

    Om nu bilden visar rätt resultat. Hoppas diagrammet visas åtminstone…

    Undrar var björngunnars position skulle bli på det diagrammet?

    Det är svårt att göra relevanta klassificeringar, oavsett om den är en- eller tvådimensionell. Cirkeln är ett intressant försök, men duger inte långt. Anser faktiskt att den traditionella vänster-högerskalan ändå duger långt, enligt nedan:

    Vänster = Ofrihet, kollektivism, gigantisk stat
    Höger = Frihet, individualism, liten/ingen stat

    Där hamnar folkmordsmarxister, kommunister, nationalsocialister, fascister längst bort på vänsterkanten…

    • Peter Harold skriver:

      Grattis till maxbetyget i testet! 🙂

      Vad gäller ursprunget till ordet socialkonservatism, känner jag praktiskt taget enbart till vad Wikipedia skriver på sin artikel, och där man nämner att det var en rörelse bland konservativa på slutet av 1800-talet som trots sin konservativa läggning (jag antar att man därmed syftar på full stöd till kungen, kyrkan och krigsmakten) ändå tyckte att det var bra om arbetarna fick det lite drägligare. Hittar jag Högerns jubileumsbok i min samling skall jag ögna genom och se ifall jag hittar begreppet där, eller om det är som du misstänker en efterhandskonstruktion.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s