Nej, ett svensk NATO-medlemskap är inte en försäkring mot ett rysk angrepp

I all hast/Peter

Bästa läsare!

En nyligen genomförd opinionsmätning gav vid hand att stödet för ett svensk NATO-medlemskap tycks ha ökat med någon procentenhet, medan motståndet minskat i motsvarande mängd, men utgör dock majoritetens mening att Sverige ej skall gå med i den USA-kontrollerade militäralliansen.

Det är i synnerhet Folkpartiet är synnerligen vokala vad gäller en svensk anslutning till NATO (Lars Leijonborg krävde på sin tid omedelbar anslutning), men vi kan notera att större delen av det politiska etablissemanget – såsom socialdemokraterna, moderaterna och förmodligen också det nu Bilderbergcertifierade Centerpartiet – är för ett svensk NATO-medlemskap. Därav mediernas ointresse av att ta ställning mot det svenska värdlandsavtalet som har anor tillbaka till den socialdemokratiska statsministern Göran Perssons dagar (eventuellt med koppling till utrikesminister Anna Lindh som allt mer framstår som en amerikansk tillgång, trots motsatt retorik).

Att stödet för ett svensk medlemskap ökat – om än måttligt – bör ses i skenet av den massiva propaganda som bl.a. Dagens Nyheter gett uttryck för (men även andra medier) som gång på gång utmålar Ryssland som ett överhängande militärt hot mot Sverige. Men trots denna kampanj går det trögt att vända opinionsläget, framför allt därför att bilden av ett arrogant USA slår igenom, trots skönmålningar om ”kamp för säkerhet, mänskliga rättigheter och demokrati”. Och allt fler får upp ögonen för att USA är den verkliga regimskiftaren runt om i världen – och det utan att beakta andra intressen än de ekonomiska.

Folkpartisterna och andra NATO-anhängare anför att Sverige måste gå med i NATO för att kunna bli bättre skyddade mot ryska aggressioner. Det man syftar på är att Sverige skall skyddas av en storebror som har lika mycket militära muskler som resten av världen tillsammans (förutom då att USA även har makt över andra starka militärmakter såsom Storbritannien, Tyskland och Frankrike). Folkpartisterna representerar synen att många händelser skall betraktas såsom utförda av Ryssland, bl.a. mastfällningen utanför Borås och cyberattacker mot svenska myndigheter. Fast på vilket sätt skulle ett svensk NATO-medlemskap kunna säkra oss från dessa sabotageattacker? Och hur vet vi att det är Ryssland som ligger bakom dem?

Vi som är skeptiska till NATO – i vart fall ett NATO som kontrolleras av Vita huset/US Deep State, och som saknar Ryssland som medlemsland – menar att det är just den ständiga utvidgningen av NATO som utgör grundproblemet till det allt mer spända säkerhetsläget. Att man nu även upptog Montenegro som medlemsstat visar på att NATO:s intresse inte är fred, utan istället att bygga upp fler möjligheter till konflikter för USA att kunna involvera sig i.

Daniel McAdams på Ron Paul Institute (for Peace and Prosperity) har skrivit en artikel som är ett viktigt inlägg i NATO-debatten. Han påpekar att den ofta åberopade Artikel 5 i Nato-avtalet inte alls betyder att ett medlemsland kommer skyddas militärt om det blir angripet.

Första stycket (av två) i Artikel 5 lyder på engelska:

The Parties agree that an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them, in exercise of the right of individual or collective self-defence recognised by Article 51 of the Charter of the United Nations, will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.

McAdams riktar uppmärksamheten på formuleringen ”such action as it deems necessary”, d.v.s. ”sådan åtgärd som anses nödvändig”. Under modern tid finns två olika exempel på hur Artikel 5 kan fungera. Första exemplet är 11 september-attacken i USA, där flertalet av NATO:s medlemsländer bildade allians med USA ”i kampen mot den globala terrorismen” som ledde till invasionen av Afghanistan och Irak.

Det andra exemplet är Turkiets krav på att NATO skulle agera med stöd av Artikel 5 med anledning av inbördeskriget i Syrien (där Turkiet stödde rebellsidan). De övriga NATO-länderna svarade att man skulle övervaka händelseutvecklingen, dock utan att invadera Syrien (eftersom Ryssland inte medgav ett sådant agerande).

Ifråga om Turkiet och dess skurkaktiga beteende under Syrienkrisen tycks NATO:s moderata attityd ha fungerat, även om äran skall tillskrivas Ryssland. Men som Daniel McAdams påpekar i sin artikel kan ett adekvat beslut inom NATO vara att ”bevaka” utan att ”agera”. Och så kan faktiskt bli fallet för Sverige om vi anser att den svenska försvarsmakten skall ersättas med vad vi tror är en krigshändelseförsäkring med NATO som försäkringsbolag.

Ett annat påpekande är att Artikel 5 också ger en geografisk avgränsning. Man skriver bokstavligen ”maintain the security of the North Atlantic area”. Här kan man faktiskt ifrågasätta då varför länder som Luxemburg, Slovakien och Tjeckien är medlemmar, trots att de saknar geografisk kontakt med Nordatlanten? Eller Turkiet som ligger nästan 400 mil från Gibraltarsundet? Eller Rumänien som ligger ännu längre bort från Atlanthavet än Turkiet? Med andra ord är det inte nordatlantens säkerhet man är ute efter att råda över. USA vill ha kontroll över hela Europa, och få resten av världen att underkasta sig den enda supermaktens ”exceptionalism”.

Frågan är vad som händer ifall vi vägrar? Vad vet folkpartisterna som inte vi NATO-motståndare vet? Vad är det som gör att det är viktigare att verka för ett militärt åtagande som ligger helt utanför Sveriges intresse, istället för att bedriva en säkerhetspolitik om alliansfrihet och neutralitet som medborgarna föredrar? Enda slutsatsen kan bli att falkpartister – och andra i deras position – är mer rädda för USA:s inflytande än väljarnas.

Obehagligt.

Daniel McAdams har dock fokus på ett amerikanskt perspektiv, och det med anledning av resolution 397 i den amerikanska kongressen som med sin skrivning på ett mer direkt sätt anger att det är en militär åtgärd som skall till i händelse av att en medlemsnations fått sin ”integritet kränkt”. McAdams flaggar för att den av kongressen antagna resolutionen skapar en feltolkning som innebär att USA alltid kan ta sig rätten att agera militärt. Han menar att motivet till att stödja denna resolution är att politikerna stöds av det krigsmateriella industrikomplexet.

USA:s kongress antog resolutionen med rösterna 423 mot 4. De fyra nej-röstarna var samtliga republikaner, och tre av dessa är medlemmar i styrelsen för Ron Paul Institute. Ännu ett bevis för att Ron Paul är i egen hög person är en levande fredsrörelse.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Krig & fred. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Nej, ett svensk NATO-medlemskap är inte en försäkring mot ett rysk angrepp

    • Peter Harold skriver:

      Nej, jag skulle snarare se detta som att Tyskland är hotat. Den amerikanska ockupationsmakten behöver ha kvar Tyskland i NATO, och de kommer hellre försätta Tyskland i krig (medelst manipulationer) mot t.ex. Ryssland på ett eller annat sätt. Man kommer som vanligt muta opinionsbildare, utpressa politiker och initiera distraktioner som får väljarna att låta bli att tänka på vad som behöver bli tänkt.

      Men onekligen är detta en intressant situation.

  1. Lars Lindeberg skriver:

    Ja Peter vem är det som vill ha oss med i NATO?
    Surprise, surprise judarna återigen!
    Folkpartiet, judepartiet som har lett Sverige rakt åt Helvete med Bonnierjudarna ytterst!
    SOM HAR HATAT SVERIGE ÄNDA SEDAN DE TOG SIG ILLEGALT IN I LANDET!
    NATO är under judarna har varit så hela tiden och allt de gör kommer från juden!
    Danmark och Norge gick med för de fick utomordentliga handelsavtal som står sig än idag!
    Den svenska ”neutraliteten” har svårigheter att avsätta sina produkter de är våldsamt övertaxerade!
    Tag den svenske osten, den går knappast att finna trots att den är mycket godare är både Dansk och Norsk ost och kostar skjortan!
    Ja du vet judar ihopa! He he he
    Där är mycket som svenska folket inte vet om vad som händer i världen!
    Vi ser resultatet idag!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s