Vad finns i den syriska efterkrigsdrömmen?

Bästa läsare!

Lite ljusglimtar i novembermörkret: USA-sponsrade Islamska Staten förlorar det ena fästet efter det andra i Syrien och Irak. Oräknat vilket jävelskap USA och Israel har i beredskap härnäst så är det ganska tillfredsställande att de det ohyggliga kriget gå mot sitt slut. Men det är fasansfullt att så många människor ha fått dö för att stoppa islamisterna från att ta över ännu en stat i Mellersta östern.

Jag vet att systemmedierna kommer formulera det som att ”miljoner Syrier dött förgäves om Bashar al-Assad blir kvar”, och jag är säker på att Syriens fiender kommer fortsätta att verka för ett regimskifte i Damaskus. Men om IS slås tillbaka till det hål i marken de kom ifrån, då har det i alla fall funnits någon nytta med dessa offer. Jag personligen känner tacksamhet över de syrier som stannade i sitt land och kämpade mot islamisterna, till skillnad från vissa deras landsmän – om nu dessa individer över huvud taget kom från Syrien till Sverige, här där de fördriver dagarna med att klaga på herrgårdsmaten i asylslotten – som lämnade fru och barn i det krigshärjade landet.

Ett orostecken är att USA har tusentals soldater i Syrien som inte är inbjudna av landet, och ingenting tyder på att de tänker åka hem. Deras närvaro är där för att markera mot Ryssland som assisterat den syriska armén på ett förtjänstfullt sätt, och ryssarna har blockerat USA från att införa en flygförbudszon som i praktiken skulle räddat islamisterna och understödja fler rebellkonstellationer. Ryssland har visat sig vara benägna att skicka hem sina militära resurser när de avslutat insatserna, men frågan är om Ryssland törs lämna Syrien helt i amerikanska händer? Och om ryssarna inte åker hem före amerikanarna kommer Vita huset snacka i evigheter om rysk provokation, etc.

Men icke förty så kan vi hoppas att freden återvände till fullo i Syrien, och att världsförbundet tar till protokollet att regimskiftesoperationer som har som enda utgång att islamistiska fundamentalister kommer slåss om makten är fel väg att gå. Visst, Syrien kommer knappast utvecklas till en superliberal demokrati efter mönster från… tja, vad skall vi ta för ett verkligt gott exempel på en demokratiskt nation? Schweiz? Om målet vore demokrati efter amerikansk modell, då tjänar Syrien mer på att ha al-Assad kvar som diktator.

Min personliga gissning är att Ryssland kommer bistå Syrien finansiellt med återuppbyggnad, och vi lär nog också se en ökad kinesisk närvaro i landet. Jag vet, det låter illa att en kommunistdiktatur är mer benägen att göra någonting nyttigt än ett demokratiskt västland, men Syrien har redan försökt ha goda förbindelser med västvärlden, och USA samt EU fuckade upp det totalt.

Det är bara att hoppas att syrierna kan hela såren, läka sitt land och förverkliga en ljus och mänsklig efterkrigsdröm.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Krig & fred. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vad finns i den syriska efterkrigsdrömmen?

  1. bernys skriver:

    Håller helt med i den analysen.

  2. ISIS bör och skall köras tillbaka dit dom hör hemma. Det vill säga till Tel Aviv. Blir det för trångt kan man låta resten bo i Jerusalem. Så kan dom stånga pannor i muren tillsammans i fröjd och gamman.

  3. Lib-boy skriver:

    Lever Harold fortfarande?

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s