Veckans Hökmark – skriet från dårhuset i Bryssel, del 53

I all hast utan korrekturläsning.
Karln gör mig förbannad, så jag
blev tvungen att skriva av mig.
/Peter

Bästa läsare!

Antingen har den moderata EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark inte alla hästar i stallet/knivar i lådan/konkubiner i haremet; eller också har han en PR-assistent som rekryterats direkt från någon skoltidningsredaktion på högstadiet utan att passera vare sig gymnasium eller livets skola. Båda tolkningarna känns lika trovärdiga varje gång hans Facebook-sida dyker upp i flödet (detta är nackdelen med att ha moderatpolitiker i den yttre umgängeskretsen).

Men hur det än är med denna sak så är det ett faktum att karln signerar sina debattartiklar, och därmed skall stå till svars för det som är publicerat under hans namn.

I ett dito alster på SVT går han till angrepp mot utrikesminister Margot Wallströms ställföreträdande, Annika Söder. Denna människa säger vad tusentals andra nyktra politiker, journalister och politiska bedömare säger: Det är bra om presidenterna Donald Trump och Vladimir Putin kan tala med varandra som vuxna människor, under alla omständigheter. (Missförstå mig inte; jag ogillar svenska UD också)

Gunnar Hökmark är av annan mening. Han är så oförrättad över kabinettssekreterarens intetsägande uttalande att man kan nästan tro att Hökmark blivit en sosse som förlorat makten. Han skriver:

I sig är det naturligtvis viktigt att söka hållbara diplomatiska relationer, och det gäller även USA under Donald Trumps ledarskap.

Men att tro att något gott kan springa ur samarbete mellan Donald Trump och den ryska regimens ledare Vladimir Putin är inget annat än aningslöst.

I dag är relationen mellan USA och Ryssland ansträngd.

Det är kartlagt att Ryssland aktivt sökte påverka amerikanska presidentvalet genom bland annat cyberattacker.

Denna kartläggning som Hökmark pratar om har dels avfärdats av Hillary Clintons stab före valet, då Donald Trump tillfrågades om han skulle erkänna valresultatet om han förlorade. Eftersom han inte uttryckligen svarade ja blev det ett stort rabalder och Clinton-staben med tillskyndande medier förklarade att allt tal om att valet skulle kunna riggas var grundlöst och korkat. Och dels vägrar CIA att presentera bevis för de påståenden som en anonym tjänsteman gjort för CIA-sponsrade Washington Post om att Rysslands regering skulle ha begått cyberattack för att Trump skulle vinna.

Fakta i målet är däremot att läckta e-postmejl avslöjar att:

1. Hillary Clintons kampanjstab vill att medierna skall lyfta fram en ”kontroversiell kandidat” hos republikanerna så att hon kan vinna presidentvalet lättare.
2. Nationella Kommittén hos Demokraterna arrangerade så att Bernie Sanders skulle förlora nomineringsvalet.
3. Anställd på CNN gav Hillary frågor i förhand inför TV-sänd debatt för att hon skulle framstå som betydligt mer påläst.
4. Personer kunde köpa mötestid med den då sittande utrikesministern Hillary genom att donera pengar till hennes familjs stiftelse eller maken Bill.
5. Hillary Clinton har i ett hemligt anförande för investerare år 2013 angett att hennes ambition är att integrera Nord-, Latin och Sydamerika till en konstellation efter förebild från EU – något som många amerikanska arbetare ser som hot mot jobben i USA.
6. Samma år som hon talade till investerare i Brasilien om en amerikansk ekonomisk superunion höll hon ett annat hemligt anförande där hon erkände att hon ändrar åsikt beroende på vilken publik hon har.
7. Clinton-staben uttrycker fientliga eller nedsättande åsikter om katoliker.
8. Inför ett tal hos storbanken Goldman-Sachs erkände hon att hennes jetset-liv fjärmat henne från den amerikanska medelklassen, ändå gör hon stort nummer av att hon och maken Bill lämnade Vita huset utan någon förmögenhet, så gott som på bar backe.
9. I samband med att FBI utredde Hillary Clintons säkerhetsbrott med den privata mejlservern gav hennes kampanjstab order om att skapa förvirring hos journalisterna genom att försöka leda dem in på Benghazimejlen som man redan bedrivit kampanj om att beskriva som en republikansk konspirationsteori.
10. (Listskrivningen avbruten p.g.a.tidsbrist…)

Innehållet i dessa mejl har diskuterats i mainstream media i USA, till skillnad från svenska medier som systematiskt kysser Obama i röven och slickar Hillary i… ja, jag uttrycker mig bildligt bara. Ni förstår min poäng.

Vad gäller själva skandalen med Hillarys personliga server genom vilken hon hanterade säkerhetsklassad tjänstemejl som utrikesminister (och hennes server hackades minst två gånger) så finns det en lång berättelse om detta som jag inte har utrymme för men som jag redan delgett tidigare. I vilket fall som helst går Gunnar Hökmark lydigt Vita husets ärenden i detta ämne, och bortser från att väljarna i USA valde bort Hillary av rationella skäl. Det skulle vara intressant att få reda på varför Hökmark gör detta?

Om det är sant att Rysslands regering ”hackat” Hillary-gänget med syfte att väljarna skall rösta på Trump så bör man då  bevisa detta, och även ange vad gärningsmannen har för motiv. (Wikileaks har dock upprepade gånger förklarat att mejlen är läckta, och det finns inga bevis på att Ryssland manipulerat röstsammanräkningen, men däremot finns det loggar på att amerikanska myndigheter gjort intrång eller motsvarande försök i register). Det enda motiv som är uppenbart är i så fall att Ryssland vill att Trump skulle väljas därför att denne till skillnad från Hillary vill förbättra relationen mellan de två staterna. USA hade samma ambition när de hjälpte att få Boris Jeltsin vald. Obama-administrationen å sin sida har inte inväntat den rapport som skulle kunna bevisa dylik vandel innan presidenten gav en exekutiv order om att utvisa 35 ryska diplomater. USA:s agerande är mycket besynnerligt och borde belysas bättre.

Men låt oss återgå till Hökmarks skrift i SVT.

Och i går rapporterade nyhetsbyrån Reuters att USA utvisar 35 ryska diplomater som ett svar på att amerikanska diplomater trakasserats av bland annat polisen i Ryssland.

Rysslands utrikesminister föreslog i sin tur att 35 amerikanska diplomater skulle utvisas.

Men nu har alltså Vladimir Putin sagt att han hoppas kunna inleda samtal om samarbete med Donald Trump och Trump har sagt (samtidigt som han sopar det ryska intrånget i den amerikanska valkampanjen under mattan) att han önskar stärka relationen till den ryska regimen.

Det bör göra oss som värnar frihet och demokrati mycket oroliga.

Vi som värnar frihet och demokrati anser att Vladimir Putin fattade ett mycket klokt beslut om att inte besvara Obamas order. Förslaget om att utvisa samma mängd amerikanska diplomater enligt principen öga-för-öga, tand-för-tand är att sänka sig till ett sandlådekrig. Putins agerande, att invänta Trumps tillträde och ha en lugn dialog – eventuellt öga mot öga – känns mycket angeläget i en tid där USA gjort sitt yttersta för att förhindra att Ryssland och Syrien kan slå ner de rebeller som förstört ett av få uttryckligen sekulära länder i Mellersta Östern.

Mer från Hökmarks penna:

Vladimir Putin terroriserar sin egen befolkning. Stora inskränkningar görs mot grundläggande rättigheter så som yttrandefrihet, äganderätt och rättsäkerhet.

Vi ska inte glömma bort, trots att det inte längre genererar ett högt nyhetsvärde, att homosexuella i Ryssland i dag riskerar fängelse.

Barack Obama låter utfärda godtyckliga befallningar om att döda oskyldiga genom sitt drönarprogram. Han bryr sig inte heller om att just denna metod bara skapar ännu mer hat mot USA och landets allierade inom den muslimska världen.

Det gläder mig att Hökmark är ond mot inskränkningar mot yttrandefrihet, äganderätt och rättssäkerhet (notera att Hökmark stavade fel, haha!). Hökmark borde ägna energi åt den kampen till gagn för EU:s medborgare istället för att vara ambassadör för amerikanska Council on Foregin Relations.

Jodå, det var en debatt i Ryssland tidigare i år med anledning av ett förslag om att offentlig manifestation om homo- eller transsexualitet skulle kunna beläggas med böter eller fängelsestraff. Det intressanta är att förslaget framlades av Kommunistpartiet i Ryssland – inte Putins regering [länk]. Det ryska kommunistpartiet är det största oppositionspartiet i Ryssland, vilket man bör ha i åtanke att Gunnar Hökmark alltid glömmer bort att nämna i sina texter.

Men jag anser att det vore på sin plats att Hökmark exemplifierade vad han menar med att Putin terroriserar sitt folk. Det är ett uttryck som har många tolkningsmöjligheter. jag själv anser att vår rödgröna regering terroriserar sitt folk. Jag anser att oppositionen inte gör mycket för att förhindra den terrorn. Och jag noterar också att Putin i både ord och handling agerar i det ryska folkets intresse. Det är mer än jag kan säga om svenska politiker, vare sig de sitter i Stockholm eller Bryssel.

Nästa punkt återreflekterar inte på något sätt att parlamentsledamoten Gunnar Hökmark jobbar för en institution som spenderade miljonbelopp på att förmå britterna att rösta nej till ett EU-utträde. Inte heller reflekterar Hökmark över att EU bestämde sig för att lyfta embargot mot vapenförsäljning till islamistiska organisationer i Syrien med avsikt att få Bashar al-Assad avsatt som president. Nej, det handlar bara om Ryssland. Det onda Ryssland som ger billiga krediter till partier som vill få stopp på den version av Sovjetunionen som kallas för EU:

Samtidigt investerar Ryssland i tung propaganda mot Europa och destabiliseringsförsök görs mot länder som Estland, Lettland, Serbien men även Sverige, Tyskland och Frankrike.

I detta kan varken USA eller Sverige finna en samarbetspartner.

I vilket fall som helst, Hökmark har fel. Om Trump levererar hälften av allt han lovade under sin valkampanj – och låt oss hoppa att det rä exakt samma hälft som lät hyfsat bra och inte den andra halvan – så kan jag inte se några skäl till att avstå från att samarbeta med USA. Och vad beträffar Ryssland, med en bruttonationalprodukt som enligt Lew Rockwell motsvarade Manhattan i New York på sin höjd, så skall Sverige verkligen göra sitt yttersta för att återetablera handel och mellanfolkligt utbyte. Det finns ingen seriös politisk bedömare som tror att Ryssland tänker invadera Baltikum. Tvärtom, Ryssland har skapat mer fred än USA-alliansen, och om Kiev kunde sluta att bryta vapenvilan mot Donetsk och Luhansk i östra Ukraina så skulle folket även där kunna få leva i fred.

Det skorrar falskt när Hökmark utan bevis anklagar Ryssland för att försöka påverka presidentvalet i USA, i synnerhet när Hökmarks uppenbara favorit i nämnda val – Hillary Clinton – år 2006 önskade att man hade rigga valet i Palestina. [länk]

Skramlande tunnan Hökmark avslutar med följande rad:

Nu är frågan om Annika Söder uttrycker den svenska regeringens åsikt. Om så är fallet riskerar Sverige att utgöra en destruktiv kraft för svensk och europeisk säkerhet.

Hökmark sätter exakt de ord som jag vill använda för att beskriva honom. En Gunnar Hökmark på en position som Margot Wallströms – och det är illa nog att han tillåts representera moderaterna blott i EU-parlamentet – skulle vara destruktivt för svensk och europeisk säkerhet.

Hökmark var bra på skatter en gång i tiden. Men när partiet inte längre hade nytta av honom skickade de kadavret till Bryssel där han ägnar dagarna åt att leverera för amerikanska UD:s räkning. Ja, med ett och annat instick från Likud i Tel Aviv som omväxling. Någon svensk representant i EU kan jag i alla fall inte se Gunnar Hökmark som. Han är en före detting på övertid.

Hälsar eder Peter Harold

UPPDATERAT:

Jag fick precis veta vem den där skoltidningsreportern är som sköter Gunnar Hökmarks kommunikation. Det är ingen mindre än en viss Alexandra Ivanov. Låter namnet bekant? Jodå, här finns en artikel på Fria Tider där hon kritiseras hårt av en viss författare… *ego-boost*

Resten av artikeln finns att läsa HÄR.

I övrigt gör jag nog klokt i att inte gå på Timbros eftermiddagsföreläsning den 13 januari om klassisk liberalism, eftersom Alex skall berätta för oss åhörare hur den liberala framtiden ser ut, och vem som är liberal och inte enligt henne. Jag spar mig till annat tillfälle.