Några tekniska reflektioner om laptop-terrorism (Nästa våg av false flag-operationer?)

Bästa läsare!

En liten fördjupning i det terrorhot mot luftfarten som amerikanska medier anklagar Donald Trump för att ha spridit till Ryssland…

Tjänstemän inom den amerikanska säkerhetstjänsten har uppgett för nyhetsbolagen CNN och CBS att al-Qaida och Islamiska staten utvecklat bomber som kan placeras i bärbara datorer som man avser att smuggla ombord på flygplan. Hade jag arbetat på någon av dessa TV-kanaler skulle jag ställt följdfrågan om huruvida al-Qaida och IS arbetar var för sig eller tillsammans med att utveckla dessa terrorvapen. Frågan är berättigad eftersom USA (i praktiken) assisterar al-Qaida i Syrien, samtidigt som man påstår sig bekämpa IS.

För all politisk korrekthets skull kan vi förutsätta att de två terrornätverken arbetar var för sig. TV-kanalernas källor uppger att de två terrornätverken kommit över sofistikerad utrustning som används vid flygplatsers säkerhetskontroller för att pröva fram metoder att förpacka sprängmedlet så att det inte detekteras vid en säkerhetskontroll.

Det finns två faktorer som terroristerna måste beakta, och det är hur bomben kan upptäckas vid kontrollen.

Sprängämnet får inte synas i röntgen. Därför är valet av bärbara datorer vars batterier är svåra att genomlysa ganska självklart. Den som plockat isär ett datorbatteri finner ibland att den ask som man kopplar in i datorn innehåller i regel sex stycken runda batteristavar. Moderna datorer kan ha platta batterier, men vad jag förstår är de med stavbatterier mest intressanta för terroristerna eftersom ett antal av dessa kan byggas om för att härbärgera sprängämnet. Vid säkerhetskontroll kan personalen be resenären att slå på datorn, bara för att visa att den har fungerande batterier. Problemet för kontrollanten är att batteriasken kan innehålla en eller två stavbatterier som ger datorns processor ström, medan de övriga stavarna innehåller sprängämnet.

Nästa nivå vid granskandet av objektet är att använda en s.k. sprängämnesdetektor [LÄNK]. Metoden går ut på att man stryker en lapp mot det objekt som skall undersökas, och sedan körs lappen in i en maskin som förångar provet och blåser in eventuella partiklar i en spektrograf som analyserar innehållet [LÄNK].

I Sverige är det mest kända fallet – där en sådan ”sniffer” använts – när två fastighetsarbetare gick in i ett kärnkraftverk och utlöste larm. Man slog på ”stora larmet” och SÄPO och regeringen gick upp i krisstab inför ett misstänkt påbörjat sabotage. Det visade sig senare att det fanns spår av växtgödning i den konsumkasse som den ena arbetaren haft sin matlåda i. I och med att de (förmodligen) åkt bil tillsammans (och hjälpt varandra att hålla i kassarna) så kom båda männen att ge utslag vid kontrollen (därav beslutet att betrakta larmet som skarpt eftersom man trodde att de var i maskopi). De sprängämnesdetektorer som kärnkraftverken och flygplatserna använder är mycket känsliga. Undvik att vattna blommorna före en flygresa, är mitt tips.

Av dessa omständigheter kan vi dra slutsatsen att bomberna är utvecklade i en tämligen avancerad laboratoriemiljö, inte bara därför att den tekniska standarden på bomberna måste vara hög, utan framför allt därför att hygiennivån på detekterbara partiklar kräver en produktionskedja i flera led för att inte den bärbara datorn skall ge utslag.

Tidigare bomber som al-Qaida-sfären hanterat har inte motsvarat dessa ”kvalitetskrav” som kommer ifråga med den nya generationens flygbomber. Både ”Kalsongbombaren” och ”Skobombaren” hade kunnat upptäckas i en vanlig säkerhetskontroll om de testats mot dagens moderna sprängämnesdetektorer (eller av bättre tränade kontrollanter).

Det finns ytterligare en fråga som jag uppfattar som obesvarad, och det rör själva sprängämnet. Jag har via omvägar fått indikation på att det finns nyutvecklade sprängämnen som inte finns med i de referensämnen som dagens röntgenapparater och sprängämnesdetektorer indikerar på; om al-Qaida och IS förfogar över dylika sprängämnen måste dessa organisationer ha försörjts med teknologi från utomstående.

Ovan angivna scenario utgör egentligen en andra generation av bärbara datorer som gjorts om till bomber.

I februari 2016 lyckades två flygplatsanställda vid Mogadishus internationella flygplats föra in en bärbar dator med en inbyggd sprängladdning. Objektet röntgades utan att säkerhetspersonalen kunde upptäcka bomben. De två flygplatsanställda arbetade för terrornätverket al-Shabaab, och mötte upp en person vid namn Abdullahi Abdisalam Borleh som tog emot den bomben. Mannen – som var i 55-årsåldern och rörelsehindrad – skulle ha flugit med Turkish Airlines, men denna flight blev inställd, och han bokades om till Daallo Airlines Flight 159 till Djibouti för ytterligare ett flygbyte. Tjugo minuter efter start detonerade bomben och slet upp ett hål i flygplanet, ur vilket gärningsmannen sögs ut och föll till marken. Piloterna kunde nödlanda det skadade planet på närmsta flygplats, och två medpassagerare fördes till sjukhus för sina skador.

En parentes: Ungefär en månad senare var det dags igen för ett nytt terrorförsök mot somalisk luftfart, men denna gång handlade det om en bilbomb som exploderade vid flygplatsinfarten, vilket är en annan typ av problem som terrorister vållar.

Det man kan fråga sig är varifrån dessa nya bomber kommer ifrån. En av de främsta bombtillverkarna är den saudiske kemisten Ibrahim al-Asiri som är ”bombchef” hos al-Qaida på den saudiska halvön (AQAP); han har bl.a. byggt en sprängladdning som han opererade in i sin bror (eller snarare tryckte in i anus); satte samman den berömda kalsongbomben som Umar Farouk blötte ner med sin kraftiga pung- och rövsvett så till den milda grad att bomben inte fungerade, innan al-Asiri något år senare lyckades konstruera en mer sofistikerad bomb genom att fylla färgpatronerna i en skrivare med sammanlagt 400 gr pentyl som skickades iväg från Storbritannien. Vad som skulle utlösa sprängningen framgår inte av mitt material, men skrivaren passerade säkerhetskontrollen utan upptäckt. Däremot fanns det ett spaningsuppslag mot bäraren, varför bagaget ändå stoppades och oskadliggjordes i tid. Under 2014 meddelade säkerhetstjänster i väst (USA?) att Ibrahim al-Asiri spridit sin kunskap till al-Qaida i Syrien.

Det finns en potential risk att al-Qaida skall kunna utveckla nästa generation av bomber i bärbara datorer, men ovan omständighet att förfärdiga apparaten i molekylärt ren miljö gör det troligare att denna skapas i ett avancerat laboratorium för att minimera risken för upptäckt. al-Qaida är inte intresserade av att deras terrorplaner skall stoppas.

Med tanke på att al-Qaida och IS hittills inte uppvisat några avancerade anordningar i Syrien (och Irak), samt att de grupper som haft kopplingar med Ibrahim al-Asiri angripits hårt av drönarattacker, kan man ifrågasätta om man har komptensen och kapaciteten hos terroristerna i Syrien att åstadkomma det vapen som beskrivs i samband med Donald Trumps samtal med den ryske utrikesministern.

Istället lutar det mer mot att hotet kommer från den saudiska divisionen av al-Qaida. AQAP har varit involverade som uppdragsgivare/organisatörer i terrordåden i bl.a. Bryssel och Paris. Eftersom vi ser indikationer på att dessa dåd kan ha varit s.k. false flag-operationer är det rimligt att tro att det finns en koppling via ett antal säkerhetstjänster i Mellersta östern som är involverade i terrorprojekten.

Hälsar eder Peter Harold

 

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff, Krig & fred. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Några tekniska reflektioner om laptop-terrorism (Nästa våg av false flag-operationer?)

  1. Risto Matinen skriver:

    Bekännner att jag orkade inte läsa denna artikel till sitt slut. Vet inte ens varför själv, annat än att det ”aldrig” tog slut…

    Annars är det som förr?! Total propaganda! Inte ens en stavelse rätt?!!

  2. Peter Harold skriver:

    Endast för nördar, Risto! 😉 Faktiskt ett manus till en föreläsning.

    Det här är blott ett försök att påvisa del av komplexiteten i terrorns infrastruktur.

    • Björngunnar skriver:

      Är inte denna typ av terror något som Storebror själv ligger bakom, liksom säkerhetskontrollerna?

      • Peter Harold skriver:

        Om vi utgår från ”Cui bono” så finns det alla skäl i världen att fundera på ifall Storebror/Deep State ligger bakom, och samma sak om vi tittar på vissa utmärkande mönster vad gäller genomförandet av terrordåden.

        Det går att föreställa sig en händelsekedja där Saudiarabien befinner sig i mitten, med USA som en part som är villig att lida pin för att kunna införa nya doktriner som stärker statens makt på bekostnad av republikens konstitution.

  3. Risto Matinen skriver:

    Orkade läsa hela idag. Var orättvis igår, enär jag haft ett enormt sömnunderskott i flera veckor. Sov äntligen ut efter tio timmar och väcktes för första/sällan gången på flera år av mitt minimilarm kl. 8.15. Brukar vakna före 5.30…

    Dock undrar jag varför just flygplansbomber skulle locka terrorister att åstadkomma sådana? Jag är inte lagd åt terrorism, men om/när jag funderar i sådana banor, skulle jag inte välja det sättet. Det finns tiotusentals bättre och enklare sätt. Räcker med IQ 70; en genomsnittsneger och normalt utförs terrorbrotten på en så låg IQ-nivå eller strax över…

    • Risto Matinen skriver:

      Bortsett från ”911”, iscensatt av CIA eller möjligen ihop med Mossad eller vice versa…

    • Peter Harold skriver:

      Mest därför att attacker mot luftfarten ger mycket utrymme i medierna. Ofta får attackerna stora ekonomiska konsekvenser för flygbolagen, och det är vanligt att flyget används för att transportera politiker, opinionsbildare och andra viktiga beslutsfattare. Efter en attack brukar deras rörlighet minska för ett tag. Eftersom säkerhetskontrollerna numera är så pass bra är det svårt att få ombord bomber i planen, varför vi sett attacker mot flygplatsterminaler istället.

      Jag håller dock med dig om att det finns massor av andra objekt som är lättare att angripa. När terroristen på Drottninggatan mejade ner folk föreställde jag mig risken att det skulle finnas krypskyttar i närheten av broarna när stockholmarna vandrade hem. Polisen befarade detta också varför broarna bevakades från luften. Men du kan ju tänka dig vilken situation det skulle bli där 5 terrorister mer eller mindre skulle kunna ta halva Stockholm i gisslan.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s