”Nu vill negrerna avsätta Donald Trump…”

Bästa läsare!

Frågan är om man skall sortera in bråket mellan höger- och vänsterextremister i USA under kategorin ”Underhållningsvåld”, men det räcker väl med någon förvirrad social rättvisekrigare irrar sig hit och börjar skrika att ”det är bara rasisterna som bråkar och dödade den där kvinnan i Charlottesville”. Vänstern är enögd. Vänstern är enfaldig. Vänstern är ohederlig.

Donald Trump gjorde någonting bra när han fördömde båda sidornas våldsanvändning. Visserligen fick han kritik för det (jag tror att det var DN eller SVT som fyllde och toppade sin nyhetssida med kritiska Trump-artiklar trots blodiga terrordåd runt om i Europa) och han tvangs ändra officiell hållning för att blidka de enfaldiga och enögda och ohederliga hos systemmedierna i USA som gör allt de kan för att bekämpa honom.

Det som var klokt i president Donald Trumps kritik mot både de vänster- och högerextrema är att båda sidorna är tyvärr alltför benägna att bejaka och använda våld. Nu har jag visserligen själv sagt mig vara emot statens våldsmonopol, men detta sett ur perspektivet om icke-aggressionsprincipen.

Men det finns en dold dimension hos dessa politiska grupper, och det är att ena sidan säger sig kämpa för yttrandefrihet och anti-Marxism, och den andra sidan säger sig kämpa mot rasism och intolerans, samtidigt som båda sidorna agerar på ett tämligen suspekt sätt. Vänstern, med fotsoldaterna i bl.a. Antifa, är helt klart våldsbenägna galningar, totalitarismens banförare. Men deras motståndare har vid flera tillfällen agerat så att konfrontation skall underlättas. Bl.a. har man ställt in marscher som eskorterats av polisen och flyttat dessa eller skapat andra evenemang där polisen inte haft möjlighet att upprätta ens en beredskap, än mindre närvaro. Resultatet blir tillfällen för våldsamma sammandrabbningar mellan aktivisterna.

De flesta sunda människor anser naturligtvis att bruk av våld är förkastligt, men de aktuella drabbningarna mellan de extrema kombattanterna har resulterat i att fler ansluter sig till båda sidor. Det är sannolikt denna utveckling som president Donald Trump åser med stort bekymmer från Ovala Rummet i Vita huset. Ett samhälle där medborgarna försöker slita varandra i stycken är ett samhälle som riskerar att gå under eller överrumplas av totalitära krafter.

Att Trumps förhållandevis ovanligt nyanserade hållning var ovälkommen i den politiska vänsterns ögon i USA manifesteras nu genom marschen ”The March to Confront White Supremacy” som arrangeras av en paraplyorganisation i vilken organisationerna Color of Change, Center for Popular Democracy, Democracy Spring, If Not Now, The March for Racial Justice, Million Hoodies,  Movement for Justice, The Movement for Black Lives, The People’s Consortium, Resist Here, United We Dream och  Women’s March och ytterligare några till ingår.

Tillsammans marscherar man mot ”vit överlägsenhet”. Arrangörens budskap lyder:

This is the time to confront white supremacy in our government and throughout our history. We demand that President Trump to be removed from office for allying himself with this ideology of hate and we demand an agenda that repairs the damage it’s done to our country and its people.

Med andra ord, man marscherar under tio dagar från Charlottesville, Virginia till Washington, D.C för att där kräva att Donald Trump blir avsatt, på den enda grunden att han kritiserat både vänsterextremister och högerextremister i ett och samma andetag. Detta rasfixerade evenemang är så avslöjande i sig självt, och vi skall nog inte förvåna oss om marschen är ännu en åtgärd initierad av oligarken George Soros som försökte göra Hillary Clinton till USA:s president.

Det som händer i USA bör även beaktas ur ett svenskt perspektiv där vi allt mer ser en trend i att ”antirasister” och ”fosterlandsvänner” riskerar att hamna i konfrontation. Utvecklingen är självfallet naturlig sett utifrån den politik som Sveriges regering (oavsett partifärg) bedriver, men konfrontationerna kan också utnyttjas av destruktiva intressen.

Hälsar eder Peter Harold