Stefan Molyneux goes fullt neo-konservativ över Nordkorea

Bästa läsare!

Jag satt och lyssnade på Stefan Molyneux FreedomainRadio i hörlurarna under min resa. Han satt i dialog med alt-högerkommentatorn Styxenhammer666 som leverar ömsom vin ömsom vatten. Hos Molyneux lyckades han behärska sitt språk och hålla tillbaka det sedvanliga flödet av svordomar som faller över hans läppar när han annars talar på nätet.

Ett av ämnena som dök upp gällde Nordkorea. Först skall jag inflika att Stefan Molyneux har gjort sig känd som en libertariansk podcastare, eller till och med anarko-kapitalistisk dito. På senare år har han dock ägnat sin mesta energi åt att förklara varför Donald Trump är så fantastisk, och identifieras numera som alt-right. Någonstans under förrförra året tror jag att han och jag möttes ideologiskt sett; han på väg att se varje uns av tillfälle för staten att göra något bra för friheten, medan jag själv vandrat från min medfödda konservatism till att hysa förlåtande tankar över ett hyss som går ut på att skapa en total kollaps för hela statsapparaten.

”Amerikanska invasioner har bara lett till elände.
Men en invasion av Korea kanske blir bättre…!”

Om Nordkorea förklarade Stefan Molyneux att den moderna historien förskräcker med USA:s invasion och intervention i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Samtliga insatser var gigantiska misstag, och väl värda att betraktas som katastrofer (min tolkning).

Men när det kommer till Nordkorea, med sin kommunism, massvält, atomvapen, detta gigantiska koncentrationsläger där alla utom militären hålls fångna och som inte ens Kina vill ha med att göra… ja, Nordkorea med sina atombomber är landet man borde angripa med en first strike om det någonsin skall göras, sade Stefan Molyneux! ” – Asiater har hög IQ och det finns ingen risk att det uppstår ett IS. Möjligtvis några missnöjda kommunistrebeller, men allt kan hanteras av Sydkorea som skall kunna sätta Nordkorea på fötter!

Stefan Molyneux och hans team är produktiva. Var och varannan dag släpper de en ny podcast om diverse ämnen. Det är alltid intressant att lyssna. Men Stefan Molyneux är ingen James Corbett, även om de två är kanadensare av börd. Molyneux kommer alltid med den enda och ultimata sanningen, alltid logiskt underbyggd, och den som inte håller med är en bleeding heart social justice snowflake liberal… …medan Corbett säger ”Tag inte mina ord för en absolut sanning, utan kolla gärna själv och bilda din egen uppfattning”. Corbetts råd gäller nog även Molyneux. Om inte annat: tänk efter själv.

Visserligen kom både Molyneux och Styxenhammer med vissa klädsamma invändningar, som t.ex. att man kan ju förstå att Nordkorea vill skaffa sig atomvapen för att avskräcka en globalistisk världspolis som USA från att invadera landet. Men även om Saddam Hussein, Muhammar Khadaffi och nu Bashar al-Assad bekämpas p.g.a. sin handelspolitik, så är Nordkorea genuint onda och förtjänar att bekämpas, sade de två i podcasten.

Varför är Nordkorea så intressant just nu?

Intressant att Nordkorea är i luften just nu, och även i Molyneux podcast. Kan det ha att göra med att Donald Trump utmålat Nordkorea som fiendelandet nr 1 (på en delad första plats med Iran)? Trumps ambition att dränera träsket i Washington handlar inte om att göra sig av med det militärindustriella komplexet. Snarare tvärtom. Försvarsanslagen skall utökas, och Trump sände sina representanter till senaten för att förklara att Nordkorea kan starta ett nytt Pearl Harbour och vi måste agera (enl. amiral Harry Harris, högste befäl för USA:s Stilla havsflotta).

Om Nordkorea skall kunna angripa Hawaii så behöver de ett mirakel. Nordkorea försöker förvisso ta fram medeldistansrobotar – enligt uppgift avsedda för att kunna hota den japanska huvudstaden Tokyo – men var och varannan testraket exploderar vid start eller flyger iväg utan kontroll och störtar i havet.

För ett par ögonblick låter Stefan Molyneux som om han aldrig hört talas om varför USA:s f.d. utrikesminister Colin Powell numera är en bitter pensionär sedan han lurades av sina säkerhetsrådgivare att visa upp teckningar i FN som bevis för Saddam Husseins påstådda massförstörelsevapen: ” – Nordkorea kommer inse att de är förlorade och välja att dö med äran genom att skjuta iväg sina kärnvapen…”. Inte ett uns av sarkasm fanns i Molyneux röst som lika gärna kunde ha tillhört det vanliga neo-konservativa garnityret som styr i USA.

Sedan körde Molyneux en rant om att ”NAP-trollen inte kommer hålla med”. Wow, där gick Molyneux in i snöflingegängets ångestgarderob: ” – Usch, vad jobbigt att det finns folk som inte håller med. De förtjänar bara att smutskastas!!!”.

Vissa skurkstater måste bekämpas,
medan andra får passera. Varför?

Molyneux och Styxenhammer drog upp några ospecificerade exempel på Nordkoreas aggressiva retorik. Faktiskt för en kort sekund kom den förstnämnde på att verbala angrepp inte utgör ett brott mot ickeaggressionsprincipen (NAP). Men Molyneux är inte den som hetsar upp sig över egna tankevurpor, och lät sig tröstas kvickt av Styxenhammer666 som påpekade att Nordkorea skjutit in över gränsen mot Sydkorea med flera dödsoffer som följd. Men bör man inte i sammanhanget påpeka att Nord- och Sydkorea tekniskt sett fortfarande befinner sig i krig med varandra? Och borde detta inte då kunnat tas som intäkt för en amerikansk invasion av Indien/Pakistan, eller Israel/Palestina? Eller något av de afrikanska u-länderna invid ekvatorn som ständigt är i luven på varandra? Var är din logik när du behöver den som allra mest, Stefan?

Det var lite överraskande att höra Molyneux i detta ovanligt krigsvänliga tonfall. Kanske var det hans kvinnliga sida som kom till tals, och känslorna fick för en stund spela mer fritt än eftertanken…? Det kändes som att listan över faktorer för hans ställningstagande var begränsat, i synnerhet hans avfärdande av eventuella negativa återverkningar vid ett eventuellt regimskifte.

Vad hände rom krigsminister
Molyneux får sin vilja fram?

Låt oss leka med tanken att Stefan Molyneux är president för USA (vilket är tekniskt omöjligt eftersom han är född i Kanada…) eller Donald Trumps försvarsminister. På agendan ligger ett regimskifte; den lille fete grisen skall grillas och det skall lukta bacon i Pyongyang innan Molyneux är klar.

Molyneux kommer vilja genomföra en first strike med anledning av de nordkoreanska atomvapnen. Redan här hör jag en inre röst invända. Rösten är förbluffande lik Ron Pauls, vilket jag som libertariansk bloggare kring utrikespolitik får beskriva som en yrkesskada. Skall försvarsminister Molyneux attackera Nordkorea för en större explosion som expertisen inte ens är säkra på att det rörde sig om en atombomb?

Visst, den nordkoreanska regimen vill säkert framställa sig som kapabel att ta fram en atombomb. Men förutom det faktum att de flesta missiler som Nordkorea tagit fram har samma precision som nyårsraketer av valfritt lågprismärke, så är inte deras atombomber användbara i missiler. Ännu.

Testområde för nordkoreanska atomvapen. Just nu gräver
man ännu en tunnel för ett kommande test under året. Bra PR

Beror krigslusten mot Nordkorea på att
man inte förstår djupet på problemet?

Även om den nordkoreanske ledaren är genuint ond och fullständigt maktlysten så är det knappast troligt att Kim Jong-un har ambitionen att erövra hela världen. Faktum är att vi vet väldigt lite om Jong-un. En av de få som haft bäst insikt är halvbrodern Kim Jong-nam som mördades i Malaysia. Han har studerat i Schweiz och ertappades ha rest med ett förfalskat pass i Japan sedan han försökt ta sig in i landet för att gå på Tokyo Disneyland med familjen. Han hade då positionen som kronarvinge till Kim Jong-il, men efter något år ägnade militären sig åt att hylla diktatorns andra fru, och därmed tillföll äran den yngste sonen Kim Jong-un att bli efterträdare. Kim Jong-nam har sagt att hans land behöver reformer, och att hans yngste bror är alltför oerfaren och att regimen är dömd att falla med tiden.

Det är intressant att den numera marknadsvänlige Kim Jong-nam ses som en stark kandidat att ta över efter sin yngste bror som ledare för Nordkorea. I framför allt amerikanska medier har man sagt att Nordkorea låg bakom mordet på Jong-nam, men vis av erfarenhet så kan saker och ting vara arrangerade för att se ut på ett visst sätt. Kina skulle sannolikt glädjas över att den mer pragmatiske storebrodern fick makten, måhända efter en intern statskupp i Nordkorea, eller efter en framgångsrik förhandling mellan Nord- och Sydkorea. Men man kan också se det som att den aldrig vilande konflikten mellan de två statshalvorna också ligger i USA:s intresse. Det oavslutade kriget är skälet till den amerikanska militära närvaron i Sydkorea. United States Forces Korea (USFK) har enligt Wikpedia över 28’000 man stationerade i landet.

Vad kan den nordkoreanska militära
kapaciteten användas till?

Om man studerar den nordkoreanska retoriken handlar det mest om att regimen lovar att ”bekämpa imperialisterna”, framför allt USA.  Även om landets diktator är klent begåvad så kan han aldrig inbilla sig att han skulle vinna i en direkt batalj med USA. Det faktum att Nordkorea utvecklar medeldistansrobotar talar nog närmast för att man vill signalera att en amerikansk attack (i någon form) kan resultera i att Nordkorea avfyrar missiler riktade mot USA:s baser i Sydkorea, Japan, Taiwan, Filippinerna eller Guam. Nordkorea behöver inte den typen av missiler för att atombomba Sydkoreas huvudstad Seoul.

En amerikansk invasion eller attack mot Nordkorea
skulle bara visa att diktatorn Kim Jong-il har rätt i sin retorik.

Ser man på problematiken ur detta perspektiv blir det lättare att förstå att Koreafrågan måste lösas med politiska och diplomatiska medel, och inte genom en first strike som ex-libertarianen Stefan Molyneux förespråkar (även om man i ärlighetens namn skall erkänna att han just i denna fråga inte tycks ha tänkt lika djupt som han brukar, och att krigshetsen snarare är ett utslag för hans alltjämt brinnande kärlek för Donald Trump).

Stefan Molyneux bortser helt och hållet från det faktum att många nordkoreaner är bokstavligt talat hjärntvättade. Just detta är ju ett ämnesområde som han själv ju är expert på, så jag är lite förvånad över hur lättvindigt han ser på problematiken att få en kommunistdiktatur att plötsligt fungera som ett västland, avsaknaden av lågintelligenta negrer till trots. Molyneux bortser nog från att ett par generationer av nordkoreaner har hållits undernärda, vilket sannolikt borde påverka deras IQ. Och även om de har högre intelligens än afrikaner så har de inte samma syn på tillvaron som vi i väst, eller för den delen deras bröder i syd. Detta har blivit uppenbart då gränserna öppnades (tillfälligt) för tiotalet år sedan, och vid senare tillfälle då nordkoreanska avhoppare till allas förvåning valde att återvända till sitt gamla hemland efter några år i Sydkorea.

Man måste beakta att det är en himmelsvidd skillnad i mentalitet mellan syd- och nordkoreaner. Det är inte heller ovanligt att man i syd föraktar människorna från norr, i närmast mobbingliknande termer. På båda sidor är man mycket nationalistiska, och vi vet inte vilka krafter vi kommer släppa fria vid en omfattande statskupp.

Även om ”försvarsminister” Molyneux lyckas bomba diktatorn Kim Jong-un så till den milda grad att allt som återstår är ett stycke bränt bacon så lär inte heller återföreningen av nord- och sydstaten Korea vara helt enkel att genomföra. Till och med än idag, tjugotals år efter återföreningen av Väst- och Östtyskland, kämpar den tyska nationen med att lyfta upp den alltjämt ekonomiskt och socialt efterblivna östliga delen.

Förtryck bekämpas med frihet – inte krig!

Så vad göra? Intressant nog har Trump en gång i tiden sagt att det vore klokt att ta hem USA:s trupper från Nordkorea. Trump har tyvärr ändrat ståndpunkt i denna fråga sedan han blev president, men min inre Ron Paul-röst i skallen säger mig att det är just detta som behöver göras.

Vad USA kan göra är möjligtvis att förse Sydkorea med missilförsvar, och ge sydkoreanerna kapacitet att försvara sig själva från en nordkoreansk robotattack. Men jag tror inte att Nordkorea kommer att ge sig på att angripa sitt grannland, inte minst därför att Kina inte kommer acceptera något dylikt, inte minst därför att man är beroende av export från Sydkorea. Handel är faktiskt en av de bästa fredsbringande metoderna, och det kommer även Nordkorea att inse (som f.ö. drabbats av kinesiska sanktioner p.g.a. sitt atomprogram).

Jag har redan i en tidigare bloggpost ventilerat det faktum att regimen i Nordkorea är fullständigt medvetna om att deras ekonomiska system inte fungerar (och därför medger att medborgarna ”smugglar” varor i båda riktningarna över gränsen till Kina). Kommunistregimen är dock maktgalen, och kommer inte att ge upp självmant, och knappast heller inför ett militärt hot. Men det man värderar allra högst – då man ju själva ser att kommunism bara är bra för den som har makten – är den nationella suveräniteten. Denna kommer man försvara med näbbar och klor.

Därför ställer jag mig frågan om det verkligen är så viktigt för oss i väst att med militära medel förstöra Nordkorea ytterligare med ett krig, bara för att skapa någonting som sannolikt blir en högst dysfunktionell demokrati (med inslag av rebellattacker från ”rättrogna” kommunister), om än att ett ödelagt Nordkorea möjligtvis kan vara mer benäget att låta västerländska storbolag att utvinna landets naturresurser?

Minns att vi i väst lyckades bekämpa kommunistdiktaturen i Sovjetunionen med andra metoder än krig. Detsamma gäller ju faktiskt också Kina vars ledare insett att ekonomisk frihet övertrumfar socialistisk planekonomi. USA har gått i krig flera gånger sedan 2:a världskriget, men man har sällan lämnat något av dessa krig som segrare. USA har inte längre någon trovärdighet när man påstår sig använda sin krigsmakt i frihetens och demokratins tjänst. Tyvärr. Jag önskar att det hade varit så, men de klarar bara av att skapa ofred.

Om USA drar bort sina militära styrkor från Sydkorea kommer Nordkorea inte längre uppleva sig som hotade. Både Nord- och Sydkorea har den uttalade ambitionen att återförenas. Det bör ske genom en process som de själva råder över.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Krig & fred. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Stefan Molyneux goes fullt neo-konservativ över Nordkorea

  1. Björngunnar skriver:

    Korea intresserar mig, på Aeroflots disk låg intressanta broschyrer om Nordkorea och jag skulle gärna vilja åka till det vackra landet.
    Landet var tidigare ockuperat av Japan något som kanske inte bara var av ondo.
    Något som bara är av ondo är UZA,z närvaro, har den överhuvudtaget varit positiv någonstans och Isåfall var?
    När man talar om hjärntvätt så verkar det som om ingen är hjärntvättad på den egna sidan gränsen medan de på den andra sidan…
    Det kan inte vara roligt att bo i Sydkorea ett av usa ockuperat land och förklarad befolkning, om vi går till Sverige så är det inte roligt att bo här nuförtiden heller.
    Tänk er Stefan osvetsaren som diktator i Nordkorea när han talar till folket om välsignelsen av den kommande massinvandringen från Afrika och Arabien.
    Då stod det nog inte på förrän humöret hos befolkningen sjönk till samma nivå som i Sverige.
    Sverige ett land som det enda befolkningen bryr sig om är att gräset är välansat.
    Gräsklipparhjärntvättade, tänk om denna energi hade lagts på att få bort de främmande djävlarnas inflytande å svensk politik.

    • Jonas Bangkok skriver:

      Svensken kan inte bry sig mindre om de blir ockuperade av NATO-trupp och måltavla för vedergällningsaktioner i händelse av krig. Detta är redan ett faktum med ‘världlandsavtalet’ och ständigt återkommande och växande NATO-övningar som svar på fiktiva ‘hot’ från ryssarna.

      När ‘hotet’ blåsts upp tillräckligt genom systemmedia och fått fäste i det allmänna medvetandet – ja då är det dags att starta en väpnad konflikt. Nu verkar det inte gå så bra med den delen – iaf så länge vi har en gnutta informationsfrihet kvar via internet. Inte för att det lär hindra dem i vidare försök – vår egen deltagare i projektet är desinformationsmyndighten MSB.

      Som en jämförelse kan nämnas att (syd-)koreanerna går ut på gatorna med rakat huvud (en signal om att man är beredd att slåss till döden i den koreanska kulturen, och som bör tas på stort allvar) tills de blir bortmotade med vattenkanoner eller sönderslagna när jänkarna placerar ut sitt ‘missilförsvar’ som koreanerna dessutom förväntas betala (systemet kan modifieras till ett offensivt vapen på mindre än 2 timmar). De vet precis vad det handlar om och tänker inte lalla runt till K-pop tills det smäller.

      Allt det här är riktat mot Kina & Ryssland och har inte ett dyft med vare sig den koreanska halvön eller omsorgen om befolkningen där (de har nu samtliga fått en stor röd målring på bröstet).

    • Peter Harold skriver:

      Att göra reklam för massinvandring i Nordkorea är nog definitivt uteslutet. Michael Malice skildrade ett populärt koreanskt skämt, närmare bestämt en gåta:

      ” – Hur räddar man en japan från att drunkna? Man lyfter foten från hans nacke!”

  2. Vauen skriver:

    Killen är född i Irland, har vuxit upp i London tills han var 11, sen flyttade dom till Kanada. Han har någon slags aristokratisk bakgrund. Vilket ska förklara hans genomlöjliga accent.

    ”Molyneux was born in Ireland and raised mainly in London before moving to Canada at age 11.[7] Molyneux attended the Glendon College of York University, where he was an actor at Theatre Glendon[8] and a member of the Debating Society.[9] He then attended the National Theatre School of Canada in Montreal.[7][10] Molyneux received a B.A. in History from McGill University in 1991 and an M.A. in History from University of Toronto in 1993.[10][5] In one of his YouTube videos entitled ”The True Costs of War”, Molyneux stated that his mother was born ”in Berlin in 1937 to a pretty Jewish clan” and lived there with her family until the Allied fire-bombing of Dresden in 1944″

    Han är helt från vettet och enorm oseriös i sina telefonkonsultationer till ungdomar. Definitivt en kultledare. Han har inte hanterat kritiken om detta speciellt väl. (TIll skillnad från Adam Kokesh som är extremt smidig och verkar genuint ångerfull till sina förseelser).

    Du nämner bara Israel en gång i denna artikel, det är förvånade med tanke på ”den sionistiska entitetens” vikt i denna fråga. Det är Israels vilja som Trump jobbar för som vanligt (men spelar 4D schack enligt många). Finns gott om bra att läsa på Globalresearch bla.

    http://www.globalresearch.ca/north-korea-and-the-looming-nuclear-danger/5588985

    • Peter Harold skriver:

      ”Du nämner bara Israel en gång i denna artikel, ”

      Jag tolkar det som att du till skillnad från många andra tycker att min bloggpost inte var tillräckligt lång som den var, hehe…! 😉 Ja, jag har tre opublicerade blogposter som jag någon gång skall revidera till en mer sammanhängande post just om ämnet Israel och Trump. Men just nu… är tiden snålt tilltagen.

      • Vauen skriver:

        Helt rätt, skriv mer Peter! Mer om Israel och WOT, det är mitt favorit ämne. I ämnet Israel och Trump så kommer ämnet cointepro up förmodligen!? I USA har vi Breitbart/Infowars osv. Ser du någon Cointelpro verksamhet i Sverige, värd att belysa?

        • Peter Harold skriver:

          Jag tror inte att vi har en statligt svenskt kontrollerad Cointelpro-verksamhet i Sverige. Våra myndigheter har nog inte den kapaciteten, utan nöjer sig med att övervaka. Visst, staten har haft agenter utplacerade i olika organisationer, framför allt de organisationer som ingått i den kommunistiska sfären. Men jag tror inte att svenska staten – eller dess variant av Deep State – har något med SD att göra. Det faktum att SÄPO:s medarbetare lägger ner energi på att registrera var nynazister satt upp klisterlappar, men inte har någon makt att göra någonting åt detta, talar för att våra myndigheter befinner sig ljusår ifrån den amerikanska Deep State och dess kapacitet att bedriva cointelpro-verksamhet. Man har – av ekonomiska skäl – högre prioritet på massövervakning (snappa upp rysk kommunikation).

          Staten behöver sällan så frön till split. Se bara på det parti som prenumererar på regeringsmakten: socialdemokraterna. Det partiet är djupt splittrat och fragmenterat, och det ligger ju knappast i de statskontrollerande socialdemokraternas intresse att ha någon cointelpro-verksamhet. Vad gäller Sverigerörelsen behövs inget statligt hemligt stöd för att få den splittrad.

          Däremot är jag ganska säker på att fristående organisationer bedriver verksamhet med syfte att skapa splittring inom olika rörelser. Men om det är för att minska dem eller för att stödja en falang som sedan förväntas ta kontroll kan jag inte svara på.

          Sedan kan man ju lyfta exempel som statens stöd till kulturmarxistiska projekt. Jag betraktar dem inte som Cointelpro-verksamhet. Jag ser det istället som utfall för politisk urbota dumhet, som drabbar både Sverige likväl som USA och resten av västvärlden. Tragiskt. Fast givetvis finns det någon som tjänar på denna utveckling. Men det är inte svenska staten, och inte någon annan stat i västvärlden.

  3. Jonas Bangkok skriver:

    Jag ska den här gången avhålla mig från vad jag anser om det påstådda nordkoreanska missil-/kärnvapenhotet (NK har t ex svårt att ens importera en begagnad PC som kör Windows 3.1) – och istället göra en neddykning i en myt som fått väldigt starkt fäste i (speciellt) västvärlden och manifesteras i följande citat:

    ”Asiater har hög IQ och det finns ingen risk att det uppstår ett IS”

    För det första är asiater långt ifrån en homogen grupp – inte ens öst- eller sydostasiater kan klumpas ihop på samma vecka. Det finns enorma skillnader i kultur, tänkande och medel-IQ. Exempelvis har en japan och en thailändare lika mkt gemensamt som en tysk och en nigerian såväl vad gäller medel-IQ som syn på livet i stort.

    På 90-talet när de sk ‘Tigerekonomierna’ körde på som värst myntades uppfattningen om kinesers och andra asiaters flitighet/duglighet som bakomliggande faktor för denna framgång. Som på en given signal gav tydligen denna duglighet sig tillkänna och resulterade i exempellösa ekonomiska framgångar – ända tills globalister med Soros i spetsen stack hål på ballongen (thailändska bahtens kollaps i slutet på 90-talet var startskottet på detta).

    Vad som i själva verket hände och som låg bakom tillväxten var att massiva mängder USD investerades i dessa ekonomier och fick tillväxten att rusa. När tiden sen blev mogen var det dags för globalisterna att skörda enligt klassiskt recept 1) skapa en konstgjord kris (det tog mindre än en vecka för Soros att knäcka bahten, noga utvald som den mest ömtåliga valutan och krisen spreds som ringar på vatten ända bort till Kina och Ryssland) 2) köpa upp tillgångar billigt – krisen gjorde att USD flödade tillbaka, gjorde dollarn stark och tillångarna kunde köpas upp för reapris (jfr hur banker gör varje gång det är ‘fastighetskris’)

    Detta recept har upprepats om och om igen i olika sammanhang och så kommer det att fortsätta så länge USD är världens reservvaluta. Det går att utäsa av cykler i dollarns värde – när den börjar bli stark är det dags att huka sig. Nu lyckas det tack o lov inte varje gång – runt 2012 t ex försökte man sig på samma trick i östra Asien – då genom att skapa en kris kring ö-rättigheter i Sydkinesiska sjön. Även om det inte gick då kan vi vara säkra på att de kommer försöka igen – globalistmaffian kan vänta, men de backar aldrig.

    Vad gäller medelIQn hos kineser (för att återkomma till startpunkten för inlägget) är mina tankar inte speciellt höga efter att ha umgåtts med dem i åtskilliga år (kulturellt är det ännu värre). De flesta har svårt att hitta till kassan i ett köpcenter. Men de är många, väldigt många fler än vad de flesta tror – och tillräckligt många ligger därför i den högsta IQ-percentilen för att göra landet konkurrenskraftigt. Dock inte på de nivåer som många trodde var möjliga på 90-talet.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, detta var en av flera punkter där jag kände att Molyneux slirade ganska betänkligt. Men å andra sidan kan man ju se det som att han inte var huvudattraktionen i detta avsnitt, och att han kanske sänkte sin intellektuella nivå en aning. Tackar för ditt förtydligande i ämnet.

  4. robinshadowes skriver:

    Nån som överhuvudtaget fattar koreanernas namn-policy? Jag uppfattar det som bakvänt. Om vi i Sverige hade praktiserat samma namn-policy, hade skrivaren då hetat Harold Pet-er?

    • Jonas Bangkok skriver:

      Helt rätt Robin – det traditionella sättet att skriva sitt koreanska namn är bakvänt jämfört med det västerländska. Vanligtvis en stavelse i efternamnet och sedan två i förnamnet.

      Nu har ju koreanerna börjat anamma det västerländska mer och mer – vilket bidrar till än mer förvirring (vissa skriver si och andra så). Lyckligtvis finns det bara några hundra efternamn i Korea, så det går oftast att se vad som är vad (Park, Lim, Lee, Kim är säkra kort 🙂

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s