När en minister verkar hämta brottsstatistik ur luften (fast innebörden är ju glädjande för oss svenskar)

Bästa läsare!

Jag har under några dagar sysselsatt mig med att skriva ett blogginlägg som kommer bli plågsamt långt för min läsare, och jag noterar att mitt skrivande ibland kan bli lite autistiskt eftersom jag tvingar mig själv att studera bakgrunden till de flesta slutsatser och påståenden som jag ämnar framföra där. Det hade varit enklare att bara ”vräka ur sig” och gå vidare, men samtidigt har jag haft många ”Varför har jag inte hört det här tidigare?”-ögonblick under de sista dagarna. Fast resultatet av dessa studier får vänta några dagar till innan jag postar mitt nästa inlägg om denne ständige Zbig.

Så låt mig få dryfta ett annat mer lättsmält ämne. Brottsstatistik och nationalitet. Någon intresserad…?

Jag har folk i den yttre bekantskapskretsen som efterfrågar statistik som visar på brott fördelat över nationalitet. Den statistik som finns publikt tillgänglig har inte uppdaterats sedan länge. I och med att frågan dykt upp i medierna har det dock avslöjats att statistiken för senare år faktiskt existerar, men att den är otillgänglig för medborgarna och landets lagstiftare.

Detta är i sig en mycket intressant omständighet, och påminner inte så lite om East Anglia-universitetet (om jag minns det rätt) som vägrade dela med sig av sin data som enligt dem påvisade en markant förhöjning av den globala uppvärmningen, men vägrade att offentliggöra data med motiveringen att skeptiker skulle hitta fel i materialet. Det faktum att allmänheten inte får tillgång till statistik som de betalar för via skattsedeln faller enligt min mening in under kategorin ”korruption”. Antingen skall anslagen dras in, eller också skall materialet publiceras.

Men det finns också en fråga i nästa led, som jag tyvärr av ren artighet undvikit att fråga. Så jag gör det nu, och riktar den till mina kloka läsare. När statistiken över begångna brott fördelade över gärningsmännens nationalitet är publicerad, och vi ser att vissa länder är mer överrepresenterade än andra – vad gör vi då?

Min näst sannolika teori är att vi inte gör någonting alls av statistiken. På sätt och vis vore väl detta en gyllene kompromiss så att alla blir lagom missnöjda. Vi får svart på vitt att vissa nationaliteter är mer benägna att begå brott än andra, men vi kommer inte att vidta några åtgärder.

Min beklagligtvis mest sannolika teori är att statistiken tas som intäkt för att politikerna skall spendera mer pengar på att ”förebygga kriminalitet”, t.ex. genom att anslå medel till föreningar som är kopplade till respektive nationalitet för att dessa skall ”få möjligheter att arbeta med attityder och skapa jämlikhet” och andra insatsers vars effektivitet sällan eller aldrig är mätbara – vilket i praktiken betyder att statliga medel kommer anslås för att stärka dessa nationaliteters byråkratiska styrka inom det svenska civilsamhället.

Mindre sannolikt är att statistiken som visar på överrepresentation för vissa nationaliteter kommer leda till att beslutsfattarna och opinionsbildarna inom medieetablissemanget kommer till slutsatsen att dessa nationaliteter skall förhindras vistas i landet. Det skulle betraktas som en kollektiv bestraffning. Det finns dessutom vissa historiska minnen som gör att tröskeln för ett dylikt agerande är oerhört hög, så hög att svenska politiker offrar alla av svensk nationalitet hellre än att begå någon handling som ens i det minsta kan påminna om Nazi-Tysklands hantering av judarna.

I bästa fall skulle kunskapen om vilka nationaliteter som är överrepresenterade i brottsstatistiken kunna leda till att myndigheter med ansvar för (eller relation till) migration och migrationsfrågor beslutar sig för att vara mer restriktiva till att bevilja uppehållstillstånd för människor från dessa länder. Man skulle t.ex. kunna ställa krav på en vandelsprövning, även om det finns vissa svårigheter i hur man skall hantera detta. Det land från vilket brottslingen avreser lär ju vara förtjust i att bli av med sin kriminelle, och rör det sig om en högt ärbar och kvalificerad person som skulle ha gjort stor nytta i det gamla hemlandet kan ju denna stat frestas att smutskasta sin emigrerande medborgare för att försvåra flytt till Sverige.

Det finns också en risk att den nationsfördelade brottsstatistiken har fler problem av strukturell karaktär. Hur redovisas en utlänning som fått svenskt medborgarskap? Sannolikt som svensk. Hur redovisas en andragenerationens invandrare – en kategori som enligt befintlig kunskap löper större risk att hamna i kriminell miljö än andra? Även här kommer denna sannolikt att presenteras som svensk.

Vad som istället behövs, oavsett vad man vill uppnå, är en statistik som baseras på etnicitet. Men där ger vi staten en del information som kan bli känslig. Vi har ju t.ex. ingen registrering av religiöst utövande för att förhindra möjligheten att bistå en ockupationsmakt med möjlighet att verkställa etnisk rensning.

Så till nästa reflektion över ämnet brottsstatistik.

Jag tänker på inrikesminister Anders Ygemans uttalanden om att förekomsten av sexuella ofredanden på musiktillställningar var värre för 20 år sedan än nu. Många befarar att Ygemans påstående inte baseras på någon riktig statistik, utan kommer från en personlig uppskattning. En uppskattning med ett blött fingret i luften.

Anders Ygeman är i min ålder, och han studerade kriminologi vid Stockholms universitet under en termin 1990. Jerzy Sarnecki blev inte utsedd till professor på SU förrän 1993, men det skulle inte förvåna mig om Ygeman kommit i beröring med Sarneckis tankegods då denne var forskare och utredningschef på Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). I vart fall finns gemensamma drag i deras attityd till hur man skall förhålla sig till frågan om kriminalitet i relation till gärningsmännens etnicitet.

Men låt oss ponera att Anders Ygeman har rätt att det var fler sexuella ofredanden på musikfestivaler under mitten av 1990-talet jämfört med idag (han bör ju ha varit i den åldern att själv uppleva det). Detta påstående kan uttolkas på olika sätt. Under det årtionden tog Sverige emot stora mängder flyktingar från Balkan – blink, blink.

Den andra uttolkningen – baserad på idén att de som ägnade sig åt sexuella ofredanden på 1990-talet var kategoriskt etniska svenskar – är att någonting fantastiskt skett. Svenska unga män är mindre benägna att ägna sig åt denna typ av ofredande än för 20 år sedan. Svenska unga män har sedan inrikesminister Ygemans ungdoms dagar lärt sig att inte grabba tag om pattarna på ovilliga flickor efter två-tre öl för mycket.

Och hur kommer jag till denna slutsats? Jo, helt enkelt genom det klara konstaterandet från fjolårets rapporter om att ”flyktingbarn” i flera fall ensamma stod för de begångna övergreppen på olika musikfestivaler. Om inte denna kategori av gärningsmän existerat i Sverige hade vår statistik kanske varit nere i nivå med Finlands, ett land med mycket restriktivt mottagande av s.k. ”ensamkommande flyktingbarn” och asyl i allmänhet. Där höll man två festivaler med sammanlagt 100’000 personer i publiken och fick inte in en enda anmälan om sexuellt ofredande eller våldtäkt.

Tänk så bra vi skulle kunna ha haft det här i Sverige.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff. Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till När en minister verkar hämta brottsstatistik ur luften (fast innebörden är ju glädjande för oss svenskar)

  1. MartinA skriver:

    Statens byråkrater och politruker är fiender. De kan säga vad de vill. Det spelar ingen roll. Ondska kan endast undvikas eller utrotas. Den kan aldrig omvändas eller förhandlas med.

    • Peter Harold skriver:

      Precis! Därför blev jag lite bekymrad över att HAX i sin krönika idag fallit tillbaka till ambitionen att försöka smörja integrationsmaskineriet med sanningskommissioner.

      • MartinA skriver:

        Jag avskyr Hax. Han poserar som ”libertarian” men är egentligen bara yttligare bara en socialliberal. Oärligt, ytligt, hycklande.

        • Peter Harold skriver:

          Samma liga som Sofia Arkelstål och Tove Lifvendahl, du vet…

          • MartinA skriver:

            Fast de utger sig inte för att vara libertarianer?
            Eller Arkeståhl kanske gör det men jag vet inte tillräckligt mycket om henne. Har för mig att hon var med i frihetsfaxen någon gång? Nåja, ytterligare en opportunistisk politiker tror jag.
            Livendahl är bara ytterligare en politisk prostiituerad. Hon säger nog vad helst hon tror kommer ge henne lön.

            • Peter Harold skriver:

              Arkeståhl kallar sig för libertarian, men hon blir sur om man påpekar att vissa saker hon säger inte rimmar med libertarianism. Hon går igång mer på Thatcher än Hoppe, om man säger som så…

    • Sofia skriver:

      Jag tycker mycket bättre om HAX än om Arkestål eller Lifvendal.

      Är inte HAX mer åt Pirathållet än M?

  2. Karl-Omar skriver:

    Håller med både artikelförfattaren i hans resonemang och MartinA.

  3. gmiksche skriver:

    ”grabba tag om pattarna på ovilliga flickor”. Pattarnas storlek och förmodade attraktivitet skiljer sig från land till land. Jag kommer dunkelt ihåg att jag läste detta för ett antal år sedan i någon dagstidning. Sverige låg då sist storleksmässigt. Ett sätt att motverka ofredandet är att begränsa/reducera storleken. Frågan är bara hur. Det krävs mer forskning. BRÅ skulle kunna satsa på den.

    • ÅMÅL skriver:

      Jesus Maria!!!

      Anser du att kvinnorna ska operera sina bröst för att slippa bli ofredade?

      • gmiksche skriver:

        @ÅMÅL. Förslaget är riktat till Ygeman, han behöver kompetent hjälp.
        @Peter. Jag håller mig till EU. Det är där vi lever och tafsar. Bryssel bör ta fram en norm för storleken för att motverka ytterligare spekulationer.

    • Peter Harold skriver:

      Svenska boobies är väl större än boobies i östasien? Det är i alla fall mitt intryck. Baserat på visuell granskning.

  4. Lägg ut inlägget som pdf-fil. Om det nu är jättelångt asså.

  5. ristomatinen skriver:

    Drygeman ljuger rakt av! Satans anhang. Invällarpacket ska skyddas och daltas med. Bestialiskt våld förstår det sig dock på, och det är det som krävs, tillsammans med bidragsindragning, för att få den vapen- och våldtäktsföra asylfienden att dra hem eller i bästa fall begå självmord/ta kål på varandra…

    Lite mer om ämnet kan läsas här: Politruker, politruker och här: BRÅ och Sarnecki tyckte tvärtom 1989

    Från det ena till det andra. Igår gjorde jag åter ett fynd på en byggmarknad. Snålrenoveringen av köket, som innefattade spackling, slipning och ommålning av väggarna, nytt laminatgolv, nya gångjärn, ny mikro och spisfläkt, samt tyvärr även en ny spis för att ugnen slutade fungera förra veckan.
    Det som fattades var nya knoppar/handtag. Har spanat efter extrapriser och helst någon kromad knopp. Sådana beslag brukar kosta 20-50 kr/st, och vi behövde 24 st till köket. När jag var och handlade materiel till renoveringen av övre badrummet, tog jag en extra koll om det fanns något annat värt att inhandla. Just det jag sökte fanns till löjligt lågt pris. Betalade 60 kr för 24 stycken. Slog även till på handtag, 12 till för 30 spänn, som behövs till andra rum. Det är inget skräp, utan beslag från ett kvalitetsmärke som normalt kostar upp till drygt 70 kr/st…

    • Peter Harold skriver:

      Grattis! Det är inte billigt att renovera. Själv skulle jag vilja ha något med sirligt viktorianskt.

      Undrar vad som fick den där BRÅ-tjänstemannen att ändra sig? POLITIKERNA! De gav honom en fin professur.
      Jag kallar detta för korruption.

      • ristomatinen skriver:

        Tack! Kostnaderna kan skena. Smått man inte tänker på kan dra iväg. Igår hade jag tur och skicklighet, för jag spanar efter sådant jag behöver, till bra pris när de erbjuds.

        Inte alltid det ens är fallet. Minns jag köpte en billig borrhammare när jag såg den såldes ännu billigare. Kan vara bra att ha tänkte jag. För den som inte vet vad en borrhammare är, kan jag berätta att det i grova drag är en kraftigare slagborrmaskin, och främst för borrning i betong och för mindre bilningsjobb. Tro det eller ej, men ett par månader senare ramlade delar av innertaket i källaren ner och där hade inget sämre än en borrhammare räckt till för att borra för fästen de nya takreglarna…

        Använde den även till att bila upp betonggolvet för att dra nytt avlopp, så det var en mycket bra affär.

        Och förpackningsstorlekar. En halvliter spackel kan kosta 50 kr. Tio liter spackel kan kosta 90 kr. 50 skruvar i förpackningar om tio kan kosta lika mycket som en förpackning med 300.

        Så simpla saker som de nya gångjärn kostade 16 hundra spänn. De är inte de simplaste, utan renoveringsgångjärn som ger självstängning och nästan ljudlöst. Glömde skriva att bytte också kökskran.

        Har ännu inte räknat ut vad köksrenoveringen kostade totalt än, men gissningsvis 15-20 lakan.I jämförelse med totalrenovering, som i vårt fall aldrig skulle bli något lyx ändå hamnat över 60 tusen.

        Sarnecki har jag ”alltid” avskytt. En hora! Som de flesta ”samhällsforskare”. Hönsen säger det våra fiender PK-maffian vill höra.

        Glömde påpeka att ”etniska svenskar” är en tautologi.Svenskar är per definition etniska, även om det kan ifrågasätta om skåningar. Apropå de senare hade jag en dansk arbetskamrat och vän för drygt 20 år sedan. Han hävdade att skåningar var de svåraste svenskar att förstå språkligt.

        • Läsare skriver:

          Själländare, København förstår inte vad jylländare, Skagen säger. Till och för mig är det svårt att förstå en del skånska dialekter, och då klarar jag ändå av nordnorskar, jydar (Jylland), irländare och skottar som drar skämt på fyllan, och nu pratar vi de mest grötiga och snabbpratande dialekterna.

          Men en del skånska dialekter, nä, trots gott språköra hänger jag inte med.

          Borrhammar, märke och pris? Har en knippe med Borrhammarborr, från 8 mm och upp. Ett borr är 40 cm. Borrhammare kan jag låna gratis av kompisar.

          Jag är bland de första som använde en batteridriven Borrhammar i Sverige. Tidigt 80-tal och de första batteridrivna borrmaskiner kom ut på byggena.

          Jobbade som ställningsbyggare. När du bygger en ställning måste du ha infästningar. Om det är träväg, då tar du hammaren och pryl och gör ett hål. Har du ingen pryl, då duger en skruvmejsel. Bankar in öglan och tvingar in skruven, sedan för du in ett infästningsjärn i öglan och skruvar fast järnet i en spira, rören som står upp och du bygger ställningen runt.

          Träfasad är inget problem. Det är betongvägg, då måste du ha pneumatisk Borrhammare. Och då måste du ha ström. Och vad gör du på tionde våningen och du inte kan komma in i nån lägenhet och få ström?

          Jo, du drar förlängningskabel. Ofta långt borta i nån källare. Som värst kunde vi säkert ha närmare en kilometer kabel ute.

          Kabel är totalt pain in the ass. Fanns det något otillgängligt ställe kabel@#/ kunde fastna på, då kunde du ge dig den på att då fastnade kabeln.

          Om det var fasadrenovering, då finns det ställningslag som du du kunde gå på och alltså komma åt att lossa kabeln.

          Men ibland var ställningen till för takarbete, och då finns det inga ställningslag på tio våningar. De flesta jobben var mitt i stan och åtta-tiovåningshus var standarden. Och då fastnade kabeln givetvis oftast i sådana ställningar. Kablar är ett enda stort besvär.

          Men killarna jag jobbade för, lite äldre grabbar, men de var vakna och bara nån dag efter jag började hade de varit och köpt en batteridriven Borrhammar. Batterierna var kassa på en tiden så vi hade snart 3-4 batteri per Borrhammar.

          Brutalt dyra i inköp, men gissa hur många timmar vi sparade på att inte behöva dra ur och rulla in kabel.

          Och jag skulle naturligtvis ha en egen batteridriven borrmaskin, inte Borrhammar, utan borrmaskin. Naturligtvis skulle jag ha två batteri, vad det extra batteriet kostade var oviktigt, jag skulle bara ha två batteri.

          Och så skulle det vara back på borrmaskinen och steglöst varvtal. Vi åkte över hela stan så vi var på många byggen och överallt där de hade batterimaskiner låg de mest i förråden, gubbarna visste inte vad de skulle göra med batterimaskinerna.

          Alla utan undantag hade en hastighet och kunde bara snurra åt ett håll. Helt värdelöst vid snickeri. Det enda du kunde göra med dessa maskiner var ett hål. Funkar bra vid plåtarbete och göra ett hål i en bräda, skiva, men det går inte att skruva med.

          Jag visste vad jag skulle ha för en borrmaskin, specen stod fast, variabel hastighet, back och två batteri. Fanns endast 4-5 modeller i Sverige då som uppfyllde specen (specification) och den billigaste startade på 2’500 plus Mims. En halv månadslön netto då.

          Men till sist genom kreativ bokföring med hjälp av de jag jobbade för, det var deras firma lyckades jag få ner inköpspriset till 500 netto med extra batteri.

          Det blev en Hitachi jag valde och även om jag inte fått mer priset hade jag köpt en ändå. Jag skulle bara ha en!

          Fredag eftermiddag och jag säger: -Okay, då åker jag till järnbutiken och hämtat ut Hitachin. Får klartecken och åker till järnhandeln som ligger nästan vägg i vägg med jobbets förråd.

          Går till avdelningen för borrmaskiner och där är 4-5 försäljare som pratar. Fredag eftermiddag, inte direkt rusning. Jag säger att jag skall ha den Hitachin.

          Då tystnar alla försäljare och tittar spännt på mig. Han med störst käft blåser upp sig och glor mig rätt i ögonen och säger:

          -Du vet om att det är en dyr maskin?

          -Jag vet, men jag har 25 procent.

          Nu tappar försäljaren hakan och frågar nästan oroligt: Gulp … Vilken firma jobbar du för?

          Säger firmanamnet. Alla försäljare bara försvinner och storkäft är inte så kaxig längre utan fiser iväg och hämtar Hitachin.

          Du vet hur vi pojkar blev när vi fick modelljärnväg i juklapp. Så var Hitachin för mig. Jag var bland de första som hade en privat batteridriven borrmaskin, steglös och med back i Sverige. Jag skulle bara ha en. Punkt Slut

          Och naturligtvis måste jag bara testa vad Hitachin kunde klara. Två tumme (50 mm) grovgängad fransman och gammal timmerstock.

          Hitachin gnydde de sista varven, men den kom ända in. Som med alla maskiner, du testar och ser vad de klarar och då vet du vad du kan göra. Nästa steg är halvtumms hylsnyckel.

          Med tiden samlade jag på mig allt från enmillimeters borr till entumms träborr. Allt som går att fästa i en tio-millimeters borrchuck finns i lådan.

          Några år senare var jag en av de första som hade en batteridriven cirkelsåg i Sverige. Än idag har jag bara träffat en som haft en batteridriven cirkelsåg och det är en av mina bröder. Blev milt sagt mycket förvånad, snickeri är inte hans grej. Han har en batteridriven rörbockare. Det är inte många som har det, men brosan är vaken.

          För några år sedan var jag tvungen att ge upp Hitachin, batterierna var helt Slut och det gick inte att köpa nya. Idag har jag en som jag köpte för 200 kr. Innan jag köpte frågade jag en säljare om den är bra? -Jag vet inte, men du kan få prata med någon. Tog en minut och han förklarade att han själv använde en i jobbet och att den var för jädra stark. Fungerar alldeles utmärkt.

          Att det var bra vridmoment i den är enkelt att kolla, håll om chucken och full gas.

          Maxvarvet är 500 varv/minuten är för lågt för en del jobb, minst 1’000 varv/min. Men det går också, man får mala en längre stund bara. Givetvis är den steglös, har snabbchuck och back.

          Vet du vad en Gigg datatrafik kostade bara för tio år sedan när det var 2G?

          15’000 kronor.

          Jodå, du läste rätt, etta-femma och tre nollor. En Megg kostade 15 kr och det går tusen Megg på en Gigg.

          Idag har jag 40 Gigg för 200 kr. Det är fem kronor per Gigg.

          • Peter Harold skriver:

            Ja, ibland verkar det som att långa kablar har något slags klister som gör att de suger fast i allt de nuddar vid. Och det är inte alltid det är så lämpligt at dra i dem då… om inte annat rent kostandsmässigt.

          • Sofia skriver:

            Vad är det här för HMF mot skåningar?

            Jag är kränkt! Betala skadestånd! 🙂

          • ristomatinen skriver:

            Kul läsning, men till en pneumatisk borrhammare behövs ingen ström, den går ju på luft!

            Hur som haver. Som hemmapulare lönar det sig normalt inte att köpa kvalitetsmärken och inte heller dubbla batterier. De senare är vanligen så dyra att du kan köpa samma verktyg till ett lägre pris än batteriet. Dessutom håller batteriet sällan längre än fyra år. Kom dessutom ihåg att inte förvara billighets-elverktyg i fuktig miljö såsom i garaget.

            Kan dock bekänna att jag nyss köpte en kap- och gersåg, med laser av ett kvalitetsmärke,. Har nämligen börjat gersåga lister och det tog alldeles för lång tid och med för låg kvalité, med min tio år gamla billighetsmaskin. Den senare dög till att såga virke för att bygga fyra altaner, för att nämna något den användes till. Den kommer att stationeras i sommarstugan.

            Min borrhammare, som senast användes igår, är Julas lågprismärke Meec. Den har varit fantastiskt bra. Det är inte alltid så. Skruvdragen av samma märke för bilhjulbyte gick sönder efter endast ett par år och det är ca 10 minuters användning. Kanske var det garageförvaringen som stjälpte till?

        • Peter Harold skriver:

          Jag tror att vi kan ge din danske vän rätt i att skåningar kan vara lite svåra att förstå, i vart fall deras dialekt…

          Instämmer också tillfullo om att det är bättre att köpa bra verktyg billigt innan man står i akut behov av dem. Dock skall jag erkänna att jag köpte en gammal handdriven drill som jag använder, bara för att den är gammal.

  6. Anna skriver:

    Långa kablar? Hehehe.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s