Blir regeringens sanningsministerium en ny bidragsfontän för vänstern?

Bästa läsare!

Sveriges socialdemokratiska arbetarparti – partiet som historiskt sett är mest känt för att ha lyckats befästa sin obrutna regeringsmakt efter senaste världskriget genom hemliga överenskommelser med näringslivets toppar i röksalongerna på Saltsjöbadens hotell, samt att som enda riksdagsparti ha haft en formaliserad säkerhetstjänst som spionerade på politiska motståndare (vilket man länge förnekade) – skall ta på sig det stora ansvaret att bekämpa faktaresistans och ”fake news” i vårt land. [0]

Vad kan gå fel?

Intressant nog är det finansministern (vars namn jag för stunden glömt, men det var någonting med Andersson tror jag) som har fått tala mest om detta initiativ. Själv har jag hållit mig ifrån att klicka på länkar till Aftonbladets intervju med henne, och själva förslaget – en handlingsplan i tre delar – skall visst inte presenteras förrän den 24/2.

Trots det tror jag mig veta vad det helar handlar om. Några iakttagelser:

Nr. 1: Det faktum att finansministern och inte statsministern är språkrör för projektet ger mig en ganska klar indikation på att det hela handlar om en ny utgift som skattebetalarna skall bekosta.

Nr. 2: Målgruppen för propagandan är Sveriges ungdomar. Man skall påtvinga sin syn på den enda socialt (av etablissemanget) accepterade sanningen till en grupp människor som utsatts för måttliga doser av historiekunskaper; en grupp vars intellekt i denna ålder studsar periodvis mellan könsorganen och de två hjärnhalvorna, och med blicken skälmskt fokuserad på den åtrådda personens  stjärthalvor; en grupp som saknar tillräcklig livserfarenhet att de kan bedöma vad som är på väg att ske utifrån egna upplevelser från tidigare; en grupp som gärna glufsar i sig en amerikansk variant av pariser-smörgåsen idag, och vill att någon annan betalar på torsdag*[1]. D.v.s. den allra lättast påverkbara delen av befolkningen.

Nr. 3: Målgruppen för pengarna som skall spenderas på att göra den nya generationen av väljare resistenta mot annan information än den som presenteras i statens medier och de etablerade mediekanalerna (vars ägare och tjänare gärna minglar eller gifter sig med statsapparatens lakejer och hertigar) är inte förvånande nog just tidningar, nyhetsredaktioner, skolverket och andra myndigheter som ifrågasätts av den riktiga oppositionen ute i verkligheten.

Nr. 4: Den här satsningen kan givetvis inte genomföras utan att det finns en nationell samordnare som äter upp en rejäl bit av kakan, gärna på rekordtid eftersom statens finanser är så jättebra att vi har råd med ditten och datten. Och vem är tillgänglig för ett sådant uppdrag? Mona Sahlin, kanske? Ja, det enda brott hon begått är att göra en felaktig prognos av sin livvakts tilltänkta löneutveckling – har vi fått veta av medierna som finansministern nog inte betraktas som fake news-leverantörer. Ju förr hon sätts tillbaka upp i sadeln, desto snabbare kan man lura folket att hon inte är någon fifflare, baske mig. *[2]

Nr. 5: Socialdemokratiska arbetarpartiet har i sin officiella förhandsinformation på den egna hemsidan valt att inte berätta om sakinnehållet, och hänvisar istället till finansministerns intervju i Aftonbladet. Aha, kopplingen mellan (S) och Aftonbladet finns kvar! Bara en sådan omständighet bör framkalla ljudet av varningsklockor, åtminstone om man har ett uns av kritiskt tänkande kvar. Att Aftonbladet har en så integrerad funktion i socialdemokraternas kommunikation torde diskvalificera Aftonbladet som opartiskt, och kategorisera regeringens meddelanden som icke trovärdiga.

Nr. 6: Tonen i det lilla som sossarna skriver på sin hemsida har en Orwellsk touch: ” – Vi lever i oroliga tider. Den fria åsiktsbildningen hotas av både desinformation och en växande faktaresistens. Inte minst våra barn och unga behöver rustas för att bättre kunna värdera vilka uppgifter som är sanna och vilka som inte är det.” [3]

Vi lever i oroliga tider? Jag trodde att vi levde i trygghet under socialdemokraternas förvaltarskap över landet. Det dödliga våldet minskar, säger experter i de etablerade kvalitetsmedierna. Samma medier som berättar att invandringen i Sverige är en vinstmaskin, i synnerhet för kommunerna. Vi vet att dagens gruppvåldtäktsvåg inte är något att jämföra med hur det var förr i tiden när den svenska befolkningen var etniskt homogen; värst var vi svenskar under barbariets glansdagar har vi fått veta, men sen kom socialdemokraterna till makten och räddade oss. [4] Det faktum att vi upplåter hela vårt nationella territorium för USA:s/NATO:s räkning i kampen mot Ryssland som inte ens under Sovjetkommunismens dagar invaderade oss har ju gjort oss superdupertrygga.

Med några kampanjmiljoner – kanske fördelade av en plirande Mona Sahlin som måste få en chans till av partiet – så skall man nog kunna pränta in i skallen på alla blivande förstagångsväljare att detta är den av partiet enda sanktionerade sanningen.

Jag mår illa.

Svenska folket måste ta mig fan börja säga ifrån.

Hälsar eder Peter Harold

Förklaringar till skribentens referenser för läsare födda efter mordet på Olof Palme, typ såna som min dotter:
[0] ”Saltsjöbadsandan” respektive IB-affären.
[1] Parisersmörgås är en variant av hamburgaren. Och en av karaktärerna i serien Karl-Alfred brukade säga: ” – Cook me up a hamburger. I’ll pay you Thursday.”
[2] Mona Sahlin sade ”jag är baske mig ingen ohederlig person” när hon ertappats med att handla saker på jobbets kreditkort. Detta hände på 1990-talet, strax efter att ångloken slutade köra och dinosaurierna dött.
[3] George Orwell var pseudonym för författaren som skrev boken ”1984”. Denna bok bör läsas flera gånger i livet, gärna i slutet av högstadiet, sedan i gymnasiet, och helst innan man röstar för första gången, då tillsammans med ”Djurfarmen”.
[4] En sarkasm som refererar till dåvarande statsminister Reinfeldts uttalande om att ”ursvenskt är barbari”. Reinfeldt är politikern som ser ut som en gammal Alfons Åberg.