Japp, inte ens barnsångerna får vara ifred.

Bästa läsare!

Det var i helgen som Lilla Fröken Harold förledde mig till att ta en lång åktur ut i Roslagen via ett antal loppisar (närmare bestämt Täby Galopp som tydligen tappat galoppen, samt den där bensinstationen på väg mot Norrtälje där man säljer kokosbollar). Jag hade föreslagit radiotystnad, vilket efterlevdes. Istället stämde hon själv upp i….

Mama, ooh,
Didn’t mean to make you cry,
If I’m not back again this time tomorrow,
Carry on, carry on as if nothing really matters.

Too late, my time has come,
Sends shivers down my spine,
Body’s aching all the time.
Goodbye, everybody, I’ve got to go,
Gotta leave you all behind and face the truth.

Jag hummade. Hur i helsicke kan man komma ihåg den där sångtexten? Det är ju egentligen ett helsicke bara att komma ihåg hur melodin går. Snabbt hopp till hennes favoritdel:

(Galileo) Galileo.
(Galileo) Galileo,
Galileo Figaro
Magnifico-o-o-o-o.

Kanske inte lika tonsäkert som om man har tre sångare som kan dela på harmonierna, men ändå. Ett stort steg för den f.d. 11-åringen som nästan spydde av nervositet under repetitionerna av klassens luciatåg, trots att hon i stort sett bara mimade till julsångerna. (Ja, jag vet. Hon kommer ta hämnd på mig för att jag berättat det här!)

Jag själv är totalt obegåvad och obevandrad vad gäller musiktexter. Detta gäller även de sånger som tillhör den gängse kanon av melodier man förväntas kunna. Nationalsången. ”Bridge over troubled water”. ”Öppna landskap”. Jag vet hur man hummar till dem efter den enda rad jag minns från respektive sång. Jag tror inte ens jag kommer ihåg texten till ”Mahna Mahna” (Mupparna).

Ja, förutom en sång som faktiskt bevarats i min halvdementa hjärna: ”Bä bä vita lamm”.

Tycka vad man vill om August Strindberg, men är det inte underligt att just denna visa inte inkluderas i hans eftermäle lika frenetiskt som när man talar om hur han målar sina rum och hur han gifter sig (bl.a. genom att påstå sig vara steril och göra älskarinnan på smällen). Helt frisk kan karln inte ha varit eftersom han lät sin äldsta dotter gifta sig med en bolsjevik. Ironiskt nog var det just hon som hävdade att pappa August var sinnessjuk…

Hur som helst, det var faktiskt August Strindberg som skrev den svenska texten, och Alice Timander som skrev melodin. Sorry, jag menar Alice Tegnér naturligtvis.

Som sagt, om jag blott kan en enda sång så är det denna. Ja, det är så att Alice redigerat Strindbergs text, som hade ”Och sedan tu par strumpor åt lilla, lilla bror”, och det kommer sig av att Strindbergs version egentligen inte var tänkt att sjungas (det engelska originalet har ungefär samma melodi som ”Blinka lilla stjärna” skall jag inflika). Alla – så gott som – kan den här sången.

Bä, bä, vita lamm, har du någon ull?
Ja, ja, lilla barn, jag har säcken full.
Helgdagsrock åt far och söndagskjol åt mor
och två par strumpor åt lille, lille bror.

Så om någon sjunger fel, då reagerar mina öron direkt. Vilket hände samma dag som jag hört dotterns återgivning av ”Bohemian Rapsody”. Fast det var inte Lilla Fröken Harold som var skyldig. Nej, jag hade stannat till vid en butik för att handla lite middagsmat. Då hörde jag en barnaröst sjunga:

Bä bä lilla lamm, har du någon ull?

Vad i hela helv…? tänkte jag, och kände hur jag för en kort sekund förvandlades till en barnhatande Tobias Hübinette. (Om jag måste välja en favorit mellan Strindberg eller Hübunette så vinner naturligtvis August, oavsett vilken sinnessjukdom han än lider av.)

Det var inte bara jag som reagerade. Även barnets fader påpekade att sången går ”Bä bä vita lamm”. Det fick den lilla flickan att protestera ljudligt och energiskt som om hon vore en fullfjättrad rättvisesocialistisk aktivist: ” – Näe, det ska vara lilla mamm, pappa-aa. Det har fröken lärt oss!”. Bevis nog för att skolan är en indoktrineringsanstalt och inte en utbildningsinstitution.

Mitt blod svallade. Åtal för hets mot folkgrupp på grund av att man kallar negerbollar för negerbollar! Och vi får inte äta Nogger med lakritssmak, plus att 88:an är nazistisk. Skolornas förbud mot pepparkaksgubbar i luciatåget (som numera skall ledas av en negress enligt den moderna antinormativa logiken). Och att dricka mjölk är tydligen också utslag för rasism. Jag borde därför inte vara förvånad över att dagens förskolelärare inte accepterar att barnen sjunger om vita lamm, såsom vi gjort i Sverige sedan 1892.

Man kan bli reaktionär för mindre!

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Musik. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Japp, inte ens barnsångerna får vara ifred.

  1. gmiksche skriver:

    När jag gick in på ICA möttes jag i entrén a en poster med två barn vandrandes i naturen in i bilden s a s. Ett slags upprop för att donera pengar till barnkolonier under sommarmånaderna eller liknande. Med en variant av ett gammalt ordspråk: ”Olika barn lekar bäst”. Först när jag läst texten slog det mig att barnen hade olika hudfärg. Dagens subliminala indoktrinering. Cui bono?

    • Peter Harold skriver:

      Japp, och alltid etta sker med automatik, så att fotografen kommer utan att tänka på saken se till att du har två-tre utomnordiska barn, och kanske en lintott i bakgrunden.

  2. hllviken skriver:

    En normnedbrytande agenda finns, riktat mot barnen;

  3. Vauen skriver:

    Påminner om att Mah Na mahna inte egentligen är från mupparna utan från en film som utspelades i Sverige.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Mah_N%C3%A0_Mah_N%C3%A0

    https://en.wikipedia.org/wiki/Sweden:_Heaven_and_Hell

  4. Mjölner skriver:

    Det är minst sagt upprörande, vad skall det bli av de små sångbegåvade barnen. Hur hanterar man konflikten vad föräldrar vill att barnen skall lära sig och vad lärarna tutar i dem. Hur hanterar man vita negerkungar från söderhavet som varit svarta när det inte finns några negrer i söderhavet. På TV visas knullfilmer som kan ses av barn i vuxet sällskap där man river av varann kläderna i hallen. Sverige är fantastiskt! En sångtext jag minns från karriären som musiker, Ett sommarminne, -jag glömmer aldrig de åren, åren med dej kära vän, nu torkar jag lilla tåren i drömmen där ser jag dej än. Det var inte bättre förr men mycket var annorlunda.

  5. Robin Shadowes skriver:

    Alice Tegnér? Säker på att det inte var Alice Cooper? 😉

  6. Gamlingen skriver:

    Efter att ha ugglat i en och en halv vecka bland tovade tomtar och troll och annat gammalt svenskt hantverk i Västergötland (en sån värld finns fortfarande i Sverige, tro’t eller ej) är det så härligt befriande att komma tillbaka till din underbara värld utan störthjälmar och andra förhindrande attribut mot fria tankar. Tusen tack, Peter Harold! .

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s