Tvingar Patrik Oksanen fram en positiv omprövningen av den svenska högerextremismen?

Bästa läsare!

Mediekoncernen MittMedias ledarskribent Patrik Oksanen går i en s.k. gästkrönika” i Expressen till verbalt angrepp mot ”Sverigevänner som vurmar för Ryssland”, med påståendet att ”i stort sett alla högerextrema grupper sprider ogenerat rysk propaganda” och att dessa har ”anammat den ryska synen på världen”. [länk]

Det finns flera dimensioner i vad Oksanens text innebär. Förutom att försöka brunmåla debattörer som har en nyanserad bild av säkerhetsläget i världen (en bild som går stick i stäv med Obama-administrationen i USA och dess militära verksamhet genom NATO), så försöker han måla upp en bild av att det svenska demokratiska samhället hotas av onda krafter som styrs och supporteras av Rysslands regering.

De exempel som Patrik Oksanen lägger fram innehåller ofta värdeladdade påståenden som man inte alltid kan beakta som fakta:

” – Nordiska Motståndsrörelsen har till sin politiska gren tagit emot pengar från den ryska imperiska rörelsen.” Ordvalet skall insinuera att Ryssland försöker återskapa den geografiska utbreddningen av Sovjetunionen.

”- Stefan Jacobsson, tidigare partiledare för nedlagda Svenskarnas parti, har deltagit i ‘den högerextrema Kominterns’ möte i S:t Petersburg.” Återigen en term som kommer från Sovjetkommunismen när denna hade en sammanhållande roll för den internationella socialismen genom ”Tredje Internationalen”.

” – Numera har nazisterna och fredsrörelsen samma berättelse; det är Nato som krigshetsar när man möter Rysslands divisionsrustningar med roterande bataljoner i Baltikum.” Återigen, här syftar Oksanen på en rörelse som var infiltrerad av Sovjetunionen, även om han själv kanske inte reflekterar över detta förhållande. Men låt oss ändå diskutera hur det kan komma sig att den yttersta högern i Sverige hamnat i denna position.

Detta beror knappast på att den nationella rörelsen gått och blivit utopiska socialister, även kallat ”kommunister”. Tvärtom, det man missat totalt är att Ryssland lämnat den gamla förtryckande formen av socialism, samtidigt som västvärlden infekterats av ett tankegods som har det allmänna epitetet ”kulturmarxism”. För svensk, och även europeisk del, har kulturmarxismen erövrat en sådan position att den genomsyrar så gott som allt offentlig verksamhet. Den som inte förstår att en sådan utveckling förr eller senare kommer utlösa en motreaktion är naiv.

Patrik Oksanen gillar nog inte den motreaktion till kulturmarxismen som uppstått härvid.

Han har dock i egenskap av opinionsriktare i systemmedierna sig själv att skylla. Etablissemanget – som låtit sig besudlas av det kulturmarxistiska tankegodset så till den milda grad att man nu har instrument att bestraffa dissidenter varhelst de träder fram, från överfall utförda av aktivister inom den autonoma vänstern till avsked från anställning – har genom sin förflyttning till den politiska vänsterns domäner lämnat ett tomrum som fylls av något annat.

Detta tomrum har jag helst önskat skulle övertas av klassiska liberaler, libertarianer och anarko-kapitalister, d.v.s. grupperingar med frihetlig grundsyn. Så har inte skett. Med några få undantag hörs inte de klassiskt liberala opinionsbildarna; de unika undantag som kommer fram i mediebruset är antingen fixerade vid idéer om legalisering av knark (Alexander Bardisterna) eller den globala marknadens välsignelse (Johan Norbergisterna), men klarar inte av att ge allmänheten en helhetssyn på frihet. Libertarianska decentralister (typ Mises-gänget) ruvar i osynlighet. Varför?

Svaret står nog finna i att etablissemanget behöver en ond fiende. Under socialistdiktaturens tid i Sovjetunionen tjänade USA rollen som kommunismens fiende för att hålla folket motiverade att uthärda brödköerna. På andra sidan jordklotet var rädslan för kommunisterna i öst drivkraften för att hålla upprustningen igång, med en paus för ett ekonomiskt dåraktigt program för att sätta en människofot på månen, innan man gav sig hän åt missilsköldsprogram där vi är idag.

Dramat behöver alltid en hjälte, ett offer och en fiende, och etablissemanget är därför i behov av en otäck skepnad att spegla sig mot. Det blev den yttersta högern, ibland benämnd som nazister, ibland kallade nationalister, och nu inkluderas alla envar som kallar sig för Sverigevänner. Men jag undrar om det är en klok strategi av Patrik Oksanen att retoriskt sammanlänka begreppet ”Sverigevän” med nazism, bara för att läsarna inte skall känna någon som helst empati med de som ifrågasätter etablissemangets bild av Ryssland och dess regim som genuint ond, och bilden av USA och EU som den enda garanten för en värld i fred med blomstrande demokrati.

Jag vill inte göra det så enkelt för mig att jag avfärdar Patrik Oksanens text som ett bevis för att etablissemanget förlorar kampen om verkligheten. Jodå, de ljuger, förvränger sanningen, filtrerar fakta, och så vidare. Men kampen är i högsta grad levande, och jag vill inte lura någon att tro att sanningens motståndare kommer att förlora.

Tvärtom. Patrik Oksanens inlaga med att beskriva allt som Rysslands regering säger som propaganda, och att kalla alla som kritiserar USA:s – bokstavligt talat – maktimperialistiska politik för putinister är ju ett tillstånd som han vill skall råda på alla nivåer, från regering och ner till varje enskild medborgare. Den som inte delar etablissemangets syn utgör verktyg för de krafter som hotar demokratin i Sverige och skall tystas eller bestraffas.

Konsekvensen blir att vi får en debatt som baseras på skrämselpropaganda. Detta är inte något nytt; jag nämnde kommunistskräcken under kalla krigets dagar, följt av skräcken för en överhettad planet genom skenande global uppvärmning, vidare till skräck för islamistisk terror och nu alltså Ryssland. Det tycks som att makthavarna – etablissemanget – riskerar att utplånas eller förminskas när dessa hot viker. Fast det som vi kan se med facit i hand är att de som drivit fram dessa hotbilder inte heller drar sig för att underbygga sina argument med en eller annan form av våld, från censur till falseflag, för att få sin vilja fram.

Och just nu är det Ryssland som är spöket.

Av en händelse leds Ryssland just nu av en regim som vill återskapa nationell stolthet, som inte köper bilden av att planeten håller på att gå under p.g.a. fluktuationer i den globala temperaturen; en regim som anser att varande etniska ordning bör råda istället för att manipulera kulturen med folkutbyten; en regim som inte vill förstöra tillvaron vare för sig själv eller för sina invånare genom att låta imperialistiska världserövrare expandera sina domäner, vare sig dessa utgörs av Big Business i New York eller Islamska Staten och dess motsvarigheter. En regim som vet att ifall dagens fria Europa blir en muslimsk koloni så kommer även Rysslands existens hotas. Sett ur detta perspektiv kan jag förstå att ”Sverigevänner” – oavsett var på den politiska skalan de än befinner sig i övrigt – väljer att erbjuda etablissemanget motstånd. Vill Oksanen ha allt av motsatsen till detta här ovan?

Problemet är att debattinlägg av det slag som Patrik Oksanen (som med lätthet kan bemötas och bestridas) innebär att den läsare som är insatt i ämnet kan få en bild av att den enda motkraften mot etablissemangets lögner är grupperna på den yttersta högern. Oksanen gör omedvetet samma misstag som när Mona Sahlin & Company ”tog fighten” med Sverigedemokraterna och utmålade dem som det ultimata hotet mot demokrati i vårt land. Det resulterade i att SD efter två val blev Sveriges tredje största riksdagsparti. Skall Oksanen göra den nazistiska rörelsen i Sverige samma tjänst?

Vi enskilda libertarianer som ploppar upp i debatten och försöker föra en nyanserad diskussion om säkerhetsläget avfärdas kategoriskt som ”putinister”. Denna strategi att förminska våra argument är initialt effektiv för att skrämma bort publiken, men den fungerar också som en stoppkloss när etablissemangets ombudsmän tycker att det blir för jobbigt att argumentera, och inte kan vinna argumentationen. Fegt, men effektivt. Boten mot skrämselpropaganda är kunskap, och det vill man inte förmedla i fallet med Ryssland.

Hur ofta har vi inte sett i kommentarsfälten på Facebook ”Jag besvärar mig inte att bemöta putinisternas propaganda”. Väldigt ofta, och dessa rader följer ofta efter lysande inlägg från personer som står offentliget för sina åsikter.

När vi sedan ser att statsapparaten med benägen hjälp av en likriktad intelligentia – först den amerikanska och nu inom kort den svenska – kommer likställa oppositionella åsikter med statsfientlig verksamhet, då har vi nått det slut som beskrivs i påståendet att fascismen kommer dyka upp i skepnad av anti-fascism. Det är därför ironiskt att Patrik Oksanens resonemang därför leder till att han utnämner den yttersta högern i Sverige till fascismens fiende. *avundsjuk*

Hälsar eder Peter Harold

Advertisements

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Tvingar Patrik Oksanen fram en positiv omprövningen av den svenska högerextremismen?

  1. Lasse Wilhelmson skriver:

    of the record. har lite svårt att hänga med avslutningen mvh lasse w

  2. MartinA skriver:

    Tror faktiskt att de som gav 148 dollar till NMR faktiskt heter den ”ryska imperiska rörelsen”. Men du har ändå hittat en trend.

    Visst är det trist att nazismen får all cred. Men av någon anledning så är det bara nazisterna som står pall. De har tagit värst skit i alla år. Men har ändå överlevt. Och är bättre organiserade än några andra. Jag antar att ens motivation för att ta över makten över staten är en funktion av hur pass mycket nytta man kommer ha om man lyckas. Libertarianer, ingen belöning alls, värdelös affärside. Nazister och Kommunister, jackpot! Mycket bra, om än högrisk, affärside?

    • Lasse Wilhelmson skriver:

      Men Martin du behöver väl inte använda det judiska smädeordet Nazi om de som kallar sig själva för nationalsocialister? Bra artikel som oftast annars Peter, men du kunde stryka den sista meningen som snarare konfunderar än tillför något nytt, åtminstone i min gamla skalle 🙂

      • MartinA skriver:

        Jag kan kalla dem nassar om du föredrar det? Socialdemokratiska arbetarpartiet kallades sossar. Så nassar vore det logiska för Nationalsocialister. Det är så språk fungerar.
        För övrigt är jag inte alls övertygad om att nazist är ett ”judiskt smädesord”, inte ens tyskar kan gå runt och kalla ett parti för ”Nazionalsocialistischearbeiterpartai” till vardags.

        • Vauen skriver:

          På Nordfront kan man läsa om historien om hur ”nazi” kom till, om man är intresserad av språk.

          • MartinA skriver:

            Skröna tror jag. Jag kollade upp ett lexikon från 1932 och där stod det att det bara var en förkortning. Så innan deras maktövertagande så var det tillräckligt etablerat för att hamna i en ordbok i sverige.
            Men hursomhelst, såsom språk fungerar så är det det inarbetade ”nazister” eller det mer naturliga ”nassar” som de har att välja på. Åtminstone när de hamnar i var mans medvetande.

  3. Lennart skriver:

    NMR kallar sig nationella socialister. Epitetet ”nazist” är en osvensk och märklig förkortning av begreppet nationalsocialist. Jag skulle hellre säga nationalist istället för att använda Hollywoodtermen nazist. Den senare för direkt tankarna till den judiska förintelsemyten. Talesmannen för NMR Per Öberg har skrivit om begreppet nazist här:
    https://www.nordfront.se/begreppet-nazist.smr

  4. Aslan skriver:

    I maintain that exactly 100 years after women get the right to vote, the society in question either ends or comes perilously close to it. The first 2 genniatroes of women are OK, but the 3rd starts to get the bright idea of using the government to strip men of rights, with no qualms about basic human decency, and the 4th generation is so far gone that they have devolved back to the level of 10,000 BC.A society ends or nearly ends 100 years after women get the right to vote. If you doubt this, check back with me on the state of America in 2019.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s