Snälla farbrorn och batikhäxan saknar ett par kronor till en kopp kaffe?

Bästa läsare!

Det positiva är att skaran av färgglada tiggare inom stadens hank och stör börjar sakteliga glesna ut. Det är ju odiskutabelt att det rådde överetablering när t.o.m. vänstersympatisörer på Södermalm började uttrycka besvär över de s.k. EU-migranternas närvaro. Visserligen är vänsterns lösning på det importerade problemet att man skall bygga hus åt de hitresta tiggarna, placera deras barn i skola och ge de för samhället parasiterande individerna försörjningsunderstöd. Ni vet, den där sedvanliga givmildheten med andras pengar som vänstern är särskilt duktig på.

Men samtidigt uppfattar jag vissa negativa förändringar på scenen.

För ungefär en månad sedan stod jag vid Gullmarsplans tunnelbanestation och väntade på tåget hem från jobbet. En äldre farbror, oklanderligt klädd och utan osympatiska kroppsdofter, begåvat med ett välvuxet men ändå ansat skägg, närmade sig mig med en lätt nervös uppsyn. I den korta ögonkontakt som föregick sekunden innan han tilltalade mig fick jag intryck av att denne herre var i behov av någonting. Vägvisning? Nej, inte alls.

” – Godkväll. Ursäkta att jag besvärar, och det här är oerhört pinsamt för mig. Men jag har råkat ut för en mycket besvärlig situation, och jag undrar om du händelsevis har en tjuga att avvara? Det känns oerhört besvärligt att fråga, men…”

Jag stoppade ner handen i byxfickan, fylld av diverse skramlande växelmynt.

” – Du, det är ingen fara. De här nöter hål på min byxficka ändå. Få se, det är 18 spänn. Är det ok?

” – Tack snälla du, det är jättebussigt”, sade den nödställde gentlemannen. Jag gav uttryck för en önskan om att hans situation snart skulle ordna upp sig, utan att begära ytterligare information om vad som kunde tänkas ha drabbat honom.

Naturligtvis undrade jag vad som hänt. En nykter senior, till synes klädd som de flesta medelklassmänniskor och med ett garnityr som såg hyfsat välvårdat ut, bättre än mitt eget. Och ändå behöver en tjuga här och en tjuga där. Varför?

Nästa tanke var ju självklart en stilla undran om hur min egen resa till hans bekymmersamma begivenhet skulle gestalta sig. Det var uppenbart att han var enormt besvärad över att fråga mig om pengar, och jag misstänker att det var väl kanske min egen uppsyn, medelålders och med ett grått skägg, som gav honom mod att framföra sitt ärende. Det fanns ju trots allt en hel del unga kvinnor på perrongen, vilka sägs till sitt väsen vara huldande och omsorgsgivande, och förmodligen givmilda med kontanter.

Jag åkte hem med magknip.

Visst, detta var inte den första svenska tiggaren jag såg på tunnelbanan. Vi har hemlösa Maria som artikulerar sig redligt och har hyfsad standard på sin hygien som hälsar tunnelbaneresenärerna i city varje tidig förmiddag och önskar oss en bra dag.

Vi har även en annan svensk tiggare, en lång man med mörkt hår och ordentlig skäggstubb, påminnande om en norrländsk pilot som jag känner, men med en uppsyn som avslöjar någon form av missbruk.

Och så har vi den finskbrytande Kiss-Tanten, som jag knappast tror behöver någon detaljerad introduktion för läsarna. Ja, dessa, jämte hundratals rumänska och bulgariska zigenare som strövar från ena vagnen till den andra med sina skramlande plastmuggar. Vi känner igen dem, men detta var en ny aktör. Magknipen kom av att jag sett en nödställd jämlike. Inte en pundare eller ett socialt kronvrak.

I förra veckan hastade jag från Nockebybanan vid Alvik ner till Pressbyrån och såg en äldre dam i glasögon, solid kroppshydda och en beigebrun sommarklänning med tryckt mönster helt i linje med svenska tanters gillande. Kort sagt, hon såg ut som en typisk batikhäxa, även om min första gissning var att denna dam t.ex. arbetat vid Stockholms stads bibliotek, stämplandes utlåningskort och knuffandes halvfulla vagnar med återlämnad litteratur under större delen av sitt vuxna trygga liv.

Hon gick framför mig med två plastkassar i samma riktning som jag. Men plötsligt stannade hon till, lyfte på locket till de publika papperskorgarna och fiskade upp en tom plastflaska ur behållaren.

Visst, vi har i många år skämtat om snåla och gnidiga pensionärer som samlar tomburkar, men de har oftast sett ut som karikatyrer av sig själva. Föga behagliga fysiska attribut. Dåliga kläder. Flackande blick, dålig hållning och inte sällan halta och lytta. Så såg inte den här tomburkssamlande batikhäxan ut. Ändå var hon där – mitt i zigenarnas revir – och samlade returkärl. Varför?

Svaret är ju självklart. Hon är ute efter pengar. 1-2 kronor per flaska. Det kunde ligga 10-15 flaskor i hennes påsar. Hon har sannolikt gjort sig besväret att vandra omkring och samla ihop mindre än 50 kronor i förtjänst denna dag. En summa som de flesta av oss andra definitivt inte går upp ur sängen för.

Ja, det är teoretiskt möjligt att få ihop en enkel middag för den kostnaden, även om jag börjar tvivla på detta när jag ser den faktiska inflationen i Sverige (den som gynnar statsmakten).

Jag kunde inte låta bli att fundera på om denna batikhäxa samlade tomglas för att få råd med guldkant på pensionärstillvaron efter en lågavlönad karriär på t.ex. stadsbiblioteket? Eller är hon av nöd tvungen att samla på pant för att få råd med mat eftersom hyrorna och andra livsomkostnader stiger snabbare än intäkterna – vilket är en verklighet för de flesta pensionärer i dagens Sverige?

Man säger att Sverige är ett rikt land. Jag är inte så övertygad om det. Möjligtvis kan staten – vilken med våld eller hot om våld berövar medborgarna sina surt förvärvade medel i form av skatt och pålagor – skryta med att man är rik, och vår finansminister skryter gärna om kakan med det stora hålet som hon gnager allt större och större.

Man kan få magknip för mindre.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Jag beklagar över min frånvaro i kommentarsfältet. Av privata (och hyfsat positiva) orsaker är jag väldigt engagerad på hemmafronten och måste ägna nästan all min lediga tid åt dessa bestyr tills allt är på sin plats. Utvecklingen ser dock lovande ut.

Var rädda om er, kära läsare!
D.S.

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Snälla farbrorn och batikhäxan saknar ett par kronor till en kopp kaffe?

  1. hllviken skriver:

    Det är även socialpsykologiskt intressant – först när man möter en tiggare som ger en känslan av att ”det kunde ha varit jag” – som man får magknip av diffus ångest!

  2. baravarat skriver:

    Helt åt pipsvängen med våra fattiga överlag men främst de som slitit för vårt land för att ge oss välfärd! Blev arg på en tant som gav eutighare pengar men knappt har åt sig sj!
    Brukar oxå försöka hjälpa pensionärer med deras bilar laga rost å skruva, lack med . tog 600:- för att måla om en hel bakända laga skärmkamterna å så. Tycker att alla borde hjälpa sima pensionärer med sitt gebit dom blir iallafall enormt glada och tacksamma

  3. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Tillåt farbror Andreas drista sig till en parentetisk reflektion i aftonklämtningen – vilken icke erfordrar något svar.
    Har själv noterat en ökning av olika slags individer som lite förstrött eller målmedvetet plundrar papperskorgar och soptunnor i jakten på burkar, och då dessa frilansande returentusiaster uteslutande varit etniska svenskar, funderar man kring orsakerna till denna blygsamma extrainkomst.
    De första gångerna undertecknad råkade uppmärksamma den aningen spektakulära sysselsättningen associerades onekligen till girigheten som primus motor till denna föga estetiska hobby. Numera ställer jag mig något tvekande till om den första tankebyggnaden kan ha varit felaktig och orättvis.
    Avslutningsvis kan nämnas att det för de allra flesta av oss ligger närmast till hands att bisträcka någon olycksbroder ur våra egna svenska led och då i synnerhet om den hjälpbehövande uttrycker sig redigt och försynt samt minner om oss själva. En helt naturlig reaktion.
    Tack för en synnerligen stilfull bloggsida!
    Andreas 🙂

  4. Ping: Stuga till främlingar; gatan för svensken | Peter Harold – Skrivarens blogg

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s