Vem skulle du föredra att spänna på? Anna eller Annie?

Bästa läsare!

Med hjälp av våra lägsta instinkter, eller åtminstone i de nedre regionerna, försökte vi vid lunchbordet komma fram till varför Annie Lööf börjat jaga ifatt Anna Kinkberg-Puta i opinionsmätningarna. Jag var för ett litet tag frestad att göra min egen variant av den grånande läroverksadjunktens resonemang [LÄNK], men mina arbetskollegor hann före med sina hypoteser.

Låt oss vara helt ärliga – det finns ingen anledning att vara centerpartist. Det finns ingen anledning att vara ”-partist” alls egentligen, men med CP är detta en regel som tyvärr underskattas alltför mycket. CP är ett av dessa ”guld och gröna skogar”-partier som gör mer skada än nytta för den som gillar guld och tycker om gröna skogar.

När en centerpartist tänker låter det bra inne i huvudet, men resultatet blir som med mina planer på att lära mig latin eller städa garaget – det blir aldrig av. När man är i opposition lovar man mer makt åt folket och levande landsbygd; i regeringsställning ser man till att verka för massövervakning och fylla både städer och kriskommuner med välfärdshungrande migranter.

Det började redan på den stora Torbjörn Fälldins tid: ” – Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse”, sade han angående partiets motstånd mot kärnkraft innan han bildade den regering som startade Ringhals 3, Forsmark 1 och 2 och Barsebäck 2, samt gav klartecken till Ringhals 4. Nu skall man iofs under de kallaste vintrarna i Sverige vara tacksam över att statsrådsposten – och i synnerhet statsministerposten – var så pass åtråvärd att Fälldin kunde tinga på sin övertygelse dag som natt.

Efter Karin Söder kom Olof Johansson (som verkställde Fälldins dagtingande i egenskap av energiminister) som ledare för Centern, och under hans ledning kunde man ana en stark ovillighet att befinna sig i det borgerliga lägret. Ja, oviljan var så stark att Johansson hoppade av den borgerliga trepartiregeringen mitt under brinnande valrörelse, och sossarna vann regeringsmakten igen samt hade centerriksdagsmännens regelbundna stöd ända tills partiet fick nog och övertygade Johansson att avgå.

” – Vem fan är Lennart? ”var det stående politiska skämtet under valet 1998 eftersom CP:s valbudskap fokuserade sig på att berätta vem som var partiets ordförande (en parafras på repliken ” – Vem fan är Leif?” ur Claes Erikssons roliga satir ”Leif”). Jag ids faktiskt inte ens att berätta om att Lennart hette Daléus i efternamn, för värre snerekrytering har det partiet aldrig skådat tidigare, och det är nog många centerpartister som beklagar denna olyckliga parentes i CP:s historia.

Maud ”Brunkol” Olofsson. Nej, jag orkar inte dra upp henne i diskussionen, i synnerhet inte som ytterst få ens skulle komma på tanken att betrakta henne som bonkbar. Och det var den aspekten som hamnade på lunchbordet på jobbet. Damerna var ute i solskenssnöfallet, så vi kunde resonera tämligen öppenhjärtigt. Vem skulle man kunna tänka sig att sätta på? Annie Lööf eller Anna Kindbock-Buttman? En premiss var förstås att kärleksakten äger rum i ljudforskningslaboratoriet i Larsboda som betraktades som Sveriges tystaste rum tills det nyligen revs, så att det verbala från politikerinnan inte sätter potensen ur spel.

Annie Lööf vann. Hon fick en röst. Ingen annan ville ens deltaga i omröstningen mellan dessa två, även om det skall noteras att den pilskaste i gruppen nominerade KDS-Ebba. Eftersom blank röst (däribland min) räknas som ogiltig vann Annie Lööf sexrallyt vid lunchbordet med 100%. Jag tror att vi har en trend här.

Vad är det som centern har som inte moderaterna har, förutom en rödhårig partiledare (och givetvis väckte någon frågan om all kroppsbehåring hos henne är röd?). Det enda vi kunde komma på var att Annie Lööf varit snabb med att protestera mot ett borgerligt samarbete med SD; resten handlar om att hon syns mer i medierna. Framgång föder framgång.

Men i ärlighetens namn är det inte troligt att väljarna röstar med pitten, om jag får använda ett så pass grovt språk i denna blogg. Jag menar… Anna Kindblom-Batters företrädare var ju Fredrik Reinfeldt. Vem går igång på långa kalsnaggade män? Jo, Jonas Gardell, förstås. Fast ingen kan anklaga Reinfeldt för att ha ett oemotståndligt sexappeal, även om det är ett understatement att han som statsminister lockat hit många promiskuösa herrar från utlandet, fler än vad polisen kan fånga…

Nej, seriöst. Det är någonting fiskigt med centerns framgång. I en tid där sviterna av hypermigration till och med uppenbarar sig i systemmediernas ledarspalter känns det märkligt att hennes parti ökar, där hennes enda merit är att försöka låta som miljöpartiet i invandringsfrågan. Och varför minskar stödet för M när det partiet verkar uppvisa tecken på tillfrisknad efter vanstyret under Reinfeldt? Är det verkligen väljarnas högsta önskan att våra politiker skall köra landet rakt in i kaklet så att blodet sprutar?!?

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Vem skulle du föredra att spänna på? Anna eller Annie?

  1. Sten Skott skriver:

    Jag ska skriva en kommentar när du nyktrat till…

  2. Risto Matinen skriver:

    Föredra och föredra? Det enda jag kom på, vore om jag var lagd åt strypsex, något pervosex jag hört talas om. I så fall skulle jag strypa Annie, för bedömer henne något tokigare och farligare.

    Helst skulle dock båda snarast dömas för folkmordsförsök till döden genom hängning!

  3. Mjölner skriver:

    Rolig, underhållande centerhistoria. Jag kommer ihåg när Hedlund påminde Erlander att han inte skulle sälja skinnet förrän björnen var skjuten. Vad gäller rödluvan, hon kan ju inte pjata rent utan anväjner smjåbansjpåk. Giraffen ser bara tråkig ut. Det skulle nog inte bli något av med någon av dom, tror jag. Har sett reklampelare med jätteporträtt av lilla Annie där budskapet lyder ”Centerpartiet ledarskap för Sverige. Det är till att ha självförtroende, ja se fruntimmer.

  4. robinshadowes skriver:

    Du får nog vara försiktig med vem du bonkar på. Annars får du nog besök av en osande arg David Botox. Och det är väl ingenting någon önskar dig.

  5. Lasse Wilhelmson skriver:

    Hon är den tydligaste nollan bland partiledarna. En skapad produkt, både vad gäller det yttre och de väl inrepeterade fraserna. Jag skulle inte rösta blankt, utan helt avstå, som jag alltid gör i riksdagsvalet, för att inte legitimera låtsasdemokratiska påhitt 🙂
    .

  6. Risto Matinen skriver:

    Hur skulle det gå till sist? Något sex handlade det aldrig från min sida, utan endast chansen att terminera den värsta antisvenskan…

    De flesta friska skulle väl snarare känna en ådra av självtillfredsställelse än ens tänka på att sätta på en folkmordsmarxist!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s