En kärnvapenpolitik med förmodad dödlig utgång

Bästa läsare!

I skenet av det första Irakkriget under George H Bush kom hans efterträdare Bill Clinton att förändra USA:s säkerhetspolitik på så sätt att landet skulle fungera som ensam supermakt.

I den nya säkerhetspolitiken följde en förändrad policy som ledde till att USA tar sig rätten att använda kärnvapen i fler omständigheter än ren vedergällning. Tidigare amerikanska (och sovjetiska) presidenter har haft kärnvapen som ett vapen som bara skall användas ifall man själv attackeras. Med den nya policyn tar man sig rätt att använda kärnvapen helt och hållet efter eget behag, och även mot nationer som själva saknar kärnvapen.

Det är av denna anledning som vi kunnat höra flera amerikanska politiker förespråka en önskan från Israel om att mål i Iran skall angripas med hjälp av nukleära missiler.

Denna utveckling är bekymmersam. Dels betyder detta att Ryssland känner sig tvingade att följa med i kapprustningen; att USA redan varit igång med en ny kapprustningsvåg är ett faktum. The Bulletin of the Atomic Scientists publicerade den 1 mars 2017 en artikel [LÄNK] som visar att antalet kärnvapenbärande Tridentmissiler (används i u-båtar) har mer än fördubblats, och detta trots att USA undertecknat nedrustningsavtal som på lång sikt syftar till att alla kärnvapen skall avskaffas.

Dels är policyn om att kunna använda kärnvapen i fler situationer än vedergällning en förråande politik. Den tidigare ordningen innebar att en president i fyllan eller p.g.a. demens aldrig kunde få sin order om kärnvapenattack verkställd eftersom den stred mot rådande policy om att aldrig använda kärnvapen som ett första anfall; idag finns ingen sådan politisk blockering kvar, och den sittande presidenten kan avsätta försvarsministern på stående fot om denne vägrar att bekräfta presidentens ordergivning i enlighet med Goldwater-Nichols Act som reglerar beslutsordningen. Eftersom ett kärnvapenkrig förväntas vara över inom 60 dagar behöver presidenten inte heller be den amerikanska kongressen om lov för att begå en attack…

Vad är då poängen med den nuvarande amerikanska kärnvapenpolitiken? En mening med den är att stridskraften ökar. Man bygger från amerikansk sida upp en kapacitet att slå ut ryska kärnvapensilos på fastlandet genom en framgångsrik överraskningsattack, en s.k. first strike. Detta är i vart fall det säljargument som används för att övertala kongressen till de mångmiljardsatsningar som Förenta staternas kärnvapenprogram genomgår.

Försvarare av Donald Trump hävdar att denna extrema tolkning av sakernas tillstånd inte skall kasta skuggan på honom, utan snarare tidigare presidenter. Att Donald Trump är den som kan ge order om en kärnvapenattack – eller vicepresidenten i hans ställe – hävdar de är istället en garanti för att Trump skall kunna förhandla fram en nedrustning med Ryssland och Kina… inom sinom tid… men först…. lite pausmusik. Typ.

Det finns historiskt ett antal incidenter där Sovjetunionen fått larm om att missiler färdats i riktning mot landet. Blott av den enda anledningen att den tjänstgörande befälhavaren hållit sitt huvud kallt har falsklarm som detta aldrig resulterat i en vedergällningsattack av misstag, helt enkelt av den enkla anledningen att man vet att motståndaren inte har för avsikt att begå en first strike, helt och hållet i enlighet med sina fastställda regler. Men numera är detta inte längre en faktor som befälen kan förhålla sig till, och därför kommer varje indikation om en påbörjad attack att tolkas som en sådan, vare sig det är ett misstag eller ett tekniskt fel bakom signalen. Mängden kärnvapenbestyckade NATO-undervattensbåtar i farvattnen runt Ryssland och Kina ökar incitamentet för en katastrofal motorder från rysk och kinesisk sida, och vi kan säkert ana att dessa länders förberedelser triggar samma misstankar hos NATO och SEATO.

Det är bekymmersamt att nedrustningsfrågan är död hos FN, och att EU inte agerar starkare i frågan om spridning av kärnvapen. Statsmakterna leker med våra liv.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Krig & fred. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till En kärnvapenpolitik med förmodad dödlig utgång

  1. Sara skriver:

    Puss och kram, Peter. Lämnar din blogg nu då jag känner att det blivit väldigt alltför hostil stämning här. Män som gillar män som bara gillar kvinnor som inte gillar andra kvinnor… Och som påstår att de gillar kvinnor, fast egentligen bara gillar kvinnor som inte kan svenska för att då får man ta de i röven och då inte behöver erkänna att man gillar rövar… Din blogg var en fristad. Hoppas du trivs ibland pedofiler, västvärlds-hatare och kvinnohatare som egentligen är bögar precis som vilka araber, judar och självförnekare som helst.

  2. robinshadowes skriver:

    Tur då att fyllehunden Juncker inte har tillgång till en röd knapp. Storbritannien och Ungern hade nog slutat att existera redan igår om så varit fallet.

    • Jonas Bangkok skriver:

      Den röda knappen är en attrapp – det är därför du aldrig sett några olyckshändelser eller taktiskt användning av ‘strålningsfria kärnvapen’ – medan utarmat uran tydligen går hur bra som helst (se Jugoslaviaen, Irak, Libyen och annorstädes).

      Det är också därför som ryssarna inte satsat en kopek på ‘early warning’ system i rymden. Det sägs nämligen att jänkarna har 30 min på sig medan ryssarna har 15. Makes sense?

  3. Mjölner skriver:

    Peter du undrar varför FN och EU förhåller sig knäpptysta beträffande kärnvapen. Det förhåller väl sig så att FN tappat båda lösgommarna och är helt tandlösa. När det gäller EU finns förklaringen hos vår vän fyllot och presidenten Juncker som i stället för att sköta sitt jobb raglar omkring och flyttar möblemang i Bryssel. Ytterligt anmärkningsvärt att det inte hitintills hänt flera olyckor. Sedan undrar jag vad Sara har druckit eller rökt.

  4. Jonas Bangkok skriver:

    The Duran har uppmärksammat nyligen släppta dokument från WW2 – kopplar ihop historiska skeenden med dagens omringning och demonisering av Ryssland (och Kina):

    http://theduran.com/newly-released-un-nazi-holocaust-archives-show-us-uk-colluded-with-third-reich-to-destroy-soviet-union/

  5. Benny skriver:

    Jo, man undrar ju hur världens s.k elit och politiker tänkt sig överleva den oundvikliga atomvintern som följer ett kärnvapenkrig? Visst har man byggt skyddsrumskomplex i Cheynne Mountains och Uralbergen men de platserna räcker inte långt…särskilt inte om atomvintern blir långvarig. Och alla de ”nyttiga idioterna” dvs de som hejar på globalisterna, de måste ju vara miljoner, inte f-n får alla plats…de begriper nog inte att de offras för sakens skull. Även om både USA och Ryssland skulle kunna skjuta ner ett antal inkommande missiler så kommer ändå hundratals städer att utplånas och dessutom kan man ju misstänka att stridsspetsarna är inställda på att detonera om de blir träffade så det hjälper ju inte mycket att träffa även om man undviker den värsta smällen. Och alla länder som saknar kompetens att skjuta ner missiler (Sverige?) m.m. Är det meningen att vi ska offras? Kanske är det tanken…vem vet? Angående alla klimatdårar och deras villfarelser, varför begriper man inte att istider på hundratusentals år är det normala och att värmeperioder som den vi nu lever i är på 10-15 tusen år, sedan kommer isen tillbaka? Detta vet alla som läst geologi om Tertiär och Kvartärepokerna i jordens geologiska historia. Detta borde ingå i allmänbildningen så att folk inte låter sig luras av allt klimatståhej som bara är en gigantisk bluff.

    • Peter Harold skriver:

      ”Jo, man undrar ju hur världens s.k elit och politiker tänkt sig överleva den oundvikliga atomvintern som följer ett kärnvapenkrig?”

      Det där är mycket intressant fråga. Flera av dem tänker nog som så att det kommer aldrig bli något atomkrig eftersom det aldrig ägt rum något sådant tidigare. De har dessutom sannolikt också insikten att det på olika nivåer pågår dialog mellan kärnvapenstaterna, åtminstone mellan USA och Ryssland. En sak som jag blivit varse om när jag läst om Nine Eleven är hur många mellanstatliga informationskanaler det finns (och ändå misslyckades man förhindra attentatet).

      Men det finns också en minoritet som är tillfreds med risken att världen sätts i brand; denna läggning drivs av religiösa motiv. Kanske också samma slags politiker som stillasittande väntade på att Nine Eleven skulle inträffa.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s