Inte rasist, men… jävligt förbannad.

Bästa läsare!

Det känns som att vänstern börjar bli skaka. Frustrationen är märkbar. Det går inte som de tänkt sig. Till och med de själva börjar tvivla på de kulturmarxistiska föreställningarna om att allting kan fördelas ut till alla och att jakten på elaka kapitalister via skattmasen är en outtömlig källa för att finansiera det socialistiska pyramidspelet – ett spel som gör skada både ur ett ekonomiskt perspektiv, men minst lika mycket ur ett moraliskt.

Den moral jag talar om här är inte puritanens som skriker lika plågat som en vampyr som av misstag brett vitlökssmör på frukostfrallan och tagit en tugga, när denne får syn på lättklädd reklam eller skymtar en herrtidning i tidningsstället på Pressbyrån. Nej, den moral jag talar om är den som bildar den sammanhållande andan mellan oss medborgare. Det vill säga den moral som sätter stopp för onda handlingar redan i tankestadiet hos gärningsmannen. Den moral som får oss att stanna upp om vi ser någon nödställd och räcker ut en hjälpande hand (istället för att muddra den olycksdrabbades fickor).

Jag tänker inte säga att vänstern var ute efter att samhället skulle bli vad det blivit idag. Vissa vänstermänniskor förtjänar sannolikt att bli anklagade för att bära detta onda uppsåt, men flertalet av vänsterns anhängare har banat väg för förfallet på samma illusoriska grund och samma blåögdhet som den svenska högern och de svenska liberalernas gjort sig skyldiga till. D.v.s. Reinfeldts lallande fotsoldater.

För några år sedan etablerade en aktivistorganisation vid namn ”Inte rasist, men…” där tanken var att genom bemöta invandringskritiker med mantrat om att dessa säger sig inte vara främlingsfientliga, men att de ändå är rasister eftersom de tar sig ton i debatten.

Kanske har de kulturmarxistiska aktivisterna som stöds av politiker och medier med denna strategi lyckats tysta en och annan kritisk röst som inte sett det vara mödan värt att bli stigmatiserad och utpekad som rasist.  Men troligare är det att många som är invandringskritiska nu accepterar domen, och tar steget att börja tänka i de banor som definitivt var förbjudna innan. Med andra ord, antirasisternas kampanj är kontraproduktiv.

Nu har vi kommit till det där läget att det inte längre går att skylla på att landets alla miljonärer är orsaken till att vi lider av livsfarliga vårdköer; att skolorna skickar ut allt okunnigare elever; att gangstergäng styr över hela stadsdelar; att svenska folkpensionärer med tiggarmugg tränger ut dito tiggande zigenare från tunnelbanan; und so weiter. Det har till och med gått så långt att misären kryper innanför tullarna i den kungliga huvudstaden.

Problemen vi ställs inför idag är förmodligen övermäktiga. Regeringen med sin skattehöjarpolitik är en av de värsta farorna, men lika illa är det att vi skuldsätter oss upp över taknocken för att ha någonstans att bo. Utanför landsgränsen grupperar stormakternas generaler sina positioner med soldater som innerst inne hoppas att de aldrig skall behöva göra nytta för sin lön, men de uniformerade kan aldrig veta säkert eftersom deras öde avgörs av politikerna. Samma politiker som bygger upp maktinstrument som aldrig kan tyglas genom demokrati, utan istället härskar genom sin teknokratiska  fascism – den vitmålade diktaturen.

Till och med vänsterns sympatisörer känner av obehaget. Nu står de där själva och säger ”Jag är verkligen inte sån där rasist, det får absolut ingen tro, men…” säger de och slänger ut händerna i en uppgiven gest. ” – Men det här kommer inte att fungera”, tillägger de utan att precisera sin kritik ytterligare, även om blicken talar.

Fungera? Jodå, systemet fungerar. Systemet fungerar så bra att det kan närmast liknas vid en evighetsmaskin. Att polisen inte kan förhindra dödsskjutningar på öppen gata och inte kan förhindra att tonåringar står och langar knark till varandra spelar ingen roll; huvudsaken är att det syns i medierna att politikerna anslår miljardbelopp till polisens Sisyfos-jobb och att ansvaret för misslyckandet därefter inte ligger hos de folkvalda längre. För politikernas egen skull måste operationen upprepas emellanåt, d.v.s. dela ut nya miljardbelopp. Inte för att lösa problemen, utan bara för att manifestera att politikerna har makten att dela ut medlen.

Systemet fungerar och garanterar att det föreligger fortsatt behov av maktinstrumenten. Men medborgarnas vardag börjar omdanas i en riktning som inte ens en vänstersympatisör kan gilla.

Även en vänsteranhängare har behov, såsom bostad, arbete, lön, utbildning, vård, omsorg. Även vänsteranhängare betalar skatt, och även vänsteranhängare måste skuldsätta sig för att kunna leva ett liv bättre än vad Karl Marx egentligen skulle godkänna. Och även en vänsteranhängare blöder när en invandrare slår en på käften ögonblicket innan de snor ens iPhone. Också en vänsteranhängare blir till slut trött när det vanligaste språket i den blåa linjens tunnelbana är arabiska eller farsi eller mänskligt oljud och omgivningen är för sinnesslö för att förstå de resonemang som vänsteranhängaren snappat upp från partifränder som – liksom han själv – förmodats vara visdomsord från ”Das Kapital”, men i själva verket förvanskade floskler som återcirkulerats år ut och år in av alkoholiserade partiledare.

Vad som händer härnäst när den som verkligen inte är rasist blir förbannad över situationen står alltjämt skrivet i stjärnorna. Kommer de kämpa för att återta det land som går förlorat? Eller kommer de ge den teknokratiska fascismen ytterligare mer makt i hopp om att katastrofen kan undvikas om politikerna bara får en till chans på sig…?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Politik. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Inte rasist, men… jävligt förbannad.

  1. hllviken skriver:

    Jag har varit {{√¢¿#˚‡º¬∆°◊∫Ç»∑÷∂]] FÖRBANNAD i flera år!!!

  2. hllviken skriver:

    Imponerande redovisning:

  3. hllviken skriver:

    Skratta inte ihjäl er bara!

    Borttaget från FB – sparat här:

    http://archive.is/fT1Kr

  4. Anonym skriver:

    Din titeln är fel. Om du använder ‘inte’ måste du skriv ‘utan’ istället av ‘men’

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s