Fånga ett barn och tjäna pengar (under förutsättning att du är en socialtant)

Bästa läsare!

Johan hade lite trassliga föräldrar. Eller snarare en trasslig förälder; den andra syntes inte till. Johan var väl inte  heller den smidigaste individen på plugget, eftersom den möbel han slet minst på var sin stol bakom skolbänken. Men lyckligtvis hade skolan en lärarassistent som kunde hålla ett öga på honom medan han passerade  genom låg- och mellanstadiet.

Idag – ungefär trettio år senare – ger Johan människor av min kategori råd om hur man ser till att ens hus och hem inte rasar sönder och samman. Hans predikan börjar alltid med: ” – Och gör inte misstaget som många gör, nämligen att...”.

Johan årsmodell 1987 är inte samma som Johan årsmodell 2017. Vad var det som gick rätt däremellan?

Som jag fått det beskrivet var det två saker. Lärarassistenten såg till att Johan lärde sig de grundläggande sakerna som skolan skall leverera, nämligen kunskaperna om läsning, skrift och räkning.

Det andra var att hur stökigt/bråtigt det än var i hans hem, och hur ofta hans mor än var ”sjukskriven”, så hade han ett hem som han delade med henne och sitt syskon/sina syskon. Storasystern tog momentant ansvar för sin lillebror när mamman var indisponibel , så att säga. Sedan dess har Johans mognad hunnit ifatt tiden, och idag lever han ett ordningsamt liv utan att ens begå synder som olovliga särskrivningar på Facebook. Bara en sån sak! Det finns hopp om livet.

Så här i efterhand undrar jag lite smått hur det hade gått om Johans årsmodell 2017 varit 9 år gammal, försedd med alla möjliga bokstavsbeteckningar, och att hans hem vore beskrivet som högriskbostad för hans fysiska och psykiska säkerhet och hans mor som otillräknelig.

Skulle socialförvaltningen verkligen ha avstått från att ta emot SEK 40’000 per månad i statsbidrag för att placera lille Johan i det HVB-hem som drivs av kommunalrådets kusin i grannkommunen? Eftersom samma kommun numera gladeligen tar emot miljonbelopp av staten för att härbärgera ”flyktingar” och andra lycksökare i välfärdslandet Sverige, så misstänker jag att erbjudandet varit frestande. Men det var tydligen först i början av 1990-talet som kommunerna kunde börja göra  business på att tillgripa sig barn från familjer som inspektörerna inte tyckte om.

Jag undrar framför allt vad som hade hänt om Johan skeppats iväg till en fosterfamilj som varken känner honom eller hans historia, om han förvägrats att ha med sin mor och syster att göra, om han lärt sig att det är ok att prioritera bort de med vilka han har biologiska band och ersätta dessa med de personer som politikerna i socialnämnden beslutat om? Eller om han sodomerats tre nätter i veckan för att fosterpappan inte ”fått komma till” på normalt sätt p.g.a. att fostermamman är en frigid batikhäxa? Det saknas ju inte exempel på sådana livsöden genom statens välmenande försorg.

Någon kanske invänder rättframt med ett ”tja, vem skulle annars bestämma om inte politikerna?”. Ja, som vi sett i fallet med Johan så behövdes det inga politiker som bestämde. Även om hans familj var trasig så överlevde de, och kom ut starkare på andra sidan. De bodde dessutom i ett hus med goda grannar, och det fanns en morförälder som var tillgänglig när något av barnen behövde luftombyte.

Visst, det pratades en hel del i skolan om att ”någonting måste göras med den där familjen”. Det var tur att de misslyckades; Johan som inte kunde knäppa gylfen ordentligt vet hur man skall tilläggsisolera en vind, dra rör till den nya jacuzzin i källaren samt att man inte skall bygga barnrummet i källaren som är full med radongas. Tack vare att han mobbades ganska flitigt som barn har han hållit sig borta från den fördärvliga idrotten dessutom.

Happy ending, med andra ord! Åtminstone för Johan.

Men betänk vilken makt dessa socialtanter och socialnämndsledamöter har. Hur länge dröjer det innan myndigheterna tar barn för att föräldrarna inte har en godkänd värdegrund, både för att fostra allmogen till rätta tankar, och att öka omsorgsbudgeten med extra tillskott…?

Hälsar eder Peter Harold (på resa till egna och andras barndomskvarter)

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Fånga ett barn och tjäna pengar (under förutsättning att du är en socialtant)

  1. Majsan skriver:

    Jag älskar att läsa om folk som trots trasslig barndom, eller senare, kommer sig vidare och får yrkesprofession. Och bildar förhoppningsvis en bättre grund för sin nästa generation …

    Dock undrar jag hur utfallet såg ut förr, hur många fallerade ändå och blev antingen kriminella eller socialbidragare, samt hur det kommer att se ut om typ 5-10 år (dag tror jag att jag ser ungefär …). Skolan går så där i de områden där det behövs mest struktur. Socialare i samma (alla?) områden har fått fördubblat antal ‘klienter’.

    På samma sätt är det upplyftande att läsa om de som lär sig språket på sex månader eller lite till, för att inte tala om de asylanter som skiter i att vänta på att få gå SFI, sätter igång och lär sig själva. Tyvärr tror jag de är en försvinnande minoritet. Må vara att många av dessa har utbildat sig tidigare och vet hur man gör. Lära sig alltså. Skulle bra gärna vilja veta hur spridda dessa artiklar över drivna människor är bland de som kom för 10 år sedan och fortfarande behöver tolk. För att inte tala om de som jag läst klagar på att de har lite att göra medan de väntar på TUT/PUT/UT-beslut. (de borde SKÄMMAS! Inte fan är de några driftiga ‘nybyggare’)

  2. robinshadowes skriver:

    Soc-kärringarnas makt måste brytas. Det sitter en massa psykopater på dessa myndigheter som gillar att rota i andra människors liv och framförallt att ha makt över andra svagare människor, som man utan att skämmas för hunsar så mycket det bara går.

  3. Risto Matinen skriver:

    Det torde vara extremt ovanligt att svenska barn omhändertas på detta sätt. Den som inte vill utsätta sina barn för antisvenska propaganda och för att lära sig det väsentliga har inte barn i dagens negerskola…

    Det finns förmodligen värre vägar, som torde bli vanligare. Vem vill sätta sina barn i antisvensk skola? Fler våldtäktsföra främmande män upp till 45 år i våra tonårsbarns klasser är inte en framgångsbana för det antisvenska politikerpacket!

    Vilka val har vi kvar? Flytta till Finland och främst Åland som är ett helsvenskt landskap. Eller skapa egna enklaver i vårt land? Kasta ut, döda invällarna och deras politruker?

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s