Försvunna Josefine – och en mor ”i kamp mot mäns våld mot kvinnor”.

Bästa läsare!

Någon länkade en ”statusuppdatering” på Facebook till mig. Det handlar om en kvinna med påtagligt visuell barm som bor i Västerås och som tappat bort sin 14-åriga dotter under lördagen. Eftersom folk numera lägger hela sina liv offentligt på Facebook så undrade jag om det fanns någon historik som kunde berätta om vad som hänt.

Men först fokus på efterlysningen.

Visst, vi skall inte försöka läsa in för mycket i vad modern skriver i sin text. Först försvinner flickan och därefter siktas, och efter att hon försvunnit vet mamman att dottern är rädd och desperat, och modern samt andra är oroliga för vilka åtgärder dottern vidtar.Jag hänger inte riktigt med här, måste jag erkänna.

Om här inte föreligger någon felaktig formulering så finns det en del omständigheter kring försvinnandet som modern förtiger. Hur vet hon att dottern är rädd och desperat? Jag som förälder skulle däremot beskriva mig själv som rädd och desperat om mitt barn försvann, och jag minns att jag tog ett foto på min då 14-åriga dotter när jag skulle lämna henne ensam vid Kungsträdgården (Sakurafestivalen och hon var cosplay-klädd); hon frågade varför jag tog bilden, och jag sa att det var för att ha en bild att lämna till polisen ifall hon försvann. Jag är en riktig hönspappa…

Efterlysningen har inte gått via polisen eller Missing People, men om detta är en ärlig efterlysning kan jag mycket väl förstå moderns oro. Hennes egen Facebook-sida visar särskilt ett ämne som återkommer.

Under de senaste åren har det faktiskt blivit en tämligen intensiv debatt om våldtäkter i vårt avlånga land, framför allt därför att de blivit flera och grövre. Visserligen försvarar feminister som gillar multikultur att denna statistiska förändring bara beror på att man i Sverige numera även räknar in sexbrott som i egentlig mening inte är våldtäkter; ironiskt nog så är det praktiskt taget samma feminister som vill att allt mer skall betraktas som våldtäkt i juridisk mening.

Modern med den försvunna dottern har även delat en annan sajt som tar upp frågan om våldtäkter på gendermarxistiskt korrekt sätt:

Notera ”i samarbete med Genusfotografen”. Och notera att bild på gärningsman visar ljus hud. Vi har för tiotalet år sedan fått veta att det är ungefär lika många etniska svenskar som begår våldtäkt som personer med utländsk bakgrund i ren numerär (även om vissa opinionsbildare snabbt påpekar att polisen inte för statistik efter etnicitet). Fast för tiotalet år sedan var svenskarna i betydande majoritet i vårt land…

Att påpeka att ”de flesta våldtäkter sker inomhus” betyder enligt samma gendermarxistiska narrativ att man vill ge sken av att våldtäktsmän är pojkvänner, äkta make eller manlig arbetskollega, d.v.s. ge en bild som är helt i linje med svenska manshatande feminister som anser att svenska kvinnor antingen skall bli lesbiska eller skaffa barn med en invandrare eftersom den svenske mannen är per definition en potentiell våldtäktsman, med en tickande bomb mellan benen.

Det skall dock påpekas att de flesta gruppvåldtäkter som vi sett via ny-medierna har ägt rum inomhus, sedan offret lockats in och därefter expedierats av köande gärningsmän i alla tillgängliga kroppsöppningar. Och lika ofta som gärningsmännen är utländska är deras offer av svensk nationalitet. Vi har också noterat att våldtäktsmän i allt högre grad gör intrång i bostad för att våldta sitt offer. Av samtliga fall som jag hittat information om gärningsmän som begått denna brottstyp har denne varit av utomnordisk härkomst.

Intressant att under rubriken ”Konsekvenser” nämns att ”färre anmäler”. Men vi får ju höra att den skenande våldtäktsstatistiken ju beror på en ökad anmälningsbenägenhet…? Tydligen begränsar bilden av utomhusvåldtäkter kvinnors rörelsefrihet enligt samma text.

Ja, jag kan förstå att kvinnor har ”bilden” av att de kan bli våldtagna om de går utomhus ensamma. Den risken är alltmer uppenbar, i synnerhet under senare år. Det är lustigt att detta sker samtidigt som svenska unga men i allt högre grad feminiserats. Är det någon frisk människa som tycker att detta är en sund utveckling?

Låt oss hoppas att det i fallet med försvunna Josefine bara rör sig om att hon hämtats av sin biologiska pappa och dennes nya sambo/fru, och att han är en någorlunda hyfsad person som inte tänker ha ihjäl sin avkomma.Men det faktum att även pappans mobilnummer anges i efterlysningen talar mer för att individerna som gjort sällskap med Josefin är ”främlingar”.

I värsta fall har flickan – tillsammans med ”två tjejer” – lockats att följa med ”två män”. Och det är ett scenario man inte gärna spelar upp för sitt inre i onödan. Låt oss hålla tummarna för att flickebarnet kommer hem i oförstört skick.

Hälsar eder Peter Harold

 

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Försvunna Josefine – och en mor ”i kamp mot mäns våld mot kvinnor”.

  1. Peter Harold skriver:

    Flickan är återfunnen vid liv! Skönt!!! 🙂

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s