Avskaffa eller ignorera internationella kvinnodagen – och inrätta en högtidsdag för individualism.

Bästa läsare!

Idag är det den s.k. internationella kvinnodagen. Det innebär att man inom sportmedierna har en god ursäkt att t.ex. söka upp kommunisten Pia Sundhage för att få en kommentar om jämställdhet:

Internationella kvinnodagen till ära pratade damlandslagets förbundskapten Pia Sundhage, med SVT Sport om hur viktigt det är att kvinnor vågar ta plats.

Eller, jag menar, just idag har man en alldeles särskilt god ursäkt för att intervjua feministiska kollektivister och andra vänstertomtar, till skillnad från årets övriga dagar då man bara rent allmänt intervjuar feministiska kollektivister och vänstertomtar om ditten och datten. Eller släpper ifrån sig nedsättande gliringar om  vita män spoiler alert

Det är förvisso historiskt korrekt av Sveriges Television att kontakta Pia Sundhage; den internationella kvinnodagen instiftades år 1910 av den socialistiska organisationen Andra Internationalen, på initiativ av en kommunist.

Wikipedia skriver:

På flera håll har den mist sin politiska innebörd och istället blivit en dag då män uppmärksammar eller uttrycker sin kärlek till kvinnan, i samma anda som mors dag eller alla hjärtans dag. I andra länder har dagen kvar sin politiska prägel då man fokuserar på kvinnors kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället.

En sak är säker, socialister är duktiga på att få en sak att framstå som någonting annat för att locka folk att acceptera sin agenda, i synnerhet om agendan är dold.

Socialisterna säger att så länge som det råder ojämlikhet mellan män och kvinnor måste den internationella kvinnodagen bestå, och kampen fortsätta. Ja, det påståendet är ju en garanti för att ”kampen” kommer vara bestående för all framtid, och det skulle ju vara till harm speciellt för socialisterna att inte ha denna ”kamp” att luta sig tillbaka mot. Vilket faktiskt talar för att de som har mest att förlora på en total jämställdhet är just de, och därför har minst motiv att verkligen uppnå jämställdhet.

Det som talar för mitt sista påstående är det faktum att socialisterna väljer att använda argument som inte är sanna. Detta har vi sett t.ex. i lönedebatten.

Varför etablerades internationella kvinnodagen i Sverige? Svar: denna dag var en manifestation för kvinnlig rösträtt? Well, kvinnorna har haft rösträtt i 98 år nu, sedan riksdagen antog den liberale statsministern Nils Edéns proposition. Upphörde man fira internationella kvinnodagen i och med detta? Naturligtvis inte. Evenemanget är ju det effektivaste sättet för att indoktrinera ena halvan av landets befolkning.

Det finns en bild av att demokrati och kvinnlig rösträtt är frukten av socialism under 1900-talet. Fel. Det intressanta är att den kvinnliga rösträtten inte är en 1900-talsuppfinning. Faktum är att kvinnor har haft rösträtt redan före 1919. Konstitutionen från 1718 medgav att kvinnor deltog som väljare i präst- och borgarvalen under 1700-talet, och på den tiden existerade inte socialisterna. Det skall dock noteras att det största allmänna intresset för dåtidens val inte låg på riksdagsnivå, utan istället på lokalnivå. Sverige var på den tiden inte centraliserat i samma grad som idag. Och vi borde kanske se vad vi kan lära från den tidens ”demokrati”.

Sedan Sveriges kvinnor återfick rösträtten ser vi en utveckling mot allt mer politisk centralisering. Den politiska makten har under andra halvan av 1900-talet i huvudsak varit socialistisk, och de enstaka tillfällen vi haft borgerlig regering har inte inneburit att kvinnorna fråntagits rättigheter som vunnits. Ja, debatten handlar faktiskt inte längre om rättigheter i ordets rätta bemärkelse, utan om privilegier. Och dessvärre privilegier som man utlovar på bekostnad av båda könens ekonomiska och individuella frihet.

Socialister är duktiga på att erövra makt, såväl i ord som handling. Någon annan slutsats kan man inte komma till när 1910 års kvinnokamp är fullbordad, men ändå förblir ett kampanjverktyg för vänstern, såväl lokalt som globalt. Det faktum att vänstern inte vågar utmana de regimer som verkligen förtrycker kvinnor (islam!!!) är ett bevis för att vänsterns humanism är falsk och försåtlig.

Vad vi skulle behöva fira är Individualismens Dag. En dag som ägnas åt att betänka och försvara individens rättigheter mot ett påtvingande kollektiv – en kamp mot majoritetsväldets förtryck av den minsta minoriteten. Som det är nu tycks inte en enda dag ägnas åt det perspektivet, förutom att häckla individualister och med smälek beskriva dem som osolidariska egoister, eller att använda kollektivismens ursäkter till att tvinga ungdomar att bli kanonmat för regeringens (och utländska regeringars)  räkning.

Hälsar eder Peter Harold

 

Advertisements

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

68 kommentarer till Avskaffa eller ignorera internationella kvinnodagen – och inrätta en högtidsdag för individualism.

    • Björngunnar skriver:

      Här talas det mycket om New age och varifrån kommer den)?
      Borde det förresten inte vara så att ju närmare sanningen en religion är desto mer angrepp får den?
      Att islam härstammar från judendomen lksom kristendomen gör är väl allmänt bekant, men vilka slutsatser kan man dra av detta?

      • Peter Harold skriver:

        För min egen del var New Age musik av Jean-Michel Jarre… men senare insåg jag att det var visst någonting annat som man syftade på. Vad jag förstått är New Age en rörelse som skapats för att bryta sönder den traditionella kristendomen i västvärlden. Fast jag kan ju ha fått detta helt om bakfoten. Det skall dock vara vetenskapligt (nåja) bevisat att människor har i hög grad en inneboende andlighet som man måste fylla (mina kollegor på jobbet fyller sitt andliga behov med ”Djurgården” och ”Västra Frölunda”, etc).

  1. Anna skriver:

    Det finns väl en hel dagar som almanackan kallar för något visst. Det finns väl en mansdag också, har jag för mig? Vem bryr sig och vem får en blomma eller speciell omtanke då? Sånt är väl bara för fint folk som jobbar på kontor, kan tänka. Övriga fotfolk jobbar som budbärare som levererar rosorna till de som räknas.

    Individualismens dagar är ju 365 dagar om året, Peter? Numera är individens ansvar 100% eftersom allt en individ kan råka ut för i dessa dagar sägs bero på ett individuellt val.

    Detta med att kollektivet bestämmer något numera, stämmer inte. Kollektivet finns ju inte alls. Förutom att skatten är obligatorisk, skolplikten och lite mer. Annars är vi lika kollektiva som en anka i havet som guppar bland hajar.

    • Peter Harold skriver:

      Inget fel med att en individ har 100%-igt ansvar för sig själv; i praktiken kan individen välja att frivilligt associera sig med andra för att dela ett ansvar. Sen kom den allmänna rösträtten in, och vilken väljare tycker inte om att höra att deras favoritpolitiker tänker ta ansvar för sina väljare och se till att dessa får det bra. Bortsett från att löftena sällan infrias till fullo så har politikern ett villkor för att ”ansvara” för sina väljare, och det är att få ta väljarnas – skattebetalarnas – pengar. Viss del av pengarna spenderas på att ”ta ansvar” för väljaren, en annan del används av politikern för att locka till sig nya väljargrupper, kanske rent av grupper som har motsatta intressen jämfört med dig. Politikern – politikerna – kommer tala om för dig att så här måste det vara, eftersom systemet måste vara på det här sättet för att politikerna skall kunna ta ansvar för dig och ditt liv. Och för att se till att du är beroende av att politikerna ”tar sitt ansvar” för dig istället för att du gör det själv ser de till att skapa regler som försvårar eller till och med gör det omöjligt för dig att återvinna ett oberoende från staten.

      För att göra en analogi av ditt exempel; staten bestämmer att ankorna inte får flyga, och säger att hajarna inte får äta ankorna, bara för att det skall råda lugn i dammen. Hajarna kommer inte bry sig, och försöker ankan fly genom att flyga så blir den straffad av staten. I ett individuellt samhälle skulle ankan fritt få bestämma hur den skall skydda sig mot hajar, och hajarna skulle snart inse att individer är farligare än den kollektivistiska statens övervakare av ordningen i dammen.

      Just det faktum att vi varken har en eller 365 dagar som ägnas åt att förstå individualism, så kommer vi fortsätta att duschas med påståenden om att individen måste vara underställd kollektivet, och att två röster mot en är tillräckligt med demokrati för att duon skall få bestämma över den ensamme därför att detta är till gagn för flest människor. Detta innebär att människor fostras till att tänka ”Vad kan jag kräva av min folkvalda för att få vad jag vill ha?” istället för att tänka ”Vad kan jag göra för att uppnå det jag vill ha utan att orättmätigt tilltvinga mig någon annan människas egendom?”. Vi väljare överlåter åt politikerna att välja både frågorna och svaren. Och i synnerhet Internationella Kvinnodagen är ett sådan jippo som avleder framför allt kvinnors vilja att fundera på den egna makten därför att de förväntas stödja en politiker som låtsas vilja ge kvinnorna makt.

      • Anna skriver:

        Och ändå är 165 dagar om året mansdagar… Det är inte för intet som kollektivet tilltalar just kvinnor. Män har friheten att charma sig fram hela livet och inte bara när de har ungdomlig fräschör… Om individualism vore ” rättvis” hade jag gillat idéen. Men tyvärr har jag erfarit att alltför många förespråkare också gillar idéen för att de är skumma och inte för att de egentligen uppskattar fotfolket…

        • Anna skriver:

          365… Fingret är för stort…

        • Peter Harold skriver:

          Sorry, jag vet att män ratas för att de är män, i synnerhet om de är vita, etniska svenska män, i övre medelåldern. De ombeds att ge plats för yngre krafter och kvinnor. När det gäller kärlekslivet kan det ju vara så att män är villiga att dela med sig, medan kvinnor har itutats sedan barnsben att självständighet är A och O. Lägger du sedan till kvinnors generella oförmåga att vara två i samma rum, så… (Jag trodde det var en myt ända tills jag började sitta i styrelser och se det med egna ögon). 😉

          • Anna skriver:

            Ja. Det är precis så jag tänker också. Det är lättare för män eftersom andra män accepterar varandra medans kvinnor avskyr och motarbetar andra kvinnor i synnerhet om de påminner om de själva! Jag har aldrig haft riktiga problem med män utan de som krigat mest är andra kvinnor och de som mest påminner om en själv! Män bryr sig bara så länge de har ngt sexuellt utbyte, annars ställer de sig hellre bakom en man än en ful kvinna ( eller ”mogen”) Oavsett varför innebär ” individualismen” en förbättring för männen på bekostnad av kvinnorna. Det är bara så det är. Som äldre är jag hellre man än kvinna. Det var bara som yngre man kunde surfa på utseendet och få fördelar. Jag avskyr detta förhållande. Men det är tyvärr så det är.

    • Björngunnar skriver:

      Och ankan sade: rädda sig den som kan!
      Läser man zions protokoll vad är det då som inte stämmer med vår verklighet?
      Den som tror på folkhemmet kan ta sig i brasan!

      • Peter Harold skriver:

        Den råkade hamna på nattduksbordet efter att jag köpt in ett par andra böcker nyligen, och nu finns det inga gluggar kvar längre, så boken har legat där och blivit nattlektyr igen. Jag har funderat på att göra en ny bloggpost om den igen.

    • Anna skriver:

      Snopparna mot kondomerna? Ja anställda inom byggnads har en markant högre snittlön än kommunal. Men det är väl helt rimligt…? Hehe. Vore kul att se vad som hänt om alla inom kommunal strejkat och samtidigt Byggnads.. När era gamla dör som flugor händer inget påtagligt alls i Byggnadsbranschen. Ändå påstår man att det är rimligt att alla kärringar skitlöner och skitpensioner… dubbelmoral.

      • Björngunnar skriver:

        Frihetlig låter bra men om ankorna skall ha en chans att överleva så behöver det en diktator.
        Kalla honom Hitler eller Trump och det kanske skiter sig för ankorna i vilket fall men de har iallafall skuggan av en chans.
        Hitintills har inte hajarna behövt svälta och när ankorna strider sinsemellan så är bordet dukat med ankstek, WW 1, WW2…
        Demokrati är ankstek i mängd och när ankorna tagit slut står en annan meny på bordet.

        • Anna skriver:

          Japp. Så är det. Jag tror mer på diktatur än demokrati och individuell ”frihet”. Ty den enes död är den andres bröd..

          • Peter Harold skriver:

            Jag undrar ifall du kanske skulle börja umgås med Hans-Hermann Hoppes filosofi, Anna? 😉

            • Björngunnar skriver:

              Hoppe?
              Vem är det?
              Är han en anka i dammen eller en hermelin bland katter?
              I vilket fall skulle det vara intressant att förstå mekanismerna som får ankorna att skära halsen av sig själva och frivilligt hoppe upp i stekpannan.

              • Peter Harold skriver:

                Hans-Hermann Hoppe är onekligen en anka, men i bemärkelsen att han är en anarkist. Och med anarkist menas givetvis att man inte bekänner någon herre över sig. Alltså inte en anarkist á la AFA-aktivist.

                • Anna skriver:

                  Någon som kan länka till Hoppe ? Allt jag får tag i är videos och det blir bara babbel i mina öron. Ligger superförkyld och tänkte passa på att förkovra mig…

                  • Björngunnar skriver:

                    Förkovra eller förkorva?
                    En visa om Huppe i älva…

                    • Anna skriver:

                      Jag hade hltte förkorvat mig men i brist på korv får det bli annat. Exemoelvis att lugga och talla på mobilen… 💀

                    • Peter Harold skriver:

                      Den där låten var klar som korvspad för mig när jag var liten… yngre… men nu får jag inte ihop det. Kopparberg och hoppa i älven? Det rinner en å genom Kopparberg (Ljusnarsberg). Dessutom var det inte någon som hade den där bonniga dialekten i Kopparberg. Det är en charmiga småstad till ytan, men tydligen på gång att falla samman p.g.a. utflyttning och ohälsa.

                    • Björngunnar skriver:

                      Och jag är fortfarande övertygad om att demokrati är det sämsta av de sämsta
                      system.
                      Jag är också övertygad om att demokrati är uppfunnet och konstruerat för att lätt kunna infiltreras och styras av ett visst välkänt folkslag.
                      Lyssnar man på videon om HHH så nämns inte det folkslaget och isåfall kan man hålla på att slå knut på sig själv i evigheter utan att närma sig sanningen.

                      Jag har letat förut efter Ljusnarsberg men inte hittat någon sådan ort.
                      Däremot så har jag hittat Ljusnarsbergs kommun.
                      Det var säkert ett väldigt trevligt samhälle förr i världen om man med trevlig menar att befolkningen var lycklig men kanske inte visste om det.
                      Idag är det tvärtom, vi är inte lyckliga och vi vet om det.

                  • Peter Harold skriver:

                    Det är mycket olämpligt att vara pömsig eller trött när man lyssnar på HHH. Jag tror inte ens att man skall köra bil och lyssna på honom, även om jag faktiskt lyckats klara av den uppgiften. Jag brukar ladda en USB-sticka med föreläsningar när jag ger mig ut på långfärd ensam. Hoppe är tysk och pratar en långsam engelska med en hel del charmanta omskrivningar, såsom det anstår en akademiker av högre rang.

                    Så jag skulle faktiskt rekommendera en mer övergripande beskrivning av hans gärningar och åskådningar i en svensk podcast som heter Radio Mises. Från c:a 32:25 ger man sig in på att prata Hans-Hermann Hoppe i detta klipp:

            • Anna skriver:

              Hoppe? Jag polar med Hans Scheike nuförtiden… Nä- skojar ju nu. Men erkänn att Scheike var en jäkligt kul företeelse på sin tid!

          • Björngunnar skriver:

            När katterna sover dansar mössen på borden.
            Hur många vet att sveriges riksbank inte är svensk?

            • Peter Harold skriver:

              Skall jag vara ärlig så vet jag inte om huruvida Sveriges riksbank är svensk eller inte. Däremot vet jag att en bekant skickade ett mejl till Riskbanken med frågan om vem som äger Riskbanken, och blev hänvisad till en organisationstablå. Ganska uppenbart att Riksbanken inte vill svara på den här typen av frågor… vilket vi kan ana varför.

              • Björngunnar skriver:

                Jag tycker den här killen är bra att förklara, han har tidigare sagt att vi befinner oss i slutet av räntecykeln.
                Det skulle mao . vara dags att sälja för nu kommer priserna snart att falla.?!

          • Björngunnar skriver:

            Här är en video om fascism, det kan ju tänkas att samma starka krafter som gjort om demokrati till söndra och härska lägger mycken möda på att kväsa demokratin.

  2. En gammal goding som passar in just idag. 🙂

  3. Lasse Anckarman skriver:

    Det faktum att vänstern inte vågar utmana de regimer som verkligen förtrycker kvinnor (islam!!!) är ett bevis för att vänsterns humanism är falsk och försåtlig.”

    Det där är ju både rätt och fel och bra och dåligt. På vilket sätt skulle islam förtrycka kvinnor? Är det inte individer som gör det? Var det inte islam som frigjorde kvinnor från förtryck?

    • Anna skriver:

      Islamistiska feminister och västerländska feminister har egentligen en röd tråd de båda följer: Som kvinna är du bra om du följer en viss klädkod.

      • Björngunnar skriver:

        Ju fler ankor som överlever desto bättre kod, fast som (finans)haj gäller det omvända intill en gräns där varje haj har 3500 personliga ankslavar.
        En journalist frågade Scheike om det inte är bättre att vara snäll mot kvinnor och Scheike svarade: försök så får du se vad som händer…
        Scheike har ju otvivelaktigt ett avundsvärt förhållande till sitt harem.

      • Lasse Anckarman skriver:

        Feminism är ju ett judiskt kulturmarxistiskt påfund. Därav den röda tråden. 😉

        • Björngunnar skriver:

          Hets mot islam har oftast en jude i bakgrunden.
          Och det är ju knappast islam som ligger bakom massinvandringen och parasitismen i te.x bankvärlden.
          Fick man välja bort den ena religionen blev valet lätt.
          Därmed inte sagt att jag vill ha massinvandring eller feminism i Sverige.
          Vi har dock bägge och ett politiskt system som kan sammanfattas med söndra och härska.
          Finns det något positivt med judar?

    • Peter Harold skriver:

      Det råder nog ingen större tvekan om att de som har makten i islamiska teokratier begränsar kvinnors frihet just för att de är kvinnor. Islam är inte könsneutral i sin utövning. Vilket gör det så förvånande att svenska kvinnosaksförespråkare är så ointresserade av den muslimska sfärens könsmaktsordning.

      • Lasse Anckarman skriver:

        Nej! Det där är direkt felaktigt. Som jag skrev här ovan så frigjorde islam kvinnan (och männen) från slaveriet. Sedan uppstår ju också frågan vilka islamska länder som egentligen är teokratier. Det är ju skillnad som natt och dag mellan exempelvis Iran och Saudiarabien.

  4. Björngunnar skriver:

    Kan vi få det här textstycket omskrivet till en anatomi!
    Där det gärna får framgå hur en man brukar dela med sig i kärlekslivet. Scheike?
    Att äldre kulturmarxistiska kvinnor ofta överglänser djävulen själv i önska vet vi redan.
    Vad kallas den kvinnliga djävulen?
    Mer anagolier åt folk.

    • Björngunnar skriver:

      Analogi istället för antonomi.
      Onska istället för önska.
      Vem omprogrammerar rättstavningsprogrammet?

    • Anna skriver:

      DJÄVULENS MJÖLKPIGOR

      Av: Lisbet Holst
      På 1480-talet reste två fromma och nitiska personer vid namn Jacob Sprenger och Heinrich Institoris runt i Rhenlandet och försökte egga folk och överhet att delta i kampen mot den nya form av kätteri som de menade redan hade börjat sprida sig som en farsot i stora delar av den kristna världen. Både folket och överheten var emellertid så motvilliga, att de bägge munkarna såg sig nödsakade att vända sig till sin fader påven och höra om han inte skulle kunna utöva sin makt och göra något åt saken. Det kunde han: ”Det har nått vårt öra”, skriver Innocentius VIII i den påvliga bullan, Summis desiderantes affectibus, som han utfärdade 1484, ”att det finns ett stort antal människor som med hemliga konster dräper fostren i mödrarnas liv och kreaturens avkomma, anställer skador på markens grödor, hindrar mannen från att genomföra sexualakten och kvinnorna från att bli havande. Allt detta på grund av att de har försvurit sig åt djävulen eller någon av hans hjälpdjävlar, de s.k. incubi och succubi, med vilkas hjälp satan skaffar sig tillträde och herravälde över människornas tillvaro”.

      Påven inte bara välsignade ”mina älskade söners”, de båda inkvisitorernas, företag utan ålade även vid straffansvar all överhet, andlig som världslig, att uppbjuda alla krafter till att bekämpa detta för det kristna trossamfundet dödliga hot.

      Det visade sig att den olagliga verksamheten var mer utbredd och seglivad än vad man först hade antagit. Till en början var problemet inte bara att något försiggick utan, vad värre var, att man inte riktigt visste vad det var som försiggick. Ja, man visste kanske i början ingenting alls. Alltsammans byggde på ren hörsägen; ”Vi har hört…”

      Häxförföljelserna började inte med Sprenger och Institoris. Men i och med påvebullan och den sedan så kända Malleus maleficarum (”Häxhammaren”) från 1487, som de båda skrev om fenomenet, sattes förföljelserna i system. Världsliga och andliga myndigheter måste i fortsättningen – med eller mot sin vilja – räkna som sin ämbetsplikt att få det hela under kontroll.

      Detta kom att fortgå i 300 år. Den sista officiella häxbränningen i Europa ägde rum i slutet av 1700-talet. Det är tveksamt om förföljelserna upphörde på grund av att man menade sig ha utrotat de ”förbrytelser” som påvebullan och ”Häxhammaren” hade försökt påvisa. Men frågan är om man ändå inte hade uppnått vad man hade föresatt sig.
      Vad var det då man – i detta fall teologerna, kyrkans ledning och den centrala myndigheten – ville uppnå?

      Häxeri definierades tidigt, i likhet med andra typer av kätteri, ur kyrkorättslig synpunkt som ”crimen exceptum”. Juridiskt innebar detta anmärkningsvärda och speciella brott att tortyr tilläts som rannsakningsmedel, vilket bland annat just utmärker den inkvisitoriska proceduren.

      Att tortyr fick användas i trolldomsmål var inte så mycket ett uttryck för sadism hos kyrkans rättslärde som ett tecken på den stora vikt kyrkan lade vid processerna.

      Okänd, Tortyrscen ur Hekseri og Trolddom gennem Tiderne. Ivars Forlag, 1941
      Okänd, Tortyrscen ur Hekseri og Trolddom gennem Tiderne. Ivars Forlag, 1941

      I ”Häxhammaren” är det framför allt två företeelser, som försätter de båda munkarnas känslor i svallning. Det är för det första den kvinnliga sexualiteten, vare sig den uppträder i överdriven, underdriven eller perverterad form. Blotta faktum att den över huvud taget existerar, ger varje gång de råkar komma in på den, och det gör de ofta och gärna, upphov till ett blomstrande språkligt raseri, ymnigast förekommande i det kapitel där de förklarar varför det speciellt är detta ”bräckliga kön” som hemfallit åt sådana ”oanständigheter” (dvs. häxeriet). Det är här de eldar upp sig till den övertygande och berömda slutsatsen: ”Allt sker av köttslig lusta, vilken hos henne är omättlig.” De tillfogar också för säkerhets skull: ”Tre slags ting är omättliga, och därtill ett fjärde, som aldrig säger: det är nog, nämligen livmodermunnen.”

      Den andra företeelsen, ingalunda av en slump förknippad med den första, som får de båda författarna att totalt tappa koncepterna, är det fenomen de kallar ”förtigandets häxkonst” (maleficium taciturnitatis). Vissa kvinnor, visar det sig, fortsätter envist att tiga oavsett om de under tortyren bokstavligt talat flås levande. Vikten av att få kvinnan att öppna munnen framgår inte endast av att obegränsad tortyr påbjuds i sådana fall, utan även av att författarna inte tvekar att anbefalla lögn och list vid förhören, t.ex. löfte om frigivning eller strafflindring. De skall bekänna, kosta vad det kosta vill.

      Den officiella motiveringen till detta mordiska nit är att man hoppas på angiveri av medskyldiga, samt på att genom detta ”skriftemål” kunna slita syndaren ur djävulens klor, men den motiveringen håller naturligtvis inte bättre än vad officiella motiveringar brukar göra.

      I Sexualitetens historia (1978) talar den franske filosofen Michel Foucault om bekännelsen som en särskild teknik eller metod för kyrkan, liksom senare för samhället, att skaffa sig kunskap om och därmed kontroll över sina medlemmar. Förutom att Foucault tycks glömma, eller bortse från, vilka motiv den anklagade själv kunde haft för att bekänna, kan det inte förnekas att denna ”metod” under de europeiska häxprocessernas tid utvecklades i en av sina tydligaste och brutalaste former. Det framgår bland annat av ”Häxhammaren” och påvebullan att det för den katolska kyrkan (liksom senare för den protestantiska och för den världsliga makten) hade blivit av central betydelse att skaffa sig kunskap om en psykisk och social verklighet som den mist kontrollen över, eller snarare, som den aldrig haft kontrollen över. Denna verklighet som ännu inte inordnats i ett gemensamt symbolsystem, i samhällets definition av sig själv, blev i absurd form socialt inlemmad genom processerna och genom bekännelserna.

      Efter att kyrkan med överhetens hjälp hade byggt upp sin lära om fenomenet (under förföljelsernas tid dokumenterad i en rad lärda avhandlingar om trolldom och häxeri), och allmänheten upplysts om vilken ståndpunkt man skulle inta, förlorade man intresset för saken. Efter 300 års ut- och invrängande av kvinnorna, orkade överheten inte längre föra processer. Då stod ortsbefolkningen, som även den i hög grad varit engagerad i företeelserna, ofta helt oförstående, och på många ställen, bland annat i Danmark, fortsatte man att lyncha och misshandla ”häxor” långt in på 1800-talet.

      Bekännelserna kan betraktas inte endast som ett av flera inslag i processerna, de utgör i betydligt högre grad än något annat samtida material själva den text som skapades genom processerna.

      • Björngunnar skriver:

        Jag tycker att texten bevisar att man kraftigt misslyckats med att hålla efter häxorna eller som man numera kallar dem kulturmarxistkärringar.
        Jag har själv råkat ut för flera stycken på en institution i Uppsala som kallar sig Familjerätten och kan bara beklaga att brödernas arbete helt misslyckats.
        På Uppsala tingsrätt liksom på förmodar jag landets samtliga tingsrätter har politiska kommissarier tagit över makten totalt.
        Man arbetar sedan i symbios med Familjerätten/ kulturmarxisthäxorna såtillvida att de politiska marxisterna använder sig av häxorna som en instans som skall lämna ett utlåtande angående män som sedan Uppsala tingsrätt dömer män efter.

        • Anna skriver:

          Fick mamman ensam vårdnad, eller vad?

          • Björngunnar skriver:

            http://www.greenerbali.com/bali-masks.html

            På Bali har man förstått att beskriva den kulturmarxistiska gudinnan som där kallas Rangda.
            Det handlar inte om vårdnad eller inte utan om djävulen själv som dessvärre genomsyrar Sverige av idag.
            Det har ingen anknytning till Islam men när vi nämner Marx och Kalergiplanen framträder mönstret!

            • Anna skriver:

              Själv önskar jag att vi erupeer studerat firmorna (fotbollen) för att påminna oss om hur vi borde göra för att hålla samman. Sharia- go fuck yourselves!

              • Björngunnar skriver:

                Nej det jag råkat ut för är inte sharia, i hela det svenska rättsväsendet finns det inte något egentligt inflytande av muslimer.
                Det är frimureriet som infiltrerat Sverige och i deras intresse ligger söndra och härska.
                Hitler var för snäll!

                • Lasse Anckarman skriver:

                  En shariadomstol har som främsta uppgift att fria, en västerländsk domstol i exempelvis Sverige, har som främsta uppgift att fälla. Inte många som vet det och inte så mycket annat om islam heller då hetspropagandan är stark och de senaste dagarna nått idiotins höjder.

                  • Björngunnar skriver:

                    Lasse, Vi är helt överens och det har ju hänt förr).
                    Det (((svenska ))) rättsväsendet är konstruerat för att skapa kriminalitet.
                    Det bevisas av hur deras resultat ser ut.
                    Hur många bättrar sig och hur många blir mer kriminella?
                    Kriminell betyder oansvarig och se på mig, jag hatar det svenska rättsväsendet.
                    Sist jag talade med någon i ” rättsväsendet” så var det med en utländsk åklagare, hon var utomordentligt sympatisk dock, troligen muslim.
                    Sedan när det gäller hetspropaganda och massinvällningen så vet vi väl att de politiska kommissarierna bara är redskap åt den verkliga ((( makten))).

                    • Lasse Anckarman skriver:

                      Ja, det har hänt och är lika glädjande varje gång. (y) Då förstår du också vad jag menar med att hetsen mot islam nått idiotiska höjder den senaste tiden. En viss Magnus Sandelin har ju beretts plats i (((media))) nyligen och antingen är han helt dum i hövve eller också spelar han bara dum, som inte vet att t.ex. khazarmaffian stöder IS et al. Lyssna här:

                    • Björngunnar skriver:

                      När det gäller journalister gäller följande.

                      En natt omkring år 1880, John Swinton, den då mest framstående New York journalisten, var hedersgäst vid en bankett som var given honom av ledarna för sitt yrke. Någon som kände varken pressen eller Swinton erbjöd en skål för den oberoende pressen. Swinton upprörda sina kollegor genom att svara:

                      ”Det finns inget sådant vid denna tidpunkt av världens historia, som en oberoende press. Ni vet det och jag vet det. Det finns ingen av er som vågar skriva era ärliga åsikter, för om ni gjorde det, så vet ni på förhand att det aldrig skulle visas i tryck.

                      Jag är betald varje vecka för att hålla min ärliga mening borta från papperet jag skriver på. Ni andra får era löner på samma sätt, och om någon av er skulle vara så dum att ni skriver era ärliga åsikter, så skulle ni inom kort vara ute på gatorna och leta efter ett annat jobb. Om jag för fram mina ärliga åsikter i ett nummer av min tidning, skulle mitt jobb vara borta inom tjugofyra timmar.

                      Verksamheten för journalisterna är att förstöra sanningen, att ljuga rakt av, att förvränga, att förtala, att vara lismande djur vid foten av mammon, och att sälja sitt land och sin ras för sitt dagliga bröd. Ni vet det och jag vet det, är det inte dårskap detta påstående om en oberoende press?

                      Vi är de verktyg och vasaller för rika män bakom kulisserna. Vi är sprattelgubbar, de drar i trådarna och vi dansar. Våra talanger, våra möjligheter och våra liv är egendom hos andra män. Vi är intellektuella prostituerade.”

                    • Peter Harold skriver:

                      Man skall också notera att inom den islamiska sfären så hetsats det friskt mot den västerländska kulturen, och vi är offer för denna omständighet, samtidigt som vi har svårt att få ett slut på våra egna regimers hets mot de muslimska länderna (nu tänker jag bl.a. på Iran som ser ut att bli nästa nation som skall angripas av demokratibombarna).

                    • Lasse Anckarman skriver:

                      Jag följer med ganska väl vad som händer i Iran och Syrien, för att nämna två, men känner inte igen bilden av att det hetsas mot den västerländska kulturen (vad nu det är, för den har ju förändrats i takt med att judar fått mer och mer inflytande och makt). I vart fall inte om man jämför med hur det i västerländsk media hetsas mot islam, där islam och wahhabism dras över samma kam. Ge gärna exempel. Och inte från wahhabitiska imamer är du snäll. 😉

                    • Peter Harold skriver:

                      Nej, här måste man ge akt på att vi inte kan avfärda vad extrema whabister anför och säga att de skriker ute i marginalen. Ty de har ett starkt stöd även hos muslimer som lever i västerlandet; du kan lugnt räkna med att det stödet är ännu starkare i de mer ”oförstörda” länderna som gått från att vara hyfsat sekulära på 1970-talet och som idag är teokratier.

                      Eftersom väldigt många – om än inte majoriteter – av muslimer i väst väljer att sympatisera med vad grupper som IS predikar så är det bara en fint att försöka sortera bort dessa som wahabister. Det är som med politik, alla älskar inte allt hos ett parti, men man ställer sig bakom för att partiet representerar ett eller flera intressen som väljaren prioriterar. För svensk del ser du hur praktiserande muslimer bemöter idén om homosexualitet. Eftersom sex är känsligt för alla ideologier så är det en god indikator på intolerans som kan eskalera till hets. Tar du nästa aspekt så är det att som kvinna underlåta sig plikten att dölja sitt hår. Och så vidare.

                      Allt detta beskrivs i islamistiska medier, även på engelska eftersom det finns en stor muslimsk befolkning i UK. Så det är inte att vi saknar kunskap om saken, utan snarare att vi inte vet hur vi skall hantera detta.

                  • Peter Harold skriver:

                    Njae, undantagen har regler. Vi ser domstolar i Sverige som friar våldtäktsmän, och shariadomstolar i andra länder som dömer kvinnor som våldtagits till dödsstraff. Det är väl svårt att få till en perfekt värld.

                    • Lasse Anckarman skriver:

                      Men det är väl knappast samma sak att vissa domstolar i Sverige friar våldtäktsmän – som kanske mer har med politik att göra än rättvisa? – och att en shariadomstols främsta uppgift är att fria samt att svenska domstolars är att döma?

                      Kan du ge ett exempel på någon kvinna i ett muslimskt land som dömt en kvinna till döden för att hon blivit våldtagen? Observera muslimskt nu och inte wahhabitiska Saudiarabien.

                    • Peter Harold skriver:

                      Jag förstår inte varför du vill att jag skall avgränsa mitt svarsurval till en muslimsk kvinna som dömer en annan kvinna i namn av islam, i synnerhet inte med tanke på hur pass få kvinnor som arbetar som domare i domstolar (kanske max 40 st i Egypten enligt någon nyhetsartikel som jag bläddrade förbi). Afghanistan har ungefär 400 kvinnliga domare, men de får bara förrätta domstolstjänst i huvudstaden och några huvudorter, men är inte välkomna ut i landsbygdsprovinserna. Att shariadomstolar dömer åtalade kvinnor till döden är dock ett faktum; om det sedan är kvinnor med i domstolarna eller inte är väl egalt för den som blir stenad till döds för våldtäkt eller otrohet.

                    • Lasse Anckarman skriver:

                      Ursäkta om jag uttryckte mig oklart men jag vill tvärtom, få dig att utvidga ditt tänkande och dina kunskaper om islam.

                      Att det är shariadomstolar har inte mycket med saken att göra. Sådan terminologi gynnar bara fienden som vill få oss att tro att sharia är värre än västerländska lagar och förordningar. Sharia är alltså tolkningar av koranen och tolkningar kan som bekant vara annorlunda på olika ställen. Döden döms alla till i de länder som har det som straff oavsett statsskick!

                    • Peter Harold skriver:

                      Lagar som inskränker personlig frihet och bryter mot icke-aggressionsprincipen är jag emot varhelst de än finns, men jag ser inget försonande i att lagar bygger på religion.

                    • Lasse Anckarman skriver:

                      Varfrör skulle inte lagar kunna bygga på religion? Religion har ju förutom att vara ett rättesnöre, också varit människans andliga syretillförsel sedan urminnes tider

                      Vilka lagar inskränker personlig frihet och bryter mot icke-aggressionsprincipen?

      • Björngunnar skriver:

        Några fler reflexioner på ditt inlägg Anna.

        Dagsens sanning
        Visst är det mycket idag som inte funkar. / I mitt huvud det för högtryck dunkar. / Hörs ett malande ljud som från mässande munkar. / Av starkvaror oron kan dövas i djupa klunkar / ur fina flaskor eller fula dunkar. / Utan mål jag hit och dit vingligt lunkar. / Det blev inte alls som jag tänkt. / Det har humöret mycket sänkt. / Måste sluta känna mig kränkt. / Och någon ljusglimt har ändå blänkt, / som att jag inte än är ofärdig. / En ständigt sur min är då ovärdig. / Jag måste allt bli mer trovärdig.

        Rädslan är konstant vår arvedel. / Man blir i hela kroppen stel. / I knäna lagras nån slemmig gel. / När det känns som allra mest fel / verkar livet sättas på spel. / Vi blir en del av vårdens klientel. / Skräcken är som en ebolasmitta. / Motmedel är så svåra att hitta. / Nu vill jag ej längre så här sitta / som förlamad och passiv bara titta / och tycka att allting kan väl kvitta. / Men ändå: vårens kraft nu vill spritta! / Som ett uttjänt ök jag börjar skritta! / I vårsolen jag sedan sitter, / lyssnar till härligt fågelkvitter, / och då jag ej längre gitter / rädas för folk, fä eller kritter. / Bort med allt sjukt tankesplitter!

        ”Den som väntar för länge att ta nästa steg, riskerar att bli stående på en fot resten av livet” (kinesiskt ordspråk) – Det är dags att räta på ryggen och tänka: ‘Det blir rätt hur jag än gör’, i stället för: ‘(Svärord) Det blir alltid fel!’ Jag menar att det brukar bli rätt i slutändan i alla fall. Har jag tänkt fel, går det väl att korrigera tankefelet vilket det än är. Har jag gjort enstaka misstag, upptäcker jag dem och rättar dem om möjligt. De avlägsnade felen kommer man ihåg och gör inte om dem. Lätt som en plätt, eller hur? Nja, mig händer det tyvärr allt som oftast att jag upprepar felaktigt beteende som jag medvetet borde undvika. En ringa tröst är att jag ändå inte blundar för mina blunder.
        Re Det enda ord jag vet som bara består av re är ”den andra tonen i en durskala ” (Bonniers svenska ordbok ). Alla känner väl ramsan do,re,mi… Sammansatta ord börjar som bekant mycket ofta med re- med betydelsen åter. Den sanna historien om Remmi Reska är en sannskyldig orgie i re-ord. Det är ingen slump att både för- och efternamnet börjar med Re; i hela hans liv återkom re-(=åter/igen) som en refräng i repris efter repris. Även ord med annan innebörd innehållande stavelsen -re- fick honom att reagera eller rentav beredde honom nöje.
        Redan som barn märktes Remmis remarkabla känslighet för denna språkliga detalj. Kompisarna retades med honom, när han liksom hajade till när resor kom på tal. För resten var det inte så konstigt att särskilt retstickan Stickan (smeknamn för det respektabla namnet Stig) retfullt och respektlöst hojtade: ”Din farsa är reservare ju!” Det lät nästan som ett skällsord, och naturligtvis blev Remmi uppretad. Senare, som ung reparatör, fick han en gång en oförklarlig restskatt; restitution krävdes. Hans reaktion var fullt begriplig, han var som ett retat lejon! Att han inte heller förstod vad restitution betydde, gjorde inte saken bättre – att de där rackarns skattmasarna inte ens kunde använda vanlig svenska!
        Remmi var lång och reslig, såg annars ut som folk gör mest. Att hans hållning var en smula reserverad gentemot andra individer kan vi lätt förstå; folk har ju en oreparabel benägenhet att finna fel hos nästan och fästa sig vid struntsaker. Han är nog en av det där resandefolket, tyckte någon. Han reste mycket riktigt i jobbet. Han sågs inte alls som en resurs i samhällsmaskineriet, snarare som ett aningen felslipat kugghjul. De fanns som tyckte att han restlöst hade en skruv lös, trots att de visste att han hade spelat remi med en distriktsmästare i schack. Så hjärnkontoret var det absolut inget fel på. Och djurvän var han också; några år ägde han en golden retriever. Hundar ja, men fy för reptiler! Det var hans spontana respons när han såg en snok (som han tog för en huggorm).
        Religiös var han inte så vitt jag vet, men han var laglydig och höll styvt på vissa regler. Oregerliga typer kunde han inte med. Dem gick det inte att resonera med, De tog inte reson. Han reste krav på en restriktiv lagstiftning i det fallet. Redlig var han för det mesta. Han motsatte sig alla slags lurendrejerier, som florerade i samhället. Det gällde att vara så resistent som möjligt. Han var med andra ord en respektabel, om än ej respekterad medborgare som alla andra kunde tolerera (utom skurkar och banditer förstås).
        Han hade visserligen haft en anstrykning av revolutionärt sinnelag i unga år, men detta drag hade med tiden reviderats, för att inte säga retuscherats bort eller raderats. Några samhällsreformer att tala om var inte i sikte, lika lite något slags revolt mot det stagnerade samfundet. Därför var det bara att ligga lågt och simma lugnt.
        Men när han, liksom så många andra i skojarparadisets era, inte kunde undgå att bli lurad eller uppskörtad någon gång, reklamerade hon resolut, t.ex. en read restvara som levererats utan garanti. Hans retorik övertygade företaget att restituera (återbetala) beloppet och resultatet blev att han returnerade artikeln i fråga. Under resor skedde det vid upprepade tillfällen att restauranger med osmaklig mat fick smaka på Remmis kraftfulla reprimander som till och med kunde resultera i andra gästers oreserverade stöd och bifall.
        Läsaren torde vid det här laget i någon mån ha fått en översiktlig bild av Remmis rejäla karaktär, som dittills ingalunda hade avslöjat några reminiscenser av oönskad dold tankeverksamhet. Men sådan finns alltid, sanna mina ord! Varje människa ägnar sig i viss mån åt dylik. Ett korancitat säger: ”Allt kan icke sägas.” Jag skulle vilja tillägga: Allt kan inte anas.

        Nu kommer vi i denna alldagliga historia till det som ingen i sin vildaste fantasi kunnat ana – knappast ens någon fantasifull sf-författare. Det fanns visserligen tidigt gåtfulla fakta kring hans liv och bakgrund, som aldrig hade klarlagts. Han förfäder var okända, liksom föräldrarnas härkomst. Myndigheterna hade gjort sitt bästa för att reda ut saken, men några bevis på släktskap redovisades aldrig. Deras byråkratiska regelverk krävde naturligtvis personnummer, vilket Remmi saknade. Oförklarligt nog kunde han plötsligt visa upp ett dylikt. Man misstänkte omedelbart ett falsarium, varför dokumentet remitterades till den renommerade statliga researchgrupp som hade specialiserat sig på urkundsförfalskning. Trots alla ansträngningar kunde ursprunget ej härledas; brott kunde ej påvisas och ärendet avskrevs. Remmis oklanderliga legitimation måste accepteras.
        Remmis bakgrund förblev ett mysterium i många år; det fanns ingen anledning att söka rekonstruera hans förflutna, så länge som hans oförvitlighet ej kunde ifrågasättas. Han levde för övrigt som singel, endast en mycket begränsad umgängeskrets var känd, inget konstigt med det, så det fanns inget skäl för säkerhetspolisen att göra någon personundersökning, då ingen anmälan förelåg om någon som helst konspiratorisk verksamhet från hans sida.
        En dag var han borta – som utplånad från jordens yta! Givetvis dök det genast upp misstankar om brott. Man sökte igenom ett stort skogsområde i närheten av den förort där han bott, ett stort uppbåd gick skallgång. Inga spår hittades, inte ens Missing people lyckades. Det resultatlösa sökandet måste till slut avblåsas. Något mordåtal kunde inte resas, då ju inga ledtrådar fanns i detta fall av mystiskt försvinnande och ingen kropp återfunnits.
        Åren gick och Remmis gåtfulla försvinnande föll i glömska. Även om det här fallet får anses unikt, så är det likväl inte helt ovanligt att människor liksom går upp i rök. Men då brukar man ändå genom rekognosering via Interpol kunna leta reda på vederbörande utomlands; då är vanligtvis en brottsmisstanke kopplad till fallet. Icke så nu – med andra ord ett hopplöst fall.
        Den som efterträdde Remmi som hyresgäst fann vid en storstädning i lägenheten ett lönnfack bakom en tavla som han aldrig tidigare rubbat. När han nu dammade av tavlan dråsade denna i golvet och blottade detta fack som visade sig innehålla ett föremål som liknade en vanlig CD-skiva. Men materialet den var tillverkad av var egendomligt självlysande, och på den var en besynnerlig obegriplig påskrift. Eftersom han hade en CD-spelare försökte mannen spela den – men inget ljud frambringades. Han tänkte slänga bort tingesten, men ångrade sig.
        Efter ett tag gick mannen till polisen som också var helt oförstående. Fyndet kom emellertid snabbt till pressens kännedom och den förste journalisten som skrev om det såg det som sitt livs scoop; så mystiskt var föremålet. Rykten och spekulationer spreds blixtsnabbt. Under noggrann bevakning sändes objektet till en amerikansk professor i arkeologisk lingvistik, Craig Fliederman, Dennes språkforskarlag utsatte skivan för frenetisk prövning, även med hjälp av specialister på sällsynta grundämnen och mineraler. Man fann att den sensationellt nog inte kunde ha tillverkats på jorden, då materialet var fullkomligt okänt.
        Lingvisterna kom till slut fram till att skivan faktiskt var fullt spelbar! Den sida som i vanliga fall är vänd uppåt skulle vändas neråt – då frambringades egendomliga språkljud som man alls inte kunde förstå. Men det måste finnas ett sätt att rekonstruera och retablera en begriplig text, resonerade man. Professorn var själv en av de sällsynta personer som direkt kan uppfatta text som skrivs eller talas baklänges; Av den fonetiska bilden att döma förstod han att det rörde sig om vanlig engelska men som inspelats bakifrån. Men inte nog med det – baklängestalet hade dessutom kodats på ett mycket komplicerat sätt! Nu vidtogs ett intensivt arbete; med hjälp av en superdator lyckades man faktiskt avkoda texten! Det var en bragd nästan i klass med det engelska Enigma-projektets succé under andra världskriget, men tekniken var nu enormt mycket bättre utvecklad.
        Det skrevs mycket om detta sensationella resultat. Vilken framgång – men vilken besvikelse för hela mänsklig-heten: innehållet blev förstås hemligstämplat: top secret! Fältet var fritt för spekulationer och vilda gissningar.
        Men det mest sannolika scenariot måste i alla fall vara detta: Remmi var en av dessa varelser som i helt och hållet mänsklig skepnad anlänt till jorden för att utforska dess tillstånd. Många indicier tyder på att det finns ett antal utomjordiska kunskapare här från främmande världar; det lär vara ”människor” från olika planeter långt ute i rymden. Deras uppdrag garanteras fullständig säkerhet genom att de vistas här en längre tid i komplett människogestalt. De sänder kontinuerligt rapporter till sina hemplaneter. Remmi lämnade hastigt jorden, i en rymdfarkost – mycket möjligt observerades denna bland alla som besöker vår planet; det saknas verkligen inte iakttagelser, även om de flesta sägs vara något annat än ufo:n (Unidentified Flying Objects). Men just den farkost som hämtade Remmi har säkerligen inte kunnat identifieras.
        Några bevis på att en sådan verksamhet existerar officiellt ej alls. NASA;s experter arbetar vidare med fyndet men säger ingenting. Oberoende ufologer ställer för mänskligheten ytterst viktiga frågor, men svaren är osäkra. T.ex. undrar man vilken Remmis hemplanet kan vara. Klart är att den civilisationen måste vara mycket mer tekniskt utvecklad än vår, som funnits till en relativt kort tid. Om planet X:s invånare överlevt där i ett otal generationer, under miljoner år, bör de ha övergivit krigföring för länge sedan, om sådan alls existerat där. En överlägsen intelligens plus dito teknologi måste förutsättas hos dessa ET”s (Extra-terrestials=utomjordingar).
        För närvarande är locket på. Vad man i det aktuella fallet väldigt gärna skulle vilja veta är bl.a. skälet till Remmis plötsliga försvinnande. Var uppdraget slutfört som planerat? Eller hade han fått order att brådstörtat bege sig hem för nya instruktioner? Hade han då på sin returresa till sin uppdragsgivare med sig en mängd rapporter på skiva/skivor? Hur kunde han ha glömt att ta med sig det här fyndet? Detta kanske över huvud taget inte hade med hans eventuella rapportering att göra? Märk också att några identifierbara rymdsignaler ej upptäckts, i vart fall inte några som kan förknippas med utomjordiska besökare. Det är dock tänkbart att de använder för oss okända kommunikationsmedel, liksom att de i sin fjärrrymdfart kan i hög grad reducera gravitationen.
        ”CD:n” studeras naturligtvis oerhört noga bakom lyckta dörrar, självfallet under absolut tysthetslöfte. Ingenting får läcka ut; all erfarenhet visar emellertid att det till sist inte går att hemlighålla bevis hur länge som helst. Liksom utomjordingar har goda skäl att hålla koll på vad som tilldrar sig på vår utsatta planet, så har USA och många länder all anledning att hålla tyst med det som den högsta ledningen faktiskt vet. Risken för att panik skulle utbryta praktiskt taget överallt är extremt stor.
        Naturligtvis har jag informerat mig en del om ufofenomenet i olika källor. Det är tyvärr betecknande att stark rädsla jämte oförnuft styr världens ledare som förefaller tro att bara krig ska lösa problem. Tänk om besökarna från fjärran faktiskt vill oss väl, kanske till och med hjälpa oss? De kunde rentav bli vår räddning om klokhet och vishet finge råda. Med se bara på vad våldskulturen har ställt till med! Därför är det logiskt men mycket olyckligt att samma cementerade tankebanor styrda av rädsla tar hela utrymmet även i ufofrågan. Vad får oss att tro att besökarna från yttre rymden också leds av en enda tanke: hot, våld och hämnd? Sf-produktionerna från Hollywood, förutom underhållning, kanske har ett underliggande syfte, nämligen att skrämma folk; vi påstås stå under ett undergångshot förorsakat av illasinnade rymdvarelser. Samtidigt förtigs, dementeras eller förlöjligas de flesta väl dokumenterade observationer.
        Vad är då sanningen om ET? / Ja inte får vi den från TT. / Rykten växer fortare än vete. / Tvivlet växer i mitt anlete. / Ser jag fina kor på grönbete, / lugnas nog mitt sjuka samvete. / Glömskans flod heter för resten Lethe.

        Vadfalls? Det förefaller som om samhällets förfall och möjligen dess snara fall i alla fall inte är ett fall av laga förfall. Med kunskap står vi och faller; fallstudier kan i varje inte bringa oss direkt på fall. Men faller en faller alla (dominoteorin).
        Sture Alfredsons

  5. Lasse Anckarman skriver:

    Jo, det är just här du felar och går maktens ärenden. Det är av yttersta vikt att påtala att wahhabismen skiljer sig som natt och dag från islam. Att media, som ju till största delen kontrolleras av judar, tillskriver islam wahhabism är då inget konstigt utan bara en del i deras agenda.

    Så nej, wahhabism har inte ett starkt stöd bland muslimer.

    http://arabnyheter.info/sv/2016/10/06/wahhabism-and-islam-contradicts-each-other/

    För övrigt tycker jag att din samhälls- och samtidsanalys är klockren, men när det gäller islam hamnar du på fel spår, eller i marginalen, om man vill vara ironisk, eftersom kommentarerna drar mer och mer åt den högra marginalen. 🙂

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s